Krönika: Så här blaskigt blir det när ingen tar ansvar

Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren lördag 7 juni.

——

Debatten om kulturredaktörernas vara eller icke vara inom dagspressen har fortsatt att puttra under våren. Det blev ju en storm kring detta i vintras där startskottet får sägas ha varit beslutet från Norrbottens-Kuriren att dra in tidningens kulturredaktörstjänst, vilket gjorde att Västerbottens-Kuriren i ett nafs fick Sveriges nordligaste kulturredaktör.

Debatten hade startat redan ett drygt år tidigare när Östgöta Correspondenten gjorde samma indragning. Just ”Correns” besked blev lite av en bomb då tidningen brukar räknas till de stora drakarna på lokalnivå, dit titlar som Nya Wermlands-Tidningen, Upsala Nya Tidning, Helsingborgs Dagblad, Nerikes Allehanda och för all del även VK brukar räknas. Lokalpress med förhållandevis stor upplaga där man förväntar sig en viss bredd, tyngd och spets i bevakningen. Att inte ens en tidning av sådan storlek tyckte sig ha råd med kultur längre chockade många.

En genomgång som tidningen Journalisten gjorde i fjol visade att en tredjedel av landets 40 största dagstidningar helt saknade en person med kulturredaktörsansvar, ytterligare en knapp tredjedel hade någon som ansvarade för såväl kultur som nöje och den återstående dryga tredjedelen hade en dedikerad kulturredaktör.

Hur påverkar det här förutsättningarna för det lokala kultur- och nöjeslivet? Det är tyvärr svårt att mäta. Det går ju inte att med bestämdhet fastslå om till exempel en teaterföreställning hade sålt fler biljetter om lokaltidningen hade skrivit om uppsättningen inför premiären, eller gett den en fin recension under premiärkvällen. Allt blir anekdotiskt – ”jävla NSD, om de hade haft vett att skriva om min nya bok hade fler kommit på författarsamtalet med mig på bokhandeln”, skulle jag själv kanske kunna säga.

Vad som däremot går att se med blotta ögat är hur blaskigt det blir när ingen längre finns som tar ansvar för ett särskilt område. Eftersom jag är boende i Norrbottens län har jag just nämnda NSD som husorgan – alltså Norrländska Socialdemokraten. De gjorde sig av med sin kulturredaktör för flera år sedan, och jag roade mig inför skrivandet av den här krönikan med att gå igenom de tio senaste tidningarna fram till i dag (detta skrivs torsdag 5 juni):

• Samtliga tio dagar finns en sida i NSD titulerad ”Kultur Nöje”.

• Fem av dessa tio tidningsdagar innehåller sidan enbart artikel- och notismaterial från TT, det vill säga rikstäckande nyheter från Tidningarnas Telegrambyrå. Alls inget fel på materialet anser jag (som själv var anställd på TT:s kultur- och nöjesredaktion i många år under min tid i Stockholm), men materialet har inget med Norrbotten att göra, och det är för det lokala jag läser NSD.

• Sex av de tio sidorna innehåller enbart nöjesmaterial, tre en blandning av nöje och kultur och blott en är helt vikt åt kulturen. En av de rena nöjesdagarna rör det sig dessutom inte ens om nöje, sidan består enbart av vimmelbilder på människor som varit på skidorten Riksgränsens avslutningshelg och där folk i bildtexter säger saker som ”Riksgränsen är alltid Riksgränsen” och ”i sommar ska vi renovera ett vindskydd”.

• De dagar det finns egenproducerat material på sidorna är det nästan bara krönikor. (En nöjeskrönika och två kulturkrönikor – en av dem handlar dessutom om ämnet för dagen – den bristande kulturbevakningen i lokalpressen.) Någon ren kulturartikel av nyhetskaraktär publiceras inte under dessa tio dagar.

Självklart blir en sådan här genomgång också anekdotisk, hade jag tagit tio andra dagar kanske jag hade lyckats pricka in ett porträtt av en lokal kulturpersonlighet eller en recension av en aktuell bok med norrbottnisk koppling.

