Kategori: Boken och framtiden

Den enda riktiga vinnaren är Amazon

Apple och de största amerikanska bokförlagen stäms alltså av det amerikanska justitiedepartementet för att ha bildat en priskartell vars främsta syfte var att mota Amazon i grind.

Det är så klart inte bra med karteller, och att agerandet varit olagligt verkar troligt.

Å andra sidan ledde de båda parternas agerande till att Amazons makt över den amerikanska e-boksmarknaden minskade och att konkurrensen ökade. Från att ha haft 90 procent av marknaden i början av 2010 har Amazons andel nu sjunkit till runt 60 procent.

Amazon sålde de flesta nya och storsäljande e-böcker för 9,99 dollar, vilket var lägre än vad de köpte in dem från förlagen för. Målet med förlustförsäljningen var att skaffa sig en dominerande ställning på marknaden samt att driva upp försäljningen av Kindleläsare. Och Amazon lyckades med båda föresatserna.

För någon som själv gärna ger bort sina ljud- och e-böcker, låter det kanske konstigt att jag tycker att det är bra att Amazons prisdumpningspolitik stoppades. Men faktum är att jag inte är någon större vän av Kindle, jag tycker ärligt talat att det är ett ofog att en läsplatta utan stöd för epub-filer tagit ett sådant starkt grepp över marknaden. Många klagar över Apples inlåsningar, men på det här området tycker jag faktiskt att Amazon är flera resor värre.

Att den överlägset viktigaste läsplattan på världsmarknaden inte tillåter den öppna e-boksstandardens filformat är inget annat än en skandal. Visst, med hjälp av program som Calibre går det att konvertera epub-filer till formatet mobi som Kindle kan läsa, men för att det ska funka måste filen sakna kopieringsskydd, något som är ovanligt när det gäller kommersiella filer (utom på den svenska e-boksmarknaden där de flesta epub-filer säljs utan skydd).

I praktiken innebär det att i länder där Amazon verkar, köper man e-böcker i ett format som endast fungerar på Kindle. Det gör man visserligen när man köper böcker i Apples iTunes store också, men iPad och iPhone har i alla stöd för epub-filer. Köper du en e-bok hos Adlibris eller Dito kan du alltså utan problem läsa den på en iPad, men måste konvertera den för att få in den i en Kindle. Bibliotekslånade e-böcker kan inte alls läsas på Kindle i Sverige.

Effekten av Apples och bokförlagens agerande var att Amazons prissättningspolitik sköts i sank, något som i första hand inte gynnade Apple utan bokförlagen och bokhandelskedjan Barnes & Noble, som nu lyckats knipa ungefär 25 procent av den amerikanska e-boksmarknaden (Apple har 15 procent).

Att Apple och de förlag som motsatt sig förlikning kommer att dömas och tilldelas böter på något sätt verkar troligt. Den här kartellen är ovanlig så till vida att ingen direkt försökt dölja den, parternas agerande har rapporterats flitigt om i pressen under flera år, men det borde inte spela någon roll.

Vinnare? På kort sikt kunderna, det blir nu enklare för Amazon att återgå till sin gamla prismodell och dumpa priserna på e-böcker, något de redan verkar vara på gång att göra enligt New York Times. På lite längre sikt torde dock Amazon vara den enda egentliga vinnaren. För andra försäljare blir det svårare att konkurrera mot Amazon gällande priset, och resultatet kan mycket väl komma att bli ett reellt Amazonmonopol när det gäller e-boksförsäljning.

Tre skärmar

Tobias Nielsén skriver ett intressant blogginlägg på Kulturekonomi om hur hans läsande ter sig efter att han bestämt sig för att ta steget över till digitala skärmar enbart.

Själv är jag långt därifrån, och har överhuvudtaget inte fångats av Kindlen. Främst för att jag tycker att jag inte borde behöva konvertera böcker för att kunna läsa dem, där är jag alltså en sådan där tjurig jävel som sätter mig på tvären bara för att.

Däremot läser jag ju en del böcker på min iPad, och just nu, när jag ligger och försöker hålla 700 sidor Roslund & Hellström i inbunden form uppe om kvällarna, känns det som att den digitala revolutionen inte kan komma nog snabbt.

