Etikett: #blogg100

2800 kronor för en ny Kindle – jösses Amalia

Ryktena jag skrev om häromdagen gällande den nya läsplattan Kindle Oasis var sanna, i dag presenterade Amazon plattan för världen. 131 gram lätt, upp till 20 månaders batteritid med fodralet på (med vilket vikten dock ökar till rätt tunga 234 gram) och en för läsplattor rätt ovanlig och asymmetrisk form – om än praktisk vid läsning, skulle jag tro. Min önskan om kortare batteritid i utbyte mot en lättare platta visade sig därtill stämma – utan fodral sägs Oasis batteri bara klara två veckors normal användning, jämfört med cirka en månad för tidigare modeller.

En sak förvånade dock: Priset på 289 dollar, vilket blir cirka 2400 kronor på svenska. Detta räcker dock tyvärr inte i praktiken, Amazon skeppar inte sina Kindleläsare till Sverige från den amerikanska butiken, utan man får beställa från tyska eller brittiska Amazon. Från Amazon.de blir priset till Sverige 304 euro, vilket är 2800 kronor enligt rådande dagskurs. Med tanke på att deras standardläsare Kindle Paperwhite kan köpas för 120 euro (1100 kronor), är väl den enda kommentaren:

Yikes!

Kindle Oasis

Och den där drömmen jag hade om att Amazon äntligen skulle tillåta ePub – bara att fortsätta drömma.

Innan toalettpapperet fanns

En lång, tre år gammal text publicerad hos Fältbiologerna svischade förbi i mitt Facebookflöde på förmiddagen. Den handlade om något så kroppsnära och vardagligt som hur man torkade bajs ur sin rumpa innan toalettpapper fanns. Och det var väldigt intressant läsning om sedvänjor som på vissa sätt var mer hygieniska än dagens, och som är på väg att falla i glömska, berättade av Uno Viklund från Haraudden utanför Jokkmokk.

Man var aldrig orolig i skogen över att inte hitta något att torka sig med. Man var så van att skita där man var och torka sig med det som fanns. Än i dag finns samma möjligheter, för den som har förstånd att ta vara på dem. Men det börjar vara bortglömt. Folk tror att enda tänkbara variationen är papper med eller utan blommor.

En del av slutet är också värt att citera:

Mot slutet av 1940-talet började det bli vanligt med vattentoalett i husen i byarna. Många gubbar som sket första gången på en vattentoalett kom ut och sa: ”Aldrig mer!” Vattnet skvittrade i aschåle när skiten föll. Sådant hade man sluppit förr. Det var som en chock att vatten stänkte, pissblandat vatten som skitkorvar flöt omkring i, det var förfärligt.

130 gram Kindle?

Jag skrev ju om den kommande Kindlen förra veckan (och drömde om en Kindle med ePub-stöd), som enligt rykten skulle bli tunnare genom att batteriet skulle komma i form av ett löstagbart skal eller fodral. Jag hoppades på en riktig lätt läsplatta, där man kanske kunde tänka sig att offra lite av den månadslånga batteritiden för att få ner vikten.

Well, om den läckta produkt som The Verge skriver om i kväll visar sig vara den verkliga, så blir visserligen den nya produkten Kindle Oasis cirka 20 procent lättare än föregångaren och landar på 130 gram, men det ska inte ske på bekostnad av någon batteritid. I stället ska den då den sitter i sitt fodral kunna ståta med 20 månaders standbytid. Eh, okej.

Formen ter sig lite udda då den är asymmetrisk såväl gällande ram som tjocklek, vilket ger ett visuellt intryck som kanske inte är så behagande för ögat men helt klart kan vara praktiskt när man håller i den.

Jag är försiktigt positiv, även om jag väljer att förhålla mig skeptisk till den där viktuppgiften tills jag får den bekräftad. 130 gram är väldigt lite jämfört med Kindle Voyages 180, vilket är deras lättaste platta för tillfället. Min iPhone 6S som jag skriver detta på väger 143 gram, och en läsplatta med lägre vikt än så – ja, jag kan helt klart se poängen med det.

Men som sagt, jag vill se den riktiga produkten på Amazons sajt innan jag tror på detta.

Bloodline

Jag gillade verkligen första säsongen av Bloodline på Netflix i fjol. Delvis har det säkert att göra med att jag verkligen älskade Florida Keys när vi semestrade i Florida för två år sedan, och serien – som är inspelad i trakterna kring Islamorada – fångade trakten väldigt väl.

Nu är hur som helst säsong två bara sju veckor bort, och en trailer har kommit. Jag skrev några rader om det på TVdags.

