En av den sista procenten enligt Telia

Såg att Telia Soneras vd Johan Dennelind i samband med presentationen av bolagets årsrapport sade att deras 4G-nät nu når ut till 99 procent av den svenska befolkningen. Om så är det faktiska fallet och inte bara en svårkollad floskel som låter bra att säga inför press och aktieägare så tillhör jag och övriga Vittangibor den sista ynka procenten, en av de blott 90000 svenskar som Telia ännu inte behagat fröjda med en 4G-station.

Och så kan det väl vara antar jag, vi bor ju inte direkt centralt – längst upp i landet, sju mil öster om kommunens huvudort.

Men ändå. Om det är sant att blott en procent av landets befolkning återstår tycker jag att det är konstigt att inte Telia fått rumpan ur och smällt upp en mast här. Vittangi är Kiruna kommuns största tätort efter själva Kiruna, centralorten för östra halvan av kommunen. Och ändå inget 4G, och heller inget planerat det närmaste halvåret enligt bolagets täckningskarta, vare sig här eller någon annanstans i östra kommunhalvan. Därtill är företagets 3G-täckning direkt undermålig så fort man lämnar de mest centrala delarna av byn, ofta tvingas man surfa med tre pluppar edge.

Extra “lustigt” blir det här med tanke på att i princip alla här använder sig av Telia som operatör, eftersom deras 2G-täckning är den mest heltäckande när man kommer utanför de centrala farlederna och bebyggelserna. Men kanske är det just där skon klämmer, ingen anledning att brådska, de vet att ingen kommer att byta i alla fall.

Men lite pinsamt för Telia är det trots allt att Tele 2/Telenor redan för ett år sedan satte upp en 4G-antenn här i närheten, som vindpinad får sitta där i sin ensamhet och vänta på att någon förbipasserande själ ska förbarma sig och åtminstone för några minuter koppla upp sig så att den får jobba lite.

Så kom igen nu Telia, låt oss vara med i samtiden.

Surf’s up

Vi har internet! Det snabbaste internet jag haft sedan jag och Johanna bodde på Döbelnsgatan, vilket tre boenden senare känns som en evighet, trots att det var mindre än tre år sedan flyttlasset gick därifrån.

Summering av våra nätproblem den senaste månaden: Kundtjänsterna hos Bredbandsbolaget och Tele 2 har förlorat all respekt hos mig (jag tar tillbaka det jag skrev senast om att jag själv delvis var att skylla gällande mina Tele 2-problem, strulandet från dem gällande den simpla uppgiften att skicka mig ett sim-kort har nu nått parodins nivå), samtidigt som Telia får med beröm godkänt. Uppgifterna som deras kundtjänst uppgett när jag ringt har visat sig stämma från dag ett, och leveransdatumet av bredbandet har förbättrats vid två tillfällen, först justerades det från 14 januari till 9 januari, och när utrustningen väl anlände i går visade det sig att det gick att kicka igång en dag tidigare. Enligt Bredbandsbolagets kundservice var detta omöjligt att få till, men uppenbarligen hade de (surprise!) fel.

Okej, nog om våra nätvåndor. Dags att börja surfa.

Internet & jag, en tragikomisk historia

Det har verkligen gått troll i det här med vårt internet. Debaclet med Bredbandsbolaget i färskt minne (tror ni de ringde mig för att diskutera kompensation den 27:e som de lovade?) har det även strulat till sig med Tele 2 där jag har ett mobilt surfabonnemang via en router, men där får jag ta på mig åtminstone en del av ansvaret själv.

Efter att ha fått simkortet tillklippt för att det skulle fungera även i nya miniipaden, lade det i stället av helt, något vi inte upptäckte förrän vi kom fram till Vittangi. Samtal till kundtjänst följde, fick rådet att besöka Elgiganten i Kiruna som är regionens enda mobilbutik som inte bara har Teliakompetens, men där ruskade de bara på huvudet på juldagen är vi åkt in för att köpa en tv på rean, ingen som har Tele 2 här uppe, så vi har slutat att ta in korten. Nytt samtal till kundtjänst, de knappade in en beställning på att ett nytt kort skulle skickas ut, vänta lite vad har ni för adress registrerad på mig? men det var så dags då, killen hade hunnit trycka på sänd och nu var beställningen omöjlig att annulera och inte förrän den hunnit passera genom hela systemet kunde en ny beställning göras, något som ännu inte inträffat, fem dagar senare. Detta trots att jag försökte ändra adressen dels när jag skaffade abonnemanget, och dels när jag ringde första gången. Men den sitter tydligen hårt präglad i mig, adressen på Vegagatan i Vasastan som Tele 2 vägrar släppa taget om.

Nåväl. Vi har våra mobiluppkopplingar, så vi sitter inte helt i sjön. Men ändå. Det irriterar och skaver, vill kunna leva mitt nätliv som vanligt.