Kategori: Livet och sånt

Snöfritt 2019

Jag har ju glömt att rapportera när årets snö försvann! Jag brukar alltid försöka hålla koll på vilken dag den sista strängen av den riktiga vintersnön försvinner (får vi ett bakslag nu med snöfall som ligger typ någon dag räknas det alltså inte).

I lördags förra helgen, den 11 maj, inföll det magiska datumet. Det var det tidigaste under de år jag fört bok – i fjol var det 15 maj, och 2015 samt 2016 var det dagens datum, det vill säga 17 maj. 2017 var vi i New York hela maj, så det året har jag ingen koll på.

Faktum är att det var nära att ske redan i slutet av april i år, hade den tidiga värmeböljan fortsatt någon dag till hade gården blivit bar redan då.

Bilden togs på eftermiddagen, och framåt kvällen startade hällregnet som avgjorde dess öde.

Valborg

Bra fart på årets majbrasa. Bra fart på kidsen också, Ejda for runt på hembygdsområdet som en furie med en kompis från dagis och Tage och hans kusin plumsade i älven nästan upp till midjan när de stojade omkring. Det är som ett skämt med honom, tror aldrig det har hänt att han inte blivit blötast av alla när han lekt.

Efteråt hängde vi kvar nere vid älven tills det blev kallt, firade att isen försvunnit genom att kasta macka.

Okej maj, nu kör vi. Jag har en bok att färdigställa.

Vinbärsdoft

Drygt fjorton grader varmt här i dag på seneftermiddagen. Därav uteskrivarpremiär på verandan, föregått av att jag grävde fram vårt dike vid gårdskanten, som när det flödar fritt stoppar trädgården från att omvandlas till en insjö under snösmältningen precis där lekstugan står. Ett något bökigt jobb då delar av dikesområdet ligger vid vinbärsbuskarna vars grenar böjs ner av snötyngden precis där jag måste gräva, men med lite svordomar, tålamod och ett par bra stövlar löser sig det mesta. Och när man är klar med eländet luktar man åtminstone vinbär.

Om bara det även kunde gälla bokskrivandet.

Stockholms-Daniel

Jag reste ner till Stockholm i dag, vandrade gatorna jag lekt som vuxen, gick till mitt gamla jobbstammisfik Blå Lotus framåt kvällen och skrev, de har numera öl- och vinrättigheter så jag unnade mig en Starobrno. Gick hem via den lokala indiern, tog med hämtmat och kollade halva säsongsavslutningen av The Walking Dead men hade inte ro att fullfölja, måste jobba lite till, ligger efter, samla tecken, borde skriva klart en scen där två poliser diskuterar ett eventuellt mord och det går långsamt för jag har aldrig skrivit något sådant tidigare, inte på det sättet.

I morgon kväll går Storytels ljudboksgala av stapeln på Gamla Riksarkivet, Storytel Awards som det numera heter. Det ska bli roligt, min förläggare Anna har varit djupt involverad i förberedelserna och hon verkar extremt stressad för att allt ska klaffa, bågen är tydligen hårt spänd och siktet inställt mot stjärnorna.

Men innan dess – full skrivardag. Klockan är ställd på 06.30. Sovmorgon kan jag ha när jag går i pension.

En kvinna bland män

Vi visade En kvinna bland män på bion här i Vittangi i kväll, och jag och Johanna gick dit. En ganska lågmäld film, som ändå oerhört effektivt synliggjorde den enorma uppförsbacke kvinnor stått inför, och i ärlighetens namn ännu står inför. Ett bra hjälteporträtt, som dessutom till stora delar verkar berätta den sanna historien om Ruth Bader Ginsburg.

En grej, dock: I filmen blir Bader Ginsburgs relation till Sverige belyst enbart genom en anekdot om sambeskattning av svenska gifta par, berättad på en fest av Ginsburgs man. I verkligheten är hennes svenska koppling djupare. Jag saxar från engelskspråkiga Wikipedia:

From 1961 to 1963, Ginsburg was a research associate and then an associate director of the Columbia Law School Project on International Procedure; she learned Swedish to co-author a book with Anders Bruzelius on civil procedure in Sweden. Ginsburg conducted extensive research for her book at Lund University in Sweden. Ginsburg’s time in Sweden also influenced her thinking on gender equality. She was inspired when she observed the changes in Sweden, where women were 20 to 25 percent of all law students; one of the judges whom Ginsburg watched for her research was eight months pregnant and still working.

Fint!

Lördag

Min pappa anlände hit med nattåget i dag, fem och en halv timme försenad. Trist att lördagen närapå försvann så klart – det är rätt stor skillnad på ankomst klockan nio på förmiddagen och halv tre på eftermiddagen – men som det blev hann jag åtminstone skriva ett par timmar innan jag körde in till Kiruna och hämtade honom, kidsen hade dragit till sina kusiner och lördagslugn rådde.

Känner att jag borde skriva något mer inspirerat, vad som helst egentligen, men huvudet står still. Lika bra att stoppa här då, helt enkelt.

Heldag

En sådan där dag när jag varit igång konstant, med resultat att huvudet känns snurrigt och fullständigt urlakat nu vid sänggång.

