Bokons vd svarar på min kritik

Angående mitt test av Bokon i går, och den kritik jag hade kring deras prissättningsmodell i appen för iPhone/iPad:

Jag fick ett svar på mejlen i går kväll av Bokons vd Steffen Gausemel Backe, där han bland annat skriver om hur de resonerade inför lanseringen. Jag citerar en bit av mejlet nedan:

Vår grundstrategi är att stärka läsandet genom att göra e-boken så tillgänglig som möjligt för så många som möjligt. Som kund ska du ha möjligheten att köpa e-böcker var, hur och när du vill. Därför erbjuder vi även köp i iOS-app, vilket vi är ensamma om i Sverige (förutom iBooks, givetvis). Sen är det helt riktigt som du noterat att vi har högre priser i iOS-appen än i övriga kanaler. En snittmarginal för en svensk e-bokhandel per såld e-bok ligger i dagsläget någonstans i spannet 5 till 15 procent, lite beroende på titel och bokhandel. Förlagens priser (som fortfarande är relativt höga jämfört med hur de prissätter fysiska böcker), 25 % moms på e-böcker (6 % på tryckta) och konsumenternas förväntningar om att e-boken ska vara markant billigare än den tryckta boken, är förklaringar till detta. Med Apples provision om 30 procent på all app-försäljning, hade det därmed varit en omöjlighet för oss att erbjuda möjligheten till köp i app till samma priser som på webben (att höja webbpriserna motsvarande skulle göra oss irrelevanta gentemot konkurrenterna). Och vi tycker det viktigaste är att också erbjuda möjligheten till köp i app.

Vi försöker att vara informativa med detta och har från start informerat om detta i vårt supportforum, men inser att vi kan bli bättre. Numera informerar vi därför alla nya kunder om att man har möjligheten att köpa både i app och på webb, att priserna är högre i app, och varför.

Jag registrerade nu på morgonen ett nytt konto hos Bokon, för att se vad det numera står i välkomstmejlet gällande det här. I en punktlista med fem tips står detta som sista punkt:

Som enda svenska e-bokhandel erbjuder Bokon möjligheten att köpa e-böcker direkt i appen för iPhone och iPad. Vi vill ge dig som kund valfriheten att köpa e-böcker oavsett var och när du vill. Väljer du att köpa e-böcker i vår app för iPhone eller iPad går köpet direkt till Apple via ditt iTunes-konto. Som en konsekvens av att Apple tar 30 procent i provision på all försäljning som sker i appar på deras plattformar, kostar en e-bok lite mer om du köper den i appen än om du köper direkt på vår hemsida www.bokon.se. De bästa priserna hittar du alltid på hemsidan, och böckerna blir alltid tillgängliga i appen även om du köper de på webben.

I ljuset av detta är jag beredd att mildra min kritik från i går, även om jag tycker att Bokon skulle kunna gå längre i att tydliggöra det här. Exempelvis är det så i dag att användare som surfar in på Bokons sajt via webbläsaren på en iPhone eller iPad först möts av en popup-ruta med uppmaningen att man ska ladda ner Bokon-appen i stället. I denna popup-ruta – som går att avböja så att man kan använda webbutiken, bör tilläggas – borde det inte strida mot App Stores användaravtal att kort informera om att butikspriserna mellan webb och app skiljer sig åt, eftersom vi fortfarande befinner oss på den öppna webben och inte inuti en app som lyder under App Stores regelverk. Visserligen måste som ovan nämnts användaren teckna ett konto innan köp kan göras och får då ett välkomstmejl med den här infon, men vi vet ju alla hur noga man brukar läsa Hej och välkommen som kund hos oss-mejl. Dessutom är det ganska troligt att mejlet läses först efter att man som nyregistrerad kund klickat sig runt i appen och eventuellt genomfört ett köp eller två.

Men som sagt, helt klart ett par steg i rätt riktning av Bokon.

