Författare, skribent och bokbranschnörd
Han kom som en tidig vattenavgång i mitten av mars. Han var liten, behövde hjälp via sondmatning ett par veckor men har sedan aldrig haft tid att stanna till och titta bakåt igen. I dag blir han 3,5 år, går på kalas nästan helt själv, cyklar till förskolan vareviga dag i hiskelig fart och missar aldrig en chans att bråka om tandborstningen.
Grattis på halvårsdagen Tage. Du är bäst.
Något oväntat damp domen i e-boksåtalet mot Apple och bokförlagen ner denna eftermiddag.
Domaren i det civilrättsliga målet verkar mestadels gå på justitiedepartementets linje så till vida att Apple förbjuds ingå avtal av arten ”most favored nation” under ett visst antal år beroende på förlag. Det innebär att de inte kan sluta avtal som säger att förlag i utbyte mot bättre villkor inte tillåts sälja sina e-böcker billigare i någon annan butik (läs Amazon). Denna klausul var den ena huvudorsaken till att justitiedepartementet stämde Apple och de sex största amerikanska förlagen (den andra att de sades gemensamt ha konspirerat kring hur avtalet skulle utformas).
Däremot fick inte justitiedepartementet igenom sitt krav på att Apple ska tvingas tillåta andra företag (läs Amazon) att sälja sina e-böcker direkt genom Apples App Store utan att ge Apple 30 procent av försäljningspriset (samt att försäljningen administreras genom Apples system och inte företagens egna butiker).
Apple säger att de tänker överklaga beslutet, och något annat var väl inte att vänta. Jag har dock svårt att se att de skulle kunna få domen mildrad, och tycker heller inte att så borde bli fallet. Att Apple och förlagen de facto konspirerade kring priserna visades rätt tydligt under rättegången, och även om de gjorde det för att stävja en konkurrent som hotar bli ett monopol, så följde de helt enkelt inte lagen.
Att böckerna i iBookstore nu kommer att ha högre priser än de har hos Amazon – för det är här grundproblemet ligger, Amazon säljer e-böcker i Kindle Store med förlust för att vinna marknadsandelar – får Apple helt enkelt finna sig i om de vill tjäna pengar på böckerna. Apple har aldrig varit ett företag som i första hand satsat på att vinna kunder genom att erbjuda det lägsta priset, och borde inte behöva göra det nu heller.
Kanske kan de efter denna dom aldrig bli störst på försäljning av e-böcker, men på det stora hela torde det vara viktigare för dem att de tillåts behålla kravet på att all försäljning av digitala produkter sker genom deras eget system och med en 70/30-deal. För hade de tvingats slopa den regeln på e-boksområdet – varför skulle då någon annan bransch ha accepterat den?
Cd-skivans dagar som ljudboksbärare är slutligen räknade! Det tog sin runda stund – det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan jag skrev ett agitatoriskt debattinlägg i Svensk Bokhandel om att ljudboksbranschen måste våga släppa sargen och bli digitala – något som fick vissa aktörer att hävda att jag inte höll ”branschnivå”. I senaste numret av Svensk Bokhandel finns ett mycket läsvärt temaspecial om ljudböcker, där kontentan är att branschen efter fem svåra år med sjunkande försäljning nu äntligen ser ljuset, och att allt är digitaliseringens förtjänst. Tidningen går till och med så långt att de härleder ljudbokens räddning till en enda sak: Publiken har börjat upptäcka Storytel.
Att det är just Storytel som har lyckats dra igång det digitala tåget gör mig väldigt glad. Jag har varit en ivrig förespråkare (och användare) av deras tjänst länge och har nämnt dem här i spalterna ett tiotal gånger sedan 2009. Av de streaming- och tillgängliggörandetjänster jag i dagsläget abonnerar på – Spotify, Netflix, HBO, Filmnet, Hulu, Storytel och Readly om jag läser kontoutdraget rätt – är Storytel den jag använder mest. Med priset 169 kronor i månaden är den visserligen också överlägset dyrast – de andra ligger på 79-99 kronor – men det är ett pris jag är villig att betala, dels för att litteratur även i övrigt har en högre prisbild än film, tv och musik, men också för att tjänsten helt enkelt ger mig så mycket. Jag snittar i dagsläget två-tre ljudböcker per månad genom dem och det finns inte på kartan att jag skulle kunna nöjesläsa sådana mängder i mitt liv just nu, barnen tar alldeles för mycket tid och kraft, jag somnar efter två-tre sidor text varje kväll.
