Innan toalettpapperet fanns

En lång, tre år gammal text publicerad hos Fältbiologerna svischade förbi i mitt Facebookflöde på förmiddagen. Den handlade om något så kroppsnära och vardagligt som hur man torkade bajs ur sin rumpa innan toalettpapper fanns. Och det var väldigt intressant läsning om sedvänjor som på vissa sätt var mer hygieniska än dagens, och som är på väg att falla i glömska, berättade av Uno Viklund från Haraudden utanför Jokkmokk.

Man var aldrig orolig i skogen över att inte hitta något att torka sig med. Man var så van att skita där man var och torka sig med det som fanns. Än i dag finns samma möjligheter, för den som har förstånd att ta vara på dem. Men det börjar vara bortglömt. Folk tror att enda tänkbara variationen är papper med eller utan blommor.

En del av slutet är också värt att citera:

Mot slutet av 1940-talet började det bli vanligt med vattentoalett i husen i byarna. Många gubbar som sket första gången på en vattentoalett kom ut och sa: ”Aldrig mer!” Vattnet skvittrade i aschåle när skiten föll. Sådant hade man sluppit förr. Det var som en chock att vatten stänkte, pissblandat vatten som skitkorvar flöt omkring i, det var förfärligt.