Det blev ett bra samtal på biblioteket inne i Kiruna i går tror jag, snacket flöt på fint och publiken var på alerten och ställde frågor. Fick till och med signera några pocketar innan det var dags att ratta hemåt. Kul!

Författare och skribent
Det blev ett bra samtal på biblioteket inne i Kiruna i går tror jag, snacket flöt på fint och publiken var på alerten och ställde frågor. Fick till och med signera några pocketar innan det var dags att ratta hemåt. Kul!

Inledande anmärkning 2020: Smittad 1 och Smittad 2 döptes i ett senare skede om till Virus 5 respektive Virus 6. Namnet Smittad är alltså numera inaktuellt.
——
Någon gång i natt släpptes den lös igen, den där virussmittan som aldrig ger sig. Smittad 2 ges ut i dag, och det är alltså den sjätte delen i Virus-sviten. Jag vågar utlova spänning, dramatik och sorg på hög nivå för Amanda, Iris, Risten, Jenny, Dano, Patrik och alla de andra, och ett sjuhelsikes avstamp inför den stora finalen av hela sviten som säsong tre kommer att innebära senare i år.
Premiären till ära har även första säsongen av Smittad fått ett nytt omslag, för att gå mer i samma linje som Virus. Riktigt snygga tycker jag!
Och ja, det finns redan ett färdigt omslag för den avslutande Smittad 3 också, vilket är mer än vad jag kan säga om själva texten till den… Men jag ska börja skriva så fort jag någon gång den här veckan tagit mig förbi deadlinen to end all deadlines. Men mer om det projektet senare.
Sju säsonger blir det alltså totalt av Virus-sviten. Passande tycker jag, sju är något av ett magiskt nummer när det kommer till säsonger inom främst den amerikanska tv-världen.
Men för sjuttsingen – iväg och njut av Smittad 2 hos Storytel nu. Den finns såväl som ljudbok som e-bok. Hela sviten hittar ni här.
Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren torsdag 2 maj:
——
Går vi inom litteraturen mot en framtid där vi måste vända oss till olika butiker för att få tag i olika böcker? Med start i de senaste veckornas strid mellan förlagsjättarna Bonniers och Storytel, känns det som att så kanske blir fallet, åtminstone digitalt.
En liten bakgrund: Sedan 1 april har Bonniers stängt kranen för nya ljud- och e-böcker till Storytel, som är den största abonnemangstjänsten för digital litteratur i Sverige. Hittills har det fått resultatet att Storytels prenumeranter inte fått tillgång till bland annat Jonas Karlssons, Camilla Läckbergs och Fredrik Backmans nya böcker.
Konflikten handlar som så ofta om pengar. I höstas avslöjade branschtidningen Svensk Bokhandel att Bonniers länge haft ett guldkantat avtal med Storytel – i kraft av sin storlek hade de lyckats förhandla till sig ungefär dubbelt så hög ersättning per lyssnad bok än andra förlag – och omförhandlingarna verkar ha kört fast rejält.
Bonniers äldre titlar finns fortfarande kvar hos Storytel, men som svar på Bonniers agerande har Storytel valt att dölja dessa böcker i sina tips- och kategorilistor, man måste helt enkelt använda sökrutan och leta sig fram för att hitta Bonnierböckerna.
Positionerna verkar låsta. I en artikel hos Svensk Bokhandel i slutet av april sa visserligen en representant från Bonniers att förhandlingar pågår, men kommentaren från Storytel var mer negativ: ”Det är något besynnerligt om Bonniers påstår att det pågår samtal just nu”, sa företagets kommunikationschef.
Frågan är därmed om vi är på väg mot en situation lik den i film- och tv-världen, där streamingtjänster som Netflix, Viaplay, HBO Nordic och C More satsar stora summor på att producera eget material som ska locka abonnenterna att välja just dem, och där det ”allmänna” materialet, som långfilmer som gjorts för vanlig biovisning, säljs av filmdistributörer i olika så kallade visningsfönster så att de först finns på exempelvis Viaplay i några månader, och därefter flyttar över till Netflix eller vice versa.
