Kategori: Livet och sånt

Lo Kauppi berättar om sitt inläsningsarbete

Mer om min senaste ljudbok! (Och en del andra ljudböcker.)

Lo Kauppi fick besök i inspelningsstudion när hon läste in min Nära gränsen, vilket nu blivit en tiominutersfilm på Storytels Youtubekanal Snacka om ljudböcker. Hon berättar bland annat om hur det går till när hon gör sina inläsningar, hur hon tänker kring dialekter samt berättar lite om vilka av de böcker hon läst in som gjort störst intryck på henne, däribland Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis, Karin Smirnoffs Vi for upp med mor och Malin Persson Giolitos Störst av allt. Och vi får även höra när hon gör en del av inläsningen av min bok, vilket av en slump (eller antagligen inte) råkar vara en snutt av avsnitt 25 som lades ut i dag.

Jag tycker att Lo har gjort ett toppenjobb med Nära gränsen, och hon var därtill väldigt engagerad i arbetet inför att inspelningen startade, var väldigt noga med att jag skulle berätta varifrån de olika personerna kom och vad de hade för bakgrund och liknande detaljer, så att hon skulle kunna gestalta dem på rätt sätt. Det tycker jag att hon har lyckats ypperligt med.

Sommarmötet på Hola i Prästmon

Fin helg på Hola folkhögskola i byn Prästmon i Ångermanland, där vi i Norrländska Litteratursällskapet arrangerade vårt traditionsenliga sommarmöte och delade ut Norrlands litteraturpris, som i år gick till Linnea Axelssons prosalyriska verk Aednan samt Anna Sundström Lindmarks och Elisabeth Widmarks serieroman Vi skulle segla runt jorden.

Norrlitts ordförande David Väyrynen intervjuar Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark om deras fina serieroman ”Vi skulle segla runt jorden”.

Sommarmötet som sådant bestod i en tvådagars workshop i skrivande under ledning av författaren Therése Söderlind, som själv har sina rötter i trakten och har skrivit romanen Vägen mot Bålberget, som beskriver de fruktansvärda häxprocesserna i området åren 1674-1675 där 71 människor (nästan samtliga kvinnor) dömdes till döden för trolldom och samröre med djävulen och avrättades och brändes på bål. Så här skrev jag på Instagram om den guidade turen:

”Här brann häxbål 1675. Kvinnor dog. Män dömde. Tidens tro drabbar människan.” Vi blev guidade från Torsåkers kyrka upp till Bålberget i går eftermiddag, dit 71 människor (nästan alla kvinnor), föstes upp för att avrättas och brännas efter att ha fått sina domar om trollkonst och samröre med djävulen upplästa för sig i kyrkan sex kilometer bort. Fortfarande när minnesstenen restes 1975 ville inte en av de tre församlingar som varit ansvariga för massmordet kännas vid händelsen, varför stenen placerades i deras riktning så att texten blev dem en påminnelse.

Torsåkers kyrka i Prästmon, där sockenprästen läste upp domen mot de 71 personer som därefter avrättades uppe på Bålberget för trolldom och samröre med djävulen.
Uppe på Bålberget där halshuggningarna utfördes och bålen tändes. I bakgrunden syns minnesstenen.

Missförstå mig inte – det var en fantastisk guidetur. Men jag hade konstant svårt att andas under de två timmar den pågick. Människans inneboende grymhet upphör aldrig att förvåna.

I övrigt då? Fin joggingtur på fredagsmorgonen, roliga småfester såväl på fredags- som lördagskvällen och en otroligt vacker trakt. Ådalen spöar onekligen Tornedalen när det kommer till vyer.

Dubbelt upp i norr – även artikel i Norrbottens-Kuriren i dag

Artikeln i NSD om Nära gränsen som jag länkade till i går publicerades i papperstidningen i dag torsdag, då även Norrbottens-Kuriren tryckte sin artikel om min följetongsbok. Hundraprocentig lokaltidningstäckning i Norrbottens län i dag, således.

Eller nej, nu ljuger jag, Haparandabladet finns faktiskt också, liksom Piteå-Tidningen. Men hundraprocentig täckning i de Luleåbaserade tidningarna med länstäckande ambitioner, åtminstone.

