Kindle Paperwhite nu även i Sverige

Ett par veckor före jul skrev jag en krönika plus en liten guide gällande e-boksläsare för UNT:s räkning. I texterna skrev jag bland annat om att Amazons bästa e-boksläsare, den bakgrundsbelysta Kindle Paperwhite, tyvärr inte gick att beställa till Sverige ännu annat än via gråimport.

Men säg de problem som varar. Idag meddelas att Kindle Paperwhite numera kan beställas till 175 länder världen över – och ja, det inbegriper Sverige. 1354 kronor blir det för wifi-modellen i skrivande stund inklusive tullavgifter, och 1862 kronor för 3G-varianten.

Om jag kommer att köpa en själv? Nej, jag tycker fortfarande att det är ett otyg att Amazon vägrar implementera epub-stöd på sina Kindles. Okej att det går att konvertera de filer som säljs i Sverige så att de fungerar, men det känns som onödiga omvägar.

Norr om Dalälven tar det väl ändå slut, eller?

Ingen vidare dag för TT i går från min horisont.

Beskedet om att TT ska lägga ner sina Norrlandskontor i samma veva som nordligaste Sverige förändras och på många håll växer så att det knakar känns som en rejäl miss. Visst, jag är ingen korrekramare som anser att det i alla lägen blir bättre rapportering när man fysiskt befinner sig på plats, men det framstår ändå som ett gravt feltänkande att man från ledningshåll resonerar som så att den nationella nyhetsbyrån inte har något behov av att ha några egna personer på plats i en landsdel som består av 60 procent av Sveriges totala yta. I dagens NSD (ej på nätet ännu) intervjuas TT:s journalistklubbs ordförande Kenneth Ahlborn som inte skräder orden gällande vad han tycker om de planerade nedläggningarna – Det är pinsamt att Sveriges största nyhetsbyrå inte har någon bevakning norr om Stockholm samt Vi motsätter oss det i helhet och delar – på alla sätt.

Fyra journalister berörs – en i Sundsvall, två i Umeå och en i Luleå. Än så länge är bara varsel lagda och förhandlingar med facket ska inledas. Jag hoppas att ledningen får bakläxa.

Hundra dagar senare

Den här #blogg100-utmaningen som jag deltog i har nått vägs ände. Fredrik, som tog initiativet, har sammanfattat sina erfarenheter i ett inlägg.

Själv misslyckades jag skriva inlägg tre av de hundra dagarna, lördagar varje gång. Längre tillbaka i mitt bloggande, innan jag blev familjefar, var lördagar och söndagar dagar då jag ofta lade ut långa inlägg, texter jag skrev när jag vaknade en smula bakfull om helgmorgnarna. Eftersom Tage sällan vaknar senare än halv sex om morgnarna och heller inte har vett att fatta det här med helg=sovmorgon, finns det inte så mycket tid för det längre nu, vare sig bakfyllan eller skrivandet.

Min egen slutsats? Jag håller med Fredrik, konstant bloggande höjer kvaliteten överlag och sporrar till nya inlägg. Och jag ska försöka hålla i och åtminstone blogga fem gånger i veckan. Tiden då jag aldrig missade att blogga en dag kommer nog aldrig åter, men de kan ju minimeras i alla fall.

 

Klart killen ska ha pengar att dricka öl för

Jösses vad mycket jobb jag har just nu. Ett kärt bekymmer så klart, men när det kombineras med arbetsdagar som faller bort när tänder spricker i tusen bitar, städvecka på dagis och en allmän oförmåga att disponera min tid på ett smart sätt, blir det en smula stressigt.

Men vad fasiken, det ska bli bra det här, det är ju roliga grejer jag sysslar med.

Nya numret av Svensk Bokhandel verkar för den delen innehålla mycket spännande, har inte hunnit kolla in mer än det som ligger uppe på webben ännu. Här är artikeln om iTunes och e-böckerna, som jag pratade lite med dem om förra veckan, även om jag inte hamnade i den slutliga texten.

Avslutningen på artikeln är för den delen helt fantastisk, om rumänen Petre Banu som bor i Kanada och byggt upp ett litet förlagsimperium i det tysta där han skapar e-böcker av titlar som upphovsrätten gått ut på och säljer dem för lägsta tillåtna pris i iTunes. Det är bara en sidoverksamhet, inget jag kan leva på. Men det betalar mina ölräkningar.

Fantastiskt.

Tanden sprack från kant till kant

Hm. Nedanstående blogginlägg skrev jag i går kväll, men jag glömde visst bort att trycka på publicera-knappen. Tyckte väl att det var lite konstigt att ingen kommenterat och sagt Stackars Tage!

De ringde från dagis vid tiotiden i morse, Tage hade råkat hamna i vägen för en framrusande trehjuling och fallit i backen med munnen rätt mot kanten på den hink han vid tillfället gick och bar på. En rejäl fläskläpp, skrapad kind och vänstra framtanden splittrad i bitar blev resultatet, även om tanden fortfarande hängde kvar i gommen.

Vi fick en akuttid hos vår lokala Folktandvård, där tanden bedömdes bortom all räddning så tidigt i morgon bitti ska vi till barntandvårdsspecialisterna på Eastmaninstitutet i Vasastan för att få den borttagen.

