Kategori: Boken och framtiden

Test: Adlibris Letto

Adlibris nysatsning på läsplattan Letto drog igång för en månad sedan. Version 2.0 av den tidigare floppen (sorry, man kan inte kalla den halvdana 2010-satsningen för något annat) innehåller en försvenskad läsplatta från franska Bokeen, samt en e-boksbutik i själva plattan. Det är egentligen detta som gör nya Letto unik, det är den enda dedikerade läsplattan i Sverige där det går att köpa e-böcker på själva enheten, utan inblandning av mer eller mindre krånglig synkprocedur via datorn.

OBS: När jag skriver läsplatta menar jag just detta, alltså inte surfplatta/pekdator/pekskärm/kalladetvadfanduvill à la iPad eller Samsung Galaxy. På den sortens enhet går det ju sedan tidigare att köpa böcker direkt via exempelvis iBooks på iPaden eller Bokus Dito-app på Androidenheter. En läsplatta är för mig en pryl skapad speciellt för läsning och bygger på en skärmteknik kallad e-ink eller e-bläck, vars för- och nackdelar jag återkommer till.

När det gäller handhavandet är Letton ungefär som förväntat. Letton, som kostar 1395 kronor att köpa från Adlibris, har pekfunktionalitet, så det mesta av interagerandet sker denna väg. Det här är dock inte den sorts pekskärm du vant dig vid på mobilen eller surfplattan, det här känns som ett besök från det förra millenniet när det gäller responsivitet, det går segt och känns sällan som att skärmen och jag är överens om vart mitt finger befunnit sig. Men det går i alla fall att peka. Vill man kan man även använda sidoknapparna längs ramens långsidor för att bläddra i boken man läser.

Enklast köper man alltså böcker via Adlibris egen e-boksbutik. Utbudet är minst sagt så där, men det kan inte Adlibris lastas för utan snarare den svenska bokbranschen, som inte visar något större intresse för att skapa en fungerande e-boksmarknad. Köpen genomförs utan större problem och har man väl kopplat sitt kreditkort till kontot är det i princip one click-shopping därefter. Böckerna kopplas inte till själva läsplattan, utan till ditt konto hos Adlibris. Det medför att du kan ladda ner dina köpta titlar även till andra enheter och läsa dem var du vill, mer om även det lite senare.

Det går också att föra över e-böcker och andra sorters texter via den medföljande usb-kabeln från datorn. Pdf-filer stöds, men när jag laddade över slutkorret av vår föräldrabok påstod Letton att filen var korrupt, en korrupthet som dock inte hindrade vare sig min dator, iPad eller iPhone från att öppna och läsa den utan problem. När jag testade med en annan pdf och laddade över till Letton för ett nytt test fungerade det dock att läsa, så det går, om än inte riktigt jämt.

E-böcker lånade på biblioteket går också att läsa, men det går inte att som på en surfplatta ladda ner dem direkt via webbläsaren (jo, Letton har en sådan, om än väldigt rudimentär) utan man måste gå omvägen via datorn. Det här är en omväg som Adlibris verkar ha lagt in själva om jag tolkar Eva Wieselgren på Göteborgs-Posten rätt, något som låter en smula sniket om så är fallet, men Adlibris har så klart rätt att strypa programvaran på sin egen produkt bäst de vill.

Praktisk läsning så. Jag köpte Dmitrij Gluchovskijs ”Metro 2033” i butiken, och började läsa. Först tyckte jag att det gick bra, men efter bara några minuter började jag störa mig på ljusstyrkan i skärmen. Eller snarare avsaknaden av sådan. Premiärläsningen skedde när jag skulle gå och lägga mig, och och vi har i ärlighetens namn inte särskilt starka sänglampor i vårt sovrum, men jag har aldrig tidigare upplevt det som jobbigt att läsa i skenet som avges från lampan på mitt nattduksbord. Men nu blev det svårt.