Om ”Nära gränsen” i NSD

Fin intervju i Norrländska Socialdemokraten om Nära gränsen i dag. Informativ och lokal i anslaget, men samtidigt intressant även för dem utanför Tornedalen, inbillar jag mig. Kul!

Ska komma en artikel i Norrbottens-Kuriren också vad det lider. Roligt!

Då återstår bara riksmedierna. Komsi komsi, ingen orsak att vara blyg, jag bits inte.

Midsommarregn

Samtidigt som övriga Sverige verkar ha haft sommarsol och härligheter under midsommarhelgen har vi i nordligaste norr haft fyra dagar av oavbrutet regn. Satan i gatan vad det har öst ner. Nu lagom till helgens slut går det dock att ana något blått ovan oss, så det är väl bara att hålla tummarna.

Firandet har givet förutsättningarna varit väldigt stillsamt. Johannes föräldrar kom och åt midsommarmiddag här i fredags, men mer än så blev det inte. Däremot trotsade vi regnet på lördagskvällen och ordnade barnvakt och gick på proggfest på Hembygdsgården, där Höstorkestern spelade tills natten blev tidig morgon, tror klockan var runt fyra när vi cyklade hem genom ösregnet. Således lite matt i lacken i dag.

I morgon startar en rätt intensiv vecka, först med promofix där ett par från Storytels sociala medier-avdelning ska komma upp hit för att ordna content tillsammans med mig inför premiären av Nära gränsen nästa vecka. Så fort de åkt reser jag och kidsen ner till Gästrikland med nattåget på onsdag kväll.

Norstedts backar mot Akademibokhandeln gällande Millennium

Så Storytel/Norstedts backade mot Akademibokhandeln gällande tremånadersexklusiviteten för den kommande Millennium-boken Hon som måste dö. Bokus Play undantas, boken kommer att finnas för streaming även där från dag ett samtidigt som Bookbeat och Nextory får vänta tre månader. Därmed kommer inte Akademibokhandeln att bojkotta titeln i sina fysiska butiker eller i sin nätbokhandel Bokus.

Nu är visserligen Bokus Play den otvetydigt minsta aktören på marknaden. Men när två av fyra aktörer får boken i stället för en av fyra blir ordet exklusiv ändå missvisande, snarare blir det så att två aktörer bojkottas eller utestängs, på samma sätt som att Storytel bojkottas av Bonnierförlagen gällande nya titlar.

Lite surt för Lind & Co kan jag tycka. När de lät Dag Öhrlunds nya Truut-deckare Ingen lämnas kvar bli Storytelexklusiv i ett halvår ”belönades” de med att boken slängdes ut från Akademibokhandeln, men när Storytel/Norstedts själva ställdes inför samma risk med Millennium, backade de i god tid innan försäljningsstart. Jag hoppas att Lind & Co får möjlighet att nu göra detsamma, men i det fallet är nog skadan redan skedd, Öhrlunds bok är snart en månad gammal, närmast antik i den nyhetshetsande bokhandeln där nya sommartitlar står på tur.

Vad blir nästa steg? Kan Bonniers börja använda sin nätbokhandel Adlibris som hot på ett liknande sätt som Akademibokhandeln gjort? Ge oss Millennium till Bookbeat, annars raderar vi boken från Adlibris databas? Situationen är inte lika självklar, Akademibokhandelns resonemang har varit att de vill kunna erbjuda titlar i samtliga sina egna kanaler om en bok existerar i de aktuella formaten. Adlibris har ingen formell koppling till Bookbeat mer än att de båda ägs av Bonniers – det är inte ”deras” streamingtjänst på samma sätt som Bokus Play är Akademibokhandelns. Men vem vet, det verkar vässas knivar överallt för tillfället, så inget skulle längre förvåna mig.

