Går itu

Andreas Ekström skriver intressant i dag om den ökande fragmentiseringen av vår mediekonsumtion, att vi i allt större utsträckning levereras skräddarsydda sökresultat och nyhetsflöden, anpassade efter vad exempelvis Google och Facebook tror att vi vill läsa.

Att vi bara ser den verklighet vi vill se, och med allt mer förfinade algoritmer hjälps att göra det, är tveklöst ett problem som på sikt riskerar att bli skadlig om vi inte lär oss att hantera det. Tyvärr finns det väl inte så stora tecken på att vi gör det, snarare verkar det som att utvecklingen accelererar, lex antivaccinrörelsen.

Men vi måste ju, för internet är inte på väg någonstans. Hoppas jag verkligen.

En liknande diskrepans mellan olika sorters verklighetsuppfattning tycker jag mig ha sett tydligare och tydligare de senaste åren gällande stad kontra landsbygd, innerstad kontra förort, hur vi allt mer tappar kontakten med de världar vi själva inte rör oss i rent fysiskt, trots att nätet egentligen ger oss fantastiska möjlighet att binda oss samman. Hur det hotar att få allt att krackelera.

Lite om den här mediegeggan

Andreas Ekström skriver intressant om mediegeggan i dag, och exemplifierar hur trådarna vindlar sig genom kulturmedielandskapet. Jag känner igen ganska mycket av det där, och måste säga att jag förvånas över en del av de exempel han tar upp, jag skulle nog inte ha tackat ja till något av de recensionsuppdrag han nämner.

Med det vill jag inte säga att jag är felfri, det är i det närmaste omöjligt att vara en total solitär och stå helt fri från bekantskapsband i den här lilla världen. Men jag gör mitt bästa, sedan jag började recensera böcker i fjol har jag tackat nej till tre-fyra titlar på grund av att jag känt att det finns risk för jäv, eller åtminstone beskyllelse om jäv, eftersom jag på något sätt känt eller varit bekant med författaren i fråga.

Här i bloggen? Nej, här finns inga etiska regler gällande sådant, även om jag nog tycker att jag är rätt noga med att ange huruvida jag känner folk jag skriver om.

Skulle jag ha recenserat Andreas Ekströms och Johanna Koljonens bok “Främling” om jag fått en förfrågan? Nej. Johanna Koljonen har jag visserligen bara hälsat på på någon fest en eller två gånger (hos Julia har jag för mig) så där ser jag inget direkt problem, men Andreas Ekström är jag tveklöst på tjena hur är det och mår barnen bra-nivå med, även om jag inte skulle säga att vi känner varandra.

Ja, dessutom var jag ju oense med honom gällande Google ett antal gånger under 2009 och kommenterade friskt i hans blogg. Bara det diskvalificerar mig, tycker jag.