Kategori: Författande

24 151 tecken senare

Tre dagar in på den nya boken/säsongen/whatever verkar det som att 8 000 tecken per dag är mitt modus operandi. Det är lite snålt, jag skulle verkligen behöva nå ett femsiffrigt medel för att undvika att hamna i akut tidsnöd framåt andra halvan av hösten, men låt oss hoppas att det beror på att jag fortfarande är i sommarläge. Vädret här i Vittangi har dock bestått av regn till stora delar den här veckan, så något uteliv har knappast dragit. Snarare en allmän seghet i kryp och kynne.

På tal om sommar så blev jag intervjuad av TT för några veckor sedan i min roll som tv-serieexpert, de skulle göra en artikel om Twin Peaks inför nästa års nystart, en intervju som genomfördes över telefon på Kulturhuset i Stockholm då Tage och Ejda yrade omkring på Rum för barn. Artikeln har dykt upp lite här och där i tidningar runt landet, här är den i Metros nätupplaga.

2 000 tecken kort

Första augusti, första dagisdagen, första arbetsdagen. Jag hade satt upp som mål att jag skulle nå 10000 tecken på Virus andra säsong denna premiärdag, men jag landade på 8000, vilket ändå får betraktas som godkänt. Men eftersom jag kallt räknar med att behöva skriva 50000 tecken per vecka för att hinna bli färdig i tid, och aldrig har varit mycket för att skriva på helgerna, får jag se till att nå det där 10000-strecket om vardagarna i fortsättningen.

Virus nu topp 6 på Storytel!

Jag hade verkligen hoppats kunna sätta rubriken Virus nu topp 5 hos Storytel! på det här inlägget, men efter att första avsnittet nu stått och stampat på sjätte plats två dagar i rad efter att tidigare ha klättrat varje dag sedan utgivningen förra tisdagen, vågar jag inte vänta med det här inlägget längre, tänk om det börjar gå bakåt, vilken nesa att tvingas publicera ett inlägg som berättar att boken har legat högt, men nu faller bakåt.

iPad-skärmdump av Storytels topplista, 20 juli 2016.

Storytels topplista bygger på de senaste sju dagarnas mest lyssnade/lästa böcker, och uppdateras dagligen någon gång under eftermiddagen, det diffar lite hit och dit (tro mig, jag refreshar ofta mellan halv två och halv fyra…).

Den senaste listan har samtliga delar av Virus bland de 33 första platserna, vore ju fint om de två eftersläntrarna som just nu ligger på ”fel” sida om strecket kunde masa sig uppåt lite, hade gärna haft hela säsongen på topp 30 någon dag, och även gärna två avsnitt på topp 10 (andra delen är för närvarande på plats 13).

Ni får ursäkta mig sifferexercisen, men som vana läsare vet gillar jag dels siffror rent generellt, och dels har mina romaner aldrig placerat sig på en topplista tidigare.

Nu går världen under – Virus är ute

Så är det ute i det vilda, mitt Virus. Eller ja, vilda och vilda, boken ligger ju fast förankrad i Storytels abonnemangstjänst, vilket gör att dagens boksläpp känns annorlunda, inte lika nervöst, mer begränsat, jag har ingen möjlighet att febrigt springa runt i Stockholms boklådor och kolla om de skyltat med mitt alster.

Tidigare gånger har jag alltid funderat över recensioner i samband med den officiella utgivningsdagen, men den här gången har det inte ens varit teoretiskt möjligt för kulturredaktioner eller bokbloggare att få tillgång till boken före första recensionsdag. Jag frågade Storytel om hur möjligheterna för det såg ut för någon vecka sedan, men de hade inte fått några rutiner för detta på plats ännu, nackdelen med att vara bland de första ut i en ny satsning, alla detaljer hinns inte med.

Inte för att jag vet om någon tidning skulle ha recenserat ändå, kulturredaktioner brukar vara försiktiga med nymodigheter. Men lite grämer det mig att det inte ens varit möjligt.

hetatitlarstorytel

De hittills fem läsarkommentarer som inkommit på första avsnittet hos Storytel är positiva i alla fall, vilket gläder mig. Under förmiddagens färd med barnen upp till Mulle Mecks lekpark i Solna lyssnade jag med ett öra på de två första av de tio avsnitten och jo – fan i mig, det låter bra, tycker jag. Huruvida det är så spännande som jag försökt få det att vara är svårt för mig att avgöra, jag kan ju berättelsen utantill, men jag fick lite rysningar av välbehag ett par gånger över ett par episoder som jag tyckte funkade extra bra. Och Disa Östrand fungerar mycket bra som uppläsare, tycker jag, hon läser historien på just det sätt jag hoppats på, det finns en aning av andfåddhet i uppläsningen som jag gillar, en medveten stress som speglar den växande desperationen när samhället faller samman kring huvudpersonerna.