Frostigt

Ejda blev Frostbiten i dag. När hon och jag kom ner vid sju i morse satt Tage redan i soffan och kollade på Frost, och Ejda var först skeptisk, ville kolla på Mästerkatten i stället, men blev av någon anledning ändå sittande framför berättelsen om Anna och Elsa. Det var inte första gången hon såg den, hon har till och med ett par strumpor med snögubben Olof, men den har inte fastnat på allvar tidigare.

Men i dag – ojojoj. Hon såg den två gånger hos sin mommo på eftermiddagen, en gång på kvällen här hemma, och efter att vi tvingades avbryta nattningen vid niotiden på grund av att hon var fullständigt hopplös och inte ett uns trött, gick vi ner till soffan igen, och vi hann inte ens ner förrän hon yttrat orden Jag vill se på Frost igen. Så nu rullar vi ett femte varv, Anna och Kristoffer har precis varit hos trollen och den falske Hans har lyckats fängsla Elsa med handfängslet som stoppar hennes iskrafter.

Det är fint att se hur hon lever sig in i berättelsen. Hon blir genuint bekymrad när Elsa ger sig av genom att frysa sjön hon springer över, blir arg när Hans är elak mot Anna, skriker av glädje när Olof får uppleva sommaren på slutet och skrålar självklart med i Slå dig fri, även om hon underligt nog sjunger den engelska titelfrasen Let it go i stället, kanske för att den spelas i eftertexterna och är mer nynnvänlig.

Jag gillar Frost själv rätt hårt. Glad att det blev Pejdons första filmförälskelse.

Kung Bore

Vi fick uppåt en decimeter snö i dag, jag kunde dra barnen på kälke till dagis i morse för första gången på tre-fyra veckor. Visst, det smälte en del under dagen och när vi skulle hem fick jag sicksacka mellan snöfläckarna för att inte skrapa i asfalten, men det var ändå ett rejält avbräck i kampen om våren.

Det här med vinter. Det börjar kännas gjort.

Zombietätt

Vi kör ju en The Walking Dead-cirkel på TVdags varje vecka där vi diskuterar högt och lågt kring senaste avsnittet. Nu var det säsongsavslutning i söndags kväll i USA, så vi fläskade på extra mycket denna gång.

Då kan man ju kanske tycka att det vore bli zombiefritt ett tag framöver, men då misstar man sig. För redan nästa vecka cirklar vi vidare, då andra säsongen av spinoffserien Fear The Walking Dead drar igång nu till helgen.

Aldrig får man vara ledig.

Släpp in ePub nu, Bezos

Någon gång nästa vecka ska nästa generations Kindle presenteras, meddelade Amazons vd Jeff Bezos häromdagen. Enligt The Verge, som i sin tur citerar Wall Street Journal bakom betalvägg, blir den nya läsplattan tunnare än tidigare upplagor, tack vare att en del av batterikapaciteten ska sitta i ett medföljande avtagbart skal, som också fungerar som stötskydd.

Jag får medge att jag alltid funnit batteritiden i e-bläckläsare som Kindle eller Adlibris Letto rätt överdrivna, och skulle utan tvekan föredra en läsare med bara en eller två veckors batteritid om det innebar en betydligt lättare pjäs, jämfört med de månadslånga batteritider de ståtar med i dag.

För att på allvar överväga ett köp av en Kindle dock, vill jag se Bezos införa ePub-stöd. Ja, jag vet att det är enkelt att göra bra konverteringar med allehanda olika verktyg, men det är mer själva grejen – att den dominerande läsplattan i världen inte klarar att läsa filer i det officiella standardformatet för e-böcker bara för att Amazon vill sälja fler böcker i sitt eget slutna format i sin egen butik är rent ut sagt småaktigt.

Homebound

Det var kul i går! Bra samtal och jag fick dessutom möjligheten att dricka en hel del öl på Folk senare på kvällen, vilket känns i kroppen i dag.

Nu påbörjas resan hem mot de här stjärnorna. Can’t wait.

Europaväg 45

När jag gick från tågstationen i Göteborg i riktning mot Järntorget och mitt hotell drog jag igång Google Maps för att se exakt var Comfort Hotel City Center låg, hotellet som Textival bokat ett rum åt mig på. Råkade notera att väg E45 mötte slutet av sin sträckning blott ett par hundra meter bort, vid påfarten till en av färjorna mot kontinenten.

Lustigt hur liten världen är. E45:an börjar sin svenska sträckning i Karesuando, går söderut mot och förbi Soppero, svänger västerut i Vittangi, drar söderut utanför Svappavaara och fortsätter ned genom inlandet. Jag hade kunnat backa ut från gården, kört 300 meter genom villakvarter, svängt ut på E45 och fortsatt till mitt slutmål 157 mil söderut utan att behöva svänga en enda gång.

Eller ja, svänga hade jag väl tvingats göra. Men ni fattar.