På ett personligt plan kan jag känna att Bokus Play framöver skulle kunna bli ett attraktivt komplement till mitt Storytelabonnemang om den uppkomna bojkottsituationen från Bonniers gentemot Storytel blir bestående. Onekligen är det så att de olika Bonnierförlagen publicerar en del titlar som jag gärna skulle ha tillgång till, och till skillnad från konkurrenterna erbjuder Bokus ett basabonnemang för 79 kronor där man får lyssna på en titel per månad, vilket jag tror skulle täcka mitt ”Bonnierbehov”. Det som bromsar är att Bokus Play till skillnad från Storytel, Bookbeat och Nextory bara är en ljudbokstjänst, och jag vill gärna ha möjligheten att kunna växla mellan lyssning och läsning, något jag börjat göra mer och mer beroende på situation.

Sajtstrul och Stockholm

Nå. Inte nog med att mitt Blogg 100-bloggande i år haltade, så fort det var överståndet fick Binero för sig att klappa ihop. Sajten har legat nere i två dygn med lite kortare avbrott då den fungerat. Nu har den dock rullat i ett par timmar utan problem, så det är väl bara att hoppas att det håller i sig. Men på Bineros driftsida anges problemen i skrivande stund som fortsatt pågående, så det finns väl risk att sajten dyker igen.

Hur som helst, jag är i Stockholm, ska presentera en spännande grej i morgon bitti och var i går kväll ut och drack fem enheter alkohol (fyra öl, ett glas lava) med Peter i Gamla stan och på Söder, vilket väl i den här åldern får räknas som en helkväll. Således är jag en smula trött i bollen i dag, men ska väl åtminstone försöka transkribera ut en intervju jag gjorde på Icehotel i går förmiddag innan jag reste ner.

Blogg 77

Herregud vilket katastrofalt Blogg 100-år. Efter att varje år ha mäktat med sisådär 94 till 96 inlägg mellan 1 mars och 8 juni, blev årets resultat blott 77, inklusive detta avslutande inlägg. Herre jistanes.

Ursäkter? Tja, jag har befunnit mig i den mest skrivintensiva fasen någonsin under min författarkarriär under dessa månader – mer om det om sisådär en vecka. Det har påverkat till viss del, inte tu tal om den saken. Men är det bara därför? Jag har ju trots allt befunnit mig i intensiva skrivarperioder varje vår sedan jag började skriva Virus våren 2016…

Nja, antagligen inte. Till viss del handlar det säkert om att själva evenemanget Topp 100 inte existerar längre också, och att det är lite trist att sträva på ganska så ensam. Läget var visserligen likadant även i fjol, men eftereffekten för mig personligen kanske var lite mer levande ännu då, jag vet inte.

Eller så har jag bara blivit latare. Det kan vara så också.

Har jag skrivit något vettigt under dessa månader då? Tja, bland de bloggexklusiva texterna har det väl varit rätt då skralt. Mitt inlägg om Babels inslag om ljudböcker är väl det som blivit mest delat och läst under de här månaderna, och sedan har jag ju skrivit rätt mycket på sistone om det här med Bonniers/Storytel-konflikten och de efterföljande exklusivitetsbråken. Jag har också börjat göra en vana av att publicera mina litteraturkrönikor i Västerbottens-Kuriren här med några veckors eftersläpning. Inser nu att jag inte publicerat vårens sista här i spalterna än – missade alltså öppet mål att nå Blogg 78. Illa. Men den får komma till veckan i stället.

Dessutom låter ju Blogg 77 faktiskt bättre.

Okej, nog om detta för i år. Nytt försök 2020! Jag behöver dessa bloggintensiva månader, de håller dessa spalter levande.

Blandad tisdagskompott

Några spridda noteringar:

• Youtubern Lea Wallin har nu lagt ut en film från sin helg på Nordsken, och ungefär 13 minuter in i klippet där hon filmat från stora scenen när hon tårtades är Tage med i några korta sekvenser. Med bakgrund i helgens inlägg, alltså.