Hur som helst, sajna upp er på ett abonnemang om ni inte redan har ett och börja lyssna (eller läs, den finns i e-boksform hos dem också). Är du helt ointresserad av deras tjänst i övrigt går det att avbryta abonnemanget inom två veckor utan att några pengar dras, och på den tiden torde även modesta ljudbokslyssnare hinna ta sig an såväl min samt minst en ljudbok till.

Happy listening!

Stockholm under

Jag började skriva på det som skulle bli Virus redan 2011. Jag blev kontaktad angående medverkan i ett helt annat sorts följetongsprojekt, en sorts prenumerationsplattform för kreativa näringar som skulle startas och där tanken var att mitt bidrag skulle vara att skriva en roman som man fick prenumerera på, med ett nytt kapitel som gavs ut per vecka. Jag hoppade dock av på grund av tidsbrist redan under uppstartsfasen, och plattformen kom sedan heller aldrig igång vad jag vet, men manuset fortsatte jag att dutta med parallellt med den mer lågmälda, norrländska bok jag också jobbat med de senaste åren (och som jag delvis skrev om i min text i tidskriften Provins tidigare i år).

Arbetsnamnet för Virus var länge Stockholm under, ett namn som jag år 2011 tyckte kändes fräckt och bra, men som därefter blivit rätt urvattnat i takt med att Jens Lapidus och Varg Gyllander givit ut böcker med titlar som Sthlm Delete och Sthlm: Inferno, för att inte tala om att Denise Rudbergs nya bokserie har övertiteln Sthlmqueens. Virus är som namn kanske inte heller direkt nyskapande, men det är ett mer generiskt namn som inte får det att kännas som att jag hakar på en trend.

När jag började skriva 2011 var det därtill tänkt att viruset som drabbar världen skulle vara av zombiekaraktär, men det var samma sak där egentligen, The Walking Dead var visserligen igång sedan något år men den massiva våg av zombier som följt i dess spår var ännu inte över oss. Så nej, det är alltså inte något sådant det handlar om i Virus, det är ett helt vanligt – om än sjujävla läskigt, dödligt och aggressivt – virus som drabbar Stockholm.

Och vet ni vad för den delen? Det var i går det skedde! Det nämns visserligen aldrig vilket år berättelsen tar sin början, men den är tänkt att äga rum i absolut nutid och det nämns att det är tisdag veckan efter midsommar som Amanda i Virus första kapitel mycket bakfull vinglar hemåt i den arla morgonen och smått börjar märka att något inte står rätt till i Stockholms innerstad. Och före lunch har helvetet brutit löst.

Att jag inte hade vett att skriva det här inlägget redan i går grämer mig nu något oerhört.

Omtagning

Tre veckor kvar tills Virus släpps i dag, men ännu finns tid för fix, lustigt hur förutsättningarna ändras när det inte finns en fysisk bok med i ekvationen. Fick ett mejl av min förläggare i går, de hade funderingar kring en scen i berättelsen som om den publicerades ledde till påtaglig risk att ett stort multinationellt bolag skulle vilja kräva oss på ersättning för återgivande av annans verk, och det var kanske lite onödigt. Kunde jag tänka mig att skriva om scenen, och det redan nu direkt, eftersom uppläsaren Disa Östrand skulle komma in för omtagningar och korr i dag och kunde ta den här ändringen direkt då? Det var bara att skrida till verket.

Jag hade i ärlighetens namn själv tänkt i de där banorna när jag skrev den berörda scenen, men eftersom det då kändes så avlägset med en publicering struntade jag i det, tänkte att det fick bli ett senare problem. Senare visade sig alltså bli måndag den 20 juni.

Resultatet som jag skickade över ett par timmar därefter blev nog därtill bättre än originalet, det blev mörkare och förstärkte förtjänstfullt en av konflikterna som finns i relationerna huvudpersonerna emellan. Synd bara att det krävdes att det skedde under galgen.

Tre veckor kvar som sagt. Tiden går väldigt långsamt nu.

Min nya bok: Virus

Så jag har skrivit en ny bok, den utan tvekan mest actionfyllda och rafflande jag hittills satt på pränt.

Den 12 juli ges Virus ut på Storytel, inom ramen för deras nya satsning Storytel Original.

