Daniel Åberg

Lite om det här med HBO

Ojojoj, inte nog med att Netflix annonserade en nordisk lansering i dag, nu vill HBO göra en me too me too, och har presenterat att de om några veckor ämnar presentera en satsning kallad HBO Nordic.

Inga ytterligare detaljer är kända, men det blir väldigt intressant att se vad de tänkt sig. Som jag skrev i inlägget om Netflix så är deras video on demand-tjänst i USA knuten till att man måste ha ett tv-abonnemang hos dem, något som ju blir lite svårt i Sverige eftersom HBO inte finns som kanal här. Och det verkar en smula bakvänt att först presentera vod-tjänsten om huvudnyheten egentligen skulle vara att de startar en tv-kanal. Visserligen står det inte rent explicit att det rör sig om en vod-tjänst, men inte kan de väl starta en tv-kanal här också bara så där? Eller? Lanseringen ska ske i samarbete med näringslivsprofilen Peter Ekelund och hans bolag Parsifal International. Har ärligt talat väldigt liten koll på vad det bolaget gör.

Om jag tillåts spekulera lite, skulle jag gissa att det handlar om att den här tjänsten får tillgång till HBO:s äldre programkatalog. Jag har väldigt svårt att se att de skulle lansera en vod-tjänst eller tv-kanal som lägger sig i fas med sändningarna på deras kanal i USA, och därmed rundar de betalkanaler i vår region som i dag betalar stora summor för att få tillgång till HBO:s serier först. Eller?

Det är mycket nu.

Lite om det här med Netflix

Netflix kommer till Sverige innan årets slut, meddelades i morse. Finemang, video on demand-marknaden kan minst sagt behöva lite konkurrens i Sverige. Någon helt enkel resa för Netflix blir det dock inte, de som tror att det är en guldgruva för att se exempelvis färska tv-avsnitt torde snabbt bli besvikna, det svenska utbudet lär av rättighetsskäl knappast hålla USA-nivå, och även i USA är det så att Netflix i regel får säsonger av serier först när de har sänts färdigt. När det gäller tv är det alltså först och främst en kolla ikapp serierna jag missat-tjänst, inte en se tisdagens avsnitt av ”Modern family” på onsdagen-tjänst.

När det gäller filmer har de avtal med de flesta större distributionsbolagen, men även där gäller i regel att Netflix kommer först som fönster nummer tre, efter bio- samt dvd-releaser. Ska även bli spännande att se vilka avtal de lyckas få till med svenska distributörer, film- och tv-världen är ju inte bara Hollywood, även om det är lätt att inbilla sig det.

Ett av de stora problemen för Netflix just nu stavas dock HBO, som meddelat att de inte tänker släppa sina serier till dem, eftersom de ser dem som en ren konkurrent. HBO har en egen vod-tjänst kallad HBO Go, som dock kräver att man redan har ett tv-abonnemang hos HBO, vilket gör tjänsten väldigt rumphuggen. Men summa summarum – räkna inte med att kunna se ”Game of thrones”, ”True blood” eller ”The newsroom” via Netflix inom överskådlig framtid. Att inte ha serier från mest kreddiga tv-kanalen av dem alla i sitt utbud är så klart ett rejält avbräck. Värt att notera är dock att det inte bara är gentemot Netflix HBO är svala, de har på sistone inte heller släppt nya avsnitt av sina serier till iTunes.

Men med det sagt, visst är det spännande att de anser Norden minus Island vara en viktig marknad att satsa på, Netflix enda tidigare lanseringar i Europa har skett på de brittiska öarna. Jag har själv sedan en tid ett amerikanskt Netflix-abonnemang hjälpt av dns-tjänsten Unblock Us, men kommer tveklöst att kolla in även det svenska abonnemanget när det släpps.

Tillägg: En viktig grej att notera är ju att tjänster som Netflix även börjar fungera som ett producerande tv-bolag. Netflix har ju redan lanserat den egna serien ”Lilyhammer” med Steve van Zandt i huvudrollen, som utspelas i Norge (och var en samproduktion med NRK), och de står även bakom den nya säsongen av ”Arrested development”, som just nu håller på att spelas in. Bara att få tillgång till det sistnämnda först av alla är ju värt abonnemangskostnaden.

Midnattsloppet, Gruber och Lindqvists debacle

Jag fixade en plats i Midnattsloppet i går, i en alldeles för snabb startgrupp för mig själv egentligen, jag får lägga mig i vägkanten och inte försöka vara i vägen, eller helt enkelt försöka ta mig runt på 45 minuter i stället för de 53-54 jag hade bespetsat mig på.

Så vaknade jag i morse med halsont. Ska gå och köpa Esberitox efter förmiddagspasset (jobbförmiddagspasset alltså, jag tänker alltså inte börja träna med halsont) och försöka kväsa den här annalkande förkylningen i sin linda. Tänker inte missa mitt första Midnattslopp sedan 2003 på grund av en förkylning.

Jobbar på Louie Louie i dag. Väldigt trevligt ställe som jag inte riktigt vet varför jag inte gått till om morgnarna tidigare.