En intressant följdfråga är vad övriga aktörer nu väljer att göra. Kommer Dito och Adlibris att följa i Bokons spår och lansera en dyrare prissatt e-boksbutik i sina iOS-appar? Frågan restes av Norstedts forna digitala kanaler-chef Klas Fjärstedt på Twitter till mig i går – det var han som uppmärksammade mig på prisdifferensen från början – och ja, hur ska de agera? Dito har redan i dag en butik i sin app för Android, och det borde rent tekniskt inte vara några problem att implementera en sådan även i deras iPhone/iPad-app. Är det så här framtiden ser ut, en premiumprissatt e-boksbutik för iOS-plattformen? Eller kommer Bokon att förbli ensamma med sin strategi?

Det ska bli spännande att se.

Test: E-bokstjänsten Bokon

Det har inte skrivits så mycket om Dito- och Adlibris-utmanaren Bokon tycker jag. E-bokssajten, som fick stor förhandsinfo i branschmedia när planerna presenterades i början av hösten, lanserades utan några större pukor och trumpeter ett par dagar före jul.

Mitt intryck av Bokon hittills är gott. Sajten och den tillhörande appen är lättanvänd, det går att göra e-boksköp direkt även i iPhone- och iPadappen vilket inte hör till vanligheterna – Apple tar ju 30 procent av försäljningskakan i appar vilket gör att de flesta andra bygger halvmesyrslösningar där man får sköta själva inköpen via webben och sedan ladda ner böckerna i appen i efterhand. Detta torde medföra att böckerna säljs med mindre marginal hos Bokon vilket knappast gynnar förlag och författare, men ur läsarens synvinkel är det oslagbart enkelt att kunna göra enklicksköp. (OBS! Se uppdateringar i botten av inlägget)

Den inbyggda bokläsaren i Bokons app stöder biblioteksböcker. Tidigare har man varit hänvisad till att läsa bibliotekslånade e-böcker för iPhone/iPad i appen Bluefire Reader, men nu finns alltså ett alternativ. Och det verkar fungera bra dessutom, jag har haft vissa problem med sidnumreringen i Bluefire när jag läst lånade böcker, den har inte skalats om när jag ändrat teckenstorlek på texten, men i Bokon-appen fungerar det hittills utan problem. Och det är så klart smart av Bokon att erbjuda den här möjligheten, får de sina användare att läsa alla sorters e-böcker i sin app är chansen större att man även köper titlar ur butiken som finns på samma ställe.

E-boksbutiken i appen verkar dock inte helt buggfri. Valde jag att gå in katalogens kategorier för deckare respektive skönlitteratur returnerades bara ett felmeddelande och tomma kataloger som svar. Förhoppningsvis är det bara barnsjukdomar.

Det finns även en ”skicka dina köp till Kindle”-funktion som kan vara nyttig för ägare av Amazons läsplatta – Kindle stöder ju inte epub-formatet vilket är det härskande för e-böcker i Sverige. Att då erbjuda en inbyggd konverterare är piggt. Då jag inte äger någon Kindle själv har jag inte testat funktionen, men jag såg i en kommentar hos Enligt O, som också har testat Bokon, att konverteringen tyvärr inte verkar fungera helt fläckfritt ännu. Precis som med biblioteksfunktionen i appen är dock Kindlekonverteraren ett bra mervärde för tjänsten.

Slutligen det här med Bokons premiärdatum. Jag kan inte riktigt förstå varför de valde att slå upp portarna på förmiddagen fredagen före en närmast rekordlång julhelg. Starten drunknade helt i de potentiella användarnas julstökande, och mediernas kultur- och nöjessidor var vid det laget redan färdiggjorda för hela jul- och mellandagsveckan. Visserligen hade Bokon lovat att tjänsten skulle lanseras före jul, men jag tror ändå att de hade tjänat på att svika det löftet och väntat till efter helgerna. Hade de hoppats att användarna skulle flockas framåt julaftonskvällen när alla läs- och surfplattor som legat under granarna skulle fyllas med innehåll? Kanske, men då måste de ju känna till sajtens existens också.

