Författare och skribent
Jag hade tänkt blogga om mina stockholmsäventyr, men begravdes i arbete så det får anstå till i morgon.
Rolig (?) ickejobbrelaterad detalj dock: Jag avbröt arbetet för att sticka ut och springa på seneftermiddagen, och vägde mig innan jag stack, och sedan igen när jag kom in. 6,5 kilometer genomsnittlig jogg minskade min vikt med 7 hekto.
Good to know.
Jag tog flyget till Stockholm, rullar med flygbussen mot stan nu, skippade pendeltåget med avstigning på Södra station eftersom jag tänkte att det skulle vara trevligt att promenera genom stan från Centralen. Ingen hade berättat för mig att det bara skulle vara ett par grader varmare än Vittangi och rejäl snålblåst, dock. Jag har ju bara sommarjackan med mig, hörni. Tur att jag valde att inte lämna mössan i bilen på flygplatsen i Kiruna, i alla fall.
Hoppas hinna caféjobba ett par timmar på seneftermiddagen, följt av middag med DN-Mattias. I morgon jobbfix hela dagen och kvällsflyget norrut igen. Men frukta ej, på fredag tar jag hela klanen med mig söderut igen och stannar i dagarna åtta!
Vårväder då tack.
Grillandet fortsätter. I dag i stugan i Rovasuando.
Fast okej, att kalla även detta inlägg för grillvantar är att segla under falsk flagg.
Jag har ordnat mina deklarationer också, med en dag tillgodo, och momsdeklarerat med nio dagar tillgodo. Så välordnad att det gör ont.
Fint nog verkar mina återuppståndna magproblem ha varit en endagshistoria. Så nu pratar vi inte mer om det.
Vi rullade fram grillen från sin vinterdvala i garaget i dag. Vårvädret vägrar dock till stora delar att infinna sig, i går föll en knapp decimeter snö som visserligen mestadels töade bort i dag men ändå, vi har rätt stora snömängder kvar på gården, och de här +3-dagarna gör inte mycket för att ändra på situationen.
Började känna mig kymig redan på morgonen, och vid lunchtid eskalerade det. Magjäveln. Samma visa som i Mexiko, samma mönster i symptomen, samma frekvens i magsmärtan, samma totala utslagenhet däremellan.
Hoppas vid alla högre makter jag inte tror på att det tar kortare tid än efter Mexiko att tillfriskna. Där var jag återställd rent kroppsligt efter fyra-fem dagar så till vida att jag kände mig pigg, men magen återfick sin normala funktion först efter två veckor.
Orka det en gång till.
Det går inte att komma ifrån att det suger lite i Valborgstarmen på mig den här dagen, när jag ser Uppsalakompisar posta bilder från firandet i mitt Facebookflöde. Det är mer städat nu för tiden, av vad jag kan se rätt stillsamma sillunchpicknickar flankerade av barnvagnar och tultande småbarn, en naturlig utveckling jag ibland kan önska att jag ännu var en del av.
Själv har jag dock en rätt intensiv arbetsdag, tre intervjuer som ska bockas av, två gjorda före lunch, en lite senare om telefonlinjen mellan Vittangi och Kina håller. I kväll går vi och fikar vid hembygdsgården i Suupalo och kollar brasan som tänds nere vid Torne älv. Fint det också.
Men det spöar ju inte traditionellt sista april-firande i Uppsala med studentmössan på svaj, så klart.
Två texter på TVdags från mina fingrar de senaste dagarna – i måndags om premiären av TV4:s Svenska fall för FBI – som jag tyckte var ett rätt problematiskt program på flera sätt – och så skrev jag om Netflix tittarsiffror, eller kanske snarare brist på tittarsiffror, i dag.
Jag skar i mina streamingprenumerationstjänster av olika slag i dag, situationen tenderade att bli ohållbar och jag är inte gjord av pengar. Film- och tv-tjänsten Filmnet rök, e-boksprenumerationstjänsten Mofibo likaså och även ljudbokstjänsten Audible (för andra gången). Frågan är om jag inte egentligen borde göra mig av med tidskriftstjänsten Readly också, jag gillar den i teorin men kommer på mig själv ungefär en gång varannan månad med att öppna appen och skumma igenom ett par tidningar, vilket knappast gör det värt hundringen det kostar varje månad. Men den får vara kvar en betalning till i alla fall, sedan gör jag en ny utvärdering.