VIRUS

En stekhet sommardag drabbas Stockholm av ett mystiskt och våldsamt virus. Inom loppet av dagar är staden, landet och kanske hela världen ödelagd.

Ett fåtal överlever smittan. Amanda, en oberoende och tuff person som aldrig riktigt vuxit ur sin ungdomliga livsstil. Iris, som trots en bruten arm är redo att gå över lik för att skydda sin dotter Sigrid från kaoset i sjukdomens spår. Dano, en 12-årig pojke som flytt krigets fasor i Syrien bara för att tvingas se sin familj utplånas vid ankomsten till Flemingsberg när viruset når Stockholms förorter.

Tillsammans flyr de och tvingas snart inse att hoten de möter i en civilisation som dör är fler än de kunnat ana. Samhället må ha nått sitt slut, men något måste komma därefter. Har de en plats där?

Virus är en tät historia om fyra människors kamp för överlevnad i en värld som inte längre vill ha dem, berättad i ett skoningslöst tempo.

Virus – omslag

Att Virus ges ut inom ramen för Storytel Original betyder att den enbart kommer att finnas tillgänglig som ljudbok samt e-bok på Storytels plattform, det kommer alltså ingen fysisk bok, åtminstone inte till en början, och den kommer inte att gå att köpa som e-bok eller ljudbok hos någon nätbokhandlare. Det är en Storytelexklusiv titel, på samma sätt som serier som House of Cards, Orange is the New Black och Jessica Jones är Netflixexklusiva titlar.

Precis som hos Netflix är det också tänkt att Storytel Original-titlarna ska bli serier, faktum är att de själva inte kallar dem böcker, utan snarare följetongsberättelser, uppdelade i avsnitt och säsonger. Således är jag redan igång med att skriva Virus andra säsong, som är tänkt att ges ut före jul. Eller – jag borde vara igång och skriva den, hittills har jag mest suttit och funderat på hur jag ska lyckas ta mig vidare från cliffhangern som avslutar säsong ett.

Mängden cliffhangers är egentligen den enda skillnaden för mig jämfört med om jag skulle ha skrivit Virus som en ”vanlig” bok. För oavsett faktumet att Virus hos Storytel presenteras som en följetong om tio timslånga ljudboksavsnitt i en serie tänkt att spänna över ett antal säsonger, så är slutresultatet för mig tveklöst min roman #3. De som läst Dannyboy & kärleken och Vi har redan sagt hej då kommer att känna igen såväl tonen i berättandet som miljöerna som berättelsen utspelar sig i, och för de som kan mitt författarskap i detalj (ni är väl åtminstone några stycken…) torde namnen på ett par av huvudpersonerna i Virus också klinga bekant.

Och faktum är att inte ens det här med ständiga cliffhangers är något nytt för mig, jag läste nyligen igenom Dannyboy & kärleken igen, och jösses, det är ju en cliffhangerorgie i 28 kapitel i sträck.

Men Virus är så klart på många sätt något helt annat. Det är en otäck (och spännande!) berättelse om civilisationens undergång berättad ur en oväntad kvartetts ögon, och om jag får säga det själv innehåller boken (säsongen? följetongen?) ett antal genuint hjärtskärande och hemska scener. Det är därtill min längsta bok, den klockar in på drygt 450 000 tecken, jämfört med cirka 340 000 för båda mina tidigare romaner.

Virus är inläst av skådespelerskan Disa Östrand, som tidigare läst in Carina Bergfeldts senaste deckare Fotografiet samt Sofia Nordins En sekund i taget-trilogi. Hon hade även en av huvudrollerna i Håkan Hellström-filmen Känn ingen sorg och sågs nu i vintras i andra säsongen av 30 grader i februari. Det är också Disa som agerar modell på omslagsbilden samt spelar i boktrailern för Virus, som släpps i samband med att boken ges ut.

Förlåt, jag menar så klart säsongen.

De fyra Storytel Original-berättelser som ges ut i första omgången presenteras i morgon på en releasefrukost på Biograf Sture i Stockholm, på vilken jag ska medverka. Min är sist ut i kvartetten, med utgivning om fyra veckor. Eller ja, med premiär om fyra veckor kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på, om jag ska anamma tv-serielingo.

Jag är extremt nyfiken på vad ni kommer att tycka!

——

PS. Jag kommer att skriva mer om Virus och min medverkan i Storytel Original senare i veckan, men just nu ville jag bara att det jag jobbat med på heltid de senaste månaderna skulle bli publikt känt. DS.