Men oh well. Vad gör det om hundra år.

UPPDATERING 1: På Twitter uppmärksammas jag om att Bokon lägger på 30 procent på försäljningspriset när man handlar i appen på iPhone/iPad, tvärt emot det jag skrev ovan så är det alltså inte alls särskilt bra ur läsarens synvinkel. Jag skulle till och med säga att det är riktigt dåligt, eftersom det inte ges någon information i appen om att priserna är betydligt högre där än om man gör köpet på Bokons sajt. Det finns en punkt där detta uppmärksammas på Bokons supportsidor, men supporten finns bara på webben, inte i appen. Och går man in på Bokons sajt från webbläsaren på en iPhone/iPad, får man först upp en ruta där man föreslås använda deras app i stället. Inte heller då ges någon info om att priserna stiger väsentligt om man väljer att göra detta.

UPPDATERING 2: Får nu via Twitter även höra argumentet att det inte är Bokon som agerar fult utan Apple, eftersom de i sina Appstorevillkor anger att man inte får skriva i en app att priserna är lägre någon annanstans, exempelvis på webben. Det är så klart ett fjantigt (och av många kritiserat) agerande av Apple, men jag tycker ändå att skuggan faller främst över Bokon, för den enda som straffas i det upplägg som de har valt är kunden. De har valt att ha en e-boksbutik i sin iPhoneapp, men de är inte själva villiga att ta kostnaden för det valet, utan lägger i stället kostnaden på kunderna utan att dessa får veta det. Varför de inte får veta det tycker jag är sekundärt, det hade varit ärligare att i stället göra som exempelvis Dito och strunta i en iPhonebutik helt, och hänvisa helt till webben om man vill handla. Det bästa sättet att protestera mot Apples regler måste ju vara att vägra spela enligt dem, inte att lyda och låta kunderna ovetandes ta smällen?

UPPDATERING 3: Se även mitt uppföljande inlägg, där Bokons vd svarar på min kritik.

Livet just nu

Det har inkommit önskemål om att jag ska blogga mer om hur vårt liv fortgår här uppe.

Jo tack, det går bra. Men jag känner mig ännu lite obekväm att skriva om det, vardagsbetraktelser blir mer intima eftersom man här rör sig i ett mycket mindre sammanhang. Men jag lovar att försöka bortse från det och rapportera en del. Låt mig börja med några saker:

Jag är lite paranoid när jag möter folk, eftersom faktumet att jag inte vet vilka de är inte behöver betyda att de inte vet vem jag är. Vid åtminstone tre tillfällen den senaste veckan har det hänt att människor jag inte haft en aning om vilka de är kommit fram på exempelvis Konsum och frågat Nå, hur går det för er då? och så har det visat sig vara någon granne till oss eller vän till Johannas föräldrar eller barndomsbekant till Johanna eller någon som helt enkelt bara vet på det sätt som folk i den här typen av samhällen brukar veta vad omgivningen sysslar med. Människor som jag inte har en aning om vilka de är, men som så klart har hört allt om vår flytt hit. Och att alla är påpälsade i vinterställ, gigantiska mössor och stora halsdukar i kylan så att det knappt går att se vem som är vem ens om jag skulle råka känna dem gör det inte enklare. Men jag gör mitt bästa, och konverserar glatt tillbaka.

Johannas syster är bekymrad över min kompissituation här. Allt hopp är dock inte ute. Det finns faktiskt en kille i byn som använder cykelhjälm, honom skulle du nog gilla, meddelade hon häromdagen.

I går var vi ute och gick längs älven. Mycket vackert. Jag snor Johannas bildcollage.