Vi tar 85, du får 15

Intressant i nya Svensk Bokhandel om hur det funkar med ljudböcker i iTunes store. Intressant att Amazonägda Audible tjänar mer pengar på böckerna än Apple själva. Ingen särskilt rolig sits för förlagen dock.

Själv har jag inte försökt få in ljudboken av ”Vi har redan sagt hej då” i iTunes. Kanske trots allt borde göra det, vore ju tveklöst roligt att ha den med i katalogen, det ger ju bra exponering. Får väl se vad som händer.

 

När två blev tre

Jag har ju skrivit en del om vår kommande föräldrabok, men aldrig riktigt beskrivit exakt vad det är vi ska göra. Men nu har Sommarens böcker-katalogen kommit från Svensk Bokhandel, och där finns vi med bland titlarna från Natur & Kultur. Det blev med nöd och näppe en sommarbok – ”När två blev tre” börjar säljas den 27 augusti och har fått recensionsdatum först en bit in i september (vad jag tycker om otyget med skilda försäljnings- och recensionsdatum kan man ju förresten förkovra sig i här respektive här) – så kanske kan man hoppas på en liten blänkare för vårt bidrag till föräldraboksfloran även i den stora höstkatalogen.

Vad är det då som gör vår bok om att bli föräldrar för första gången unik?

Dels är det den första svenska boken om föräldraskap där mamman och pappan tillåts ta lika stor plats – vi har skrivit 31 kapitel vardera – men det viktigaste är att den är en i mitt tycke ovanligt ärlig, självutlämnande och reflekterande skildring av vad som sker inom en när man blir förälder för första gången. Boken inleds rent konkret en tisdagseftermiddag i mars 2010 när Johanna ringer mig och säger hördu, nu är det så här att vattnet har gått och den slutar en måndagsmorgon i oktober 2011 när jag vinkar av Tage för hans första dagisdag. Samtidigt är det även en berättelse om det förflutna och hur vi har blivit de personer vi är och hur det kommer att prägla vår son i framtiden.

Jag skulle vilja drista mig till att säga att jag tycker att det är en bra bok, inte bara en bra föräldrabok.

Nåväl. Så här ser annonsen i Svensk Bokhandel samt Natur & Kulturs egen katalog ut. Jag är inte helt övertygad om att den slutliga baksidestexten kommer att se ut så där, jag skulle vilja formulera det annorlunda samt lyfta fram några andra grejer, men men, det blir en senare fråga.

Norge satsar på bok-Spotify

Ser i Svensk Bokhandel att de norska författar- och förläggarparterna enats om villkor som ska öppna dörrarna för ett sorts bokliknande Spotify, eller kanske snarare bok-Wimp, som ju är den norska konkurrenten till vår svenska musikstolthet.

Det rör sig om backlistutgivning, det vill säga titlar som inte är nya utan har minst ett år på nacken, och totalt berörs cirka 1700 böcker i dagsläget. Tanken är att kostnaden ska ligga på 200-400 kronor i månaden.

Personligen har jag väldigt svårt att se att en sådan här tjänst ska lyfta. Visst, böcker är dyrare än skivor att köpa, men antalet böcker per månad man läser är också betydligt färre än antalet skivor man spisar, det rör sig om två helt olika sorters beteenden.

De flesta skulle alltså inte tjäna något på att använda en sådan här tjänst i jämförelse med om man styckeköper. Och för att få människor att nappa måste det nog vara, eller åtminstone upplevas vara, ekonomiskt fördelaktigt.

Det bör i sammanhanget nämnas att böcker i Norge generellt är dyrare än i Sverige, så priset är inte helt jämförbart.

Men ändå. Jag säger flopp.

Jag gör en halv iTunespudel

Hm, kanske var jag lite tidig att döma ut iTunes bokavdelning.

För efter att ha fått en fråga från Svensk Bokhandel så djupdök jag i inställningarna hos mitt Smashwordskonto (tjänsten jag använt för att få ut ”Vi har redan sagt hej då” i iTunes Store), och upptäckte till min förvåning att jag fram till den 4 februari hade sålt 243 exemplar av romanen i deras butik. Detta trots noll skyltning för min roman förutom när den i början låg på tio i topp och syntes i butikens högerspalt.

