Jobba från coffice #2: Coffee Pause

I dag: Coffee Pause på Södermannagatan 42.

Jag trodde länge att det här fiket enbart hette Pause tills jag närstuderade skylten häromdagen och såg att det fanns ett litet svårläst coffee placerat ovanför huvudnamnet. Cafét ligger i ett område i södra Sofo som jag på kort tid kommit att verkligen uppskatta, det finns en trevlig känsla av myllrande småstadskvarter i grannskapet trots att avståndet till Sofos centrum Nytorget/Skånegatan ligger mindre än 200 meter bort. Utsikten från den ljusa och fönsterdominerande lokalen är mot det slumrande Greta Garbos torg.

Hur som helst – Coffee Pause ser inte särskilt spännande ut, det är skandinaviskt minimalistiskt inrett utan att ta det till någon extrem, och någon direkt mysfaktor går det väl inte att tala om. Men när man väl satt sig där inne händer något, personalen är trevlig, fåtöljerna bekväma och bryggkaffet, som bara kostar 20 kronor och kommer med oändliga påtårer (man får dock inte ta det själv), är relativt välsmakande. Mat- och fikautbudet är dessutom bra, och det lösenordsskyddade nätverket oftast stabilt.

Klientelet är blandat, en del andra cofficejobbare, ganska många barnvagnsföräldrar och en del återkommande kvartersstammisar, vad jag kan se.

Summa summarum: 4 Dannyboys av 5 möjliga

Kuriosa: Coffee Pause omgärdas av kvarter med små trevliga butiker och kontorskrypin av exakt den typ som vi letade efter i vintras. Nu har vi visserligen lagt lokalletandet på is, men man ska aldrig säga aldrig.

Tidigare inlägg om mitt cofficejobbande hittas här.

Grattis Dannyboy, tio år i dag!

På tal om absolut inget annat: I dag är det ju Dannyboydagen! Och inte nog med det: Det är tioårsjubileum!

Eller ja, rent datummässigt inleds och utspelar sig lejonparten av ”Dannyboy & kärleken” den 25 maj 2002 vilket var tio år sedan i går, men Dannyboydagen infaller alltid på en lördag, så hipp hipp hurra i dag!

Jag hade egentligen tankar om att göra något mer storstilat av det här, men som så mycket annat får det stryka på foten när verkligheten i form av arbets- och familjeliv pockar på.

Men ett blogginlägg är det värt. Passande dessutom, att jag lagom till tioårsjubileet för första gången bor på Södermalm där romanen mestadels utspelar sig. Det måste ju betyda något.

 

Pause, bockar och för mycket jobb

Jobbar från det trevliga Coffee Pause i dag, recension kommer vid tillfälle, Johanna är med och Fredrik är på ingående. Fina fisken, även om jag har lite för mycket att pyssla med för mitt eget bästa.

Johanna har för den delen skrivit bra om ”Bockarna Bruse på badhuset” – vårt hems viktigaste bok – på Bokhora i dag. Roligt dessutom att Lilla Piratförlaget snappat upp hennes tidigare inlägg i ärendet, och nu uppmanar alla att sjunga KLF:s ”Justified and ancient” under läsningen om bockarnas badhusäventyr.

Jobba från coffice #1: Blå Lotus

Jag har ju inte alls kommit igång som jag tänkte med det här caférecenserandet. Men okej, jag gör ett litet försök och berättar om de tre ställen jag oftast brukar frekventera om förmiddagarna efter att jag lämnat Tage på dagis.

I dag: Blå Lotus på Katarina Bangata 21.

Blå Lotus är något av mitt stamlokus. Jag hängde mycket här när jag var ny i Stockholm för 13 år sedan, och efter att vi flyttade till Söder förra sommarne har jag hittat tillbaka. Bryggkaffet kostar 25 kronor och är av standardkaraktär utan några som helst extravaganser, påtårerna är oändliga och man får hälla upp själv, vilket är ett stort plus i min bok. Personalen är otroligt trevlig och atmosfären mysig i någon sorts halvflummig hinduisk stil som mitt rationella och logiska jag borde sky som pesten men faktiskt gillar. Kientelet består av hipsters, caféjobbare, normalfikare och kvartersboende, varav vissa verkar gå dit varje dag och använda cafét lite som ett vardagsrum. Det lösenordsskyddade nätet är relativt stabilt, men de gånger det svajat och jag tvingats använda min egen mobiluppkoppling blir det lite värre, fiket ligger en halv trappa ner och mottagningen landar gärna bara på en eller två 3G-pluppar eller ibland bara Edge (japp, jag har Telia).