Tage har gått på dagis här uppe en vecka nu. Inför flytten var detta det enda jag oroade mig för, jag och Johanna har ju gjort ett medvetet val, medan han bara tvingas haka på och fullständigt byta miljö. Men det verkar gå bra, även om han i torsdags sa att han fortfarande gillar sitt gamla dagis mer, för jag känner dem bättre, som han motiverade det och orden fick det att hugga till en smula i mitt hjärta, men i nästa andetag la han till men det här dagiset är också roligast, kanske för att lugna mig. Älskade unge.

Surf’s up

Vi har internet! Det snabbaste internet jag haft sedan jag och Johanna bodde på Döbelnsgatan, vilket tre boenden senare känns som en evighet, trots att det var mindre än tre år sedan flyttlasset gick därifrån.

Summering av våra nätproblem den senaste månaden: Kundtjänsterna hos Bredbandsbolaget och Tele 2 har förlorat all respekt hos mig (jag tar tillbaka det jag skrev senast om att jag själv delvis var att skylla gällande mina Tele 2-problem, strulandet från dem gällande den simpla uppgiften att skicka mig ett sim-kort har nu nått parodins nivå), samtidigt som Telia får med beröm godkänt. Uppgifterna som deras kundtjänst uppgett när jag ringt har visat sig stämma från dag ett, och leveransdatumet av bredbandet har förbättrats vid två tillfällen, först justerades det från 14 januari till 9 januari, och när utrustningen väl anlände i går visade det sig att det gick att kicka igång en dag tidigare. Enligt Bredbandsbolagets kundservice var detta omöjligt att få till, men uppenbarligen hade de (surprise!) fel.

Okej, nog om våra nätvåndor. Dags att börja surfa.

Sveriges bästa deckare korad

På tal om ingenting annat hade Sydsvenskan en väldigt ambitiös och matig topplista över de bästa svenska deckarna genom tiderna i mellandagarna. Tyvärr klar manlig övervikt, plus ett par sorgliga påpekanden om att böcker som skrivits av kvinnor endast fått poäng i omröstningen av just kvinnor, men listan är åtminstone inte så betyngd av samtiden som man skulle kunnat frukta. Tvärtom känns det som att det ligger lite väl många Sjöwall/Wahlöö-titlar på topp tio och trängs.

”Händelser vid vatten” av Kersin Ekman vann. Känner att det får bli en omläsning av den inom kort. Har vi något exemplar av den i någon av de ännu väldigt osorterade högarna här hemma i huset tror du, Johanna?

En timme om dagen

Det blev inga storstilade nyårslöften och årssummeringar. Flytten och faktumet att jag ändå sedan vi anlände till Vittangi varit endera mag- eller influensasjuk – lika bra att ta all skit på en och samma gång – har dragit ner mitt nätanvändande väsentligt. Ja, plus det här med avsaknaden av själva internet i sig själv också då.

Men hur som helst. 2013. På en ny plats där andra spelregler gäller. Vi skottar gården från nyfallen snö mest varje dag, eldar i öppna spisen för att hålla kylan stången, skjutsar runt Tage på styrkälke (det som söderöver kallas snowracer eller bob) och i lördags stod morfar Roger (alltså Johannas pappa) i farstun och sa hörru att nu har jag renen med mig varvid jag fick hjälpa till att bära ner en nyslaktad ren i källaren och hänga upp den i matkällaren, en ren som i går efter att ha mörat till sig styckades i vår tvättstuga. 14,2 kilo kött till oss och 12,5 till Johannas systers familj.

Och nej, jag var inte särskilt delaktig i själva styckandet. Men jag såg i alla fall på.

Jag har ett enda nyårslöfte. Under året som kommer ska jag göra mitt yttersta för att skriva åtminstone en timme per dag på romanen så att den blir klar någon gång.

Och ja, dagens timme är redan avklarad. 1 395 tecken. Inte så mycket att skriva hem om, men åtminstone något.

