Fotograf: Ejda Ögren

Ett par veckor in i New York-vistelsen fick Ejda en present av Tage. Utan att först konsultera mig slog han in min gamla iPhone 5 (som jag tagit med för att ha mitt svenska sim-kort i) i ett paket och gav till Ejda med hälsningen: Varsågod, nu har du en egen iPhone!

Det var inte riktigt läge att neka henne den efter det (hon älskar presenter), så vi införskaffade ett guldglittrigt skal som hon fick välja ut själv, och sedan var telefonen hennes. Därefter började hon ta bilder, och ta bilder, och ta bilder. Då telefonen snart är fem år gammal är bildkvaliteten inte den allra bästa och det var långtifrån alltid hon kom ihåg att först sätta fingret på skärmen där hon ville ha skärpa, men trots detta måste jag säga att jag ofta förvånades över hur flink hon var med kameran.

I dag åker vi hem till Sverige igen, flyget går strax före midnatt svensk tid, och jag tyckte att det kunde vara fint att runda av resan med att visa upp en del av hennes foton. Här har jag valt ut 25 stycken från hennes fotorulle som jag på olika sätt tycker blev fina. Hon är kreativ, den lilla envisa filuren.

Tage tisdag den 16 maj, i full språng längs vår gata Sterling Place, troligen är vi på väg mot tunnelbanan vid Franklin Avenue.
Tunnelbaneperrongen vid Atlantic Avenue/Barclay’s Center, måndag den 8 maj. Vi var rätt ofta vid det stora köpcentrumet här och handlade.
Jag i en tunnelbanevagn någonstans i New York på Norges nationaldag, onsdag den 17 maj. Har troligen precis konkat in sulkyn med Ejda i, och tar en chans att kolla telefonen innan vi rullar iväg och mobiltäckningen försvinner.
Korsningen Franklin Avenue/Saint John’s Place i väntan på grönt (eller rättare sagt vitt) ljus, vi är på väg mot tunnelbanan på Sveriges nationaldag, tisdag den 6 juni. Bagel Pub som skymtar till vänster frekventerade jag ett antal morgnar när jag skrev klar Virus 3. Rätt många av Ejdas foton är tagna från sulkyn jag ofta drog runt henne i, därav den låga vinkeln.
Ejda ser Tage bli insmord inför dagens utflykt, fredag den 2 juni.
Färdiginsmord och på jakt efter nya Pokémons en kvart senare.
Ungefär halvvägs in på resan upptäckte Ejda iPhonens frontkamera. Därefter blev det MÅNGA selfies.
Jag på dinern John’s Pancake Place i Montauk, där vi åt såväl lunch som frukost under vår tvådagarsvistelse i delstaten New Yorks östligaste lilla stad.
Tage väntar på en laddning chicken fingers på ett snabbmatställe i korsningen Nostrand Avenue/Atlantic Avenue, efter att han, jag och Ejda hängt i en lekpark vid Brooklyn’s Children Museum medan Johanna hade möte via Skype. Bortsett från pizza är chicken fingers, eller chicken nuggets som det väl oftare kallas i Sverige, den enda snabbmat våra barn äter. I ett land som är mer eller mindre byggt på hamburgare och strips gjorde det stundtals livet en smula krångligt. Inte ens det allestädes närvarande mac ’n’ cheese gick det att lura i dem. Bilden tagen måndag 5 juni.
Ännu en väntan vid ett övergångsställe, vi är på väg från snabbmatstället på förra bilden. Den upphöjda järnvägen rakt fram är Long Island Rail Road, som vi tog ut till Montauk.
Jag och Tage poserar utanför entrén till FN:s generalförsamlingsbyggnad torsdag den 9 juni. Vi fick en guidad tur av vår kompis Jasmin som jobbar för den svenska FN-delegationen, och var inne såväl i säkerhetsrådets som generalförsamlingens stora salar. Rolig fotnot: Tröjan Tage bär fick han i present av Jasmin och vår kompis Jocke när Tage var fyra år. Den börjar bli lite kort i midjan.
Tage framför FN-skrapan, efter genomförd rundtur.
Senare samma dag. Ejda fångar Johanna i en möjligen spelat förvånad min.
Ejdas leksakslåda och bokhylla i sovrummet i lägenheten, ett rum hon direkt vid ankomst annekterade som sitt eget. Elsa-peruken har fått åka med från Vittangi, hon har även en Elsaklänning som hon gärna klär sig i och dansar till ”Slå dig fri” i trädgården med.
När Ejda själv får välja: Frost-skor, Frost-strumpor, Frost-tajts, regnbågsklänning och rosa huvjacka. Hade hon HELT fått välja skulle nog huvisen ha varit lila, dock, men den är ett ärvt plagg från Tage.
Tunnelbanefärd med familjen Modlitba/Söderlund, som vi hängde en hel del med när de var i stan i maj. Särskilt Tage och Wim, som delar säte på bilden, blev fina polare. Bilden tagen onsdag 17 maj.
Tom Söderlund i vår trädgård, när vi bjöd hem familjen på Taco Friday. Bilden tagen fredag 19 maj.
Ännu en selfie, denna tagen nu i helgen, lördag den 10 juni, när vi promenerade runt i Brooklyn Heights och åt sen lunch på en diner. American pancakes så klart, när Ejda själv fick välja.
Samma tillfälle, men den här gången riktades kameran mot mig.
Johanna när vi åt middag på en trevlig italienare som jag tyvärr glömt namnet på. Den låg i alla fall på Franklin Avenue i vårt grannkvarter. Måndag den 22 maj var dagen, som jag vill minnas var lite regnig.
Tage med sin Pokémonmobil i högsta hugg igen, måndag den 8 maj. Han har lyckats levla upp rätt rejält här, det finns lite större utbud av Pokémons att fånga i New York jämfört med i Vittangi…
Ett konditori vi besökte i Williamsburg. Ejda höll på att få dåndimpen av den långa bakelsedisken, och tog i runda slängar på sig tio minuter att välja ut vad hon skulle ha. Måndag 29 maj.
När vi besökte den stora godisbutiken It’Sugar i Coney Island i fredags, den 9 juni, valde Ejdas till allas stora förvåning att INTE köpa godis, utan ett mjukisdjur som hon raskt döpte till Rainbow Diamond. De sista dagarna följde den med på alla turer. Här låter hon den posera på en parkbänk i Brooklyn Heights.
Ejda verkar här som vanligt ha lämnat frukosten i förtid, och ägnar sig i stället åt fotografi. Det här är en av de första dagarna då hon plåtade, bilden är från söndag 7 maj.
Okej, den här sista bilden har jag tagit, men jag ville visa hur hon har sett ut mest hela tiden. Här står vi och väntar på tunnelbanan för att åka ner till södra Brooklyn och gå Bounce U, ett sorts mecka för dem som gillar hoppborgar och allehanda uppblåsbara studsgrejer. Dagen var måndag 8 maj.

