Kategori: Livet och sånt

Midsommarregn

Samtidigt som övriga Sverige verkar ha haft sommarsol och härligheter under midsommarhelgen har vi i nordligaste norr haft fyra dagar av oavbrutet regn. Satan i gatan vad det har öst ner. Nu lagom till helgens slut går det dock att ana något blått ovan oss, så det är väl bara att hålla tummarna.

Firandet har givet förutsättningarna varit väldigt stillsamt. Johannes föräldrar kom och åt midsommarmiddag här i fredags, men mer än så blev det inte. Däremot trotsade vi regnet på lördagskvällen och ordnade barnvakt och gick på proggfest på Hembygdsgården, där Höstorkestern spelade tills natten blev tidig morgon, tror klockan var runt fyra när vi cyklade hem genom ösregnet. Således lite matt i lacken i dag.

I morgon startar en rätt intensiv vecka, först med promofix där ett par från Storytels sociala medier-avdelning ska komma upp hit för att ordna content tillsammans med mig inför premiären av Nära gränsen nästa vecka. Så fort de åkt reser jag och kidsen ner till Gästrikland med nattåget på onsdag kväll.

Norstedts backar mot Akademibokhandeln gällande Millennium

Så Storytel/Norstedts backade mot Akademibokhandeln gällande tremånadersexklusiviteten för den kommande Millennium-boken Hon som måste dö. Bokus Play undantas, boken kommer att finnas för streaming även där från dag ett samtidigt som Bookbeat och Nextory får vänta tre månader. Därmed kommer inte Akademibokhandeln att bojkotta titeln i sina fysiska butiker eller i sin nätbokhandel Bokus.

Nu är visserligen Bokus Play den otvetydigt minsta aktören på marknaden. Men när två av fyra aktörer får boken i stället för en av fyra blir ordet exklusiv ändå missvisande, snarare blir det så att två aktörer bojkottas eller utestängs, på samma sätt som att Storytel bojkottas av Bonnierförlagen gällande nya titlar.

Lite surt för Lind & Co kan jag tycka. När de lät Dag Öhrlunds nya Truut-deckare Ingen lämnas kvar bli Storytelexklusiv i ett halvår ”belönades” de med att boken slängdes ut från Akademibokhandeln, men när Storytel/Norstedts själva ställdes inför samma risk med Millennium, backade de i god tid innan försäljningsstart. Jag hoppas att Lind & Co får möjlighet att nu göra detsamma, men i det fallet är nog skadan redan skedd, Öhrlunds bok är snart en månad gammal, närmast antik i den nyhetshetsande bokhandeln där nya sommartitlar står på tur.

Vad blir nästa steg? Kan Bonniers börja använda sin nätbokhandel Adlibris som hot på ett liknande sätt som Akademibokhandeln gjort? Ge oss Millennium till Bookbeat, annars raderar vi boken från Adlibris databas? Situationen är inte lika självklar, Akademibokhandelns resonemang har varit att de vill kunna erbjuda titlar i samtliga sina egna kanaler om en bok existerar i de aktuella formaten. Adlibris har ingen formell koppling till Bookbeat mer än att de båda ägs av Bonniers – det är inte ”deras” streamingtjänst på samma sätt som Bokus Play är Akademibokhandelns. Men vem vet, det verkar vässas knivar överallt för tillfället, så inget skulle längre förvåna mig.

På ett personligt plan kan jag känna att Bokus Play framöver skulle kunna bli ett attraktivt komplement till mitt Storytelabonnemang om den uppkomna bojkottsituationen från Bonniers gentemot Storytel blir bestående. Onekligen är det så att de olika Bonnierförlagen publicerar en del titlar som jag gärna skulle ha tillgång till, och till skillnad från konkurrenterna erbjuder Bokus ett basabonnemang för 79 kronor där man får lyssna på en titel per månad, vilket jag tror skulle täcka mitt ”Bonnierbehov”. Det som bromsar är att Bokus Play till skillnad från Storytel, Bookbeat och Nextory bara är en ljudbokstjänst, och jag vill gärna ha möjligheten att kunna växla mellan lyssning och läsning, något jag börjat göra mer och mer beroende på situation.

Sajtstrul och Stockholm

Nå. Inte nog med att mitt Blogg 100-bloggande i år haltade, så fort det var överståndet fick Binero för sig att klappa ihop. Sajten har legat nere i två dygn med lite kortare avbrott då den fungerat. Nu har den dock rullat i ett par timmar utan problem, så det är väl bara att hoppas att det håller i sig. Men på Bineros driftsida anges problemen i skrivande stund som fortsatt pågående, så det finns väl risk att sajten dyker igen.

Hur som helst, jag är i Stockholm, ska presentera en spännande grej i morgon bitti och var i går kväll ut och drack fem enheter alkohol (fyra öl, ett glas lava) med Peter i Gamla stan och på Söder, vilket väl i den här åldern får räknas som en helkväll. Således är jag en smula trött i bollen i dag, men ska väl åtminstone försöka transkribera ut en intervju jag gjorde på Icehotel i går förmiddag innan jag reste ner.

