Författare: Daniel Åberg

Kopparrajden

Efter en duktig fjolvecka (osäker på om det är ett riktigt ord) då jag bockade av fyra träningspass på min 100-utmaning före New York Marathon, har jag den här veckan gjort detta ogjort genom att inte träna en enda gång. Orsaken stavas för många deadlines, jag har lagt all barnfri tid på att jobba.

Men i dag blev det i alla fall en rejäl genomkörare, då det mittenlördagen i mars varje år anordnas det traditionsenliga skidloppet Kopparrajden mellan Svappavaara och Vittangi. Sträckan i huvudklassen är 28 kilometer och i år var det äntligen deltagarpremiär även för mig efter att fjolmars (kör hårt på fjol nu) försvann i en dimma av influensor och pre-Ejdabestyr. Dock hade jag bara 5,5 kilometer skidåkning i kroppen hittills i vinter – och dessförinnan hade jag inte stått på ett par skidor på cirka ett decennium – så jag nöjde mig med den mer modesta motionsklassen där starten är förlagd vid Suptallen 11 kilometer från Vittangi sportplats.

Min tid på dryga timmen var rätt blygsam, men jag stakade på så gott jag kunde, blev rejält trött och hade i alla fall fyra-fem personer bakom mig i spåret när jag spurtade in på stadion och möttes av hejarop från familj och svärföräldrar. Ett par minusgrader i luften, glimtar av sol och stormvindar som tillfälligt hade mojnat. En väl spenderad förmiddag.

Nu har vi barnfritt, Tage och Ejda sover över hos sin mommo och moppa. Vi ägnar tiden åt sådant som aldrig hinns med när de är hemma, det vill säga städa huset.

Det här med Karin Boye, Mercedes-Benz och Akademien

Jag måste säga att jag tycker att den här historien där Svenska Akademien hotar stämma Mercedes-Benz för att de använt Karin Boyes dikt ”I rörelse” i en reklamfilm är problematisk.

Å ena sidan verkar Akademien ha rätten på sin sida. Även om det är mer än 70 år sedan Karin Boye dog och upphovsrätten på hennes verk har gått ut finns något som kallas klassikerskydd, som endast Svenska Akademien, Musikaliska Akademien och Konstakademien kan åberopa. Om de anser att ett skyddslöst verk far illa har de rätt att gå till domstol och försöka beivra utnyttjandet om det ”kränker den andliga odlingens intressen”.

Men å andra sidan är det lätt att hamna snett i sådana här diskussioner. I vilka sammanhang får en klassiker användas utan att den andliga odlingen kränks? Ligger problemet i att Mercedes-Benz är ett vinstdrivande miljardföretag? Är det att dikten har kortats? Hur ”gott” måste syftet vara för att klassiska verk ska få användas? Och hur klassiskt måste det vara för att akademierna ska reagera?

Kanske är det så att hanteringen i det här fallet har varit slarvig, även om det enligt uppgift ska vara så att Mercedes-Benz har kontaktat Karin Boye-sällskapet i förväg och fått deras tillåtelse att använda dikten i reklamfilmen. Men grundfrågan borde ju vara om det här på något sätt kan sägas skada Karin Boyes författarskap och eftermäle. Och jag kan inte se att det gör det. Snarare kan jag se en oupplyst människa sitta nedsjunken i en tv-soffa någonstans som fångas av de vackra raderna, googlar dem (det är ju trots allt reklampaus så hen har ju redan mobilen i handen) och upptäcker ett författarskap.

Låser vi in våra klassiker i ett skåp kan vi visserligen vara säkra på att de aldrig missbrukas. Men de lär heller aldrig nå särskilt många nya läsare.

Kalaset och nödfiskdammen

Det blev tårtkalas med den närmaste släkten i går kväll för vår nyblivne fyraåring.