Till viss del har det här börjat ske även inom bokvärlden, Storytel har försökt profilera sig genom att skapa en stor mängd eget material som bara finns hos dem i form av ljudboksserier, kortare faktaböcker och dokumentärliknande ljudböcker (och här bör det för transparensens skull nämnas att jag är en av författarna som skrivit en ljudboksserie för Storytel).
Däremot är det här det första fallet då toppsäljande författare ur det ”vanliga” bokbeståndet – det vill säga det som ges ut av ett traditionellt förlag och är ämnat för såväl pappers- som digitalutgivning – stoppas från att finnas i en särskild tjänst.
Om det här är början på en större trend eller bara ett undantagsfall är tidigt att sia om. Bonniers äger Storytelkonkurrenten Bookbeat, och där har man än så länge varit tydliga med att man inte är intresserad av att kontraktera författare för att skriva böcker som bara ska finnas hos dem. Hittills har dock det i praktiken varit en närmast akademisk fråga, eftersom de varit så små i jämförelse med Storytel och antagligen inte ens hade kunnat locka någon av sina storförfattare för ett sådant upplägg ens om de velat. Men i takt med att tjänsten växer – för det gör den – blir kanske läget ett annat.
Säg så här: I nuläget handlar det här bara om den dåliga relationen mellan Bonniers och Storytel, Bonniers släpper fortfarande sina nya titlar till de andra två streamingtjänsterna på marknaden – Nextory och Bokus Play. Men om Bookbeat fortsätter plocka andelar, kan de då tänka om och också börja satsa på exklusivt material? Det tror jag absolut.
Vad svarar Storytel med då? Tja, de äger förlaget Norstedts, som också har en del av Sveriges största författare i sitt stall. Kanske blir de då Storytelexklusiva.
Då har vi plötsligt en helt annan bokbransch i Sverige. Jag hoppas vi slipper det.
Jag har alltid sett poesi som min litterära akilleshäl. Jag läser inte särskilt mycket lyrik privat, och har aldrig … ja, lärt mig hur god diktning bör se ut (nej, jag vet så klart att det inte är en exakt vetenskap som kan mätas och vägas, men jag tror att ni förstår vad jag menar).
Därför var det med viss bävan jag i vintras gick med på att ställa upp som jurymedlem i skrivtävlingen Jag skriver i dina ord, som är riktad till gymnasieelever och arrangeras årligen. Jag skulle vara en av tre medlemmar i juryn för Författarcentrum Norrs upptagningsområde, där jag ju är vice ordförande då denna organisation och Norrländska Litteratursällskapet sitter ihop.
Jag och de andra två jurymedlemmarna i norr fördelade de inkomna bidragen mellan oss, och valde därefter ut tre kandidater vardera som samtliga tre i vår jury läste. Därefter valde vi ut två finalister till riksfinalen, som skulle få tampas mot finalbidrag från Författarcentrums Öst-, Väst- och Sydregion.
Det bidrag i min ursprungliga hög som jag föll allra mest för var en dikt kallad Fjäll som hämtat inspiration från Säkerts låt Arktiska Oceanen. Jag tyckte det var ett otroligt vackert och välfångat stycke poesi som skapade något helt eget med avstamp i känslan i Annika Norlins text, som jag för övrigt får erkänna att jag tycker var fjolårets bästa svenska popmusikstycke.
Men så var det ju det här med min osäkerhet inför lyriken. Var det bra på riktigt? Jag var ärligt talat jätteosäker, tänk om mina jurykollegor skulle vrida sig som maskar när vi hade vårt jurysamtal över Skype och jag skulle försöka sätta ord på varför jag gillade den här texten? Men vad fasiken, jag gillade ju den mest, klart den skulle få vara med, låt dem skratta åt mig då!
