Här uppe i norr

Ofta när man åker upp till Vittangi och Kirunatrakten känns det som att komma till världens ände. Nordligaste Sverige är väldigt glest befolkat och man får ofta åka ett flertal mil för att ta sig mellan de samhällen som finns. Kiruna kommun har en befolkningstäthet på 1,2 personer per kvadratkilometer, medan Sverige som helhet ligger på 21 personer/kvadratkilometer. Än värre (eller bättre om man ogillar folksamlingar) är det i något sydligare Lapplandskommuner som Arjeplog och Jokkmokk

ttttTTTTTTTTT AAAAAAAAAGGGGGEEEEEEEEEEEEEEEE

DDDDDD AAAAAAAAWAA N MNNNNNBBBBG IIIIIII IFFFFEEEEEEE CCCCCCC LLLLLLLLLLL

(mellanspel av Tage som klev upp i famnen och ville skriva lite)

där befolkningstätheten ligger på mindre än 0,3 personer/kvadratkilometer.

Men hur som helst. Resan till Tromsö i helgen vidgade perspektiven en aning. För när Sverige tar slut, finns ju hur mycket som helst kvar av nordligaste Skandinavien. Norge och även Finland sträcker sig en rejäl bit längre upp än Sverige, och det är långtifrån ödemark dessutom. Tromsö, beläget ett tiotal mil norr om Treriksröst som utgör Sveriges nordligaste punkt, har 60 000 invånare. Och städer som Alta, Hammerfest och Kirkenes ligger ännu nordligare till i Norge.

Att vara medveten om att det inte är nödvändigt att ständigt rikta blicken söderut när man är här uppe känns på något sätt befriande. Det finns liv åt andra hållet också.

Men visst, Stockholm-Vittangi är en rejäl resa. Flyger man samma sträcka åt andra hållet hamnar man i trakterna av Wien. Och det känns ju en aning mer … kontinentalt.

It just works?

På tal om det här med den något problematiska e-boken och svårigheten att skapa en sömlös upplevelse som bara fungerar, oavsett när det handlar om hantering av sitt bokbibliotek, sin läsning, sina lån eller köp:

Vi var in hos några bokhandlare under vårt besök i Tromsö. Så här såg det ut i stadens Ark-butik.

Att appen i fråga säljs in med argumentet att den fungerar, säger kanske en del om läget i natione(r)n(a). Det är helt enkelt fortfarande för krångligt.

Är Ark.no-appen något att ha då? Nja, av vad jag kan se så revolutionerar den på intet vis marknaden. Som i så många andra tredjepartsappar (med tredje part menar jag allt utom Apples egna program) går det inte att göra köp i själva appen, utan inhandlandet av böcker måste ske på webben, och därefter laddas de ner till appen per automatik. På detta sätt undviker man att behöva ge 30 procent av försäljningssumman till Apple (och ger kunden en mycket krångligare köpupplevelse). Underligt nog har tillverkarna av Ark.no-appen struntat i att lägga in direktförsäljning ens i Androidversionen, även där måste man gå via hemsidan trots att Google inte tar någon liknande del av kakan på det sätt som Apple gör.

Det gör att – jo, visst fungerar appen, men den hade kunnat fungera bra mycket bättre.

——

Fotnot: Det bör tilläggas att det inte går att köpa e-böcker i de svenska nätbokhandlarnas appar för iPhone/iPad heller, utan man måste göra på samma sätt som hos Ark.no. Men de svenska apparna från Adlibris och Bokus har åtminstone e-boksköp inbyggda i Androidversionen.

En helg i Norge

Vi åkte till Tromsö. Vädret var sisådär men vyerna hisnande. Nordnorge är verkligen häpnadsväckande vackert med sina ständigt snöklädda berg, slingriga vägar som klamrar sig fast längs bergväggarna och små städer belägna så djupt ner i dalar att det känns som att stå på en sjöbotten. Men så slutar ju alla de där orternas namn på -botn också.

Eftersom jag körde bil i princip hela tiden när vi såg vyerna, har jag inga bilder på detta. Men jag plåtade en del inne i Tromsö. Enjoy!

20120716-091057.jpg

20120716-091131.jpg

20120716-091154.jpg

20120716-091222.jpg

20120716-091254.jpg

20120716-091400.jpg

Tage åker med!

I dag drar vi iväg på en liten weekendtripp till Tromsö, jag och Johanna. Tage lämnas i sin mommo och moppas ömma vård. När jag förklarade för Tage att vi skulle åka iväg i morse meddelade han frankt Tage åker med! och när jag förklarade att nej, det är bara jag och mamma som åker så nickade han och sa ja, Tage åker med. Han är bra på det där, att bemöta information som inte passar honom genom att helt enkelt ignorera den.

Men nej, han får allt stanna i Vittangi. Det är ju traktorutställning på Hembygdens dag i Suupalo i morgon och den kan han ju inte missa, den lille pyssel- och snickarmästaren.

Min intervju med Anna von Hausswolff i TT Spektras regi gick ut till landets tidningar den här veckan för den delen. Ett trettiotal tidningar verkar ha publicerat hittills.

Jag recenserar även Michelle Willams nya film ”Take this waltz” för UNT i dag. Fin film tyckte jag.