Vatten- och väderleksrapport

Tre dagar kvar. Eller, egentligen bara två, tisdagen blir en lång väntan på avfärd, flyget går klockan 17.20, men vi måste lämna lägenheten redan klockan 11. Med katt, vagn, ett antal resväskor samt två barn i släptåg lär det bli en härlig dag, särskilt med tanke på att väderprognosen säger +34 grader och åska.

Högtrycket har för övrigt lagt sig över staden redan nu. ”Bara” 29 grader som mest i dag dock, en lördag som vi spenderat i lekparker som äntligen dragit igång sektionerna med vattenlek, som ända fram till nu varit stängda, trots temperaturer tidvis upp mot 30 även tidigare. Samma sak med New Yorks offentliga utomhuspooler, de öppnar samtliga för sommarsäsongen först den 29 juni, trots att även juni ofta brukar vara stekande på det där berömda New York-sättet när asfalten i smältdegeln bokstavligen smälter. Vet inte riktigt vilken orsaken till detta är.

Blogg 96

När jag startade årets Blogg 100-utmaning den 1 mars i år, skrev jag att målet i år var att slå fjolårets resultat, som landade på 95 inlägg under 100 dagar. Och i dag när jag räknade igenom månadsstatistiken insåg jag till min glädje att jag med detta avslutande inlägg skulle landa på … 96!

Precis som i fjol får jag väl medge att mängden tunga inlägg är rätt få. Men sällan har väl min blogg varit så bildrik som de senaste månaderna, jag har ju pepprat vardagsinläggen med bilder från New York, och det är väl alltid något.