Internet & jag, en tragikomisk historia

Det har verkligen gått troll i det här med vårt internet. Debaclet med Bredbandsbolaget i färskt minne (tror ni de ringde mig för att diskutera kompensation den 27:e som de lovade?) har det även strulat till sig med Tele 2 där jag har ett mobilt surfabonnemang via en router, men där får jag ta på mig åtminstone en del av ansvaret själv.

Efter att ha fått simkortet tillklippt för att det skulle fungera även i nya miniipaden, lade det i stället av helt, något vi inte upptäckte förrän vi kom fram till Vittangi. Samtal till kundtjänst följde, fick rådet att besöka Elgiganten i Kiruna som är regionens enda mobilbutik som inte bara har Teliakompetens, men där ruskade de bara på huvudet på juldagen är vi åkt in för att köpa en tv på rean, ingen som har Tele 2 här uppe, så vi har slutat att ta in korten. Nytt samtal till kundtjänst, de knappade in en beställning på att ett nytt kort skulle skickas ut, vänta lite vad har ni för adress registrerad på mig? men det var så dags då, killen hade hunnit trycka på sänd och nu var beställningen omöjlig att annulera och inte förrän den hunnit passera genom hela systemet kunde en ny beställning göras, något som ännu inte inträffat, fem dagar senare. Detta trots att jag försökte ändra adressen dels när jag skaffade abonnemanget, och dels när jag ringde första gången. Men den sitter tydligen hårt präglad i mig, adressen på Vegagatan i Vasastan som Tele 2 vägrar släppa taget om.

Nåväl. Vi har våra mobiluppkopplingar, så vi sitter inte helt i sjön. Men ändå. Det irriterar och skaver, vill kunna leva mitt nätliv som vanligt.

Ledsen, men jag föraktar numera Bredbandsbolaget

Vi är Vittangibor på riktigt nu. Byn hälsade oss med -33 grader som enligt uppgift från mamma hade krupit ner till -37 i natt enligt riksradion.

Vi hälsades också på ett annat sätt. De – ursäkta språkbruket för här kommer det att osa – förbannade jävla jubelidioterna på Bredbandsbolaget hade så klart fuckat upp flytten av vårt bredband trots att jag ringde om det för en månad sedan eftersom jag ville vara på den säkra sidan, och därefter har ringt två kontrollsamtal till deras kundservice för att kontrollera att allt gick enligt plan. Jadå, inga problem, det kommer att funka sa en kille på kundservicen när jag ringde i onsdags. Ja tjenare, när jag kopplade in mellanproppar, sladdar och modem och lampan vägrade tändas och jag åter ringde kundservice meddelade kvinnan i andra änden att nej, det kommer inte att fungera, det har inte ens påbörjats någon flytt, den avbröts av vårt system den 29 november, vill du att jag påbörjar ett flyttärende, det kommer bara att ta tre-fyra veckor tills allt är igång?

Ridå.

De som känner mig vet att jag sällan blir arg. Men oj vad jag skällde ut henne, trots att jag så klart någonstans inombords visste att det inte var hennes fel personligen. Men det fanns så många saker i det de sagt under de tidigare samtalen som ställde uppgiften hon nu sa sig hitta i systemet på ända, att det kändes fullständigt absurt. Vadå ingen flytt på gång, jag hade ju ringt två gånger och kontrollerat och allt hade rullat enligt plan? Men nej, inte en tum vägrade hon först ge med sig, det fanns inget hon kunde göra och processen gick inte att påskynda. Efter ett tags skällande från min sida erbjöd hon sig dock att slänga till oss ett par mobila bredband som kompensation under de kommande vänteveckorna, vilket kanske hade kunnat vara ett plåster på såret bortsett från den lilla detaljen att Telenor, vars mobilnät Bredbandsbolaget använder sig av, överhuvudtaget inte brytt sig om att sätta upp några master i den här delen av landet, hela regionen öster om Kiruna är en vit fläck på Telenors täckningskarta. Denna detalj visste dock företagets kundservice inget om.

