Adlibris lanserar Letto Frontlight

Nej men dra mig baklänges, Adlibris har äntligen skrotat den gamla modellen och släppt en ny Letto. Letto Frontlight heter den nya läsplattan, och som namnet skvallrar om är skärmen bakgrundsbelyst vilket ger att en av mina tveksamheter gällande föregångaren – oförmågan att kunna läsa i mörkret bredvid sovande småbarn – är undanröjt.

När jag skrev om Adlibris Letto senast i somras siade jag om att de skulle skrota den gamla modellen och ersätta den med en försvenskad variant av Cybook Odyssey Frontlight. Nu verkar det i stället ha blivit modellen Cybook Muse Frontlight som de valde, specifikationerna stämmer i alla fall exakt, men det får väl ändå ha ansetts vara en relativt god förutsägelse av mig. Muse verkar på papperet lite vassare än Odyssey dessutom, så det var väl bra att jag hade fel. Priset för den nya Letton är satt till 995 kronor.

Återstår att se hur den nya hårdvaran står sig i praktiken. Ska på ett eller annat sätt ta mig an ett exemplar och utvärdera här i spalterna, sanna mina ord.

———–

UPPDATERING: Här finns mitt utförliga test av Letto Frontlight.

Kan inte föräldrar bara sluta ge andra föräldrar ”goda råd”?

Hamnade i en diskussion på Facebook i går gällande den här recensionen i Aftonbladet av Isabella ”Blondinbella” Löwengrips bok Babyboost. Bakom en till synes rätt neutral yta och en del välvilliga ord lyckas recensenten Ida Therén ändå på det där ack så typiska i all välmening-sättet komma med insinuerande pikar om hur paret Löwengrip egentligen borde hantera sitt föräldraskap. Hade de bara använt ergonomisk bärsele eller bärsjal hade allt gått lättare, hade de bara idkat ”säker samsovning” hade nätterna blivit lättare, hade hon bara struntat i knipövningarna och i stället lyssnat på en expert på biomekanik hade kissbindan kunnat undvikas.

Och slutstycket, där recensenten kommenterar Isabella Löwengrips återgång till arbetslivet genom att utbrista förvånad inser jag att barnet bara är ett halvår – snacka om skuldbeläggning. Mig veterligen har barnet i fråga en pappa också.

Jag vill tillägga att jag själv inte har läst Babyboost, så jag vet inte i vilken utsträckning eller om alls som Isabella Löwengrip själv försöker pådyvla någon annan att hennes sätt att vara förälder på är det bästa – men kan vi inte bara rent generellt börja fokusera på att sköta våra egna föräldraskap i stället för att ständigt komma med goda råd gällande hur andra ska hantera sina?

30. Kom ihåg

Kom ihåg nu Daniel: Bara för att hela november nu har gått och du har fullföljt bloggutmaningen så betyder inte det att du behöver sluta blogga dagligen och återfalla i den halvslumrande tillvaro bloggen framlevt sitt liv på sistone. Snarare kan du ju bestämma dig för att hålla i det dagliga bloggandet året ut, och skriva om saker som ligger närmare den ursprungliga tanken för den här bloggen i stället för att skriva om innehållet i ditt kylskåp. Okej?

Okej.

——

Det här är del 30/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

28. Det här tycker jag att alla bör läsa

Jag har haft den här texten markerad som oläst i min rss-läsare i flera veckor nu, även om jag läste reportaget i fråga redan när papperstidningen damp ner i brevlådan. Det är en text från Journalisten om så kallade hyperlokala nyhetssajter som poppat upp i efterdyningarna av att många lokaltidningar dragit sig tillbaka från en del orter inom sitt spridningsområde.

Jag tror inte att förutsättningarna för något liknande är särskilt goda där jag nu bor, men tanken lockar mig och jag finner satsningarna överlag sympatiska. Bra läsning.

——

Det här är del 28/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning. Och från och med i dag är jag i fas!

27. Ibland skulle jag vilja …

… något så banalt som att nyttja det filmrum med projektor, duk och dvd- och bluraysamling jag iordningställt i källaren. Men precis som gällande arbetsrummet så hamnar jag oftast på mellanplanet, framför vardagsrummets tv, även om jag är ensam vuxen hemma och har tänkt mig en kväll av filmfrossande.