Men ett sådant här snitt visar ändå på något, för så här blir inte resultatet i en dagstidning där någon aktivt jobbar med att bevaka det lokala kultur- och nöjeslivet. Inte minst finner jag den totala frånvaron av lokala notiser anmärkningsvärd – hände verkligen ingenting som var kulturrelaterat i Sveriges nordligaste län mellan den 24 maj och 5 juni som var värt en blänkare på några enkla rader?

Klart det gjorde. Det fanns bara ingen där som tog emot informationen, värderade den och sedan skrev något.

Krönika: Därför klarar sig Luleå sämre än Umeå som kulturstad

Nedanstående krönika publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren lördag 22 februari.

——

Det har stormat ovanför Umeå den senaste tiden efter att den sista kulturredaktören norr om Sara Meidell tvingats kasta in handduken. Eva Åström som länge basat över kultursidan i Norrbottens-Kuriren är sedan ett par veckor tillbaka nu allmänreporter på tidningen, och vips blev VK:s kulturredaktör nordligast i Sverige, trots att drygt 60 mil av landet återstår när man snurrat sig ur den åttonde och sista rondellen som E4:an passerar på väg uppåt förbi Västerbottens residensstad.

På ett sätt kan jag tycka lite synd om Norrbottens-Kurirens chefredaktör Anton Olofsson som nu tvingats försvara sitt beslut i tre texter i den egna tidningen samt i ytterligare intervjuer med andra medier. Det som tidningen under hans ledarskap nu gjort är knappast något unikt, många kulturredaktörer från söder till norr har försvunnit de senaste åren i takt med att lokalpressen tappat intäkter. Han var inte ens först i Norrbotten – huvudkonkurrenten Norrländska Socialdemokraten (som därtill är betydligt större) gjorde sig av med sin kulturredaktör för flera år sedan utan något blåsväder. Faktum är att jag inte ens lyckas googla mig fram till exakt när det inträffade – det verkar ha skett under total tystnad. Lite pinsamt för mig, då jag sedan över ett decennium är prenumerant på NSD och inte ens noterade när det skedde.

Men gällande stormen just nu – det är väl det där med att siste man släcker lyset, det märks betydligt mer när det blir kolsvart än när lampan alltjämt ger skumbelysning.

De skäl som brukar anges när kulturredaktörer försvinner är att materialet inte blir tillräckligt läst, när pappersprenumeranterna blir allt färre hamnar ökat fokus på vad som får klick på webben, och där sägs kulturen generera för lågt intresse.

Dock verkar inte detta vara någon naturlag. Upsala Nya Tidnings kulturchef Anna Sundström berättade nyligen i en intervju med SVT Nyheter att deras webbtrafik på kulturmaterialet ökat med nästan sextio procent de senaste åren, och de har därför valt att satsa mer på sin kulturbevakning. En intressant detalj i detta är att UNT precis som de två nu kulturredaktörslösa tidningarna i Norrbotten ägs av NTM Media och därför använder sig av samma plattform för sina sajter, och alltså borde ha exakt lika bra eller dåliga möjligheter att lyfta fram kulturmaterialet i sina flöden.

Så vad beror de skilda världarna på? Jag tror att Eva Åström var inne på något viktigt i sin sista krönika som kulturredaktör för Norrbottens-Kuriren. Det som i grunden handlade om ett seminarium i Luleå om kulturens och arkitekturens roller i en samhällsomställning, övergick till en jämförelse om hur Luleå och Umeå har utvecklats – och då främst som universitetsstäder.

Det går så klart inte att jämföra rakt av, men medan LTU genom alla år haft en mycket robust teknisk profil så har universitetet i Umeå som vid starten hade sin bas inom medicinska fält, kommit att bli ett starkt allroundlärosäte med akademisk tyngd på många områden, vilket påverkat förutsättningarna för att leva och trivas i staden (och genererat starka röster på VK:s kultursida, bör tilläggas).