Jag tycker helt enkelt att skärmen på Letton är väldigt mörk. Och då kommer vi till det här med e-inkskärm kontra bakgrundsbelyst skärm (som datorer, surfplattor och mobiler har). Det brukar ibland hävdas att e-inkskärmar är överlägsna för ögonen när det kommer till läsning, eftersom det ska vara bättre för ögonen. Pekskärmen saknar bakgrundsbelysning och tröttar varken ut ögonen eller reflekterar solljus. Blixtsnabba sidvisningar och knivskarp kontrast gör att du glömmer bort läsplattan och helt kan sjunka in i texten, som Adlibris uttrycker det i manualen till Letton.

Personligen anser jag det vara rent nonsens. Och att kontrasten skulle vara knivskarp – nja. Skärmens upplösning är 800×600 pixlar fördelat på 6 tum, vilket gör att man mycket väl ser de enskilda pixlarna och knappast misstar skärmen för en boksida. Nedan syns inledningen av kapitel tre till ”Metro 2033” på dels en Letto och dels en iPad (på vilken jag installerat Adlibris nya e-boksapp samt laddat in samma bok). På Letton går det inte att ändra ljusstyrkan, på iPaden har jag dragit ner ljusreglaget så långt det går. På bilden, tagen i mitt vardagsrum i normalt dagsljus, ser kanske inte skillnaden så stor ut, men tro mig – i verkligheten är den påtaglig.

Ett nattläge finns också inbyggt i Letton. Sådana fungerar oftast väldigt bra på bakgrundsbelysta skärmar, då man med svart bakgrund och vit text får god möjlighet att läsa även med släckt lampa utan att resten av rummet lyses upp av ett spöklikt sken, något som lätt blir fallet annars – en iPad blir exempelvis rena strålkastaren i ett i övrigt mörklagt sovrum. Men i och med att Lettons skärm inte alls lyser förstår jag inte vad tanken med nattläget är. Det blir till och med ännu svårare att läsa på Letton i detta läge om inte belysningen i övrigt är god.

Dessutom fungerar inte nattläget alls på åtminstone ”Metro 2033”, eftersom delar av texten försvinner. Det är möjligt att den biten egentligen inte handlar om ett fel i Lettons hårdvara utan rör sig om en formateringsmiss i bokfilen, men även om så är fallet är det ett underbetyg för Letton att texten tappas bort, eftersom hela texten syns när jag ändrar till nattläget i Adlibris app för iPaden. Notera de stora skillnaderna i hur textmassan ser ut på Letton och iPaden ser ut nedan. Och det rör sig alltså inte om att texten har fått ett antal extra tomrader på Letton, meningarna som borde stå i tomrummen är helt enkelt osynliga.

Nattlägesbilden visar även det enda område där Letton verkligen glänser, eller rättare sagt inte gör det, tack och lov. Den matta skärmen gör precis som Adlibris skriver att det går rätt bra att läsa i solljus, till skillnad från på iPadens glasskärm, som är rätt hopplös i det avseendet och ger tydliga reflektioner även från relativt svaga ljuskällor.

Bortsett från när det gäller läsning i starkt solljus bjuder knappast Lettons svartvita, rätt pixliga skärm på några visuellt trevliga upplevelser. Så här ser exempelvis titelsidan ut för min egen ”Dannyboy & kärleken” i e-boksbutiken. Nog har jag sett den där framsidan vackrare återgiven på annat håll.

Slutsats: Det är lätt att tro att jag är i och med det här är väldigt negativt inställd till Adlibris Letto-platta. Både ja och nej. Personligen tycker jag att e-inkskärmar är rätt undermåliga och även i övrigt lämnar hårdvaran mycket att önska i form av kvickhet och elegans, men det sorgliga är att Letton faktiskt är en bra dedikerad läsplatta, inom sin produktkategori och sitt prisläge tillhör den toppskiktet. Det är så här den här marknaden ser ut.

