Jag var aldrig någon trogen följare av Mattsson Helins podd, lyssnade lite då och då när andan föll på och det var något ämne jag föll för, men baske mig om jag inte kommer att sätta in Mediepodden som stadig prenumeration.
Jag lyssnade på Emanuel Karlstens och Olle Lidboms första avsnitt när jag rattade bilen mot Kiruna tidigare i kväll för att hämta upp Johanna, och gillade tonen och samspelet dem emellan. Inga kioskvältarämnen i premiären visserligen, men att jag gillade programmet trots detta är kanske ett ännu bättre betyg.
En sak dock: Jag ogillar verkligen det här med att för sakens skull hålla sig kort när det kommer till poddar. Varför begränsa sig till en längd på en halvtimme (även om slutresultatet blev 35 minuter) när det inte finns en tablå som sätter stopp? Självklart ska man inte bli långrandig bara för att möjligheten finns, men låt ämnena få ta den tid de förtjänar, inte den tid de maximalt kan tilldelas om de ska hinnas med inom en bestämd tidsrymd.