Summa summarum: 4,5 Dannyboys av 5 möjliga

Kuriosa: På Yelpsidan för Blå Lotus länkas till www.blalotus.se, vilket är en butik i Malmö som säljer kinesiska och tibetanska möbler. Kanske inte helt korrekt.

Läget

Jobbar utomhus från Blå Lotus i dag på förmiddagen, lika bra att passa på när det är lite disigt så att man ser bra på skärmen.

Hinner inte göra så mycket utöver det jag måste just nu. Min ”Mankell om Mankell”-recension är med i UNT i dag, jag sörjer den oväntade och mystiska seminedläggningen av ”The talk show” och undrar om John Gruber inte gjort ett stort misstag, drömmer om att hyra en stuga i Ålands östra skärgård och ska recensera ”Men in black 3” – som jag tyckte var förvånansvärt bra – innan jag hastar vidare för lite träning och därefter en intervju.

Ja, det var väl det.

On tour

Vi är i Gästrikland. Gävle i går, Kungsgården i dag och vidare mot Sandviken i kväll. Tage on tour, skulle man väl kunna kalla det, det är ju främst honom alla vill träffa. Just nu sover han och hans mor lunch efter en viss tids kamp mellan två tuffa viljor. Mamman vann, dock inte utan hårt motstånd.

Så här såg det ut i går vid samma tillfälle.

 

Länkar om e-böcker och framtiden var det här

Ett par nya länkar om det här med e-böckerna och biblioteken:

Biblioteksbladets chefredaktör Henriette Zorn skriver utifrån bibliotekens synvinkel på de strandade förhandlingarna gällande e-boksutlåningen.

Oscar Swartz skriver krönika i Computer Sweden och tycker tvärtom att e-böcker inte alls har på biblioteken att göra.

Vi rear ut vår själ, allt ska bort

Det här tilltaget som Svensk Bokhandel bloggade om i går eftermiddag känns väldigt underligt. Är det sanktionerat från Pocketklubben och i förlängningen ägaren Bonniers? O i sådant fall, varför i hela fridens namn då? Mer mystisk bloggkampanj får man leta efter.

Kan inte sluta fundera på huruvida de där 30 000 böckerna som nu påstås vara slut någonsin existerade. En sajt som delar ut en sådan mängd böcker gratis, skulle den verkligen bara lyckas skrapa ihop 80 gilla-tummar? Tillåt mig vara ytterst skeptisk.

Ständigt detta barn

Skriver recension av ”The dictator” för UNT på Pause vid Greta Garbos torg, ett fik som trots ett modernt standardutförande är oväntat trivsamt. Två mammor kommer in med sina barn, två runt cirka tre och en ettåring, de sätter sig vid ett bord en bit bort och de håller låda å det grövsta, jag sätter i lurarna för att få lite arbetsro men får en intensiv längtan efter Tage i bröstet trots att det bara gått en och en halv timme sedan jag lämnade honom på dagisgården, han är i en väldigt kramig fas nu och ville först inte släppa mitt byxben innan han gick fram till den Bobby car han tycker så mycket om och satte iväg, vinkandes hej då i sin skinnjacka och toppluva, så liten och vuxen på en och samma gång så att hjärtat knyter sig.

Vi hade en väldigt mysig pappa/son-dag i går, vi var ute nästan fem timmar i parker och gjorde en cykelutflykt och efter att jag varit ute och sprungit framåt kvällskvisten duschade vi ihop innan han skulle gå och lägga sig och jag satt på golvet i duschkabinen och han fick sköta duschstrålen bäst han ville och höll på att skratta ihjäl sig när han upprepade gånger skulle rikta den mot mitt ansikte och jag skulle skrika hjälp! hjälp! hjälp! varje gång vilket inte var allt för svårt att lyda eftersom han närapå dränkte mig.

Jaha, nu tar batterierna i datorn slut också och inget strömuttag i sikte. Får väl gå hem och skriva klart då.