Kommer jag att köpa en privat Letto för eget bruk? Nej. Jag har redan slutat läsa ”Metro 2033” på den, i stället avnjuter jag denna Moskvadystopi på min iPad i sängen om kvällarna i stället, med nattläget i Adlibrisappen påslaget.

——

Hösten 2009, när de första läsplattorna släpptes på den svenska marknaden, gjorde jag och Johanna ett test i ett avsnitt av DJtv. Vi har även pratat om iPad som läsplatta i ett annat avsnitt.

UPPDATERING: Kolla även gärna in den andra delen av testet – Adlibris Letto och biblioteksboken.

Belagd med embargo

Ni minns snurrerierna kring den där intervjun på Svensk Bokhandels sajt gällande Tove Lefflers chefredaktörskap? Nu har hon skrivit ett blogginlägg och förklarat vad som hände. Och det var väl ungefär som jag spekulerade, det var i praktiken klart men inte styrelseförhandlat och så lades en text in i systemet för senare publicering och så fuckade den detaljen upp sig.

Förskrivna texter som läggs in i system för automatpublicering vid ett givet tillfälle är för den delen aldrig en helt bra idé. Jag tror inte att den tidningsredaktion existerar som inte lyckats strula till en sådan publicering vid något tillfälle. Själv vill jag minnas att vi fick ett mycket bistert samtal från någon av reklamkanalerna för ett antal år sedan då en segrarintervju med någon vinnare i någon dokusåpa/talangjakt som vi fått i förväg mot publiceringsembargo råkats publiceras för tidigt på webben av någon av tidningarna som abonnerade på TT Spektras material. I vårt fall var det ju extra svårt med embargon eftersom vi inte bara behövde hålla vårt eget publiceringssystem i schack, utan även var tvungna att se till att våra kunder skulle sköta sig i nästa led. Men även om man bara har sig själv att sköta – embargotexter är ett jobbigt gissel.

Amazon vs Apple – läget just nu

Oroa er inte, det här ska inte förvandlas till en blogg som bara handlar om e-böcker, lovar att publicera en bild på Tage i morgon som omväxling, men jag tänkte bara tipsa om den här texten hos Cult of Mac (som i sin tur är baserad på en artikel i The New Yorker) där turerna kring det amerikanska justitiedepartementet, Apple och Amazon reds ut på ett kortfattat sätt.

En summering:

Innan Apple inledde ett samarbete med ett antal av USA:s ledande förlagshus, hade Amazon nästan totalt monopol på den amerikanska e-boksmarknaden. Förlagen tjänade bra med pengar på detta – de fick 15 dollar per sålt exemplar – men Amazon tog bara 10 dollar betalt när deras kunder köpte böckerna i Kindle Store. Det skapade en e-boksmarknad där ekvationen inte gick ihop, man kan säga att Amazon köpte sig till monopolställningen genom att acceptera en förlust på 5 dollar per såld bok.

Apples avtal med förlagen var annorlunda, det byggde på den 70/30-uppdelning Apple har för all försäljning i sina butiker. Såldes en e-bok för 10 dollar i iBookstore fick förlagen 7 dollar och Apple 3. Att förlagen trots att de tjänade mycket mindre på Apples modell valde att samarbeta med dem och även gick med på Apples omdiskuterade most favoured nation-klausul, som innebar att förlagen inte fick sälja sina e-böcker billigare hos någon av Apples konkurrenter, berodde på att de var rädda för vad som skulle hända den dag när Amazon bestämde sig för att de inte längre ville sälja e-böcker med förlust, och helt sonika sa sorry, nu tänker vi inte betala mer än 5 dollar per bok, lev med det, eller något liknande.

Vad Cult of Mac-texten inte tar upp, men som jag tror är viktigt i sammanhanget, är två ytterligare detaljer som bör ha spelat in i de amerikanska förlagens rädsla.