En intressant utveckling är att Storytel har börjat lägga delar av den svenska ljudboksbranschen under sig då de nyligen köpt ljudboksförlagen Storyside och Earbooks. Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels ”egna” titlar då? – men det är samtidigt något vi är vana vid från andra delar av den svenska bokbranschen.
Vad som är än mer intressant är att Storytel är en fristående aktör, en entreprenörsframgång utan några traditionella kopplingar till branschen. Bonniers försökte hösten 2010 slå sig in på marknaden med den i dag tämligen avsomnade satsningen Laudio, och några andra svenska konkurrenter finns inte bortsett från vanliga styckesköp hos de vanliga nätbokhandlarna och iBookstore. Det ska bli spännande att se om Storytel kan fortsätta stå fritt, och om de i sådant fall kan växa till att bli en verklig maktfaktor inom den svenska bokbranschen.
Jag hoppas verkligen det. Att Bonniers helt sonika köper dem bara för att de kan skulle kännas ack så fantasilöst och futtigt.
——
PS. Jag är ledsen att jag länkat till så många texter som ligger bakom Svensk Bokhandels betalvägg här. Det är ett gissel att det ska behöva vara så, men jag tycker ändå att det är bättre att länka än att inte göra det. Och det går ju att läsa inlägget utan att klicka. DS.
——
PS2. Jag skrev för övrigt ett gästinlägg i Storytels blogg i fjol om hur det gick till när jag byggde om vårt källarförråd till inspelningsstudio för min ljudbok. DS2.
Stackars Nokia. Så sent som för fem år sedan ännu kung i mobiltelefonvärlden, snart blott en avdelning kallad services and devices på ett amerikanskt företag i kraftig motgång, med en marknadsandel för sitt mobiloperativsystem som räknas i enstaka procent. Microsofts köp av Finlands stolthet kommer inte som en överraskning, men ändå känns det sorgligt på något sätt. Kan det här verkligen sluta väl? Jag är extremt skeptisk.
Omdaningen av mobilbranschen har gått fort. Ericsson, Nokia, Motorola – alla borta som egna tillverkare, och snart går väl Blackberry samma väg.
Har fortfarande min sista Nokiatelefon i en låda, en Nokia 6220 Classic som ersattes av en iPhone 3GS sommaren 2009. Kan väl inte påstå att jag saknat den.
Han tar till brösttoner när han börjar jämföra med Shakespeare, men den här texten av Mike Elgan på Cult of Mac är ändå mycket intressant läsning gällande e-boksrättegången mellan USA:s justitiedepartement och Apple.
Utgången är visserligen långtifrån given ännu – dom meddelas först i vår och det ska väl överklagas några varv också – men nog finns det en reell risk att Apples och de sex stora amerikanska bokförlagens agerande får motsatt effekt: I stället för att skjuta Amazons monopolliknande ställning på e-boksmarknaden i sank, kan utgången på sikt leda till att deras ställning blir än starkare, eftersom deras enda reella konkurrent Apple beläggs med hårda juridiska restriktioner gällande framtida avtal med förlagen.
Missförstå mig inte – det råder inget tvivel om att Apple bröt mot lagen när de slöt sina avtal med förlagen, men det är ändå en ödets ironi att resultatet av deras konspiration blir att den amerikanska staten nu hjälper Amazon att dominera marknaden än mer.
Lite shakespearianskt är det nog trots allt.
Vi kom till Stockholm i går eftermiddag. Jag, Tage och Ejda firade ankomsten med att besöka McDonalds (i Kiruna finns bara Sibylla och Frasses).
I kön när vi ska beställa:
– Tage, vill du ha strips till hamburgaren?
Sonen, indignerat:
– Nää, morötter ju!
Ett par timmar senare. Vi har lekt färdigt på Bryggartäppan och tar vägen förbi Konsum på väg hem.