För att sätta det i perspektiv så är det betydligt mer än vad den har sålt i e-boksformat i alla andra butiker sammanslaget. Faktum är att det är mer än vad den har sålt i e-boksformat i alla andra butiker samt lånats ut på biblioteken sammanslaget. Och iTunessiffran handlar alltså om försäljning under två och en halv månad, medan den som ”vanlig” e-bok funnits för försäljning och utlån i två år.

Nu haltar visserligen jämförelsen på flera plan. När ”Vi har redan sagt hej då” gavs ut gjorde jag ett stort nummer av att de digitala versionerna förutom att köpa eller bibliotekslåna gick att ladda ner gratis härifrån min sajt om man så önskade. Gratisnedladdningarna uppgår i dagsläget till cirka 3100 av ”Vi har redan sagt hej då” (och 500 av ”Dannyboy & kärleken” som jag lade upp gratis under lite mindre buller och bång i fjol).

Dessutom är priset väldigt olika. Hos Adlibris och Bokus kostar den knappt 50 kronor som e-bok, men i iTunes store har jag satt priset till 15 kronor för att hamna på samma psykologiska nivå som när man köper en app i mobilen – äsch, 15 spänn, det är bara att klicka.

Men frågan nu är – hur har de här 243 personerna (plus de som eventuellt köpt den efter 4 februari) hittat min roman i iTunes? Den lades upp i mitten av november, och den första veckan kan jag tänka mig att många testade att köpa den efter att ha läst de två inlägg jag skrev i ämnet här i bloggen, men sedan då? Enligt Smashwords statistik såldes till exempel 54 exemplar under januari. Hur hittade de köparna fram till boken, särskilt med tanke på hur oaptitlig butiken i dagsläget ter sig när det kommer till den svenskspråkiga litteraturen?

Det skulle även vara intressant att höra några siffror från andra svenska författare som letat sig in i iTunes katalog. Någon hugad?

——

UPPDATERING: Se det här inlägget för uppföljning gällande siffrorna som anges ovan.

Dammigt bland böckerna i iTunes store

Hur eftersatt är litteraturdelen i svenska iTunes store egentligen? Jag har ärligt talat inte varit inne där på någon månad och kikat, men jag trodde i min enfald att det skulle ha hänt en del sedan årsskiftet. I stället … tycker jag nu att den ser mer bortglömd ut än någonsin.

En liten bakgrund: I november lade jag själv ut min roman ”Vi har redan sagt hej då” för försäljning där, den tog sig upp på topp fem på försäljningslistan, och Svensk Bokhandel skrev i samma veva om att flera svenska förlag var på väg in. Så skedde också, när man nu söker i butiken hittar man till exempel en stor mängd titlar från Ordfront till bra priser.

Åter till mitten av mars 2012: Butiken ser förfärligt dammig ut. På förstasidan frontas det med en massa dansk- och finskspråkiga böcker, och under puffen ”Böcker på svenska” hittar jag enbart danskspråkiga titlar. I topp på sajten puffas visserligen för en del svenskspråkiga böcker, men urvalet och aktualiteten känns … underlig. Visserligen är det svårt att som utomstående ha koll på när en bok gavs ut i iBooksformat, men jag minns exempelvis att Philip Teirs novellsamling ”Akta dig för att färdas alltför fort” återfanns i samma toppsnurra redan i november 2011. Jag menar det inte som kritik mot boken för den är jättefin, men är den så bra att den förtjänar puffplats i månaderna fyra? Och Hans Koppels ”Vi i villa” och ”Medicinen”, som ursprungligen gavs ut för fyra respektive tre år sedan? Det känns synnerligen oengagerat.

En sak kan konstateras – risken att Apple ska vinna kampen om den svenska e-boksmarknaden känns just nu försvinnande liten. Än så länge känns det faktiskt som att de svenska förlagen lika gärna kan strunta i att finnas i iTunes store eftersom det verkar högst osannolikt att de som finns där tjänar några pengar på det.

Vad beror det på? Ointresse från förlagen, ointresse från Apple eller (kanske mest troligt) en olycklig kombination?

UPPDATERING: Ställde en fråga på Twitter om Svensk Bokhandel hade någon koll i frågan, och fick svar från tidningens redaktionssekreterare Tove Leffler. Snabbt och ganska grunt svar: man har inte ”lanserat sig officiellt” i Sv än. Därför jobbar de inte så hårt på den.

