Andreas Ekström skriver intressant i dag om den ökande fragmentiseringen av vår mediekonsumtion, att vi i allt större utsträckning levereras skräddarsydda sökresultat och nyhetsflöden, anpassade efter vad exempelvis Google och Facebook tror att vi vill läsa.
Att vi bara ser den verklighet vi vill se, och med allt mer förfinade algoritmer hjälps att göra det, är tveklöst ett problem som på sikt riskerar att bli skadlig om vi inte lär oss att hantera det. Tyvärr finns det väl inte så stora tecken på att vi gör det, snarare verkar det som att utvecklingen accelererar, lex antivaccinrörelsen.
Men vi måste ju, för internet är inte på väg någonstans. Hoppas jag verkligen.
En liknande diskrepans mellan olika sorters verklighetsuppfattning tycker jag mig ha sett tydligare och tydligare de senaste åren gällande stad kontra landsbygd, innerstad kontra förort, hur vi allt mer tappar kontakten med de världar vi själva inte rör oss i rent fysiskt, trots att nätet egentligen ger oss fantastiska möjlighet att binda oss samman. Hur det hotar att få allt att krackelera.