I kön till kassan, strategiskt placerad strax bredvid lösgodiset:
– Tage, vad har du i munnen!?
Sonen, bestört över anklagelsen, tar fram en skrynklig liten påse ur fickan:
– Men, vi sparade ju ena påsen med morötter från restaurangen.
Dagens ungdom.
I dag är inte bara dagen då Ejda fyller fem månader och Ejdas (och Tages) mommo fyller år, utan också dagen då Sveriges riksrappare Petter firar 15 år som artist. Det var den 26 augusti 1998 som hans debutalbum ”Mitt sjätte sinne” gavs ut, något han firar i kväll genom att framföra hela debutplattan på Tyrol i Stockholm.
Och faktum är att detta även innebär att jag fyller 15 år som journalist. Jag hade visserligen varit redaktör för Kalmar nations tidning Gyckeln och gjort lite intervjuer för den tidigare, men inför att Petter skulle spela i Uppsala någon vecka efter albumsläppet, ringde jag upp honom och gjorde min allra första ”riktiga” intervju. Enligt datummärkningen av dokumentet skrev jag den korta artikeln, som publicerades i nöjesbilagan UNT fredag, den 16 september 1998. Så okej, det är tre veckor kvar, men ändå, det är roligt att uppmärksamma. Så roligt att jag banne mig publicerar intervjun här nedan.
Du spelade på Kraftverket i Uppsala för ett par veckor sedan. Varför väljer du att komma tillbaka till stan så snart?
– Den här spelningen är mycket en kompisgrej. Jag känner de som ligger bakom Fellini. Kraftverket var ett lyckat gig, men det här är en helt annan grej, med en äldre publik och en lokal som bara rymmer ungefär 200 personer. Jag behöver spela både för unga och äldre, för jag har en så spridd publik.
Du är gammal student i Uppsala. Hur trivdes du i staden?
– Jag läste konstvetenskap i ett och ett halvt år tills musiken tog all min tid. Som studentstad är ju Uppsala oslagbart, studiemiljön är klart bäst i Sverige. Nationerna hängde jag inte så mycket på, jag var på Stockholms en del. De borde ha kört mer hiphop.
Din debutskiva har fått överlag positiv kritik. Hade du förväntat dig det?
– Tycker du det? Jag tycker att jag har fått fett mycket taskig kritik, men det kanske bara är mitt självförtroende som är dåligt. Jag tycker att det är synd att kritikerna fått för sig att jag har något slags Bronxkomplex. Jag skriver om mitt liv. Jag hade en schysst uppväxt. Det finns inget om knark och annan skit i mina texter. Jag fattar inte var de har fått det ifrån.
Hur ser du på din framtid inom hiphopbranschen?
– Jag kommer att mogna till nästa skiva, utvecklas både verbalt och tankemässigt. Jag tycker att jag har börjat få perspektiv till skivbranschen, som är ett enda rävspel. Det börjar kännas lugnare nu, jag är nästan tillfreds! Men innan jag börjar med något nytt ska jag runt hela landet på turné fram till i december.
Grattis allihopa på bemärkelsedagen!
På tal om ”Ömheten” som jag skrev om i senaste blogginlägget, så kom det ett pressmeddelande i går om att distributionsbolaget Nonstop Entertainment ingått ett avtal med Telia om att börja visa filmen via Telias video on demand-tjänst blott två veckor efter biopremiären i slutet av november.
Andreas Bratt som är ansvarig för vod-tjänsten hos Telia säger i pressmeddelandet att Ömheten blir så vitt vi vet den första svenska spelfilmen som får On Demand-premiär så här nära biopremiären, men det stämmer inte, för i fjol gick ”Hassel – Privatspanarna” upp på bio, dvd och vod helt simultant, utan ens ett par veckors eftersläpning. Redan 2010 gjorde dessutom Nonstop Entertainment ett liknande experiment när Joaquin Phoenix-mockumentären ”I’m still here” släpptes samtidigt för visning på bio och vod-tjänsten Voddler. Fast okej, den sistnämnda var inte en svensk film.