Men det är ofta där skon klämmer. Ensam vuxen. Sitter jag i källaren är de sovande barnen två våningar borta, och som den hönsmamma (tuppappa?) jag är tycker jag att det känns otryggt. Är de en våning ovan hör jag om de rumsterar omkring i sömnen eller vaknar. Och även om vi har grind för trappan som inte Ejda kan forcera (än) så … nej, jag gillar det inte.

Men i kväll, ja i detta nu till och med – jag skriver det här på mobilen i filmrummets soffa – är det jag, projektorn och en film jag ska recensera å TVdags vägnar.

Vardagsglädje i det lilla.

——

Det här är del 27/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

26. Här arbetar jag

IMG_4062

Jag berättade ju om prylbordet på nedervåningen tidigare, där jag oftast brukar finna mig själv jobbandes, men de senaste dagarna har jag spenderat den mesta av tiden i arbetsrummet på övervåningen. Det är knappast alltid så här rent på skrivbordet, men det är alltid ambitionen att det är så här det ska se ut, och det gäller ju att vara ambitiös.

——

Det här är del 26/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

25. Fem saker som alltid finns i vårt kylskåp

Att nämna självklarheter som mjölk, smör, ost, keso och GI-folköl känns fegt, så jag tar de lite mer oväntade i stället:

1. Surkål. Oklart varför, men det har stått en halvfull burk i kylskåpet väldigt länge nu.
2. Grön paprika. Av någon anledning har det i kombination med ost blivit mitt standardmackpålägg de senaste veckorna.
3. Lördagskorv. Detta är Tages standardpålägg, han skulle enkom kunna leva på detta om vi tillät det. Är egentligen finskt och heter Lauantai.
4. Morötter. Som riktigt liten kunde Tage tänka sig att äta en hel måltid bestående av rårivna morötter. Nu har väl detta mildrats något, men han är fortfarande en storätare, något jag med mina egna minnen från barndomen gällande nämnda grönsak finner extremt kuriöst.
5. Liten yogi. Alltså yoghurt i sådana där små färgglada förpackningar i sexpack som säkerligen innehåller något kilo socker och halvskumma färgämnen. Eller som Ejda säger varje gång hon dragit fram en stol till kylskåpet, klättrat upp, insett att hon inte kan öppna dörren eftersom hon har ställt sig i vägen för den, klättrat ner missnöjt gnällandes, öppnat dörren och därefter klättrat upp igen för att försöka norpa ett par av de små plastbyttorna: Nngi!

——

Det här är del 25/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

24. Månadens klädesplagg är …

… tja, det enklaste sett till väderleken hade ju varit att säga täckjackan, den gröna som jag införskaffade i Antwerpen (av alla ställen att köpa täckjackor på) i december i fjol. Men … nej.

Månadens klädesplagg får i stället sägas vara den gröna t-shirt jag köpte dagen efter maratonloppet, det vill säga den 3 november. I princip alla som stod i kö för att köpa kläder i maratoncentret i Central Park införskaffade någon form av Finisher-tröjor, men eftersom jag är mer modest lagd valde jag en tröja som inte skriker rakt ut att jag minsann har klarat av att springa ett sketet maraton (på en därtill mycket blygsam tid).

IMG_4053

Men vafalls, nu när jag lägger in bilden så ser jag ju att det visst står Finisher även på min tröja.

Fail.

——

Det här är del 24/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

23. Kvällens måltidstips

I kväll testade vi något väldigt spännande till middag: Korv och makaroner, toppat med ketchup. Till efterrätt drack jag kaffe, och barnen spelade iPad.

I går kväll testade jag dock något som jag tror var åtminstone en aning mer originellt – i stället för att hälla jordgubbssylt över mina våfflor likt mina barn gjorde, så toppade jag dem med keso, tonfisk och citronpeppar med gott resultat. Tanken var ursprungligen någon sorts ruccolaliknande sallad högst upp också, men det glömde jag bort i affären, var fullt upptagen med att försöka få Ejda att inte välta hela stället.

——

Det här är del 23/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.