Etikett: #blogg100

Förlorade dagar

Mitt #blogg100-bloggande har som någon kanske noterat gått lite knackigt på sistone, jag missade tre dagar förra veckan om jag räknat rätt. Och jag tror att jag sackar efter någon dag ytterligare sedan tidigare.

Nåväl. Jag kör vidare ändå, och siktar på att hämta in de förlorade dagarna längs vägen – 100 inlägg ska vara skrivna när de 100 dagarna gått.

Och på tal om förlorade dagar. Den här arbetsdagen blev en hemmadag med den här lilla febriga typen i stället, som tyvärr inte har vett att ligga still i soffan och vara sjuk bara för att de yttre omständigheterna säger att hon är det.

Hej, jag har feber men ser ingen poäng med att ligga ner och ta det lugnt ens en ynka liten stund för det.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Lårplasket

Fixar- och badarhelg. Vi har satt upp stringhyllor, byggt ihop klädförvaringssystem, tokfastnat med stövlarna i lera på gården (vissa av familjens yngre medlemmar i alla fall) samt åkt in till Kiruna för att äta brunch på Spis samt gå på badhuset. Tage hoppade från ettans trampolin säkert femton gånger, och när jag skulle stajla för honom och göra ett dyk med rejäl svikt missbedömde jag nedslaget och fick lårplask, om ett sådant ord kan tänkas finnas.

Avslutade helgen med att gå på bybion och se Avengers: Age of Ultron, samt att kolla TV4:s Svenska fall för FBI, som jag ska recensera åt TVdags i morgon.

Och just det ja, Tage har bestämt att vi ska ha en Lego Chima-affisch i köket. Jippi.

  

En miljon e-bokslån på Stockholms stadsbibliotek

E-boken har nått en symbolisk milstolpe i Stockholm, i går onsdag lånades den miljonte e-boken ut av biblioteket. Titeln som lånades ut var Annika Thors ungdomsroman En ö i havet från år 1996, i vilken två judiska systrar kommer till Sverige under andra världskriget efter att ha tvingats lämna det av nazisterna annekterade Österrike.

Stockholms stadsbibliotek skriver på sin hemsida att e-bokslånen numera står för 8 procent av deras totala utlåning, vilket alltså innebär att biblioteket har kommit bra mycket längre i e-boksutvecklingen än bokhandelsbranschen. Nu kan jag i och för sig tänka mig att siffrorna för Stockholm är högre än för landets bibliotek som helhet eftersom Stockholm har jobbat progressivt med e-boksutlåning rätt länge, men det är ändå intressanta siffror, snart en tiondel alltså, det är inte fy skam.

Jag tycker också att det är intressant att se att det var en äldre titel som blev miljonutlånet, även om Annika Thors En ö i havet är en bok som ännu trycks i nya upplagor på grund av det (tyvärr) ständigt aktuella temat. I början av (den något punkterade) e-boksboomen pratades det ju mycket om att e-böcker skulle möjliggöra att gamla titlar som inte funnits i tryck på länge åter skulle kunna finnas i lager, vilket ju Googles kraftigt skadeskjutna ”Vi ska scanna in all världens litteratur och göra den tillgänglig för alla”-projekt någonstans syftade till, exempelvis. På senare år har det inte pratats så mycket om det där och Chris Andersons ”långa svansen”-teori, men här har vi ett åtminstone någorlunda symboliskt exempel på att det kanske har bäring, trots allt.

Allt är inte nattsvart för journalistiken

Det här tycker jag var fint i ljuset av vad jag skrev förra veckan gällande nedläggning av en del S-anknutna lokaltidningar de senaste åren: Tio år efter att Örebro-Kuriren gick under har den nu återuppstått på nätet, och drivs på egen hand av tidningens tidigare redaktionschef K-G Ekblom. Till Dagens Media säger Ekblom att tidningen, som i sin nya skepnad saknar bindestreck i sitt namn, har mottagits väl i Örebro, och att han hoppas att han i framtiden ska kunna expandera och anställa fler personer.