På resande fot (3)

Jaha, då har vi en ny gratis tågresa till nordligaste Lappland att vänta då. Även denna gång misslyckades SJ med att ta oss till vårt resmål mindre än två timmar försenade, tvärtom var det ännu mer försenat den här gången än i julas, först tre och en halv timme efter utsatt tid angjorde vi tågstationen i Gällivare, efter att ha fått vänta i närmare två timmar i Boden på ett nytt lok som kunde dra vagnarna vidare mot slutstationen i Narvik.

Det i kombination med ett vägarbete från helvetet mellan Svappavaara och Vittangi gjorde att vi var framme hos Tages mommo och moppa först vid tretiden på eftermiddagen i går. Eftersom vi gick hemifrån vid fem i torsdags, innebar det tjugotvå timmar från dörr till dörr. Jag har rest mellan andra sidan jordklotet och Sverige betydligt snabbare än så.

På resande fot (2)

Vi har inlett nattågsfärd mot Gällivare. Efter tre och en halv mils körning, när tåget angjorde Arlanda, var vi redan 25 minuter försenade. Kan bli en kul resa det här.

Det saknas dock inte elektroniska prylar för att hålla Tage sysselsatt. I väskorna finns tre datorer (en 15-, en 13- och en 11-tums för att vara på den säkra sidan), två iPadar, tre iPhonar, en iPod touch samt en extern hårddisk. Ska väl kunna hålla oss sysselsatta till kvart över nio i morgon bitti när vi väntas anlända enligt tidtabellen.

Att vi tar tåget upp den här gången beror på resegarantin. När vi gjorde samma resa i julas blev tåget mer än två timmar försenat, vilket gjorde att vi fick ut hela beloppet som en värdecheck. De 2600 kronorna visade sig täcka en identisk resa nu.

Och nej, att vi har en stor prylarsenal med upp hör inte till vanligheterna ens för oss. 15-tummaren är den nya retina-Macbooken, som jag har hemma på ett veckolångt test, och en av telefonerna ska Johannas pappa få.

Just nu kollar vi Pippi. Tage är rätt förtjust i henne, som synes.

20120705-190609.jpg

På resande fot

Sitter på Starbucks i terminal fem på Arlanda, ska strax flyga till Köpenhamn för att intervjua Anna von Hausswolff, hennes nya album ”Ceremony” ges ut om två veckor.

Första singeln, ”Mountains crave” finns dock redan ute. Väldigt mäktig historia med kyrkorgel i fokus, något som för övrigt går igen på hela skivan.

Anna von Hausswolff – Mountains Crave from Anders Nydam on Vimeo.

Vardag igen

Vi är hemma igen sedan några timmar, Tage fick ta en knapp halvdag på dagis för att vi skulle hinna vispa undan några jobbgrejer. Sitter och klipper med ögonen på mitt nya stamlokus Pause vid Greta Garbos torg, att kliva upp kvart över fyra på morgonen som pricken över i efter en i övrigt rätt sömnfattig helg var inte direkt vad kroppen behövde.

Men oj vad trevligt Bryssel var! Och Tage älskar verkligen Jocke, eller Abro Oakim som han kallar honom. Han blev helt förtvivlad i morse när det visade sig att Jocke inte skulle följa med till flygbussen, utan bara vinkade hej då nere i porten.

Apple-keynote klockan 19, svensk EM-fotbollspremiär 20.45. Hade ju inte kunnat tajmas bättre ens om man försökte. Vet ärligt talat inte vilket av de två jag är mest peppad på.

 

Arla morgon i EU:s hjärta

Vi är i Bryssel i helgen och hälsar på Jocke. I går ägnade Tage mycket tid åt sin nya favoritgren springa fort! och i morse följde han upp med sin gamla favoritgren gå upp kvart över fem och vägra somna om!

Vilket ju så klart är extra kul när ens mamma och pappa dristat sig till att sitta uppe och dricka vin med farbror Joakim till klockan halv ett.

 

On tour

Vi är i Gästrikland. Gävle i går, Kungsgården i dag och vidare mot Sandviken i kväll. Tage on tour, skulle man väl kunna kalla det, det är ju främst honom alla vill träffa. Just nu sover han och hans mor lunch efter en viss tids kamp mellan två tuffa viljor. Mamman vann, dock inte utan hårt motstånd.

Så här såg det ut i går vid samma tillfälle.

 

Ingenstans att fly

Det är lite som på bokmässan, man gör det man förpliktigat sig att göra, och jagar ett barn resten av tiden, som tjutande av skratt rusar genom korridorer och stundom studsar in i andra besökare med pannan före. En smula ansträngande, men samtidigt också väldigt givande. Tage älskar båtlivet, har haft ett bollhav helt för sig själv hela förmiddagen och vi hann även med ett kortare bad i båtens pool.

Det är en fin stämning här på Tidningen Vi:s litteraturbåt. 1 000 litteraturälskare som inte har något annat val än att umgås och lyssna på de författare som framträder på scenerna. För det är ju som Mikael Niemi sa i morse när han var först upp på scenen, det är fantastiskt att ha en publik som inte har någon möjlighet att gå härifrån.

Lunchpaus nu, Tage sover och vi har just angjort Mariehamn. Jag får lust att kliva av, har känt ett ålandssug hela morgonen när vi tuffat genom skärgården på väg från Åbo västerut över vattnet mot Stockholm igen. Kanske får det bli en resa i sommar.