Har tänkt skriva i flera veckor om mina försök att använda iPaden som huvuddator under sommaren, hjälpt av externt tangentbord. Det kommer. Så länge kan man läsa den här mycket utförliga genomgången av hur en av skribenterna på Cult of Mac använder sin iPad för allt sitt bloggande. Jag får erkänna att jag tycker att hans process framstår som väldigt omständlig, men å andra sidan kanske mitt eget användande av min Macbook Air också skulle framstå som långväga om jag beskrev det utförligt steg för steg. Det är också fascinerande att se att han i princip inte använder ett enda av de program jag själv föredrog när jag testade mig fram. Parallella världar på samma plattform.

John Grubers ikoniska macblogg Daring Fireball firade tio år i går. Om det gick rent kommersiellt – och om jag besatt hans kunskap – skulle jag väldigt gärna göra något liknande på svenska. Men Gruber har det rätt unika i bagaget att han inte bara är en god stilist och väldigt genomtänkt i det han skriver, han är också programmerare i botten vilket ger honom en i sammanhanget ganska unik helhet. Den här sajten, där någon på ett enkelt men effektfullt sätt visualiserat hur Gruber under decenniet som gått skrivit artiklar om stationärt kontra mobilt, visar på ett tydligt sätt Apples väg mot att bli världens högst värderade företag genom att lägga mer och mer fokus på mobila produkter.

Herman Lindqvist–debaclet gällande hans memoarbok ”Mitt i allt” för den delen. Med tanke på hur katastrofalt det blev för Norstedts förra gången Lindqvist ”slarvade” med sanningen angående antinazisten Karl-Gustaf Hildebrand känns det rätt korkat av Bonniers att de inte faktakollade ordentligt vad han skrev i ämnet den här gången. Och Lindqvists text i dagens Aftonbladet, där han slår ifrån sig och hävdar att det bara rör sig om en ”olycklig formulering”, rimmar väldigt illa med den uppenbara skadeglädje han uppvisar i stycket om Hildebrand i den nya boken. Och kommentaren han gav till TT Spektra i går, som Svenska Dagbladet återger i sin artikel i dag, visar också tydligt hur uppenbart irriterad Herman Lindqvist är över att en sådan liten petitess som en nu avliden människas heder ska få stå i vägen för hur hans memoarbok tas emot. Om det nu är en så oviktig detalj som han låter påskina, varför var det då så viktigt för honom att börja peta i det igen och hävda att han trots allt hade rätt?

Två veckor kvar!

På tal om inget annat: I slutet av veckan väntas vår bok komma från tryckeriet! Om två veckor i dag, den 27 augusti, är det första försäljningsdag för ”När två blev tre”. Den 6 september är det sedan första recensionsdag – ja i den mån den kommer att recenseras, det är väl inte direkt den typ av litteratur som brukar ges företräde på landets kultursidor.

Jag är hur som helst väldigt förväntansfull och en smula nervös, föräldraskap är ju minst sagt ett minerat område. Men jag tycker själv att vi har skrivit en fin och insiktsfull liten bok om hur det är att bli förälder i Sverige i dag. Och jag är mycket stolt över att vi faktiskt har skrivit en föräldrabok, riktad till båda föräldrarna i samma utsträckning. Det har mig veterligen ingen gjort i Sverige tidigare.

Saknas kuk?

Alltså vad fan.

De här två kommentarerna – eller snarare påhoppen – som bokbloggaren och författaren Malin Johansson fick av Thomas Salme efter att hon sågat hans bok ”En bluffpilots bekännelser” är ju bara för konstiga, förlåt patetiskt mansgrisiga. Jaså du gillar inte min bok – du kan inte ha fått kuk på länge! Det är alltså inte längre än så vi har kommit år 2012.

Håkan Nessers utfall i fjol mot Nerikes Allehandas recensent i fjol framstår plötsligt som höjden av hövlighet.

Å andra sidan verkar inte boken så där överdrivet kvalitativ heller, att döma av utdragen Malin Johansson publicerat i sin recension. Hur tänkte ni egentligen när ni publicerade det här, Norstedts? Och hur tänker ni nu?

——

UPPDATERING: Sent på fredagseftermiddagen lade Norstedts ut ett blogginlägg där de tog avstånd från Thomas Salmes påhopp mot Malin Johansson. Hon fick även någon sorts ursäkt från Thomas Salme själv i kommentarsfältet till recensionen. Då återstår väl egentligen bara frågan hur det egentligen gick till när den här boken gavs, en fråga som Malin Johansson också ställer sig i ett efterföljande inlägg där hon summerar händelsen.

Vem är ansvarig?

Vem bör ha ansvar för en text? Författaren själv, som i bokvärlden, eller en ansvarig utgivare, som inom tidningsvärlden? Det är en intressant fråga som min hustru ställer i en mycket intressant text som SVT Debatt publicerar i dag. Utgångspunkten är den bok som Anders Behring Breiviks pappa har börjat skriva på och som förlag sägs vara intresserade av.