Ännu ett exempel på en spirande marknad för den hyperlokala journalistiken, med andra ord.

Dränerad

Vår gård har ett par små, knappt skönjbara sänkor. Nu visar det sig att vi verkar ha byggt lekstugan förra sommaren i en sådan. Därefter har jag av någon nybörjaranledning jag inte kan förklara valt att den här vintern skotta merparten av all snö från den övre delen av gårdsplanen till området runt lekstugan.

Och nu töar det. Alltså verkligen töar.

Lekstugan står visserligen uppallad en knapp decimeter ovanför markhöjd, men det räcker inte, vattenmassorna har redan varit inne och slickat ovansidan av stuggolvet en gång, men sedan fick vi låna en dränkbar pump i går och efter att ha spettat upp en del av den tjälfrusna marken framför lekstugan och dränkt pumpen i hålet och pumpat ner den smärre sjön i dagvattenbrunnen en bit bort på gatan, kunde jag somna glatt i går kväll.

Men så kom måndagen, som visade sig bli en dag fylld av tråkigheter från morgon till kväll. Dränkpumpen visade sig bli kvällsslaget, den satte sig bokstavligt talat på tvären och började i stället för att suga upp vatten i stället slött blåsa ut luft i insuget, och hur jag än betedde mig fick jag ingen ordning på det. Så nu har jag ägnat de sista två timmarna av kvällsljus åt att med hink fylla smältvattnet från området kring lekstugan i en stor blå balja på cirka åttio liter som dagligdags samlar stuprännevatten vid förrådet, och därefter baxat upp baljan på flaket till Ejdas trehjuling och skvalpande rullat ekipaget över gården fram till nedfarten där jag hällt ut vattnet för vidare färd ner mot dagvattenbrunnen, och därefter repeterat denna procedur ett tjugotal gånger. När jag gav upp (främst beroende på mina stelfrusna fingrar – smältvatten har inte så där jättemysig temperatur när det är fyra grader varmt ute) kändes det åtminstone som att vattnet troligen inte skulle nå över tröskeln innan jag hunnit köra till Kiruna tur och retur i morgon bitti för att köpa en ny dränkpump.

Villaliv. Verkligen kul ibland.

Duracellkaninerna

Det skulle kunna antas, när man fört sina barn till stugan redan vid niotiden på morgonen, och de har spenderat hela dagen utomhus och ägnat sig i princip nonstop åt aktiviteter som skoterkörning, pulkaåkning, korv- och torrköttsätning, besök i kusinernas stuga och regelrätt skogsarbete, att de skulle vara lite spaka när de kommer hem framåt halv sex-tiden på seneftermiddagen, sugna på att bara sitta i soffan, spela lite iPad, kolla lite tv, följt av tidig sänggång.

Ett sådant antagande skulle dock vara väldigt fel.

/med vänlig hälsning, Slut Som Artist

Drabbad av 4G-brist

Angående min medverkan i Nordnytt som jag hintade om i går, eller SVT Nyheter Norrbotten som det lite krångligt heter sedan några dagar, så ligger inslaget nu uppe på SVT Nyheters webb, det ska sändas på tv i kväll.

SVT Nyheter har ju sedan några dagar tillbaka en riksomfattande satsning som de kallar #ettsverige, där de kollar hur det står till med den mobila infrastrukturen i landet, och vilka olika förutsättningar som gäller. När de var ute och letade röster på Twitter häromdagen så skickade jag en tweet med en länk till mitt inlägg från i slutet av januari, där jag ifrågasatte Telias vd:s påstående att 99 procent av svenska befolkningen nu nås av Telias 4G-nät utifrån hur det ser ut i regionen där jag bor, och i går kom det en reporter hit och gjorde en intervju.