Blogg 77

Herregud vilket katastrofalt Blogg 100-år. Efter att varje år ha mäktat med sisådär 94 till 96 inlägg mellan 1 mars och 8 juni, blev årets resultat blott 77, inklusive detta avslutande inlägg. Herre jistanes.

Ursäkter? Tja, jag har befunnit mig i den mest skrivintensiva fasen någonsin under min författarkarriär under dessa månader – mer om det om sisådär en vecka. Det har påverkat till viss del, inte tu tal om den saken. Men är det bara därför? Jag har ju trots allt befunnit mig i intensiva skrivarperioder varje vår sedan jag började skriva Virus våren 2016…

Nja, antagligen inte. Till viss del handlar det säkert om att själva evenemanget Topp 100 inte existerar längre också, och att det är lite trist att sträva på ganska så ensam. Läget var visserligen likadant även i fjol, men eftereffekten för mig personligen kanske var lite mer levande ännu då, jag vet inte.

Eller så har jag bara blivit latare. Det kan vara så också.

Har jag skrivit något vettigt under dessa månader då? Tja, bland de bloggexklusiva texterna har det väl varit rätt då skralt. Mitt inlägg om Babels inslag om ljudböcker är väl det som blivit mest delat och läst under de här månaderna, och sedan har jag ju skrivit rätt mycket på sistone om det här med Bonniers/Storytel-konflikten och de efterföljande exklusivitetsbråken. Jag har också börjat göra en vana av att publicera mina litteraturkrönikor i Västerbottens-Kuriren här med några veckors eftersläpning. Inser nu att jag inte publicerat vårens sista här i spalterna än – missade alltså öppet mål att nå Blogg 78. Illa. Men den får komma till veckan i stället.

Dessutom låter ju Blogg 77 faktiskt bättre.

Okej, nog om detta för i år. Nytt försök 2020! Jag behöver dessa bloggintensiva månader, de håller dessa spalter levande.

Blandad tisdagskompott

Några spridda noteringar:

• Youtubern Lea Wallin har nu lagt ut en film från sin helg på Nordsken, och ungefär 13 minuter in i klippet där hon filmat från stora scenen när hon tårtades är Tage med i några korta sekvenser. Med bakgrund i helgens inlägg, alltså.

• Vi körde hem från Skellefteå via 95:an och E45 i lördags, det vill säga Silvervägen respektive Inlandsvägen, en lite längre och långsammare sträckning jämfört med att bränna norrut längs kusten via E4 och sedan E10, men ack så mycket trivsammare. Jag gillar verkligen inlandet, skogarna och de böljande landskapen, och kände ett sug efter att vika av från huvudrutten flera gånger bara för att rulla in i en del byar längs vägen och kika. Men det är väl inte riktigt läge för det när man har en nio- och en sexåring i baksätet som redan i grundläget är måttligt roade av att sitta i en bil uppåt femtio mil en lördagseftermiddag och kväll. Nu blev det ett kortare depåstopp i Boliden, middag vid campingen i Moskosel och en kvällshandling på Ica i Jokkmokk så att vi skulle slippa möta ett tomt kylskåp när vi kom hem framåt tio på kvällen. Katterna var glada att se oss, Ejda vägrade släppa minstingen Lena Nyman så länge hon var vaken.

• Har varit extremt inaktiv på TVdags de senaste månaderna, eller ja, senaste året egentligen, i våras var jag inte ens med på The Walking Dead-cirkeln, som jag annars alltid deltagit i. Tidsbristen har varit rätt enorm i våras, mer om det senare. Men hur som helst, jag tänkte ta mig i kragen lite. Skrev en kort grej i går kväll om första serietrailern till Apples kommande tv-tjänst (Joel Kinnaman som gör huvudrollen i rymddramat For All Mankind), och tänkte försöka få till en recension av säsongspremiären av Fear the Walking Dead senare i veckan. (Bra att jag skriver det här, då måste jag ju göra det, eller hur?)

Hög puls

Framträdandeintensiva dagar för familjen Åberg/Ögren just nu.

Det började i tisdags när Johanna höll två föredrag inne på Navet i Kiruna om landsbygdens förutsättningar inom turistnäringen här uppe i norr, fortsatte i går med att det var premiär på Folkets Hus (och lapp på luckan!) för musikalen Vakna Tellusianer! som klass F-3 arbetat med under hela läsåret, där Tage spelar en av huvudrollerna. I kväll är det så dags för mig att ha mitt författarsamtal med Mats Söderlund på stadsbiblioteket inne i Kiruna, samtidigt som Tage spelar sin andra föreställning på Folkets Hus här hemma i Vittangi. I morgon reser så Johanna ner till Stockholm för ett jobbmöte hos Visit Sweden, samtidigt som jag ska rodda med en informations- och filmkväll på Folkets Hus här i byn. Framträdandena avslutas så med att Johanna ska prata om sin familjeekonomibok Mamma, pappa, pengar på Pamojafestivalen inne i Kiruna på lördag eftermiddag.