Och tur var väl det. För inte bara höll mina jurykollegor, som var Anna Sundström Lindmark och Lina Stoltz, med om att det verkligen var en jättefin dikt som förtjänade en av de två finalplatserna från norregionen – den gick även hem hos riksjuryn med sådan emfas att den vann hela konkarongen vid den stora finalen nere i Göteborg i veckan!

Så – stort grattis Alva Fureman från Östersund, som visade sig vara författaren till Fjäll (bidragen var anonyma när vi läste dem). Hoppas du fortsätter skriva, och blir såväl en finfin prosaist som lyriker.
Här kan man läsa dikten i fråga, och även läsa en intervju med författaren.
Jag har nog glömt att nämna det här i spalterna, men i morgon om två veckor, det vill säga torsdag den 23 maj, pratar jag och författaren Mats Söderlund om vattenbrist, gruvdrift, virus och klimatkris på Kiruna bibliotek i ett samtal lett av Provins redaktör Carl Åkerlund. Undergången är nära! är titeln på samtalskvällen, som är en del i det större Provins-arrangemanget Barndomsland, som pågår under hela 2019.
Kul ska det bli! Mats Söderlund är aktuell med en romantrilogi med samlingsnamnet Ättlingarna, Sveriges första stora så kallade cli-fi, climate fiction, de två första delarna har kommit, (jag har själv ännu bara läst den första som heter Hotet – och som är riktigt bra!) och den tredje ges ut nästa år. I senaste numret av Provins finns en specialskriven novell kallad Pojken Strål 1524 som utspelar sig i Ättlingarna-världen, och som nu inför vårt samtal även tillgängliggjorts på Provins hemsida. Kolla in, och kom sedan till Kiruna 23 maj!
Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren torsdag 21 mars.
——
Vi reser med tåget mot norr på väg hem från Littfest, min vän och kollega David Väyrynen och jag. Försöker summera årets upplaga, och samtidigt finna något i våra upplevelser som vi på varsin kammare kan sätta på pränt i efterhand, han för en krönika till Norrländska Socialdemokraten, jag för denna spalt.
Han har deltagit i panelen i ett seminarium om kulturpolitik och dess eventuella politisering och funderar i de banorna. Det är ett aktuellt ämne i Norrbotten efter fjolårets val, det nya regionstyret har skickat upp testballongar och känt sig för – hur kraftigt kan man skära i kulturanslagen utan att det blir (alltför mycket) bråk?
Själv lyckades jag inte ens komma in på seminariet i fråga, ”fullsatt”-skylten satt redan på dörren när jag anlände fjorton minuter före start så intresset för frågan finns onekligen, och jag är säker på att det blir en fin krönika.
Men för mig personligen handlar Littfest främst om att försöka fånga det norrländska. Uppvuxen som jag är i Norrlands sydligaste kommun Sandviken var min blick oftast riktad söderut under uppväxten, det var i Uppsala tolv mil längre ner som man skulle studera och därefter hägrade huvudstaden ytterligare sju mil nedåt. Vad skulle jag med Norrland till?
Livet skulle dock via kringelikrokar med tiden ta mig till dess nordligaste kommun Kiruna, där jag nu lever i byn Vittangi sedan sex år och rotar mina barn. Redan innan dess, under de många åren i Stockholm, började jag dock blicka norrut igen, som för så många andra växte intresset för hembygden och ursprunget i takt med att jag blev äldre.
Väl på plats i nordligaste norr steg intresset ytterligare, jag ville förstå regionen jag kommit till men också kanske lära mig något om var jag kommer ifrån och hur det präglat mig. Trots att de ligger diematralt åtskilda i landsdelen Norrland, delar Kiruna och Sandviken rätt mycket. Båda är orter från 1800-talets slut födda ur malmen och stålet och även om ordet som definierar städerna skiljer sig åt – ”gruvan” i Kiruna och ”bruket” i Sandviken – så betyder de i mångt och mycket samma sak.