Tyvärr kom det som var huvudsyftet med mitt blogginlägg, alltså att ifrågasätta Telias högsta chefs påstående, aldrig fram i inslaget. Jag försökte flera gånger under intervjun lyfta frågan till att inte handla om mig utan om att hela östra halvan av Kiruna kommun har ignorerats av Telia eftersom de helt fokuserat på centralorten Kiruna och byarna som ligger längs E10:an när de har byggt ut nätet, men så blev inte utfallet. Jag har lite svårt att se mig själv som ”drabbad”, särskilt med tanke på att vårt hus ligger 40 meter från telestationen i Vittangi där mobilmasten står, och när jag nyss mätte vår 3G-hastighet med Bredbandskollen hade vi 28,7 Mbit/s nedåt och 4,2 uppåt, och det är siffror som inte skäms för sig ens i 4G-sammanhang.

Däremot är det så att 3G-täckningen snabbt tappar styrka här i byn så fort man flyttar på sig en bit, i området som kallas Ollasbyn ungefär en kilometer bort är det nästan bara Edge-täckning som gäller och även en kilometer åt andra hållet där Johannas föräldrar bor är 3G-nätet svagt, men som sagt, det är inte mig det är synd om, det är landets nordligaste östra region som helhet som blivit ignorerad. Och något säger mig att om fallet är så här där vi bor, så har nog Telia skönmålat det här med 99 procent även på andra håll i landet.

Och än löjligare blir mitt ”problem” när man ser en del av de andra inslag som gjorts under #ettsverige-vinjetten. Sjuka som dör för att mobilkopplade larm inte funkar, sms som tar timmar att skicka, människor som måste lägga sin telefon på kaffebryggaren för att ens få samtalstäckning där de bor och mobilnät som brakar ihop helt när turismen ökar under några dagar under påsken – och så jag då, författaren som inte får 4G-surfa när han sitter och skaldar hemma i köket. Jaja.

Nåväl, jag har bäddat in inslaget nedan. Det ska i nyhetssändningen i kväll följas av en utfrågning av de som rent konkret bygger 4G-nätet här uppe, så jag hoppas att frågan lyfts till ett högre samhällsplan i den diskussionen.

Räkna med bråk

I dag:

Jobbat, blivit intervjuad av SVT:s Nordnytt (sänds i morgon tror jag), bråkat med Ejda för att hon drar Tage i håret så hårt att han håller på att gå sönder, skrivit om House of Cards tredje säsong på TVdags, bråkat med Ejda för att hon hällde ut vällingen med flit i soffan, beställt en bok om Apples tidiga historia samt bråkat med Ejda för att hon vägrade gå och lägga sig.

Mycket bråk i den där lilla kroppen just nu.

I Kulturnytt om e-boksmomsen

Jag var med en kort sväng i radion i dag i P1:s Kulturnytt, de gjorde en uppföljning av gårdagens inslag där Adlibris vd Johan Kleberg lade ut texten om det här med maxpris på 99 kronor på e-böcker igen (jag skrev för ett par veckor sedan här i bloggen om när han pratade om det första gången).

Det av mitt samtal i går med reportern som kom med var det här med att bokbranschen vill få ned e-boksmomsen från 25 procent till de 6 procent som fysiska böcker har sedan år 2002. Branschen har länge slagits för det här, en bok är en bok är en bok menar de, och det är en ståndpunkt som är lätt att sympatisera med, men jag tror ändå att de kommer att få väldigt svårt att få igenom det. Dels har det från EU kommit direktiv om att e-böcker inte ska ses som varor utan tjänster, och sådana tillåts inga sänkta momssatser på (om jag förstått det hela rätt så är resonemanget att en e-bok klassas som en tjänst och inte som en vara då den kräver en annan fysisk produkt för att kunna tillhandahållas, som en läsplatta exempelvis, e-böcker är alltså tjänster som ger läsplattor ett värde och ingen produkt i sig).

