Allt jag inte visste om Instagram

Jag är på intet sätt något Instagramproffs utan ser mig som glad amatöranvändare. Jag har ständigt en ambition att variera mina bilder, men drar i praktiken mestadels strån till ”föräldrar som lägger ut bilder på sina barn i sociala medier”-stacken.

Däremot ansåg jag mig kunna appen som ett relativt rinnande vatten, men boy oh boy var jag ute och cyklade. I helgen skrev Elin Häggberg på teknikbloggen Teknifik ett härligt matigt inlägg om Instagrams alla funktioner, och jag måste säga att jag imponerades av vidden av detaljer jag inte kände till om appen, men som jag i flera fall nu känner att jag kan bli en bättre instagrammare av att ha koll på.

Nu måste jag bara komma på något mer att plåta förutom kidsen. Katten, månne?

Grattis älskade unge!

Så fyllde han då sju år, vår Tage Ögren. Huset var fullt, jag tror vi räknade till tjugo barn totalt, och pizzaslajsarna, tårtorna och bålen försvann i ett nafs.

Han har den egenheten vår son, att han i princip aldrig önskar sig något, vilket gör jul- och födelsedagsfirandet svårt så till vida att han som det barn han är trots detta förväntar sig presenter. I år motstod vi dock frestelsen att köpa saker bara för att det ”ska” vara så, och han fick blott en present från oss, ett par trådlösa hörlurar från Philips med volymspärr vid 85 decibel, så att barnöronen inte sprängs när man krämar på för fullt. Dessa hade han visserligen inte heller direkt önskat sig men han behövde dem verkligen, han har börjat lyssna en hel del på musik på sistone och har en tendens att sno in sig i sladdarna, med slitage och olyckor som följd.

Och lurarna gjorde succé! Han ville prompt ha dem på till och med när vi gick och handlade, så han kunde lyssna på sina Justin Timberlake-, Taylor Swift-, Lady Gaga- och Marcus & Martinus-favvisar även i kassakön. Kassörskan hade sett på Facebook att han fyllde år i dag, och gratulerade hjärtligt medan vi lade upp varorna på bandet. Sådant händer bara i byar, inbillar jag mig.

Sju år! Nu får vi äntligen gå på elvaårsfilm på bio ihop. Can’t wait.

Kopparrajden 2017

Kopparrajden i dag, som bjöd på rejält köpesväder – ett par minusgrader och solglimtar. Det var tävlingspremiär för Ejda, fjärde gången för Tage. Det gick lite fortare för den stora jämfört med den lilla, men hon kämpade sig runt och fick sin efterlängtade medalj, nu hänger den runt halsen på hennes gunghäst (tillsammans med min medalj från New York Marathon 2014).

Strax efter starten.

"Den här tycker jag du ska lägga ut på Instagram, mamma"

Ett inlägg delat av Johanna Ögren (@jossibaloo)

Nöjda, men inte så poseringssugna.

Virus – nu även på finska

Nu finns jag på finska! I dag ges Virus första säsong ut hos finska Storytel, i översättning av Mirka Maukonen och inläst av skådespelaren Sanna Majuri.

Då mina kunskaper i finska språket är ringa, kan jag inte säga så särskilt mycket mer om det hela än att konstatera att jag är väldigt glad över att det har skett, det är premiär för mig i översatt romanform.

Nu är väl visserligen de finska läsare jag har här i spalterna först och främst svenskspråkiga (ungefär fyra procent av mina besökare var i februari från Finland), men känn er så klart ytterst välkomna att berätta för era finsktalande vänner att boken nu finns att lyssna på och läsa även för dem (den svenska originalutgåvan har funnits tillgänglig hos finska Storytel från start).

Har boken då fått någon härligt mustig finsk titel, som Storytel Original-serien Svart stjärna som på finska heter Musta tähti? Nej, faktum är att Virus på finska heter … Virus. Att den finska översättningen har längre (och kanske även fler?) ord skvallrar dock längden på inspelningen om: Första avsnittet är på svenska 58 minuter långt, men på finska 1 timme och 14 minuter.

I Finland är ljudböcker överlag – och streamade sådana i synnerhet – ett mycket mindre fenomen än i Sverige (den finska marknaden är Storytels minsta), men oavsett detta:

Hurra vad kul!

Eller så var det bara ett lätt parti

Det var en bra skrivdag i dag. Möjligen har det börjat lossna. Det börjar i sådant fall sannerligen vara dags. Jag har ännu inte räknat på hur mycket text jag behöver få ur mig per dag för att nå min deadline, men svaret torde bli ”ganska mycket”, och då med betoningen lagd på andra ordet.