Jag måste säga att jag tycker att det är konstigt, och även rätt ”oappligt”, att överhuvudtaget släppa en så tafflig produkt ut på marknaden, om man nu fortfarande väntar på att göra en officiell lansering. Varför inte hålla på den helt och hållet tills den är klar i sådant fall? I nuläget känns det som att den snarare gör mer skada än nytta, för de som surfar dit i dag på jakt efter svenskspråkiga e-böcker lär knappast känna sig sugna på att komma åter med tanke på hur bristfällig den är. Ett visst utbud finns ju faktiskt, men de gör inte ett pillijota för att lyfta fram det.

För ärligt talat – att vara så oengagerad att man inte ens brytt sig om att kontrollera att puffen ”Böcker på svenska” faktiskt filtrerar ut svenskspråkiga böcker och inte danska, det känns inte värdigt ett företag av Apples kaliber.

UPPDATERING 2: Se även mitt uppföljande inlägg i ämnet.

Jakten mot nollpunkten (2)

Dagens Nyheter har följt upp Svensk Bokhandels artikel från i morse, och där hävdar Norstedtschefen Peter Wilcke att det var Akademibokhandeln som på eget bevåg valde ut Eija Hetekivi Olssons ”Ingenbarnsland” till vinnarbok, en uppgift som går stick i stäv mot SvB:s artikel. Oavsett vilket känns det väldigt ogenomtänkt att lansera ett pris på ett sådant här sätt av Akademibokhandeln, när de två bolagen båda ägs av KF Media. Självklart ska inte Norstedtsförfattare vara omöjliga som vinnare, men för att tas på allvar måste ju en fristående jury ta fram vinnaren och inte en bokhandelschef – och prismotiveringen ska inte snickras ihop av Akademibokhandelns pr-ansvariga.

Och på tal om Svensk Bokhandel så har Kajsa Kallio på Bjäre Bokhandel efter dagens artiklar skrivit ett väldigt argt och sorgesamt debattinlägg om den svenska bokbranschens bristande sjukdomsinsikt. Måsteläsning för den intresserade.

Jakten mot nollpunkten

Det färska numret av Svensk Bokhandel har flera artiklar om det sorgliga tillstånd den svenska bokbranschen befinner sig i. Bokreaaktörer som desperat jagar mot nollpunkten genom att försöka locka in kunder i butiker genom att sälja böcker med rejäl förlust, och en bokhandlar-/förlagsgrupp som genom ett telefonsamtal uppfinner ett debutantpris och ger det till en av sina egna författare.

Två spontana frågor:

1. I år såldes Leif GW Perssons ”Gustavs grabb” för 49 kronor på sina håll på rean. Hur många år dröjer det innan någon aktör erbjuder en reatitel gratis för att locka in besökare på rean? Jag gissar på två.

2. Varför i hela fridens namn kände sig Akademibokhandeln/Norstedts tvungna att instifta ett debutantpris och ge det till Norstedtsförfattaren Eija Hetekivis Olssons roman ”Ingenbarnsland”? Boken har fått strålande kritik – bland annat av mig i Upsala Nya Tidning – och författaren har intervjuats av flertalet stora medier i samband med utgivningen. Om Akademibokhandeln/Norstedts nu inte anser att det räcker i uppmärksamhetsväg, tror de verkligen att en liten eventuell notis i en sidospalt om att boken vunnit ett pris ingen hört talas om ska göra någon skillnad? Tilltaget drar ett löjets skimmer över bokhandelskedjan och förlaget, och idiotin färgar tyvärr även av sig på ”Ingenbarnsland” trots att Hetekivi Olsson med all säkerhet var helt ovetande om tilltaget.

400 kronor i månaden för fem års utgivning? Nja.

Hos Rasmus Fleischer pågår en väldigt intressant diskussion om e-boksmarknaden i Sverige och det här med läsplattor kontra surfplattor, med utgångspunkt i en text som Andreas Ekström skrev för några dagar sedan i Sydsvenskan. Jag har själv bidragit genom att tycka att det är orimligt att tro att någon ska betala 400 kronor i månaden för att få tillgång till de senaste fem årens utgivna litteratur i Sverige enligt Spotifymodell (Spotify erbjuder ju i jämförelse ”all” musik som finns för 99 kronor i månaden).