Ett annat problem, som var det jag valde att prata om i radion, är att det här är ett område fyllt av gränsproblematik. Vad är en e-bok? Ja, så länge den kommer i formen av en epub-fil som säljs hos Adlibris är det väl inga problem, men om man publicerar den som en app då, som säljs i App Store och Google Play, är det en e-bok då? Och om man lägger in lite kringgrejer i appen som extramaterial, som en videotrailer eller ett litet spel eller ett quiz om handlingen, är det då fortfarande en e-bok? Och om man kommer från andra hållet, det vill säga att man har gjort en sjusärdeles bra app utifrån en populär barnboksfigur men vill slippa den 25-procentiga ordinarie momsen på appar och lägger in en berättelse om den här barnboksfiguren i appen, är det då okej att sätta 6-procentig moms på den i stället? Jag tror att Skatteverket ser med rätt skeptisk blick på en sådan utveckling.

Det här har redan inträffat i musikvärlden. Även tidskrifter fick sänkt moms till 6 procent år 2002, och för fem år sedan kom The Ark på att det vore mycket smartare att ge ut en tidskrift och skicka med en gratis cd på köpet, än att ge ut en skiva på vanligt vis och tvingas lägga 25 procents moms på priset. Således gavs deras album In full regalia ut som en tidskrift, något som inte uppskattades av myndigheterna, såväl förvaltningsdomstolen som kammarrätten gav Växjögruppen bakläxa och de åkte på en skattesmäll på en halv miljon kronor.

I grund och botten tycker jag att differentierade momssatser känns mer och mer omotiverade överlag eftersom det blir så godtyckligt och gränsdragningarna ofta känns otidsenliga. EU-domstolens resonemang att allt digitalt ska ha den högsta momssatsen blir mer ohållbart för varje dag i takt med att allt mer digitaliseras, och att överhuvudtaget hålla på och belöna vissa branscher med subventionerad moms och inte andra känns helt enkelt orättvist. Så varför inte ha säg 15-procentig moms på precis allt?

Det var ungefär vad jag sa i intervjun, eller åtminstone ville få fram (vi pratade en del om Amazon och huruvida vi ens kommer att få någon rejäl e-boksrevolution i Sverige också). De cirka två – rätt svamliga – meningar som kom med i sändningen lät inte riktigt lika färdigtänkta dock.

Well well, det är väl vad tio minuters förberedelsetid och inspelning över telefon i bilen på parkeringen utanför Coop i Kiruna när jag var lite stressad för att hinna köra hem och hämta barn på dagis i tid ger.

Går itu

Andreas Ekström skriver intressant i dag om den ökande fragmentiseringen av vår mediekonsumtion, att vi i allt större utsträckning levereras skräddarsydda sökresultat och nyhetsflöden, anpassade efter vad exempelvis Google och Facebook tror att vi vill läsa.

Att vi bara ser den verklighet vi vill se, och med allt mer förfinade algoritmer hjälps att göra det, är tveklöst ett problem som på sikt riskerar att bli skadlig om vi inte lär oss att hantera det. Tyvärr finns det väl inte så stora tecken på att vi gör det, snarare verkar det som att utvecklingen accelererar, lex antivaccinrörelsen.

Men vi måste ju, för internet är inte på väg någonstans. Hoppas jag verkligen.

En liknande diskrepans mellan olika sorters verklighetsuppfattning tycker jag mig ha sett tydligare och tydligare de senaste åren gällande stad kontra landsbygd, innerstad kontra förort, hur vi allt mer tappar kontakten med de världar vi själva inte rör oss i rent fysiskt, trots att nätet egentligen ger oss fantastiska möjlighet att binda oss samman. Hur det hotar att få allt att krackelera.

Tärande eller bärande?

Spännande sammanställning hos Cornucopia, om hur landets bruttonationalprodukt ser ut om man delar upp den i regioner och län. Uppdelat i riksområden återfinns landets högsta bruttoregionalprodukt, bakom Stockholm, i området övre Norrland. Uppdelat på län återfinns Norrbottens län på andra plats bakom Stockholm, med Västernorrlands län på fjärde plats efter Västra Götalands län som trea.

Onekligen en intressant törn på den gängse bilden av Norrlandslänen som tärande på samhällskroppen.