Audible smärtar mig egentligen mest, men det är som jag skrev i inlägget jag länkar till ovan, det håller inte att ha två ljudbokstjänster i längden, de kostar trots allt tillsammans 320 kronor i månaden. Audibles engelskspråkiga utbud är visserligen så klart helt överlägset det som svenska Storytel kan erbjuda, men å andra sidan tycker jag i grund och botten att det är viktigare för mig att hålla koll på den svenska utgivningen, och därmed får Audible stryka på foten. Jag använde min sista credit till att förhandsboka Stephen Kings kommande Finders Keepers, som ges ut 2 juni. Jag har The Martian olyssnad också, ska ta mig an den så fort jag avslutat Anna Lihammers Än skyddar natten. Jag gillar verkligen hennes hittills två historiska deckare, 1930-talet alltså, mycket fascinerande årtionde med massor av mörker att ösa ur.
Jag har för övrigt gjort en del grattisintervjuer å TT:s vägnar de senaste månaderna. Ni vet sådana där som publiceras på familjesidorna i tidningarna, jubilartexter när någon känd person fyller jämnt. Långtifrån någon skjutjärnsjournalistik, men rätt trivsamma att göra och de får stor spridning runt om i landet.
Den senaste var Ulrika Knape Lindberg inför hennes 60-årsdag helgen som gick, och tidigare i år har jag gjort Thomas Östros inför 50-årsdagen, 80-årsjubilerande Mona Malm, Aris Fioretos 55-årsdag och Åsa-Maria Kraft inför 50-årsdagen.
Tidigt under min journalistiska bana, i slutet av 1990-talet, gjorde jag en hel del jubilarintervjuer för UNT, men där var det i regel ”vanliga” människor eller på sin höjd lokala profiler som uppmärksammades, människor man oftast inte visste så mycket om i förväg. Det var på sätt och vis en större utmaning än att prata med någon man oftast redan har en del förkunskap om, eller lätt kan googla in sig på.
Mitt #blogg100-bloggande har som någon kanske noterat gått lite knackigt på sistone, jag missade tre dagar förra veckan om jag räknat rätt. Och jag tror att jag sackar efter någon dag ytterligare sedan tidigare.
Nåväl. Jag kör vidare ändå, och siktar på att hämta in de förlorade dagarna längs vägen – 100 inlägg ska vara skrivna när de 100 dagarna gått.
Och på tal om förlorade dagar. Den här arbetsdagen blev en hemmadag med den här lilla febriga typen i stället, som tyvärr inte har vett att ligga still i soffan och vara sjuk bara för att de yttre omständigheterna säger att hon är det.
Fixar- och badarhelg. Vi har satt upp stringhyllor, byggt ihop klädförvaringssystem, tokfastnat med stövlarna i lera på gården (vissa av familjens yngre medlemmar i alla fall) samt åkt in till Kiruna för att äta brunch på Spis samt gå på badhuset. Tage hoppade från ettans trampolin säkert femton gånger, och när jag skulle stajla för honom och göra ett dyk med rejäl svikt missbedömde jag nedslaget och fick lårplask, om ett sådant ord kan tänkas finnas.
Avslutade helgen med att gå på bybion och se Avengers: Age of Ultron, samt att kolla TV4:s Svenska fall för FBI, som jag ska recensera åt TVdags i morgon.
Och just det ja, Tage har bestämt att vi ska ha en Lego Chima-affisch i köket. Jippi.
E-boken har nått en symbolisk milstolpe i Stockholm, i går onsdag lånades den miljonte e-boken ut av biblioteket. Titeln som lånades ut var Annika Thors ungdomsroman En ö i havet från år 1996, i vilken två judiska systrar kommer till Sverige under andra världskriget efter att ha tvingats lämna det av nazisterna annekterade Österrike.
Stockholms stadsbibliotek skriver på sin hemsida att e-bokslånen numera står för 8 procent av deras totala utlåning, vilket alltså innebär att biblioteket har kommit bra mycket längre i e-boksutvecklingen än bokhandelsbranschen. Nu kan jag i och för sig tänka mig att siffrorna för Stockholm är högre än för landets bibliotek som helhet eftersom Stockholm har jobbat progressivt med e-boksutlåning rätt länge, men det är ändå intressanta siffror, snart en tiondel alltså, det är inte fy skam.
Jag tycker också att det är intressant att se att det var en äldre titel som blev miljonutlånet, även om Annika Thors En ö i havet är en bok som ännu trycks i nya upplagor på grund av det (tyvärr) ständigt aktuella temat. I början av (den något punkterade) e-boksboomen pratades det ju mycket om att e-böcker skulle möjliggöra att gamla titlar som inte funnits i tryck på länge åter skulle kunna finnas i lager, vilket ju Googles kraftigt skadeskjutna ”Vi ska scanna in all världens litteratur och göra den tillgänglig för alla”-projekt någonstans syftade till, exempelvis. På senare år har det inte pratats så mycket om det där och Chris Andersons ”långa svansen”-teori, men här har vi ett åtminstone någorlunda symboliskt exempel på att det kanske har bäring, trots allt.