När det gäller det här med distraktionsrisken när man läser på en platta som även erbjuder internets alla möjligheter – som även diskuterats i ett tidigare inlägg hos Rasmus – tror jag att det är ett övergående fenomen. Jag vill gärna inbilla mig att vi med tiden kommer att lära oss att fokusera igen, helt enkelt för att vi tröttnar på att ständigt ha fem grejer som pockar på vår uppmärksamhet samtidigt. Jag kan åtminstone känna det hos mig själv, att jag på senare tid har drabbats av en informationströtthet som gör att jag medvetet väljer bort vissa saker och känner en frihet när jag gör det.

Kalla mig gärna naiv, men jag tror inte att fokuseringens tidevarv är över.

——

Fotnot: Nu skriver visserligen inte Andreas Ekström i sin artikel rakt ut att en litteraturlösning enligt Spotifymodell ska kosta 400 kronor i månaden, utan han konstaterar att det är vad man i dag får betala i månaden för premiumsportkanaler och att bokförlagen bör ”börja där någonstans”. Men ändå – för att det ens ska ha skuggan av en chans att fungera tror jag att förlagsvärlden måste lägga sig på samma prisnivå som Spotify, och dessutom erbjuda tillgång till hela den digitaliserade bokkatalogen, inte bara de fem senaste årens böcker.

1 200 kronor om året för tillgång till den svenska e-boksutgivningen? Ja, jag skulle nappa.

Snabba cash

Jag vet att det inte är ett direkt purfärskt fenomen, men i år blev det på något vis extra tydligt – är det inte konstigt att Tomas Bannerheds ”Korparna”, som för tre månader sedan utsågs till 2011 års Augustvinnare och så sent som i går kväll blev årets mottagare av Borås Tidnings debutantpris, är med på årets bokrea?

Det känns som en devalvering av litteraturen att det blivit så här. Som att bokbranschen har så dåligt självförtroende att man inte ens tror att en dubbelt prisad, fortfarande rätt ny roman kan säljas i sin egen rätt, utan nu genast måste reas bort.

Och då är inte ens ”Korparna” nyast på rean. Leif GW Perssons ”Gustavs grabb”, som kom ut så sent som lagom till bokmässan i september och var en av höstens absoluta storsäljare, verkar bli årets största reabok om man ska tro topplistorna hos Adlibris och Bokus.

Jag kan inte komma över känslan att bokbranschen är sin egen största fiende när den agerar så här.

——

Ah, jag är inte ensam om de här funderingarna ser jag. Bokhandlaren Gunnel A:son Hedenblad skrev häromdagen en läsvärd debattartikel på samma ämne i Svensk Bokhandel.

Apple förtydligar iBooksavtal

Apple fick en del kritik när de släppte programmet iBooks Author häromveckan, användaravtalet var rätt luddigt skrivet och vissa valde att (över)tolka det som att alla e-böcker som skapades med programmet och sedan lades upp till försäljning i iBookstore övergick till att ägas av Apple. Det vill säga att om jag skapade en e-bok av exempelvis ”Dannyboy & kärleken” med iBooks Author och publicerade den för försäljning i Apples butik, så skulle Apple därefter ha exklusivitetsrätt till just den här specifika utgåvan, utan till alla utgåvor av ”Dannyboy & kärleken”, det skulle helt enkelt inte längre vara min egen roman, utan Apples.

Att ett sådant avtal frångår all rim och reson spelade mindre roll i sammanhanget, det var ju antiöppenhetsföretaget Apples program, klart att villkoren var så drakoniskt skrivna med avsikt, resonerade en del.

Hur som helst. Nu har Apple förtydligat användaravtalet, och det de kräver är att filer ämnade för försäljning som skapas i iBooks Author med deras egna format ibooks bara får säljas i iBookstore. Skapar man en pdf av sitt bokdokument får man sälja eller ge bort det var man vill, och skapar man ibooks-filer som inte ska säljas får man också göra vad man vill med dem, så länge man inte tar betalt.

Jag är sugen på att göra just det sistnämnda med ”Dannyboy & kärleken”. Jag ger ju redan bort den som epub- och mobi-fil här på sajten, varför inte ge bort den även i iBookstore, väsentligt snyggare formaterad?

Jag kan inte se något skäl emot, bortsett från tidsaspekten möjligen, det innebär ju att jag måste lägga tid på att fixa det också.