Jag har sällan varit så stolt över Tage som i dag. Trots att han gått runt med en demolerad tand hela dagen har han hållit humöret uppe. Inte en tår har rullat nedför hans kind, och när vi kom hem från tandläkaren och jag gjorde lunch åt honom – potatismos och varmkorv – avbröt han visserligen ätandet flera gånger för att säga ”ajajaj” och peka mot munnen, men han åt nästan hela sin portion. Under eftermiddagen har han pratat väldigt mycket om ”kykeln köra på”, varvat med ”tanden bort”. Och ja, det summerar väl dagens händelser rätt väl.

Samtidigt som jag känner mig stolt över hans tapperhet, har jag själv gått runt och känt mig skärrad och medtagen hela dagen. För en tand! En mjölktand därtill!

Vad som skulle hända med mitt sinne om han någon gång blev skadad på allvar vågar jag knappt föreställa mig.

I dag, torsdag eftermiddag, är tanden historia, ett minne blott hos såväl Tage som hans föräldrar. Dock finns den sparad i ett litet grönt skattskrin som vi fick med oss från tandläkaren för framtida tandféer. Tage är någorlunda återställd från bedövningar och eländigheter, och verkar tycka att det är rätt tråkigt att han i dag är ordinerad vila och inomhusliv.

Att han kommer att ha en glugg i sitt leende tills den dag hans riktiga tand behagar växa ut om en tre-fyra år, är han ännu lyckligt omedveten om.

Livet på ett kylskåp

Jag la in en beställning hos tjänsten Stickygram förra veckan, ville testa hur resultatet skulle bli. I dag anlände de med posten. Och det blev fint!

För 15 dollar får man nio små kylskåpsmagneter i brevlådan. Stickygram kopplas till ens Instagramkonto, så det är alltså bara bilder därifrån som man kan välja. Men det räcker ju och blir över, skulle ju ändå aldrig vilja beställa kylskåpsmagneter med något annat än Tagemotiv.

Fight club

Åter i Stockholm från Vittangi. Trehundra artiklar att skriva lördag-söndag. Eller åtminstone fyra. Och så har vi städhelg på dagis.

Tage har för den delen fått för sig att det är okej att sparka och slå sin pappa, bara han kramar mig efteråt. Lite småcharmigt på något sätt, åtminstone så länge utövaren av vålsyttringarna bara är två år gammal.

Den enda riktiga vinnaren är Amazon

Apple och de största amerikanska bokförlagen stäms alltså av det amerikanska justitiedepartementet för att ha bildat en priskartell vars främsta syfte var att mota Amazon i grind.

Det är så klart inte bra med karteller, och att agerandet varit olagligt verkar troligt.

Å andra sidan ledde de båda parternas agerande till att Amazons makt över den amerikanska e-boksmarknaden minskade och att konkurrensen ökade. Från att ha haft 90 procent av marknaden i början av 2010 har Amazons andel nu sjunkit till runt 60 procent.

Amazon sålde de flesta nya och storsäljande e-böcker för 9,99 dollar, vilket var lägre än vad de köpte in dem från förlagen för. Målet med förlustförsäljningen var att skaffa sig en dominerande ställning på marknaden samt att driva upp försäljningen av Kindleläsare. Och Amazon lyckades med båda föresatserna.

För någon som själv gärna ger bort sina ljud- och e-böcker, låter det kanske konstigt att jag tycker att det är bra att Amazons prisdumpningspolitik stoppades. Men faktum är att jag inte är någon större vän av Kindle, jag tycker ärligt talat att det är ett ofog att en läsplatta utan stöd för epub-filer tagit ett sådant starkt grepp över marknaden. Många klagar över Apples inlåsningar, men på det här området tycker jag faktiskt att Amazon är flera resor värre.

Att den överlägset viktigaste läsplattan på världsmarknaden inte tillåter den öppna e-boksstandardens filformat är inget annat än en skandal. Visst, med hjälp av program som Calibre går det att konvertera epub-filer till formatet mobi som Kindle kan läsa, men för att det ska funka måste filen sakna kopieringsskydd, något som är ovanligt när det gäller kommersiella filer (utom på den svenska e-boksmarknaden där de flesta epub-filer säljs utan skydd).

I praktiken innebär det att i länder där Amazon verkar, köper man e-böcker i ett format som endast fungerar på Kindle. Det gör man visserligen när man köper böcker i Apples iTunes store också, men iPad och iPhone har i alla stöd för epub-filer. Köper du en e-bok hos Adlibris eller Dito kan du alltså utan problem läsa den på en iPad, men måste konvertera den för att få in den i en Kindle. Bibliotekslånade e-böcker kan inte alls läsas på Kindle i Sverige.

Effekten av Apples och bokförlagens agerande var att Amazons prissättningspolitik sköts i sank, något som i första hand inte gynnade Apple utan bokförlagen och bokhandelskedjan Barnes & Noble, som nu lyckats knipa ungefär 25 procent av den amerikanska e-boksmarknaden (Apple har 15 procent).

Att Apple och de förlag som motsatt sig förlikning kommer att dömas och tilldelas böter på något sätt verkar troligt. Den här kartellen är ovanlig så till vida att ingen direkt försökt dölja den, parternas agerande har rapporterats flitigt om i pressen under flera år, men det borde inte spela någon roll.

Vinnare? På kort sikt kunderna, det blir nu enklare för Amazon att återgå till sin gamla prismodell och dumpa priserna på e-böcker, något de redan verkar vara på gång att göra enligt New York Times. På lite längre sikt torde dock Amazon vara den enda egentliga vinnaren. För andra försäljare blir det svårare att konkurrera mot Amazon gällande priset, och resultatet kan mycket väl komma att bli ett reellt Amazonmonopol när det gäller e-boksförsäljning.