Boktitelpoesi

Upptäckte att min roman Vi har redan sagt hej då använts av det fina instagramkontot Boktitelpoesi nyligen. Roligt!

Extra hedrande är att jag knåpats ihop med Nämen Benny, som är en bok som såväl Tage som Ejda diggat hårt, och som jag läst kanske … hundra gånger?

Jag pratar Norrland i Göteborg

Min turné i ämnet ”Att vara skrivande i Norrland” går vidare. På lördag kväll samtalar jag och författaren Elin Olofsson just i detta ämne under ledning av Anders Teglund från Luleåbaserade förlaget Teg Publishing på litteraturfestivalen Textival i Göteborg.

Så här står det i programmet:

Att vara skri­vande i Norrland, lör­dag klockan 19, Göte­borgs Litteraturhus

I ett mejl­sam­tal i Pro­vins nr 1/2016 skri­ver Jämt­lands­bo­satta roman­för­fat­ta­ren Elin Olofs­son: ”det är jag skyl­dig min hem­bygd, att skriva det som är sant, sna­rare än det som pas­sar för idyl­liska vykort och inflyt­tar­kam­pan­jer. Det är jag också skyl­dig mig själv”. 2016 års första num­mer av den norr­ländska lit­te­ra­tur­tid­skrif­ten har tema ”Att vara skri­vande i Norr­land” och utfors­kar mindre vad som kän­ne­teck­nar norr­ländsk lit­te­ra­tur och mer hur det är att vara verk­sam som för­fat­tare i norra Sve­rige. Vilka vill­kor har en som för­fat­tare i Norr­land när det kom­mer till eko­no­miska frå­gor och pub­li­ce­rings­möj­lig­he­ter, lik­som soci­ala och lit­te­rära sammanhang?

I novem­ber 2015 anord­nade Pro­vins ett panel­sam­tal på Lit­te­ra­tur­hu­set i Göte­borg på temat ”Iscen­sätt­ningen av Norr­land” som nu följs upp av ”Att vara skri­vande i Norr­land” under Tex­tival Lit­te­ra­tur­fes­ti­val. Kul­tur­ve­ta­ren och för­läg­ga­ren Anders Teglund sam­ta­lar med för­fat­tarna Elin Olofs­son och Daniel Åberg, om att komma från mindre orter i Norr­land, att flytta där­i­från och sedan hem eller ännu längre bort igen. Om att skriva i och skriva om Norr­land, ett begrepp som enligt Åberg på samma gång är ”dif­fust och glas­klart […] Så myc­ket enklare det vore om myt­bil­den av ett enhet­ligt Norr­land var sann”.

Jag tror att det kommer att bli ett bra samtal. Så är ni på västkusten – kom dit!

Jobba jobba jobba

Fick ett mycket glädjande men också arbetsamt besked i dag, som innebär att jag måste vara mycket mer effektiv gällande mina arbetsdagar de närmaste två månaderna.

Slog därför så klart genast ihop datorn och begav mig ut och joggade i vårvintersolen i stället för att ta tag i arbetet.

Nåväl, fick i alla fall en fin skylt på bild.

———

På tal om ingenting annat så har jag intervjuat skådisen Titus Welliver angående andra säsongen av Bosch på TVdags. Premiär i morgon på HBO Nordic.

Mörkret

Jag oroar mig för vad som sker i världen, ser mer och mer svart på utvecklingen och börjar på allvar bli rädd att vi är på väg mot en framtid som liknar 1930-talets. Jag ser inga tecken på att så inte skulle vara fallet. Är vi mer upplysta i dag? Pyttsan. Jag älskar internet, men jösses vilket effektivt redskap det har blivit för de mörka krafterna.

Ja, för de ljusa också. Men de skriker inte lika högt och utlovar inte samma quick fix som de som öser ut hat. Inte ens i närheten.

Det här går åt helvete.

——

I min privata författarbubbla har jag hamnat i en för mig ovan position där jag måste försöka lägga upp en någorlunda konkret plan för ett helt romanprojekt. Jag har aldrig jobbat så, såväl Dannyboy & kärleken som Vi har redan sagt hej då bestod av en given början och en någorlunda känd slutpunkt, men vägen däremellan var i princip tom i förväg. Jag har tyckt om att arbeta så, har känt att det främjat min kreativitet och sporrat till spontana och sedda i backspegeln lyckade infall.

Å andra sidan har det tagit närmast löjligt lång tid att få ur sig de där böckerna sett till deras omfång. Kanske bara nyttigt att testa en annan strategi.