Summa summarum: Jag sade upp alla våra göromål med Bredbandsbolaget på stående fot, och svär på att jag aldrig tänker ha något med detta skitföretag att göra igen någonsin i mitt liv. Jag ringde därefter Telia och tecknade ett abonnemang där, och personen jag pratade med sa att visserligen skulle vi enligt gängse gång tvingas vänta lika länge hos dem innan bredbandet började rulla, men om jag ringde direkt efter julhelgen och pratade med rätt avdelning, så skulle det nog gå att få ner väntetiden en del (något som enligt Bredbandsbolaget var omöjligt att få till stånd, de skulle vara att bryta ingångna avtal med underleverantörer – att de fullkomligt ignorerat avtalet de hade gentemot mig var dem egalt).

Förlåt mig men: Idioter.

Okej, slutgnällt. Vi tar en fin snöbild som avslutning för att lugna nerverna, jag plåtade den i bilen på vägen upp från Gällivare där vi blev hämtade från tåget.

20121222-223526.jpg

Årets julklapp 2012

Alla som är småbarnsföräldrar, någon gång tänker bli det eller bara är allmänt intresserade av relationsliv år 2012 bör faktiskt köpa ”När två blev tre” i julklapp åt sig själv eller någon annan som förtjänar ett hårt paket under julgranen. Har du inte tid eller möjlighet att bege dig till bokhandeln själv är det fortfarande möjligt att beställa den hos Bokus och få den levererad före jul. Hos Adlibris har dock tåget tyvärr redan avgått, av någon för mig okänd dum anledning (de har andra böcker som fortfarande går att julbeställa, däribland mina båda romaner).

Men men, just bokus it!

UNT ger sig ut i marginalen

Upsala Nya Tidning testar återigen nya grepp med sin litteraturkritik. För ett par år sedan laborerade de med betyg på sina bokrecensioner, och nu testar de att låta läsaren ta del av en recensents marginalanteckningar. Det är kring Therese Erikssons läsning av Merethe Lindströms roman ”Dagar i tystnadens historia” experimentet kretsar, det går att ladda ner en pdf där man kan ta del av hennes anteckningar på boksidorna under läsandets gång och här kan man läsa hennes egna tankar kring projektet och hennes åsikter om boken. Försöket har fått en del uppmärksamhet, här är Karin Olssons reflektion i Expressen och här har Medievärlden skrivit.

Jag gillar att UNT vågar ta ut svängarna på kultursidorna och testa nya grepp, Uppsala är ju av hävd en stockkonservativ akademikerstad och så har väl ofta också varit fallet på stadens enda morgontidnings kultursidor. Men under kulturchefen Lisa Irenius styre har en hel del spännande inträffat, och jag hoppas att mer kommer att fortsätta hända.

Jag har under det senaste ett och ett halvt åren efter att jag sade upp mig från TT Spektra haft glädjen att medverka på kultursidorna i UNT en del, på sistone mest med filmrecensioner och inte så mycket litteratur visserligen, men jag hoppas kunna ändra på det under nästa år, då jag till följd av Vittangiflytten kommer att få svårare att springa på pressvisningar i Stockholm på regelbunden basis. Böcker läses ju dock på samma sätt 125 mil norr om huvudstaden som mitt i den, inbillar jag mig.

Och just ja, på tal om starten för marginaanteckningsexperimentet, så ingick det i en större e-boksspecial som UNT publicerade i går, som jag skrev en krönika till samt tipsade om ett gäng läs-/surfplattor till. Jag skickade in krönikan redan i onsdags kväll – jag skrev större delen av den på min Ipad mini på stranden i Las Palmas, så jobbar jag – och hade jag hunnit se den där Cnet-artikeln jag bloggade om i torsdags kväll hade jag nog inkorporerat uppgifterna från den på något sätt. Men det var så dags då.