Dels har Amazon börjat visa ambitioner på att själv bli en förläggande enhet, det vill säga att de skapar plattformar för författare att helt gå förbi förlagen och själva sälja böckerna till kund utan annan mellanhand än Amazon själva. I Sverige skrattar än så länge förlagen åt sådana plattformar och initiativ och ser det inte som ett hot, men i USA ser situationen helt annorlunda ut. Förlagen riskerade alltså en situation där de hjälpte Amazon att bygga upp en fungerande infrastruktur för försäljning av böcker, för att sedan riskera att se Amazon segla iväg på egen hand med författarna.

Det andra som var bekymmersamt med Amazons sätt att resonera kring prissättningen av e-böcker var att det helt enkelt inte gick ihop. Det kan väl i och för sig vem som helst se redan i det som beskrivs ovan, men det hade kunnat vara så att de resonerade i form av det vi förlorar på gungorna tar vi igen på karusellerna. Länge sades det till exempel att Apple knappt tjänade något alls på att sälja musik i iTunes store, men att butiken drev försäljningen av iPods, som de i sin tur hade väldigt höga vinstmarginaler på. För Amazon har det aldrig varit så. De är rent generellt ett företag som levererar väldigt låg vinst sett till sin omsättning, och till skillnad från Apple har de ingen hårdvara de tjänar igen pengar på, tvärtom säljer de även sina Kindleläsare med förlust för att få så många som möjligt att köpa dem. Första kvartalet 2012 hade Amazon intäkter på 90 miljarder kronor, men drog bara in en vinst på 900 miljoner kronor, vilket ger en vinstmarginal på ynka en procent. På sikt skulle helt enkelt Amazon vara tvungna att få sin e-boksekvation att gå ihop utan dagens konstgjorda andning, och allra troligast var det förlagen som skulle få betala genom att få kraftigt sänkt ersättning per såld e-bok.

Alltså nappade förlagen på Apples locktoner, trots att de åtminstone i förstaläget skulle tjäna mindre pengar på det. Ett framtidsscenario med Amazon som ensam härskare på e-boksmarknaden sågs som mer otäckt än en marknad med (åtminstone på kort sikt) lägre vinster men fler verksamma aktörer. Och beslutet gav de resultat de önskat, Amazons dominans minskade till en marknadsandel på cirka 60 procent innan det amerikanska justitiedepartementet gick in och stämde Apple och bokförlagen tidigare i år för att ha bildat en priskartell.

Fortsättning följer.

E-böckerna i Sverige kontra USA igen

Läser att e-böcker nu säljer bättre än inbundna böcker överlag i USA. Liknande sådana här texter har publicerats länge, men då fokuserat på att marknadsledande nätbokhandeln Amazon säljer mer e-böcker än inbundet (och numera även pocket). Men det här är mig veterligen första gången som e-böckerna gått om försäljningen av inbundet totalt i USA, alla sorters försäljningsställen inräknade. Samtidigt kämpar vi i Sverige på att få e-böcker att passera milstolpen en procent av den totala försäljningen. Häpnadsväckande att världarna kan vara så skilda.

På tal om e-böcker och den svenska marknaden skrev jag en text till UNT om just detta i samband med att Adlibris presenterade sin Letto. De verkar bara ha publicerat den texten i papperstidningen, så jag tar mig friheten att lägga ut den här också.

Nysatsning kan bli ny chans för e-böckerna

Den svenska e-boksrevolutionen har kommit av sig. I höstas talades om ett genombrott när Zlatans självbiografi blev en storsäljare, men sedan har det varit relativt tyst. Samtidigt går e-boken som tåget i USA och fortsätter att plocka marknadsandelar. Nu gör Adlibris en nystart för sina e-böcker – kan det äntligen få fart på marknaden?

Hösten 2009, när de första renodlade e-boksläsarna lanserades i Sverige och alla ville prata om det nya spännande formatet på bokmässan i Göteborg, skrev varje tidning med självaktning minst en ”Nu tar e-boken över!”-artikel. Publiken brydde sig dock föga.