Intressant också att jag hade full pott i dagliga inlägg så länge jag höll på och skrev Virus 3, men när den var klar och jag inte hade någon orsak att sitta framför datorn varje dag, missade jag genast några dagar. För mycket ledig tid är alltså dåligt för bloggandet.

Jag avslutar väl med att säga som tidigare år – nu håller jag i det här tempot även framöver! Och fortsätter med att skriva – typ i alla fall.

Och sedan följer några månader där jag trots denna utsaga snittar sex, sju inlägg per månad.

Sömnlös i New York

Ejda har helt slutat gå och lägga sig här i New York. Hon har alltid varit segare att få i säng jämfört med sin storebror, hon somnar i regel runt klockan 21, ofta uppåt en halvtimme senare. Men det har i alla fall gett en och en halv, två timmar av egentid innan egen sänggång varje kväll.

Faktumet att vi inte måste slita upp henne vid sju här för att få iväg henne till dagis ställer dock till det. Väcker vi henne inte sover hon till halv tio, något som så klart är skönt på morgonen eftersom hon är rätt … tja, intensiv – men på kvällen får vi igen det med råge. En kväll somnade hon kvart i tolv på kvällen, en annan halv tolv och det har varit mer regel än undantag på sistone att hon somnat först vid halv elva. Det lämnar inte mycket tid över till eget liv.

Nu har vi dock börjat med en mer strikt morgonrutin, och påbörjar det segatartade väckningsarbetet vid klockan åtta (Tage går ju ändå upp som ett urverk senast halv sju oavsett ledighet eller inte så det är inte som att huset sover), och i går kväll dunade unga fröken in redan klockan 21.50. Resultatet: Vi hann se såväl senaste Nashville som säsongsavslutningen av Modern Family och därefter prata en halvtimme före sänggång. Det finns hopp om livet.

Appokalypsen är här

För första gången på länge kunde jag i dag se Apples keynote från utvecklarkonferensen från början till slut. Svensk tid börjar de alltid klockan 19 och brukar pågå ett par timmar, en synnerligen dålig småbarnstid. Men i dag blev det start klockan 13 New York-tid. Jag ska inte orda något om keynoten som sådan, även om det är möjligt att det kommer ett inlägg senare om de nya funktioner i iOS 11 som gör det enklare att vara produktiv på en iPad, något jag i det tysta (nåja) ständigt drömmer om i min strävan efter ett lättare datorliv.

I dag tänkte jag i stället posta den film som inledde keynoten, en till synes rätt påkostad historia om vad som skulle hända om sladden drogs ur till världens alla appar. Apple brukar i regel strössla sina keynotes med rätt trött så kallad ”dad humour”, men den här var oväntat fyndig även för de yngre generationerna. Inbillar jag mig i alla fall, jag tillhör väl snart målgruppen för höhöig pappahumor själv.

Mysigt nästan jämt

Parkdag i går, vi hade länge lovat kidsen att de skulle få åka trampbåt på sjön i Prospect Park och det kändes som ett lagom projekt. Självklart bröt Ejda ihop på grund av SÅ HUNGRIG! tio minuter efter avfärd, så den tänkta mystimmen på kluckande vatten i solskenet blev en lätt irriterad halvtimme i stället. Väl i land åt hon pliktskyldigt större delen av en banan, dock ej i närheten så glupskt som skriken ute på sjön låtit påskina.
I närheten fanns en fontänliknande sak barn fick leka i, och Ejda skulle ABSOLUT ut i den. Sagt och gjort – tröja, byxor, strumpor och skor åkte av och vattenleken påbörjades, bara för att avbrytas av ett nytt sammanbrott fem minuter senare när hon BLEV BLÖT!

Vi gav upp och gick hem.

Värt att nämna kan vara att Tage ägnade hela utflykten åt att kolla på Guldtubengalan i mobilen – även under färden i trampbåten – likt den tonåring han numera är. Varje gång Jocke & Jonna vann en kategori skrek han av glädje som vore de hans bästa vänner.