Däremellan ska vi även lyckas klämma in det årliga cykelloppet Vittangirundan på lördag förmiddag. Därtill hann jag även före musikalföreställningen i går åka in till Kiruna med Ejda för veckans ridlektion, där jag blev  rätt så hårt biten i låret av valacken Krokus. Det är hårt att vara hästpappa.

Tidens tand

Hade orsak att sparka igång min gamla älskade Powerbook i morse, behövde rippa en dvd inför en filmvisning vi ska ha på Folkets Hus på fredag kväll, och eftersom det var cirka 700 år sedan jag ägnade mig åt något sådant, vände jag mig till den gamla trotjänaren, där det fortfarande fanns programvara för detta inlagt.

Drabbades som vanligt av kraftig nostalgi, och började efter avslutat dvd-värv småjobba på den numera femton år gamla datorn. Som vanligt gick det lite trögare än senast, det är ju faktiskt smått sinnessjukt att allting hela tiden ska behöva starkare och starkare maskiner, trots att det jag sysslar med i dag på det stora hela är detsamma som för 2004 när datorn var sprillans ny. Nu drogs fläktarna igång bara av att jag loggade in på Gmail.

Spiken i kistan kom dock när jag skulle logga in på WordPress för att skriva det här blogginlägget. Det gick inte längre, access denied var beskedet jag fick följt av något servertjofräs, möjligen har det att göra med den där php-uppdateringen jag gjorde i vintras, jag vet inte, har inte tid att undersöka saken djupare just nu.

Oavsett bakomliggande orsak gjorde det mig sorgsen. Nej, självklart kan jag inte förvänta mig att en femton år gammal dator ska kunna användas på samma sätt i dag som då, men att jag inte ens ska kunna logga in på min blogg (med tretton år på nacken)?

Mörker.

Snöfritt 2019

Jag har ju glömt att rapportera när årets snö försvann! Jag brukar alltid försöka hålla koll på vilken dag den sista strängen av den riktiga vintersnön försvinner (får vi ett bakslag nu med snöfall som ligger typ någon dag räknas det alltså inte).

I lördags förra helgen, den 11 maj, inföll det magiska datumet. Det var det tidigaste under de år jag fört bok – i fjol var det 15 maj, och 2015 samt 2016 var det dagens datum, det vill säga 17 maj. 2017 var vi i New York hela maj, så det året har jag ingen koll på.

Faktum är att det var nära att ske redan i slutet av april i år, hade den tidiga värmeböljan fortsatt någon dag till hade gården blivit bar redan då.

Bilden togs på eftermiddagen, och framåt kvällen startade hällregnet som avgjorde dess öde.

Valborg

Bra fart på årets majbrasa. Bra fart på kidsen också, Ejda for runt på hembygdsområdet som en furie med en kompis från dagis och Tage och hans kusin plumsade i älven nästan upp till midjan när de stojade omkring. Det är som ett skämt med honom, tror aldrig det har hänt att han inte blivit blötast av alla när han lekt.

Efteråt hängde vi kvar nere vid älven tills det blev kallt, firade att isen försvunnit genom att kasta macka.

Okej maj, nu kör vi. Jag har en bok att färdigställa.

Vinbärsdoft

Drygt fjorton grader varmt här i dag på seneftermiddagen. Därav uteskrivarpremiär på verandan, föregått av att jag grävde fram vårt dike vid gårdskanten, som när det flödar fritt stoppar trädgården från att omvandlas till en insjö under snösmältningen precis där lekstugan står. Ett något bökigt jobb då delar av dikesområdet ligger vid vinbärsbuskarna vars grenar böjs ner av snötyngden precis där jag måste gräva, men med lite svordomar, tålamod och ett par bra stövlar löser sig det mesta. Och när man är klar med eländet luktar man åtminstone vinbär.

Om bara det även kunde gälla bokskrivandet.

Stockholms-Daniel

Jag reste ner till Stockholm i dag, vandrade gatorna jag lekt som vuxen, gick till mitt gamla jobbstammisfik Blå Lotus framåt kvällen och skrev, de har numera öl- och vinrättigheter så jag unnade mig en Starobrno. Gick hem via den lokala indiern, tog med hämtmat och kollade halva säsongsavslutningen av The Walking Dead men hade inte ro att fullfölja, måste jobba lite till, ligger efter, samla tecken, borde skriva klart en scen där två poliser diskuterar ett eventuellt mord och det går långsamt för jag har aldrig skrivit något sådant tidigare, inte på det sättet.

I morgon kväll går Storytels ljudboksgala av stapeln på Gamla Riksarkivet, Storytel Awards som det numera heter. Det ska bli roligt, min förläggare Anna har varit djupt involverad i förberedelserna och hon verkar extremt stressad för att allt ska klaffa, bågen är tydligen hårt spänd och siktet inställt mot stjärnorna.

Men innan dess – full skrivardag. Klockan är ställd på 06.30. Sovmorgon kan jag ha när jag går i pension.