Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren torsdag 21 februari.
——
Det är inte lätt att vara bokhandlare i dag. De senaste två veckorna har beskeden om boklådor som läggs ner i Sverige följt på varandra – i Halmstad, Katrineholm och Ronneby har butiker tvingats meddela att de slår igen inom kort till följd av bristande lönsamhet.
Även i lärdomssäten med starka bokköpartraditioner blåser det snålt – sent i höstas kom nyheten att anrika Studentbokhandeln i Uppsala tvingas lägga ner, en stängning som satte igång en kedjereaktion då närliggande (och tillika krisande) Drottninggatans bokhandel köpte butiken och flyttar över sin verksamhet dit under det nya namnet Uppsala bokhandel, och i stället låter sin gamla butik läggas ner.
Och på tal om starka traditioner – landets kanske mest anrika bokhandel Hedengrens på Stureplan i Stockholm har de senaste åren tvingats gå ut i media och raggat donationer två gånger för att överleva. Första gången sommaren 2015 var gensvaret från bokälskare översvallande, andra gången 2017 betydligt svalare. Frågan är om ens ett tredje försök är värt att göra om behovet åter skulle uppstå, eller om ägarna då kastar in handduken direkt.
I den färska årsrapporten om den svenska bokmarknaden – med den fräsiga titeln ”Bokförsäljningsstatistiken helåret 2018” – ser man att bokhandlarnas kris inte uppstår ur ett vakuum. 2018 minskade den fysiska bokhandeln i Sverige sin försäljning med 5,2 procent jämfört med 2017, som i sig var en minskning på 4,5 procent från 2016, som i sin tur var en minskning om 4,9 procent från 2015. Vilken riktning det svagt men stadigt lutar åt är inte direkt raketforskning, om anglicismen tillåts.
Sanningen är att bara en dryg tredjedel av totalsumman bokbranschen sålde för förra året kom till genom köp över kassadiskar – resterande nära två tredjedelar kom från nätbokhandeln och de inkomster som den kraftigt växande digitala streamingmarknaden för främst ljudböcker ger.
Faktum är att bokbranschen som helhet går någorlunda okej, den digitala ökningen får helheten att göra ett litet plus, trots de fysiska butikernas kräftgång.
Är det alltså dags att säga adjö till bokhandelsbutikerna? Nej, åtminstone inte ännu, men de svunna tiderna kommer aldrig åter och vi lär tvingas läsa om betydligt fler konkurser framöver. De senaste fem åren har Svenska Bokhandelsföreningen tappat 50 av sina medlemsbutiker (det finns 280 kvar), och inget tyder på att patienten börjar tillfriskna, snarare tvärtom.
Det finns en ironi i detta, eftersom den klassiska bilden av en boklåda – som gärna ska drivas under samma tak som ett mysigt café – för många är själva sinnebilden av den perfekta butiken, ingen annan typ av affärsrörelse omhuldas av samma grad av romantik.
Problemet är bara att vi kan älska dessa pittoreska drömbutiker härifrån till månen – så länge vi inte går in och faktiskt handlar i dem går de inte att driva, kärlek och varma tankar betalar varken lön eller hyra.
Jag är verkligen inget föredöme här. I Kiruna där jag bor (eller ja, Vittangi sju och en halv mil österut, men det är ju nästgårds) har vi sedan sex år en fin lokal bokhandel kallad just Kiruna Bokhandel, med bra sortiment och kunnig och entusiastisk personal. Jag skulle verkligen vilja kunna påstå att det är där jag köper alla mina böcker, men faktum är att jag hittills gjort noll inköp där i år, men däremot vandrat två gånger till en gudsförgäten servicebutik strax norr om stadskärnan där Adlibris har sitt utlämningsställe för de böcker man beställer med deras gratisfrakt. Jag har varit in i bokhandeln en gång efter nyår, men bara för att insupa atmosfären och prata en stund med de trevliga personer som jobbar där.
Med sådana vänner behöver den fysiska bokhandeln inga fiender.