Två år senare var det dags igen. På bokmässan i fjol lanserade nätbokhandeln Bokus sin e-bokssatsning Dito, som följdes upp med en rejäl annonskampanj. Ett par månader senare hände det som den svenska e-boksbranschen så hett längtat efter, de lyckades hitta en ”indragare”, en bok så attraktiv att kunderna var villiga att prova ett helt nytt sätt att läsa på bara för att inte känna sig utanför.

Att det skulle bli en biografi om vår största fotbollsstjärna som blev den första e-bokssuccén i Sverige är på ett sätt ironiskt – Zlatan Ibrahimovic har aldrig framstått som någon större litteraturvän – men på ett annat sätt är det fullt logiskt. Boken ”Jag är Zlatan” lockade delvis en publik som vanligen inte läser böcker, de hade inga inkörda spår att lämna och tyckte inte att det var så märkligt att köpa en e-bok när den inbundna upplagan på blott någon dag sålts slut.

Men ett halvår senare känns e-boksframgången för ”Jag är Zlatan” som ett undantag. E-boken har inte fått något brett genombrott i Sverige, försäljningen ökar visserligen men det rör sig fortfarande inte ens om en procent av bokförsäljningen.

I USA däremot, går utvecklingen snabbt. I januari 2012 stod e-boken för en tredjedel av den samtliga försäljningen av skön- och facklitteratur, enligt siffror från den amerikanska förläggareföreningen.

Hur kan det vara så olika? Enligt min mening är det två faktorer som samverkar.

Dels har pocketboken en unik ställning i Sverige – ingenstans i världen säljs det så många pocketböcker per capita som här – dessutom till ett internationellt sett väldigt lågt pris. I och med att bokförlagen på det stora hela lagt e-bokspriserna högre än pocketpriserna gör dessutom att incitamentet för bokälskare att börja köpa e-böcker inte blir så stort – varför testa något nytt som dels verkar bökigt, och dels är dyrare?

Den andra faktorn är avsaknaden av ett svenskt Amazon. USA:s största nätbutik – som ju började som en renodlad nätbokhandlare en gång i tiden – har marknadsfört sin lågt prissatta e-boksläsare Kindle så hårt i snart fem års tid samt satt priserna för e-böckerna i den tillhörande Kindle Store så lågt att Amazon på egen hand skapat (och i dag fullständigt dominerar) den amerikanska e-boksmarknaden. Inget sådant har skett i Sverige. Bokus har som sagt lanserat en e-boksbutik, men att jämföra Dito med Amazons helhetskoncept går inte. Det är ett lovvärt initiativ, men långt ifrån ett tillräckligt sådant.

Nu gör dock Adlibris en nystart för sin två år gamla satsning kallad Letto. En läsplatta för 1400 kronor som i likhet med Kindle har e-boksbutiken inbyggd. Skapa ett konto, koppla betalkortet till det och köp i fortsättningen böcker med två klick. Just så enkelt som det måste vara för att publiken ska nappa. Nu är det bara att hoppas att Dito lanserar något liknande, så att konkurrensen hålls igång.

Ett problem återstår – priserna. Många e-boksnyheter säljs i dag för runt 160 kronor i Sverige, vilket är samma prisnivå som nya inbundna böcker har hos nätbokhandlarna. Ska marknaden få fart måste e-bokspriserna sänkas. 99 kronor för nyheter känns som den logiska nivån.

Jag har ju för den delen fått hem en Letto för test. Har inte hunnit ta tag i det på allvar ännu, men det kommer, och det i en välkänd form, så håll utkik!

——

Uppdatering eftermiddag: Nu har Svensk Bokhandel gjort en artikel gällande det här med e-böckerna och USA-marknaden. Känns fint att jag kunde inleda veckan som nyhetsledande! Bara att hålla i och öka takten framöver helt enkelt.

