Etikett: #blogg100

Mustasch-Adam

Jag promenerade på älven med Tage i dag, han visade var de brukar gå med dagis på utflykt -det är en liten ö mitt i älven som är deras tillhåll – var de har ett gömställe, trädet de brukar klättra i, och skillnaden mellan hur kort Ejdas avdelning går och hur långt Tages går.

Vi fick hem papper för skolinskrivning i veckan, sexårsverksamhet och fritids, bye bye dagis, jag tror att Ejda kommer att sakna sin bror mycket, även om de aldrig gått på samma avdelning. I dag sprang de runt och jagade varandra med varsin kamera i vad som kändes som en evighet och försökte plåta varandras rumpor.

Tage vaknade i kväll, kom ner och lade sig i soffan där vi satt och kollade på Girls. Eftersom Girls-Adam är Kylo Ren i Star Wars för honom, trodde jag han skulle reagera starkare när han såg honom, men han konstaterade bara att Girls-Adam har mustasch, och tänk vad konstigt det hade sett ut om Kylo Ren haft mustasch när han tog av sig sin mask!

Älskade unge.

Lördag

Min lista över blogginlägg jag vill skriva börjar bli lång. Borde kanske publicera den, så finns de i alla fall på något sätt.

Vi jobbade på bion i dag, sålde godis inför att Kung Fu Panda 3 visades som matiné. Ejda tröttnade halvvägs så jag gick hem med henne (och tittade på Frost för åttiotredje gången, varför ändra ett vinnande koncept), men Tage kom hem väldigt nöjd efter filmen med Johanna.

Baby Eight

Tage har sedan han och Johanna började spela Lego Star Wars på Wii:n i höstas och han började veva trailern till nya filmen på repeat varit väldigt entusiastisk till att själv få se den.

I kväll var det dags, vi köpte The Force Awakens på iTunes och började titta hela högen. Han var mycket entusiastisk, men orkade inte mer än de första nittio minuterna, men vi ska fortsätta i morgon kväll.

Roligast var dock Ejda, som större delen av visningen satt och frågade Var är Poe? När kommer Poe igen? Är det där Poe? (eventuellt hade det att göra med att vi ofta kallar henne Pejdo Po) och därtill utropade Baby Eight! varje gång BB-8 dök upp i bild.

Damernas Databyrå

Sedan jag vid förra årsskiftet slutade skriva krönikor om nätet, prylar och teknik å TT:s vägnar som publicerades i ett antal landsortstidningar varje vecka, har jag närt en tanke om att på något sätt starta upp en bloggliknande sajt om ungefär samma ämnen, kanske med fokus på familjeinriktad teknik – något som så klart i verkligheten inte har hunnits med.

I dag upptäckte jag dock – något sent – att Eva Wieselgren som länge skrivit om prylar och teknik för Göteborgs-Posten sedan i höstas gör ungefär det jag hade i åtanke, hon har startat teknikbloggen Damernas Databyrå, där hon på ett brett men initierat sätt skriver om konsumentelektronik. Den åkte direkt in i RSS-läsaren. Senaste inlägget kan vara extra intressant för alla skribenter där ute, då hon går igenom nyttiga appar för journalister.

PS. Om det finns någon därute som känner att de vill kasta pengar på mig så att jag kan starta en sajt om konsumentelektronik med fokus på familjerelaterade produkter och tjänster – var då inte blyga. DS.

Dag och natt

Det har vänt nu, ljuset. Klockan är tjugo över nio på kvällen och det är i princip dagsljus ännu, solen gick ner 20.45 och bryter horisonten igen klockan 04.21, totalt ungefär en timmes mer dagsljus än vad Stockholm får i nuläget.

Kanske är det ljuset som ställer till det med barnens sömn, Tage brukar alltid ha lätt att somna på kvällen (och att kliva upp i arla gryningen), men i kväll hade även han svårt att komma till ro. Ejda däremot är helt upp och ner, vägrar gå och lägga sig, konstrar, trixar, hittar på anledningar, försöker deala till sig en kvart extra, därefter en till, och en till. Ja, trogna läsare av denna blogg är väl familjär med detta nu, tre av de fyra senaste inläggen har ju behandlat detta ämne.

Det är lustigt, på dagis prisar de hennes lätta humör, säger att hon är förståndig och bra att resonera med. Resonera? Herre jösses. Well, jag är i och för sig glad att det är här hemma hon krånglar och inte där.

Inte sova (2)

Bara hälften så lång cirkus denna kväll vid läggningen, alla djur uppradade i soffan för läsning, följt av krav på omgruppering till dubbelsängen, följt av ifrågasättande frågor på varje uppslag av Eva Staafs och Emma Adbåges fina Tilly som trodde att innan hon slutligen kunde komma till ro vid niosnåret.

Dagen i tv-media

Skrev på TVdags i förmiddags om Bonniers misslyckande med att ta fram en gemensam ”Viaplaydödare” ur sina streamingtjänster, och svarade på lite frågor från TT på eftermiddagen om Amazons drag att paketera om sin Prime Video-tjänst till att bli en direkt motståndare till Netflix, något jag själv tyckte kändes lite för mycket som en intern amerikansk affär för att uppmärksammas i våra spalter.

Men hey – när moderhuset ringer och vill ha en kommentar, då svarar man.