IMG_3124

 

IMG_3138

IMG_3143

Tyvärr glömde vi dock bort det obligatoriska kalasinslaget fiskdamm vilket orsakade mycken gråt och tandagnisslan vid sänggång när födelsedagsbarnet kom på det hela. Lösningen blev att anordna en frukostfiskdamm i morse där Tage fick fiska upp sin frukostmacka och yoggi, som hade placerats i en Icakasse, med hjälp av en innebandyklubba bakom en rosa filt vi hängt upp mellan köket och hallen.

Alla nöjda, dagen räddad.

Hipp hipp hurra!

Fyra år sedan i dag.

Älskade Tage. Din födelse är den enskilt största och viktigaste händelse som inträffat i mitt liv. Sedan ett knappt år har du visserligen hård konkurrens av din lillasyster, men hennes födelse innebar inte i sig samma omvälvande förändring av tillvaron.

IMG_7718

Födelsedagen inleddes med sovmorgon till klockan sex (för jo, just nu är det att betrakta som sovmorgon, de senaste veckorna har Tage ofta ansett fyra vara en bra uppstigningstid) följt av amerikanska pannkakor.

IMG_7725

Det är mycket möjligt att jag var dem som njöt av dem mest.

Smalt skrivande

Det här udda ”huset” attraherar mig av två orsaker.

1. Minimalistiskt boende fascinerar mig oerhört. Eller ja, minimalism överhuvudtaget. Nu blir det visserligen inte mycket av den varan i praktiken i detta stadie av livet, men i teorin, åh vad jag skulle tycka att det var coolt att försöka leva i ett meterbrett, minimalt hem.

2. Det vore oerhört coolt att spendera en skrivarvecka i Warszawa.

Tummen upp för Keret House!

Skilda världar

Ser Instagramflödet fyllas av vårbilder. Soligt och +13 i Stockholm visar någon, +18 i London en annan.

Och min enda känsla är overklighet. Visserligen har vi också haft strålande solsken och fem grader varmt i dag vilket torde vara säsongsrekord, men gröna gräsmattor och vårjackor – vafalls vi har ju en meter snö på marken, det är eoner av vinter kvar.

Perspektiven förskjuts onekligen här uppe.

20140309-181626.jpg

Östergren lämnar Bonniers efter nästan 40 år

Även Klas Östergren tar nu sitt pick och pack och kliver över från Albert Bonniers Förlag till Natur & Kultur. Den nye akademiledamoten Östergren säger till DN att det inte finns någon dramatik bakom flytten, utan hänvisar till att hans förläggare Stephen Farran-Lee nyligen gjort samma flytt och att han helt enkelt bara följer med.

Och det stämmer säkert till stora delar, men samtidigt går det inte att blunda för att Klas Östergren varit på Albert Bonniers Förlag sedan debuten med ”Attila” 1975, och Farran-Lee blev förläggare på Bonniers så sent som 2008 då han gick över från Norstedts. Alltså hade Östergren över 30 år av gott Bonnierssamarbete innan Farran-Lee ens kom in i bilden. Men när denne nu lämnat skutan vill Östergren alltså heller inte stanna kvar längre.

Klas Östergren kan nog inte kallas kassako när det kommer till försäljning, men han säljer bra och han har länge varit ett prestigenamn inom den svenska litteraturen och hans ställning har ytterligare stärkts efter beskedet att han blir ledamot av Svenska Akademien i slutet av året. Att en sådan författare lämnar Sveriges största förlag efter nästan 40 år där sänder tveklöst en signal om att något inte står helt rätt till.

1,5 seconds of fame

I dag har jag på TVdags skrivit en smula skeptiskt om den kommande ”on demand möter tablå-tv”-satsningen SVT Flow. Detta föranledde att P3 Nyheter ringde upp och intervjuade mig till ett inslag om den nya plattformen. Av det knappt tio minuter långa samtalet blev det två meningar från mig i 17-sändningens slutskede, och en i 18-sändningen, vilket nog får räknas som mitt livs kortaste medieframträdande.