Samtidigt finns så klart stora skillnader och dessa vill jag få korn på, helst genom litteraturen. Ovan nämnda David har gett mig oerhörd kunskap om människors kynne här uppe kring Malmfälten genom sitt fina poesiverk Marken, jag har bättrat min historiska bas och försökt förstå Tornedalen genom att läsa Gunnar Kieri och även hittat den mytomspunna ”modernisten från Vittangi” Elsa Forsgren genom en text i ett äldre nummer av Provins, författad av Littfest-koordinatorn Erik Jonsson.
Och en av de saker som Littfest gör så bra är just att värn om det norrländska. Trots att festivalen vuxit till en nationell angelägenhet, så slarvas aldrig placeringen i Norrlands mitt bort. Tittar man på årets program och medräknar smygstarten på torsdagen där temat var ”Röster från norr – Sápmi och Tornedalen” landar man i att ett femtontal programpunkter bär norrländsk prägel, och även när jag studerar enbart fredagens och lördagens huvudprogram hittar jag åtta seminarier som fördjupar bilden av den region vi lever i.
När jag och David sitter i kupén på söndagseftermiddagen och rullar upp genom Västerbotten och Norrbotten med Gällivare och Vittangi som mål tänker jag på hur bekanta från litteraturvärlden i Stockholm alltid hajar till när jag säger att jag rest ”ner” till Littfest. I deras begreppsvärld är en resa till Umeå som att besöka litteraturvärldens tak, man slår i skallen och kan väl inte möjligen ta sig längre norrut?
Även om just sådana besökare antagligen inte springer benen av sig för att få plats på samtalen som dissekerar Norrland, älskar jag att denna prägel vidhålls av arrangörerna.
Må det så förbli.
För ovanlighetens skull tänkte jag skriva ett litet inlägg om ljudböcker!
Eller åtminstone tipsa om det nya månatliga ljudboksprogrammet Snacka om ljudböcker på Youtube, som bär samma namn som den (för många ljudbokslyssnare) kända Facebookgruppen. Programmet görs av Storytel, och i första avsnittet bjuds bland annat på en intervju med deckarförfattaren Anna Jansson och en intressant diskussion om hur ljudboksinläsningar går till.
De gjorde ett pilotavsnitt tidigare där de lät en testpublik som jag fick vara del av komma med feedback, och jag tycker nog att de levererar riktigt bra nu i den riktiga programdebuten. Ett kul initiativ, och jag hoppas att några av de inslagstips jag föreslog efter pilotavsnittet blir verklighet längre fram. (No pressure, hör ni!)
Ungefär en halvtimme före midnatt dök ett rykande nytt avsnitt av Förlagspodden upp i min podcastapp (som är Overcast, om någon undrar). Ett långt segment om Bonniers/Storytel-striden som jag genast spolade fram till och lyssnade på, får ta resten i morgon, det är som sagt strax midnatt.
Spännande diskussion hur som helst, och herrarna Lind och Winkler verkade rätt överens om att det här är en strid som kan komma att få stora konsekvenser för hela den svenska bokmarknaden inte bara just nu, utan även på sikt. Dessutom lyfte de en aspekt som jag inte tycker har framkommit så mycket i den debatt som förts, och det är Bonniers mer än någon annan förlagsgrupp har att förlora på om deras guldkantade avtal skulle försvinna, då de har betydligt fler ”storförfattare” som tjänar – och som kanske mer eller mindre kräver att de ska tjäna – stora summor pengar som inte kommer att vara möjliga att upprätthålla om avtalen försämras.
Att sämre avtal påverkar ett förlags ekonomi negativt är så klart inget som är unikt för förlagen inom Bonniersfären, men med så många stora elefanter på plats som drar verksamheten framåt, blir effekten större när förutsättningarna ändras.
Hur som helst – in och lyssna! Avsnittet är för övrigt det 50:e i ordningen, något av en milstolpe!