Inte sova

Först skulle hon prompt gå och lägga sig och sova i soffan. Men bara om hon fick ha alla sina nappar med sig. Och bara om mjukisdjuren var på plats, plus den hårda hästen. Sedan behövdes det läsa två böcker, och ätas ett äpple. Därefter ville hon gå och lägga sig i sitt rum i stället, med alla djuren och napparna, plus läsa en ny bok. Väl på plats med all utrustning, efter läst bok, blev hon jättetörstig. Fick vatten, smuttade på det. Därefter behövdes svar på frågorna ”Pappa, är du säker på att du heter Daniel?”, ”Finns det dinosaurier i vår skog?”, ”Men, hur kan du veta att du heter Daniel?” och ”Kan rävar vara snälla?” innan hon kom på att hon måste sova i dubbelsängen i sovrummet, med alla djuren, med alla napparna, med hårda hästen, som blivit kvar i soffan. Väl där med all utrustning på plats: ”Jag vill sova i soffan!” När jag vägrade flytta mig igen gick hon ner själv. Nu hör jag henne ligga nere i soffan sjungandes ”Lilla Bocken Bruse” medan jag skriver det här.

Syskonkärlek

Vi tog en tur till Jukkasjärvi och Icehotel, gick på Lemmel Pimpel Open och lät barnen kolla in årets upplaga av ishotellet innan det smälter bort, Ejda blev väldigt förtjust i sviten där det står en stor iselefant och rummet där man kan räkna får tills man somnar. Därefter gick vi till loungen där det var after pimpel med trubadur, byggde med domino och käkade Kirunapraliner innan vi åkte hem.

I kväll sover Tage för första gången över hos sin kusin, vilket fått effekten att Ejda ligger i soffan och snyftar Jag lä-hä-ng-tar efter min sto-re-bro-r gång på gång i stället för att somna så att jag och Johanna kan få äta pizza framför teven i lugn och ro.

Vi kollar in issviterna innan de börjar smälta bort. Att jag sa till dem att le för kameran syns väl tydligt?

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Domino!

Ett filmklipp publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Mediepodden

Jag var aldrig någon trogen följare av Mattsson Helins podd, lyssnade lite då och då när andan föll på och det var något ämne jag föll för, men baske mig om jag inte kommer att sätta in Mediepodden som stadig prenumeration.

Jag lyssnade på Emanuel Karlstens och Olle Lidboms första avsnitt när jag rattade bilen mot Kiruna tidigare i kväll för att hämta upp Johanna, och gillade tonen och samspelet dem emellan. Inga kioskvältarämnen i premiären visserligen, men att jag gillade programmet trots detta är kanske ett ännu bättre betyg.

En sak dock: Jag ogillar verkligen det här med att för sakens skull hålla sig kort när det kommer till poddar. Varför begränsa sig till en längd på en halvtimme (även om slutresultatet blev 35 minuter) när det inte finns en tablå som sätter stopp? Självklart ska man inte bli långrandig bara för att möjligheten finns, men låt ämnena få ta den tid de förtjänar, inte den tid de maximalt kan tilldelas om de ska hinnas med inom en bestämd tidsrymd.

Dags för Litteraturmässan

Den i höstas utannonserade Litteraturmässan i Stockholm går av stapeln i helgen. Jag hade gärna gått dit om jag råkat vara på sydligare breddgrader. Men ni huvudstadare – gå dit, Stockholm har saknat en sådan här tillställning sedan Textmässan somnade in för några år sedan.

Ett tips är att gå och lyssna på Elin Olofsson och Malin Nord, som klockan 12.15 pratar om det ämne som jag och Elin pratade om på Textival i Göteborg för två helger sedan, alltså Att vara skrivande i Norrland.

Och just det ja – det är fritt inträde, så alla har råd.

Landsbygdsproblematik

Jag blev intervjuad gällande det här med att vara skrivande i Norrland i samband med att jag var i Göteborg och medverkade på Littfest, en text som nu publicerats på kultursidan i en del av Mittmedias tidningar, bland annat i Gefle Dagblad.

I artikeln nämner jag att det ofta i mitt arbete som journalist förutsätts att jag bor i Stockholm, alltså inte så att det är ett krav för att kunna göra själva artikeln, utan att redaktörer som kontaktar mig för första gången slentrianmässigt utgår ifrån att så är fallet – för alla bor väl i Stockholm?

Som en sorglustig slump inträffade exakt en sådan sak i dag, då jag blev uppringd av en redaktion och tillfrågad om jag i min roll som någon sorts tv-expert kunde tänka mig att prata om att Netflix sonderar terrängen för att utveckla svenska tv-serier. Visst sa jag, och så pratade vi i tio minuter om just detta. Så kom frågan: Skulle du kunna ses om en timme, så att vi kan spela in det här? När jag förklarade att nej, det kan jag inte eftersom jag inte bor i Stockholm utan 120 mil norrut, blev reporterns tonfall betydligt bistrare, och jag fick känslan av att hen tyckte att jag borde ha klämt ur mig detta redan innan vi började prata, nu hade onödig tid ödslats på mig, hej då.

Okej, hade jag från början fått besked om att målet med vårt samtal var att en bandad intervju senare skulle göras inför kamera hade jag så klart meddelat hur min bostadssituation ser ut, jag är ju inte helt tappad bakom en vagn. Men så var verkligen inte fallet. Och det bara förutsattes.

Bah.