Blotta förskräckelsen

Vi tog tunnelbanan in till Manhattan igen, besökte Nintendo Store, Lego Store och Disney Store (för andra gången), och kom undan med blotta förskräckelsen utan några egentliga sammanbrott från de små. Ejda ifrågasatte dock varför vi ens gick till Disney Store, när vi fastslagit att hon inte fick handla något där eftersom hon fått köpa ett litet Frost-slott på Lego Store. Vad ska vi då hit att göra? utbrast hon och tappade helt intresset för de prinsessklänningar hon bara för några dagar blev helt nipprig av att se. Fönstershopping är helt klart inte den här damens grej.

I övrigt har det spöregnat delar av dagen och Tage fångade sin första Pikachu i Pokémon på femte avenyn.

Sälj en grej med en tjej

En stillsam lördag där vi besökte Farmer’s Market i Prospect Park, hängde i en lekpark och framåt kvällen uppfyllde en av Ejdas största önskningar hittills under den här vistelsen – att från vår mataffär få köpa en fryst färdigrätt mac & cheese med Frost-motiv där makaronerna hade formen av Elsa, Anna och Olof. Hon åt den sedan med god aptit som middag men dissade den tillhörande vaniljkrämen som det skulle hällas blått stjärnströssel på.

Vi har också tvingats införskaffa en konservburk spaghetti i tomatsås med Disneyprinsessor på förpackningen. Det här med att sälja livsmedel med hjälp av populära barnfigurer, har det nått Sverige i någon större utsträckning än? Jag får i alla fall känslan att det inte alls är lika utbrett.

Frostigt

Ejda blev Frostbiten i dag. När hon och jag kom ner vid sju i morse satt Tage redan i soffan och kollade på Frost, och Ejda var först skeptisk, ville kolla på Mästerkatten i stället, men blev av någon anledning ändå sittande framför berättelsen om Anna och Elsa. Det var inte första gången hon såg den, hon har till och med ett par strumpor med snögubben Olof, men den har inte fastnat på allvar tidigare.

Men i dag – ojojoj. Hon såg den två gånger hos sin mommo på eftermiddagen, en gång på kvällen här hemma, och efter att vi tvingades avbryta nattningen vid niotiden på grund av att hon var fullständigt hopplös och inte ett uns trött, gick vi ner till soffan igen, och vi hann inte ens ner förrän hon yttrat orden Jag vill se på Frost igen. Så nu rullar vi ett femte varv, Anna och Kristoffer har precis varit hos trollen och den falske Hans har lyckats fängsla Elsa med handfängslet som stoppar hennes iskrafter.

Det är fint att se hur hon lever sig in i berättelsen. Hon blir genuint bekymrad när Elsa ger sig av genom att frysa sjön hon springer över, blir arg när Hans är elak mot Anna, skriker av glädje när Olof får uppleva sommaren på slutet och skrålar självklart med i Slå dig fri, även om hon underligt nog sjunger den engelska titelfrasen Let it go i stället, kanske för att den spelas i eftertexterna och är mer nynnvänlig.

Jag gillar Frost själv rätt hårt. Glad att det blev Pejdons första filmförälskelse.