Nåväl. Det ger sig nog.

Om Rebecka Martinsson på TVdags

Tillbaka i norr, och vad passade då bättre än att författa en text till TVdags med vänsterhanden (jag är ju vänsterhänt) under förmiddagens vabbträsk om kvällens TV4-premiär av Åsa Larsson-serien Rebecka Martinsson.

Lite om serien som sådan, lite om när man inte ska blinka om man vill se vår statistmedverkan och lite om hur man egentligen ska uttala ortsnamnet Kurravaara.

Väl bekomme.

Sakta jag gå genom stan

Rolig tillställning i går kväll, jag höll i så länge baren höll öppen, vilket enligt mitt McDonaldskvitto vid Medborgarplatsen som skvallrar om att jag var där strax före klockan ett bör ha inträffat cirka tjugo minuter tidigare. I dag har jag således varit lite trött i bollen och har långtifrån nått min skrivkvot, men hemresan mot norr har knappt ens börjat, så tiden på flygbussen, vid gaten och på planet borde nog kunna hjälpa mig med den saken.

Har hela dagen gått och känt att jag borde höra av mig till någon, ta en fika, umgås med mina Stockholmsmänniskor. Men ibland när jag är här drabbas jag mer av en diffus önskan att umgås med staden snarare än dess invånare, som nu i kväll, då jag i stället för att efter skrivpasset på Louie Louie klämma in en fika före hemfärden i stället valde att promenera hela vägen från Skanstull upp till Sankt Eriksplan via mina gamla hoods vid Odenplan.

En del butiker och restauranger hade bytt skepnad och namn, men mycket var ännu sig likt. Att min gamla favoritsunkpizzeria Derya på Upplandsgatan numera var något sorts gourmandpizzaställe gjorde mig dock lite nedstämd.

Klev just på flygbussen vid Sankt Eriksplan, dagens snöfall hade börjat övergå i ett nollgradigt regn och människor runt mig hastade hemåt.

Det är en så dubbel känsla här i Stockholm numera, den av att både höra till och samtidigt inte göra det, ett känsloläge som är svårt att få grepp om.

Dagens punktlista

I dag har jag:

• Tagit mig till Stockholm via tre timmars stopp på Umeå flygplats på grund av billigare.

• Googlat blood transfusion Macgyver style.

• Skrivit 10 057 tecken.

• Funderat på om den där googlingen var så smart egentligen, spåret som resultatet för mig in på, alltså. Än så länge är svaret ja.

Nu ska jag:

• Hänga med Fredrik en timme i baren på Scandic Grand Central.

• Gå på Stora Ljudboksgalan på Vasateatern.

Later!

Fyra och en halv timme

Jag åker ner till Stockholm i morgon med gryningsflyget, uppstigning om fyra och en halv timme. Upptakten kunde varit bättre: Barnen är sjuka och sköra, bilbatteriet dåligt och nattkylan grav.

Men men, kostymen är nedpackad och larmet ställt. Det ska nog bli bra det här.

Den lilla skidaren

Nästa helg arrangeras bygdens stora skidlopp Kopparrajden för 49:e året i följd, med start i Svappavaara och målgång 26 kilometer längre österut i Vittangi.

Loppet för de mindre barnen är inte riktigt lika långt, utan slingrar sig i en 800 meter lång bana runt fotbolls- och hockeyplanområdet. I dag gjorde Ejda genrepet inför sin tävlingspremiär, då hon för första gången skidade hem till sin mommo och moppa över sjön, vilket blir ungefär lika långt.

Det gick inte fort, men det gick. Lite solbitna i våra kinder blev vi också.

(Storebror Tage tränade också, men han var för snabb för att fastna på bild)

Om ljudböckers kostnad och framtida betydelse i VK

Jag skrev en text för Västerbottens-Kurirens kultursida helgen som gick om mina älskade ljudböcker (alltså ljudboksformatet som sådant, inte mina böcker, även om jag visserligen älskar dem också).

Huvudtesen var att ljudböcker är dyra att producera, och att fattiga småförlag och egenutgivare riskerar att hamna i kläm i takt med att ljudböckerna blir allt viktigare. Passade även på att höja ett annat varningens finger inför framtiden: I takt med att ljudböckerna fortsätter växa, går vi mot en dag då romaner som inte anses ljudboksmässiga ratas även för utgivning i andra format?

Då texten ligger bakom en betalvägg, finns en risk att länken slutar fungera efter en tid. Men för er som är saktfärdiga hit, så här såg texten ut på sidan (jag lägger kanske ut den här på bloggen i sin helhet om några veckor):