Turerna kring det här med Storytel och Bonniers har varit många under veckan, häromdagen battlade de olika sidorna bland annat genom debattartiklar hos Svensk Bokhandel, där parterna gjorde sitt bästa för att på respektive håll framstå som den som står på rätt fot i frågan.
I dag hade dock såväl Svensk Bokhandel som Boktugg läsvärda analyser om läget, som är värda att länka till. Dels en mer summerande kommentar av SvB:s chefredaktör PeKå Englund, och sedan en bredare analys av Sölve Dahlgren på Boktugg där han jämför striden mellan Bonniers och Storytel med den som väntas ske mellan Netflix och Disney när den senare ger sig in på streamingmarknaden i höst. Fin påskläsning på båda håll.
Låt oss nu bara hoppas att kombattanterna inte ägnar helgen åt att ägga varandra.
I följetongen om ljudboksersättningarna och striden mellan Bonniers och Storytel var det i dag Bookbeats vd Niclas Sandin tur att bli intervjuad hos Boktugg. Föga förvånande hade han en helt annan åsikt än jag har gällande deras prissättning, och han dömde även ut Storytels ersättningsmodell (så kallad revenue share) som ”slapp affärsutveckling”.
Boktugg hade även en intervju med Mattias Lundgren på ljudboksförlaget Word Audio som blivit en av de största fristående aktörerna i Sverige. Även om han var noga med att poängtera att man så klart alltid vill ha ett bättre avtal än det man har, så var hans inställning till Storytel betydligt mer positiv – ”revenue share har funkat bra för oss” var kontentan.
Avslutningsvis kunde jag inte hålla mig från att lite skämtsamt posta nedanstående i kommentarstråden till Bookbeat-artikeln hos Boktugg på Facebook. För bara minuter efter att jag läst Sandinintervjun om Bookbeats ickeprisdumpning, dök följande två mejlutskick upp i min inkorg.
Femtio kronor billigare inom loppet av sex minuter. Om inte det är en prisdumpning vet jag inte vad som är det.
Klarar ju sällan av att hålla tyst i de häringa bokbranschdebatterna, åtminstone inte när det handlar om den digitala halvan av branschen. Så när Boktugg hörde av sig i dag med lite frågor om min syn på det här med Storytel och Bonniers, utvecklade jag lite av det jag skrev om i gårdagens blogginlägg. Här är artikeln som blev resultatet.
Buller och bång i den svenska bokbranschen i dag, när Bonniers beslutat sig för att inte släppa några nya ljudbokstitlar till Storytel innan de kommit överens om ett nytt avtal. En stor sak i sig själv naturligtvis, men som genast ställdes på sin spets när det visade sig innebära att Forumstjärnan Camilla Läckbergs nya bok En bur av guld därmed inte släpptes för streaming hos Storytel i dag enligt plan, men däremot hos konkurrenten Nextory. Hos Bonnierägda tjänsten Bookbeat hade den förhandssläppts redan för någon vecka sedan.
I bakgrunden ligger det specialavtal Bonnierförlagen haft med Storytel, som gav dem rejält bättre ersättning för lyssningar än vad andra förlag fick (däribland Norstedts, som Storytel själva äger…). Detta avtal håller nu på att förhandlas om, och det är väl ingen vågad gissning att Bonniers inte är nöjda med att erbjudas ett avtal som mer ligger i linje med vad andra förlag får.
Jag tycker att det är jättesvårt att sia om utgången här. Storytel är så klart otroligt måna om att få tillgång till Bonniers nya titlar med tanke på att förlagsgruppen har många av de mest populära svenska författarna i sitt stall (tur att paret Kepler inte har något nära förestående i pipelinen, då hade det nog blivit härdsmälta hos Storytelabonnenterna), men Bonniers är å andra sidan också beroende av intäkterna som Storytel genererar till dem, och som överlägset största streamingaktör på ljudboksmarknaden är det nog inga små summor.