Berg’n, Kalla Kulor och Taylor Swift

Mysigt svenskt förlagshäng i dag! Vi lurade ut Hans-Olov Öberg och Sofia Ejheden, som driver Kalla Kulor Förlag och dotterförlaget Lavender Lit och varit i New York för att gå på mässan BookExpo, till Brooklyn för besök på mysiga haket Berg’n på Bergen Street. Eftersom Hans-Olov gav ut Johannas bok Mamma, pappa, pengar (och pocketen av min och Johannas När två blev tre) insisterade han på att betala våra öl. Tre rejäla IPA-stop senare vandrade vi lyckligt smålulliga hem genom den vackra Brooklynkvällen och dansade till låtar av Taylor Swift, Lady Gaga, Beyoncé och Ace Wilder i trädgården. Eller ja, åtminstone gjorde jag, Johanna, Tage och Ejda det, de övriga två begav sig in mot Manhattan igen.

Nu har Tage och Johanna somnat och jag och Ejda kollar Lejonkungen. Ejda vägrar på sedvanligt manér att gå och lägga sig – jag är INTE trött! – trots att klockan sedan länge passerat elva.

Vi kom hem och dansade pga glädje att vi är i New York

Ett inlägg delat av Johanna Ögren (@jossibaloo)

Söndertrumpad

Det är mörkt på jorden nu, och på något sätt fanns det väl en symbolik att vi lämnade Montauk nästan i samma stund som Trumps besked kom om att USA lämnar Parisavtalet, det lågt liggande Montauk lär vara en av de platser som ligger risigt till när haven börjar stiga. Jag gjorde det för Amerikas skull, hade han mage att säga. Mörkret inom den mannen känns bottenlöst. Eller så är det bara tomt. Oavsett vilket är resultatet som kommer ut oerhört otäckt att bevittna.

I vardagslivet här märker vi inte av Trump särskilt mycket, en av de få saker vår lägenhet saknade var tv, så vi har endast sporadiskt tagit del av nyhetsflödet den vägen, jag har mest läst de tidningar på nätet och fortsatt följa de flöden jag knarkade på redan innan vi kom hit, även om det så klart är enklare att följa USA-nyheter när man befinner sig på amerikansk öststatstid och inte hemma i Sverige.

Jo, en av gångerna på tvättomaten satt en kvinna och svor framför teven i taket och undrade om jag inte höll med henne om att Trump borde ställas inför riksrätt, och det helst i går.

Möjligen blir det väl så vad det lider, men frågan är om han inte hunnit göra irreparabel skada på det här samhället innan dess. Kanske kan övriga världen på något sätt sluta sig samman och klara klimatet, men kan det här landet överleva den här mannen och komma ut i någorlunda intakt skick på andra sidan? Jag är långtifrån säker på det, han har börjat sätta krafter i rörelse som känns skrämmande svårtyglade.

Montauk bjöd på sol i dag och jag och Tage badade rätt länge i det för dagen blott 13-gradiga vattnet (55 grader Fahrenheit enligt en infotavla uppe vid centrum) när vi före tågavgången hängde på stranden ett par timmar efter hotellutcheckningen. Jo, det var mycket kallt, men eftersom vågorna var för kraftiga för att vi skulle tillåta Tage att bada ensam – och han är som jag väl nämnt förr helt obrydd av kallt badvatten – fick jag ta en för laget. Efter badet åt vi lunch på en rätt avslappnad pizzasylta och köpte en kylskåpsmagnet och en Montauk-tröja. Därefter var det dags att ta farväl.

Jag hade gärna sett mer av Long Islands östliga region. Men nästa gång får det ske med bil, att ta sig fram till fots med barnvagn i en trakt där alla förflyttar sig medelst fyra hjul och motor är inte det bekvämaste.

Om det nu ens är möjligt att resa tillbaka hit om några år.

Montauk

Vi åkte tåg ut till Montauk i dag, det lilla samhället längst ut på Long Island bortanför The Hamptons, eller om det är längst ut på Hamptonsområdet, jag har inte riktigt kollat upp det. Tre timmar och en kvart tog det i alla fall. Här finns en berömd fyr på den yttersta spetsen, som är delstaten New Yorks östligaste punkt, och platsen spelar en nyckelroll såväl i filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind osamt i tv-serien The Affair, och den senare fick vi till och med praktisk nytta av vid ankomsten med pendeltåget, Johanna frågade mig om vägen in mot samhället fungerade att gå längs med, och jag svarade ja absolut, du kommer väl ihåg när Allison cyklade upp till stationen och mötte Noah, det finns ju cykelbana.