Men hur som helst – roligt initiativ! Skulle dock vara kul att se någon våga göra så här med en tippad storsuccé och inte bara smalare filmer.
Nämen! En långfilm som utspelas i Kiruna med stadsflytten som backdrop med Sebastian Hiort af Ornäs i huvudrollen, killen som spelade huvudrollen i ”Sebbe”. Regissören Sofia Norlin fick Stockholms filmfestivals långfilmsstipendium för att göra filmen. På något sätt har jag helt lyckats missa det här.
Hur som helst. Trailern ser fin ut, och premiär blir det i vinter. Skoj!
Utbudet i svenska iBookstore börjar sakteliga ta sig. De största svenska förlagen har tidigare varit svalt inställda till Apples universella 70/30-deal när det gäller ersättningen (Apple tar 30 procent av kakan på allt som säljs i hela App store), men nu verkar de redo att ändra sig. Tidigare har de vad jag sett bara doppat tårna försiktigt då och då med enstaka boksläpp, men nu puffas böcker från Bonniers förlagsflora för rejält i butiken, och överst av dem alla tronar som på så många andra ställen Fredrik Backmans ”En man som heter Ove”.
För dem som gillar att läsa e-böcker är det här så klart mycket positivt. Har man en iPhone eller iPad är iBookstore mycket enkelt att köpa böcker från, och eftersom Sverige är nedlusat av Appleprodukter innebär det en oslagbart stor potentiell e-boksmarknad för förlagen, även om de så klart gärna hade behållit en större del av intäktskakan än vad Apple medger.
Säljer man något i butiken då? Tja, jag blev själv förvånad över hur pass bra ”Vi har redan sagt hej då” fungerade att sälja i iBookstore när jag lade upp den där, och försäljningen tickar fortfarande stadigt på ett och ett halvt år senare, om än så klart i betydligt makligare takt. iBookstore har hittills kommit i skymundan i pratet om e-boksmarknaden i Sverige till förmån för Adlibris satsning på Letto och Bokus e-boksbutik Dito – det är ju hos dessa som utbudet har funnits.
Men i och med att Bonniers nu verkat ha ändrat sig gällande avogheten till iBookstore lär detta ändras. Bland deras allra färskaste titlar ser det ännu rätt glest ut, men skillnaden i utbudet är ändå enormt vid en jämförelse med för bara några veckor sedan.
Och nog finns det en marknad allt. För även om ingen ser den som primärt en sådan, går det inte att komma ifrån att iPhone är landets överlägset mest sålda e-boksläsare.
Jag går längs stigen mot stugan i Rovasuando och pratar med min svärmor. Av någon anledning kommer vi in på hennes stundande födelsedag. Det var ju faktiskt på din 50-årsdag som jag träffade dig första gången, säger jag. Är det bara fem år sedan? Det känns som längre, svarar hon.
Senare samma dag är vi tillbaka hemma i huset i Vittangi, jag står i köket och dricker vatten vid diskhon. Johanna kommer in, och tittar ett tag på mig. Tänk att du bor här uppe. Att du står här i köket i skogsbyxor och har kniv i bältet.
Ja. Livet. Det tar sina vändningar ibland.
Tage är inne i en extremt mammig fas nu. Han ska göra allt med Johanna, jag är inte vatten värd.
Döm så om min förvåning när han, jag och Ejda går till dagis i dag. Allt är normalt fram till lämningen, de är ute, Tage står på vagnens ståbräda, vi rullar in på gården, fram till gungorna där många av barnen är. Och han vägrar kliva av. Han ska inte gå någonstans. Vänder sig om, klänger sig fast i mina ben, borrar in ansiktet i min mage, trycker sig så hårt emot mig att han nästan blir ett med mig. Nej, inte kliva av. Och nej, jag får absolut inte gå. Inget hjälper. Till sist får en ur personalen bända loss honom från mig och ta honom i sin famn när jag måste gå. Han vägrar titta på mig när jag promenerar iväg, till synes djupt besviken över att jag trots hans närmast paniska klängande vid mig faktiskt gått min väg.
När jag äntligen fick hans känslor hällda över mig, vände jag dem alltså ryggen. Ibland är det verkligen kul att vara förälder.