I kommentarerna från Bonnierhåll hos branschsajterna Svensk Bokhandel och Boktugg pratas det om att det inte bara är ersättningen man är oense om, utan även hur Bonniers titlar exponeras i Storytels kanaler (eller inte gör det, får man väl anta). Och det är klart, eftersom Storytel sägs ha varit tvungna att betala cirka 40 kronor per lyssnad Bonnierbok jämfört med cirka 20 kronor per lyssnad … ja, säg Norstedts- eller Piratförlaget-bok, är det väl inte omöjligt att de ibland valt att inte exponera Bonniertitlar utan i stället lyft fram andra förlags böcker eftersom det helt enkelt varit billigare att göra så.
Dock – och det här vill jag poängtera – jag har ingen aning om så är fallet. Som medlem i Storytels eget författarstall genom mina Storytel Original-ljudboksserier Virus och Smittad får jag erkänna att jag ibland tyckt det vara närmast tvärtom, jag har gnisslat tänder åt Storytels marknadsavdelning rejält några gånger när jag ansett att de inte promotar sina egenproducerade titlar tillräckligt utan bara pumpar ut annonser och puffar för redan bästsäljande böcker från Bonniers och dess likar…
Med bakgrund i det kan jag inte riktigt låta bli att känna lite surt sa räven över Bonniers argumentation här. Om det är så att de dels kräver ett bättre avtal än någon annan får och dels bättre exponering, får de nog få sympatier från övriga i Förlagssverige.
Visst kan man argumentera för att alla förlag borde få högre ersättning för sitt innehåll så att författarna i nästa led kan få bättre betalt. Men om det är vad Bonniers försöker åstadkomma här, har jag lite svårt att förstå hur de motiverar prispressen de själva drog igång i fjol på den här marknaden när de sänkte månadspriset på sin egen streamingtjänst Bookbeat till 149 kronor, jämfört med de 169 som Storytel, Nextory och Bookbeat tidigare haft som ”baspris” i ganska många år. Vill man få upp marginalerna så att ersättningarna kan ökas borde man rimligen arbeta för att priserna ska gå i motsatt riktning i stället, så att utrymmet för ersättningshöjningar växer. Under de år som ljudboksaktörernas priser legat still har exempelvis tv- och filmstreamingtjänsterna som Netflix, Viaplay och HBO Nordic stadigt höjt sina månadspriser och fokuserat på att konkurrera med innehåll i stället för lägsta pris, så varför Bonniers aktivt jobbat för att sänka marginalerna på ljudboksmarknaden är lite svårförståeligt.
Frågan är dock hur mycket eventuell badwill bekymrar Bonniers, i kraft av sin storlek har de ofta framstått som buffliga på senare år utan att det verkar störa dem nämnvärt.
Vad som däremot skulle kunna orsaka bekymmer är kanske om författare av storleken Camilla Läckberg och snart Fredrik Backman (vars nya Folk med ångest nu alltså inte kommer på Storytel om ett par veckor) tycker att det känns kymigt att bli brickor i det här spelet. Det är ju fullt möjligt att Bonniers kompenserar sina författare ekonomiskt för bortfallet att inte finnas hos marknadsledaren, men det kan ju också ge dessa författare en törn i relationen till sina fanskaror.
I kommentarstrådarna i den stora Snacka om ljudböcker-gruppen på Facebook är tongångarna i detta nu rätt hårda mot Bonniers (och faktiskt även mot Bookbeat, trots att de rimligen inte kan ha haft något med det här beslutet att göra). Dock bör tilläggas att gruppen administreras av Storytel och främst har Storytelabonnenter bland sina medlemmar vilket kan ge slagsida i debatten. Men samtidigt ÄR de allra flesta ljudbokslyssnare i Sverige just Storytelabonnenter, så att en majoritet av gruppens medlemmar tillhör det lägret är heller inte konstigt.
Nåväl, den som lever får se. Sista ordet är knappast sagt.