Det är slående att notera hur befolkningsutvecklingen sett ut i de bägge städerna sedan universiteten kom till stan. I mitten av 1970-talet var kommunerna hyfsat jämbördiga, Luleå hade 65 000 invånare och Umeå 75 000. I dag har Luleå knappt 80 000 samtidigt som Umeå är på väg mot 135 000. Återigen – att jämföra rakt av är vanskligt, men det är iögonfallande. Och att Upsala Nya Tidning som jag tidigare lyfte fram precis som Västerbottens-Kuriren finns i en stad präglad av ett blomstrande, mycket brett universitet behöver kanske inte nämnas.

En oas för humaniora kanske Luleå aldrig blir, det industriella arvet är för tungt i landets nordligaste region. Men ska folk vilja fortsätta rota sig i norra Sverige på någon annan plats än i Umeå, så måste hela livspaletten erbjudas även på andra håll.

Det tror jag faktiskt att till och med ni umebor håller med om.

Hej då kulturredaktörerna

Jag har alltid känt en glädje och stolthet över att få tillhöra krönikörsstaben på Västerbottens-Kuriren eftersom Sara Meidell genom alla år gjort en så fantastisk insats på tidningens kultursida. Men att Sara nu tvingas sitta nere i Umeå och reflektera över hur det är att vara landets nordligaste kulturredaktör (60 mil söder om Vittangi där jag själv bor) efter att först Norrländska Socialdemokraten och nu även Norrbottens-Kuriren gjort sig av med sina kulturredaktörer är verkligen ett fattigdomsbevis för journalistiken i nordligaste Sverige. Och som vanligt när en sådan här nedskärning sker, kommuniceras den så klart ut som ett sätt att ”stärka bevakningen”.

Detta dessutom när Kiruna om några år blir europeisk kulturhuvudstad, och vi verkligen är i behov av en bra kulturbevakning som inte bara ska täckas av allmänreportrar utan specialkunskap.

Avgå alla! (utom kulturredaktörerna)

Intervjuad i Norrbottens-Kuriren om Virus-finalen

Lika bra att fortsätta Virus-bloggandet även i dag. Blev intervjuad av Norrbottens-Kuriren i måndags, i dag kom intervjun i tidningen. En rätt bra artikel tycker jag, men det är lite spoilervarning på den om man inte lyssnat/läst Virus 3 och Virus 4 och känner att man vill göra det ospoilad. Så ni vet.

Snubblade även över podden Sånt vi läser, där de hade pratat om (och gillat) Virus i det senaste avsnittet. Roligt!

Har även fått en del glada tillrop från fans på Instagram i dag när de börjat lyssna på sista delen. Ingen av dem verkar dock ha nått slutet ännu vad jag sett eller hört, lite spänd på hur de reagerar en del av sakerna som händer i finalen.

Dubbelt upp i norr – även artikel i Norrbottens-Kuriren i dag

Artikeln i NSD om Nära gränsen som jag länkade till i går publicerades i papperstidningen i dag torsdag, då även Norrbottens-Kuriren tryckte sin artikel om min följetongsbok. Hundraprocentig lokaltidningstäckning i Norrbottens län i dag, således.

Eller nej, nu ljuger jag, Haparandabladet finns faktiskt också, liksom Piteå-Tidningen. Men hundraprocentig täckning i de Luleåbaserade tidningarna med länstäckande ambitioner, åtminstone.

Intervju i Norrbottens-Kuriren och läslovsfestival

Intervjuad i Norrbottens-Kuriren i dag om Smittad och Virus. Fin text! Kuriren (och konkurrenten NSD, som även den ägs av NTM Media) ligger till stora delar bakom betalvägg, men det brukar gå att läsa oinloggad om det är ens första läsning av en artikel hos dem på ett tag. Så prova i alla fall att klicka, vetja.

Och (nästan) på tal om Storytel, så anordnar de tillsammans med sina förlag Rabén & Sjögren och B Wahlströms i dag och i morgon lördag Riddarholmens läslovsfestival i lokalerna i Norstedtshuset i Stockholm, med en hel drös fina barn- och ungdomsförfattare på plats. Hade jag varit där nere hade jag lätt gått dit med kidsen. Tips!