• Vi körde hem från Skellefteå via 95:an och E45 i lördags, det vill säga Silvervägen respektive Inlandsvägen, en lite längre och långsammare sträckning jämfört med att bränna norrut längs kusten via E4 och sedan E10, men ack så mycket trivsammare. Jag gillar verkligen inlandet, skogarna och de böljande landskapen, och kände ett sug efter att vika av från huvudrutten flera gånger bara för att rulla in i en del byar längs vägen och kika. Men det är väl inte riktigt läge för det när man har en nio- och en sexåring i baksätet som redan i grundläget är måttligt roade av att sitta i en bil uppåt femtio mil en lördagseftermiddag och kväll. Nu blev det ett kortare depåstopp i Boliden, middag vid campingen i Moskosel och en kvällshandling på Ica i Jokkmokk så att vi skulle slippa möta ett tomt kylskåp när vi kom hem framåt tio på kvällen. Katterna var glada att se oss, Ejda vägrade släppa minstingen Lena Nyman så länge hon var vaken.

• Har varit extremt inaktiv på TVdags de senaste månaderna, eller ja, senaste året egentligen, i våras var jag inte ens med på The Walking Dead-cirkeln, som jag annars alltid deltagit i. Tidsbristen har varit rätt enorm i våras, mer om det senare. Men hur som helst, jag tänkte ta mig i kragen lite. Skrev en kort grej i går kväll om första serietrailern till Apples kommande tv-tjänst (Joel Kinnaman som gör huvudrollen i rymddramat For All Mankind), och tänkte försöka få till en recension av säsongspremiären av Fear the Walking Dead senare i veckan. (Bra att jag skriver det här, då måste jag ju göra det, eller hur?)

Hög puls

Framträdandeintensiva dagar för familjen Åberg/Ögren just nu.

Det började i tisdags när Johanna höll två föredrag inne på Navet i Kiruna om landsbygdens förutsättningar inom turistnäringen här uppe i norr, fortsatte i går med att det var premiär på Folkets Hus (och lapp på luckan!) för musikalen Vakna Tellusianer! som klass F-3 arbetat med under hela läsåret, där Tage spelar en av huvudrollerna. I kväll är det så dags för mig att ha mitt författarsamtal med Mats Söderlund på stadsbiblioteket inne i Kiruna, samtidigt som Tage spelar sin andra föreställning på Folkets Hus här hemma i Vittangi. I morgon reser så Johanna ner till Stockholm för ett jobbmöte hos Visit Sweden, samtidigt som jag ska rodda med en informations- och filmkväll på Folkets Hus här i byn. Framträdandena avslutas så med att Johanna ska prata om sin familjeekonomibok Mamma, pappa, pengar på Pamojafestivalen inne i Kiruna på lördag eftermiddag.

Däremellan ska vi även lyckas klämma in det årliga cykelloppet Vittangirundan på lördag förmiddag. Därtill hann jag även före musikalföreställningen i går åka in till Kiruna med Ejda för veckans ridlektion, där jag blev  rätt så hårt biten i låret av valacken Krokus. Det är hårt att vara hästpappa.

Tidens tand

Hade orsak att sparka igång min gamla älskade Powerbook i morse, behövde rippa en dvd inför en filmvisning vi ska ha på Folkets Hus på fredag kväll, och eftersom det var cirka 700 år sedan jag ägnade mig åt något sådant, vände jag mig till den gamla trotjänaren, där det fortfarande fanns programvara för detta inlagt.

Drabbades som vanligt av kraftig nostalgi, och började efter avslutat dvd-värv småjobba på den numera femton år gamla datorn. Som vanligt gick det lite trögare än senast, det är ju faktiskt smått sinnessjukt att allting hela tiden ska behöva starkare och starkare maskiner, trots att det jag sysslar med i dag på det stora hela är detsamma som för 2004 när datorn var sprillans ny. Nu drogs fläktarna igång bara av att jag loggade in på Gmail.

Spiken i kistan kom dock när jag skulle logga in på WordPress för att skriva det här blogginlägget. Det gick inte längre, access denied var beskedet jag fick följt av något servertjofräs, möjligen har det att göra med den där php-uppdateringen jag gjorde i vintras, jag vet inte, har inte tid att undersöka saken djupare just nu.

Oavsett bakomliggande orsak gjorde det mig sorgsen. Nej, självklart kan jag inte förvänta mig att en femton år gammal dator ska kunna användas på samma sätt i dag som då, men att jag inte ens ska kunna logga in på min blogg (med tretton år på nacken)?

Mörker.