Gällande SVT:s satsning så lyfter jag gärna upp det svar jag skrev i kommentarsfältet till mitt inlägg: Det här är ju egentligen mycket teoretiskt. Ingen har sett Flow än, och heller inte de två program de frontar tjänsten med. Det kanske blir hur bra som helst. Men min spontana känsla är ändå att SVT försöker hitta en lösning på något som inte är ett problem.

Klädbar teknik

Jag håller på och skriver en artikel om wearable tech, det vill säga prylar som Google Glass, Narrative Clip, Samsung Gear och Fitbit.

Men vad ska det kallas på svenska? Bärbar teknik funkar inte, det begreppet finns ju på svenska sedan tidigare och är heller inte en alltigenom korrekt översättning, då borde det kallas carryable tech. Samtidigt översätts verbet wear gärna till bära på svenska, så helt uppåt väggarna vore inte bärbar teknik ändå.

Men frågan what to wear? översätter vi ju till men ååh, vad ska jag ha på mig? eller jag har inget att klä mig i! 

Så, kanske … klädbar teknik?

Har vi månne en vinnare?

——

Uppdatering: Fick en kommentar på Facebook från Svenska Dagbladets Josefin Jakobsson som förordade termen kroppsnära teknik, då det både säger något om att prylen i regel bärs nära kroppen, samt i en del fall också mäter kroppsfunktioner. Och det ligger det så klart en hel del i.

Men jag kan ändå inte komma ifrån att jag tycker att klädbar låter så trevligt och … ja, klädsamt.

Bättre kan (och måste) ni, Elgiganten

För tre veckor sedan skrev Svensk Bokhandel om att Elgiganten börjar satsa på e-böcker. Lars Rambe, en av ägarna till HOI Förlag och själv författare, var entusiastisk i sin bokbranschblogg Building Blocks by Rambe. Det här har vi väntat på kan jag säga, skrev han, och utvecklade att det känns fräscht att en annan spelare kommer in på banan med helt annan affärslogik och kanaler som är väl anpassade för digitala produkter. Och det är jag den förste att skriva under på, i dag har samtliga etablerade aktörer på den svenska e-boksmarknaden (och dit räknar jag Adlibris/Mondo, Bokus/Dito och Bokon) ägare som också äger bokförlag, vilket inte är helt okomplicerat, något jag varit inne på oräkneliga gånger tidigare här i spalterna.

Men.

Än så länge har Elgiganten verkligen inte bevisat något med sin satsning. Nu säger de visserligen i intervjun med Svensk Bokhandel att de ska börja lansera större med kampanjer framåt mars, april eller sommaren, men det ändrar inte det faktum att jag endera är både blind och korkad, eller så går det överhuvudtaget inte att nå Elgigantens e-boksbutik från butikskedjans startsida elgiganten.se, bortsett från om man klickar på annons nummer fyra i reklamsnurran på förstasidan, där det puffas för Bokrea. Ingenstans indikeras dock att rean handlar om e-böcker, utan tvärtom går tanken instinktivt till fysiska böcker eftersom bilderna i annonsen visar inbundna omslag. Vid klick landar man hur som helst på adressen ebooks.elgiganten.se, en i ärlighetens namn mycket trist e-bokssajt utan personlighet där det inte puffas för något utom det extremt förväntade à la Fredrik Backman och Jonas Jonasson.

De har också tagit fram en e-boksläsarapp för iPhone/iPad och Android, anonymt döpt till eböcker och inget mer, som de skriver om i en tillhörande, mycket spartansk blogg som man kommer till om man scrollar längst ner på e-bokssajten och klickar på puffen Nyheter om eböcker.

Jag återkommer gärna till Elgigantens sajt och ger dem en andra chans när de genomfört den utlovade kampanjen, men ska de ha någon som helst chans att slå in en kil på marknaden måste de då erbjuda något betydligt piggare än det de hittills lagt upp.