Nu även officiellt: Tove Leffler tar över Svensk Bokhandel

Nu verkar de ha bestämt sig på Svensk Bokhandel även officiellt. Lasse Winkler skriver i sin sista ledare att Tove Leffler blir ny chefredaktör. Så – grattis Tove till det nya jobbet! Se nu även till att återaktivera den där intervjun ni felpublicerade redan i samband med att förra numret kom ut. Det duger ju inte att beskedet enbart levereras genom en ledare, väl?

När det gäller Winklers nya sysselsättning, som han hintade lite om på sin avskedsfest och som jag kommenterade en aning i samband med förvirringen kring felpubliceringen, skriver han nu följande: Själv flyttar jag hem till Göteborg och börjar på ny kula. Jag ska, ihop med några fantastiska kollegor och vänner, bygga upp en ny tidning riktad till nyfikna läsare. Det blir ingen litterär tidskrift men något helt annat. Och inget gulligull i texterna. Jag avskyr det. Fråga vem ni vill på SvB:s redaktion.

Jag förstår fortfarande inte vad det kan röra sig om. Det grämer mig att jag är för dum för att fatta.

Indieförfattare

Just nu pågår bokmässan Book Expo i New York, och Svensk Bokhandel är på plats och spanar. Lasse Winkler skriver intressant i ett blogginlägg (SvB:s blogg berörs inte av deras nya inlåsningspolicy) om hur självpublicerande författare tar allt större plats på den amerikanska bokmarknaden. Trenden går också från att kalla dem self published authors till independent authors, det vill säga oberoende författare eller kanske ännu bättre indieförfattare.

Begreppet innebär visserligen en viss glidning gentemot hur det används inom musik och film där ju indiebegreppet mer handlar om bolaget är fristående från de stora jättarna. Att ges ut på ett mindre förlag utan koppling till någon av förlagsjättarnas sfärer skulle alltså med den definitionen räcka för att man skulle kunna kalla sig indieförfattare. Men att vara helt egen är så klart höjden av frihet.

Indieförfattare. Jag gillar ordet.

Adlibris gör en nystart med e-boken

Lustigt att jag satt i går kväll och skrev en text till UNT om e-bokens oförmåga att ta fart i Sverige. Som orsak angav jag dels pocketbokens osedvanligt starka ställning i Sverige i ett internationellt perspektiv, samt avsaknaden av ett Amazonliknande koncept hos butikerna där man bygger ett helt ekosystem. Ett av de avslutande styckena löd:

Vem ska ta kommandot? Marknadsledande Adlibris? Hittills har de uppvisat en rätt halvhjärtad inställning till e-boksförsäljning, och frågan är om de ens tillåts satsa hårdare så länge ägaren Bonniers anser det vara mer lönsamt att sälja fysiska böcker.

Och så vaknar man i dag till nyheten att Adlibris gör en 2.0 av sin (rätt misslyckade) Lettosatsning från 2010, en satsning där man nu fullt ut integrerar läsplattan och e-boksbutiken. Även DN har skrivit, men lyckas på något sätt helt missa faktumet att Letto inte är en ny satsning, utan snarare en relansering av en flopp.

Det ska bli väldigt spännande att testa den nya butiken, äntligen kanske det börjar röra på sig!

Man kan också säga dags att skriva om texten som jag hade deadline på för 40 minuter sedan.

Länkar om e-böcker och framtiden var det här

Ett par nya länkar om det här med e-böckerna och biblioteken:

Biblioteksbladets chefredaktör Henriette Zorn skriver utifrån bibliotekens synvinkel på de strandade förhandlingarna gällande e-boksutlåningen.

Oscar Swartz skriver krönika i Computer Sweden och tycker tvärtom att e-böcker inte alls har på biblioteken att göra.

Om det här med Akademibokhandeln och Bokia

Akademibokhandeln och Bokia ämnar alltså att gå samman. Äktenskapet är inte fullbordat ännu, de har undertecknat en avsiktsförklaring vilket väl är att likna vid att man trätt på sig förlovningsringar, men nu när de bestämt sig lär det mycket till för att det inte ska bli av, affären ska väl granskas av Konkurrensverket kan tänkas eftersom det bildas en väldigt dominant jätte på den svenska bokhandelsmarknaden, men har det någonsin stoppats affärer inom kultursektorn i Sverige? Inte vad jag kan minnas.