Och nej, att kommentarsfältet snabbt skulle spåra ur och börja handla om muslimer och antifeminism i stället för sakfrågan var väl ingen högoddsare direkt.

A drive into the gap

Jag är ingen baseballkille – även om jag visserligen gjorde ett minnesvärt besök på Yankee Stadium med Morgan för fyra år sedan – men oj vilken snygg bok som jag hittade via baseballfantasten John Gruber, skriven av författaren Kevin Guilfoile.

Får ju en att önska att e-boksrevolutionen helt kommer av sig.

Hej hej vardag

Det har varit fyra fina semesterveckor. Tage har levt på jordgubbar, badat och levt rövare, först i Vittangi, sedan i Gästrikland och till sist på Södermalm.

Nu är han sedan en knapp timme åter i dagis trygga famn. Och även om han stretade emot en del när vi skulle sätta på honom skorna i hallen i morse, tror jag att vi alla tre tyckte att det var ganska skönt när han vinkade sina fröknar och kompisar god morgon några minuter senare och uppfordrande sa mamma pappa gå till jobbet nu!

Dagis. Vilken fantastisk uppfinning för både stora och små.

Boklådor att älska

Jag såg en tweet i går som påminde mig om sajten Flavorwires listning av vad de ansåg vara världens 20 vackraste bokhandlar från tidigare i år. Det i sin tur påminde mig om att jag till Höstens böcker-katalogen skrev om svenska bokhandlares egna favoritbokhandlar runt om i världen. Mycket England blev det.

Texten är ju låst bakom Svensk Bokhandels betalvägg, men här är länken i alla fall, till dem som har ett konto där (eller kan tänka sig att styckeköpa mitt 25 000-teckensepos).

Så här såg ett av uppslagen ut i katalogen, där jag och Tage skymtar på en bild. Även en av mina favoritbilder från min och Johannas resa till San Francisco 2009 letade sig in i reportaget på ett annat uppslag.

Undantagstid

Det är tveeggat det här med semester numera. Dagis är stängt fyra veckor, och alltså är det en sorts åter till föräldraledigheten som gäller. Stundtals är det fantastiskt mysigt, i detta nu står jag till exempel och hejar på Tage när han åker gång efter gång efter gång i tubrutschkanan i Stora Bleckan och jag har packat picknickattiraljer i skötväskan som jag rotade fram ur ett skåp för första gången sedan i höstas och vi ska snart äta lunch i gräset.

Men samtidigt blir man under de här veckorna påmind om hur viktigt dagis är för att ens liv ska fungera. Visst, semestertid är undantagstid och tanken är ju att man inte ska jobba utan vara ledig, men tyvärr funkar det inte riktigt med mitt frilansande. Så då blir det som nu, när man stjäl tid för att skriva blogginlägg på telefonen medan barnet rusar iväg på upptäcktsfärd för egen maskin någon minut. Lite dåligt samvete för att han sällan får ens fullständiga uppmärksamhet, men samtidigt rätt nöjd eftersom det faktiskt går, åtminstone någorlunda, att sköta båda sysslorna.

Nu ska vi visst åka rutschkana tillsammans. Det är svårt att göra med mobilen i handen. Later.

Stockholm på riktigt

Efter tre veckor på vägarna landet runt är vi nu hemma i Stockholm på riktigt. Solen till ära kastade vi bara in väskorna i lägenheten, plockade fram filt, handdukar och solfaktor 50 och begav oss till Långholmen. Att säga att det är varmt i vattnet är väl en överdrift, men efter några minuter domnar kroppen bort och det blir rätt behagligt.

I övrigt då?

Jag ser fram emot ett par veckor av semisemester/semijobbande.

I kväll ska jag mysa med datorn genom att blåsa den ren och sedan installera Mountain Lion från scratch.

På resan hem i förmiddags läste jag en väldigt lång och intressant text i Vanity Fair om Microsofts fall under 00-talet. Stundtals plågsam läsning.

Den gula bilen

Summer tour 2012 går vidare, nu är vi i Gästrikland. I dag Furuvik, Tage hängde med sin kusin, tittade på djur och ville väldigt gärna åka en gul liten bil, han var mycket bestämd på den punkten, hela tiden när vi köade upprepade han Det är Tages tur, gula bilen ungefär 50 gånger.

Nåväl, när det verkligen blev hans tur fick vi därför släppa förbi en pojke i kön eftersom Tage annars skulle blivit tilldelad en röd bil, något som aldrig skulle ha accepterats.

När vi sitter på plats, gasandes (jag) och svängandes lite på måfå (Tage), slår det mig plötsligt. Jag sitter på den nu riksbekanta rumpbilen. Det var på just detta fordon en olycksdrabbad pappa fick sin bak penetrerad av dragkroken för en dryg vecka sedan. Nu är kroken bortplockad, inte bara på detta fordon, utan på samtliga i vagnparken, det gapar små hål där det tidigare stuckit upp små ilskna pinnar.

Inte undra på att jag ser så lidande ut på bilden.