Och så säger de att man inte lär sig något av att se på tv.

Tyvärr var vädret lite dåligt med dimma och rätt sval temperatur, men Ejda har redan hunnit simma omkring två gånger i poolen, jag och Tage har gjort ett (ytterst kort) dopp ner i havet och jag avslutade dagen med en promenad längs stranden och upp i samhället, så det var fint ändå. Och i morgon utlovas sol från tiotiden, så vi hyser gott mod.

Tågstationen i Montauk, känd från såväl Eternal Sunshine of the Spotless Mind och The Affair. Stationsbyggnaden som i The Affair var en taxistation är dock i verkligheten en konstateljé.

Montauk Blue Hotel. Vårt rum är tvåa från höger på bottenplanet. Vädret är inte SÅ dåligt som de påpälsade vandrarna på bilden låter påskina, jag gick i t-shirt och kofta när jag tog bilden under min kvällspromenad.

Virus på papper om två veckor

Det närmar sig. I morse skickade Storytel ut följande pressmeddelande:

Storytel Original snart som pocket!

Nu utkommer Storytel Originals allra mest framgångsrika ljudboksserier som pocket. Då flera av serierna blivit lyssnarsuccéer i abbonemangstjänsten beslutades att även ge ut dem som tryckta böcker.

”Vi vänder på steken helt enkelt, släpper ljudboken först och den tryckta boken sen”, säger Jonas Tellander, vd för Storytel. ”Eftersom de här serierna har blivit väldigt populära i ljud vill vi testa och se om de når en stor publik även i tryckt format. Jag älskar de här berättelserna, det är bra underhållning för hela familjen.”

Ljudboksserierna är nu inne på sin andra och tredje säsong, men det är den första säsongen av respektive serie som släpps som pocket. Scifi-äventyret ”Svart stjärna” av Jesper och Joakim Ersgård, feelgood-berättelsen ”Byvalla” av Karin Janson och den dystopiska thrillern ”Virus” av Daniel Åberg.

Utgivningsdatum: 15 juni

Bra underhållning för hela familjen. Jo jag tackar jag.

Sista rycket för Bladen brinner-kampanj

I fjol skrev jag flera gånger om Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Kickstarterkampanj för barn- och ungdomsbokspodden Bladen brinner, som med stor framgång nu producerats i två säsonger. I dagarna går Kickstarterkampanjen för den tredje och fjärde säsongen in i sitt absoluta slutskede – i skrivande stund återstår 55 timmar tills kampanjen stängs. Än finns alltså chans att stödja! I detta nu har de finansiering för cirka 1,5 säsonger, så kom igen och hjälp dem över det magiska strecket nu.

Hittills har duon, enligt statistiken på deras Kickstartersida (och jag älskar ju statistik), gett 306 boktips och gjort 38 intervjuer med författare och illustratörer, vilket resulterat i 647 minuter podd.

Apple Smart Keyboard-test och pennfantasin

Dagens utflykt gick till Williamsburg. Vi passerade Apple Store, och Tage utbrast: Let’s go in! Nu skriver jag detta som ett test på en 9,7-tums iPad Pro med Apples egna Smart Keyboard, jag har aldrig testat dem tidigare, trots ett mångårigt tangentbordsintresse. Ger ganska bra hastighet i fingrarna, men enerverande att inte ha svenska tangenter att testa med. Å går att hitta enkelt (option+A), men inte de andra två – option+O ger exempelvis danskt Ø.

Några platser bort går Ejda all in på Apple Pencil, hon ritar med den som hade hon aldrig gjort annat. Synd att pennan kostar 99 dollar bara (1 095 kronor i Sverige), plus att den inte fungerar med de något mer åldersstigna iPadar vi har hemma, billigaste varianten av iPad Pro kostar 599 dollar i USA, vilket i Sverige blir 6 695 kronor – totalt alltså knappt 8000 kronor. Yiakes. Men oj vad roligt det hade varit att kunna ge henne.

Okej, slut på tangentbordstest.