3. (Jul)mat från en bok

Jösses, mat från en bok? Har jag någonsin lagt en maträtt i en bok på minnet? Jag är mycket tveksam. Låt mig fundera ett tag …

Okej, nu har det passerat ett par minuter, och jag började tänka på om det förekommer någon mat i mina egna romaner. Och det gör det ju!

I Dannyboy & kärleken är ätandet väldigt koncentrerat till Medborgarplatsen i Stockholm, först äts det på eftermiddagen på Burger King mitt på Medis, och senare i romanen när natten kommit inmundigar de två namnlösa huvudpersonerna falafel på Jerusalem Kebab ett kvarter söderut längs Götgatan, eller ja, de äter den sittande ute på trottoaren om jag inte minns fel. Och när gryningen kommer och de hamnat på Östermalm äter de någon sorts 7-Eleven-mat sittande på Dramatens trappa.

Även i Vi har redan sagt hej då äts det, eller mat nämns i alla fall, till och med julmat! I ett kapitel där Filips julfirande hemma hos sina föräldrar kort resumeras sägs att han däst tvingats lägga sig ner och vila på julafton efter att ha ätit för mycket julbordsmat.

Men mer än så är det nog inte. Fokus ligger på dryckenskap i de där böckerna, får medges. Och kanske säger även faktumet att så lite mat och ätande beskrivs något om min egen inställning till det. Alltså, jag gillar ju mat, men jag har en väldigt odramatisk och enkel syn på det, jag är verkligen ingen finsmakare utan äter i princip allt, så länge det inte innehåller gurka. Den här veckan har jag exempelvis ätit rester av den (mycket goda!) köttfärslimpa som Johanna tillagade i söndags både i måndags och i tisdags. I går varierade jag mig och valde en burk konserverad ärtsoppa med lite knäckebröd vid sidan om till lunch i stället, men i dag återgår jag till tidigare rutin och tar den sista biten köttfärslimpa.

———

Det här är del 3 i Bokhoras julutmaning. Eller egentligen del fyra om man ska vara noggrann, men på grund av orsaker väljer jag att köra trean i morgon i stället.

25. Fem saker som alltid finns i vårt kylskåp

Att nämna självklarheter som mjölk, smör, ost, keso och GI-folköl känns fegt, så jag tar de lite mer oväntade i stället:

1. Surkål. Oklart varför, men det har stått en halvfull burk i kylskåpet väldigt länge nu.
2. Grön paprika. Av någon anledning har det i kombination med ost blivit mitt standardmackpålägg de senaste veckorna.
3. Lördagskorv. Detta är Tages standardpålägg, han skulle enkom kunna leva på detta om vi tillät det. Är egentligen finskt och heter Lauantai.
4. Morötter. Som riktigt liten kunde Tage tänka sig att äta en hel måltid bestående av rårivna morötter. Nu har väl detta mildrats något, men han är fortfarande en storätare, något jag med mina egna minnen från barndomen gällande nämnda grönsak finner extremt kuriöst.
5. Liten yogi. Alltså yoghurt i sådana där små färgglada förpackningar i sexpack som säkerligen innehåller något kilo socker och halvskumma färgämnen. Eller som Ejda säger varje gång hon dragit fram en stol till kylskåpet, klättrat upp, insett att hon inte kan öppna dörren eftersom hon har ställt sig i vägen för den, klättrat ner missnöjt gnällandes, öppnat dörren och därefter klättrat upp igen för att försöka norpa ett par av de små plastbyttorna: Nngi!

——

Det här är del 25/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

23. Kvällens måltidstips

I kväll testade vi något väldigt spännande till middag: Korv och makaroner, toppat med ketchup. Till efterrätt drack jag kaffe, och barnen spelade iPad.

I går kväll testade jag dock något som jag tror var åtminstone en aning mer originellt – i stället för att hälla jordgubbssylt över mina våfflor likt mina barn gjorde, så toppade jag dem med keso, tonfisk och citronpeppar med gott resultat. Tanken var ursprungligen någon sorts ruccolaliknande sallad högst upp också, men det glömde jag bort i affären, var fullt upptagen med att försöka få Ejda att inte välta hela stället.

——

Det här är del 23/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.