Hur som helst, det finns säkerligen bra saker med det här, det är ju inte som att de kedjor vi har i dag frodas på marknaden och många av butikerna som berörs är i nuläget så övermaga sömniga att de kan må bra av en rejäl omskakning, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är trist att det nu blir ännu mer av samma i stället för variation.

Lasse Winkler lyfter flera intressanta frågor i sin ledare i Svensk Bokhandel gällande sammanslagningen, exempelvis vad som nu händer med Bokus, som ju liksom Akademibokhandeln ägs av KF och inte riktigt passar in i ekvationen. Bokias egen nätbokhandel Bokia.se – finns det någon som någonsin använt den? – läggs ner, men Bokus framtida öde är fortfarande okänt, kommer den månne att säljas av, och vem vill i sådant fall köpa den, med tanke på hur svårt de har att hävda sig mot Adlibris trots en på flera sätt funktionellt bättre nätbutik?

Lasse Winkler för den delen, han ska ju sluta på Svensk Bokhandel nu i vår. Jag är väldigt spänd på att höra vem som kan tänkas ta över, det är onekligen stora skor att fylla.

——

Uppdatering: Hans-Olov Öberg, chef för Kalla Kulor Förlag och tillika författare, ekonom och finansanalytiker, gör en intressant analys av köpet och pekar på hur svårt det kommer att bli att hitta lönsamhet i det hela.

Klart killen ska ha pengar att dricka öl för

Jösses vad mycket jobb jag har just nu. Ett kärt bekymmer så klart, men när det kombineras med arbetsdagar som faller bort när tänder spricker i tusen bitar, städvecka på dagis och en allmän oförmåga att disponera min tid på ett smart sätt, blir det en smula stressigt.

Men vad fasiken, det ska bli bra det här, det är ju roliga grejer jag sysslar med.

Nya numret av Svensk Bokhandel verkar för den delen innehålla mycket spännande, har inte hunnit kolla in mer än det som ligger uppe på webben ännu. Här är artikeln om iTunes och e-böckerna, som jag pratade lite med dem om förra veckan, även om jag inte hamnade i den slutliga texten.

Avslutningen på artikeln är för den delen helt fantastisk, om rumänen Petre Banu som bor i Kanada och byggt upp ett litet förlagsimperium i det tysta där han skapar e-böcker av titlar som upphovsrätten gått ut på och säljer dem för lägsta tillåtna pris i iTunes. Det är bara en sidoverksamhet, inget jag kan leva på. Men det betalar mina ölräkningar.

Fantastiskt.

Rätt ska vara rätt

Oops.

Jag bloggade tidigare i år om mina försäljningssiffror av ”Vi har redan sagt hej då” i iTunes store fram till och med början av februari. Så hörde Svensk Bokhandel av sig tidigare i dag och frågade om jag fått några uppdaterade siffror, och jag började rota i någon sorts databasfil som går att ladda ner från tjänsten Smashwords som jag ju använt för att publicera boken där. Och det visar sig att jag gjort fel när jag plussat ihop kolumnerna för de olika månaderna och åren.

Så, här följer en rättelse:

Jag har inte sålt 243 exemplar fram till i början av februari som jag tidigare angivit. Jag har, till och med den sista mars 2012, sålt 164 exemplar av ”Vi har redan sagt hej då” i Apples bokbutik. Det är fortfarande mer än vad den sålt totalt i andra butiker som e-bok, men inte betydligt mer som jag skrev i förra inlägget.

Apple verkar för den delen ha fått ordning på butiken så till vida att de titlar som står under puffen ”Böcker på svenska” nu faktiskt är just det (tidigare var de danska). Av de 441 titlar som totalt listas bland svenska köpesböcker är min den 15:e mest sålda genom tiderna. Inte så tokigt.