Tog 06.40-bussen in till Kiruna, började skriva direkt i mobilen på bussen, fortsatte non-stop fram till lunch då jag tog en promenad samt åt, fortsatte därefter tills bussen gick hemåt igen 16.40, då jag fortsatte i mobilen. Väl hemma pausade jag för middag innan det var dags för styrelsemöte via Skype med Norrlitt. Avvek efter en dryg timme eftersom jag lovat Ejda att vi skulle ge oss ut och leverera inbjudningskort till hennes födelsedagskalas före sänggång, vi snurrade runt på byn i bilen uppåt en timme i den närapå storm som rådde och Ejda skulle prompt gå ur själv varje gång och läsa på brevlådorna så att hon placerade kuverten rätt. Väl åter hemma fyllde jag diskmaskinen och skrev ytterligare en halvtimme samtidigt som Johanna lade Ejda (Tage hade slocknat på soffan redan innan mitt styrelsemöte var slut, sin vana trogen), innan vi klämde ett avsnitt Modern Family och gick till sängs.

I morgon ringer klockan återigen före klockan sex, samma arbetsschema stundar. Kanske bäst att sova nu då, helt enkelt.

Littfest dag ett

Trots att torsdagskvällen var lugn och jag hade ställt klockan i går morse först på 08.00, vaknade jag så klart alldeles för tidigt enligt lagen om småbarnsliv. Låg ett tag och försökte somna om, men sträckte mig därefter efter telefonen för att kolla tiden: 05.36.

Ridå.

Har varit såsig hela dagen, men såg ett par fina seminarier – roligast var ”Vem sköt John F Kennedy?” – ett samtal om Kent Wernes bok Allt är en konspiration, modererat av Gabriella Håkansson, och stod vid bokbordet ett par timmar, det senaste Provins-numret sålde ärligt talat som smör.

Hade ambitionen att även försöka få ur mig några rejäla skrivtimmar under dagen, men såsigheten gjorde att det lilla jag till sist fick ner i dokumentet ärligt talat kändes värdelöst.

Avvek tidigt från kvällsprogrammet på Bildmuseet, passerade Max och köpte nuggets, minimorötter och Sprite Zero på väg tillbaka till hotellet och tänkte nu avsluta dagen med ett avsnitt av något så ickelitterärt som The Passage.

I morgon hoppas jag komma upp tidigt, äta frukost och skriva lite, gå till festivalen och se seminariet med Sara Stridsberg, sitta vid bokbordet en timme, skriva ett par timmar, gå på seminariet ”Konsten att göra onytta – om kulturpolitikens politisering” (som jag tror blir betydligt mer spännande än den något omständliga titeln antyder och som vi inom Norrlitt står som arrangörer för) och därefter förhoppningsvis hålla ut betydligt längre än i dag när festivalen på kvällen avslutas med festligheter på Norrlandsoperan.

Littfest dag noll

Första Umeådagen avklarad. Fint och ganska stillsamt årsmöte för Norrlitt/FC Norr på Bokcafé Pilgatan, följt av släppfest för Provins i samma lokal. Därefter promenerade jag och Victor Estby från Bokdagar i Dalsland ner till Väven där Po Tidholms och Sofia Mirjamsdotters Norrlandspodden firade 50 avsnitt på Gotthards krog. Hängde där med dem i någon timme innan resten av Norrlittgänget anslöt, och jag promenerade hem till hotellet tillsammans med David Väyrynen.

Resan ner gick för övrigt bra, men var en snöröksfest av rang under bussfärden längs E4:an, främst mellan Piteå och Skellefteå. Ett under att chauffören såg något överhuvudtaget.

I morgon börjar Littfest på allvar. Skoj ska det bli!

16 timmar lördag

En sådan där nonstoplördag i hemmets vrå avklarad.

Upp halv åtta, städade lite, gjorde frukost till kidsen och mig själv, satte igång en tvättmaskin, lade ut annonsen för dagens biomatiné på Facebook, skrev en halvtimme, gick med kidsen på familjegympan, återvände hem, stack ut och sprang sex kilometer, kom hem, gjorde lite lunch, duschade och hängde tvätt, skrev tjugo minuter, gick med Ejda till Folkets Hus och förberedde och öppnade biocafét, sålde godis, läsk och popcorn, såg Röjar-Ralf kraschar internet (40 besökare), städade biosalongen, gick till affären, skrev en halvtimme, gjorde pizza till kidsen, körde till svärföräldrarna och hämtade en sladd, städade i köket, började packa, kollade Mello (Ejda röstade på Anna Bergendahl, Tage på Vlad Reiser), gjorde varma mackor, åt dem framför Sex Education, satte alla telefoner och plattor på laddning inför morgondagens minisemester ner till Luleå och Piteå, matade katterna, låste ytterdörren, gick till sängs, skrev ett blogginlägg och publicerade.

100 dagar blogg även i år

Andra året utan Blogg 100! Då kopierar jag mitt upplägg från i fjol och kör även 2019 en privat bloggutmaning i dagarna 100.

Jag kopierar även en del av det jag skrev förra året:

Det vore helt enkelt en katastrof för den här bloggens årsstatistik om jag inte piskade mig själv att skriva dagligen åtminstone dryga tre av årets tolv månader.

Nej, det är inte bara därför, i grund och botten handlar det om att jag älskar det här lilla hörnet av internet, jag har för bövelen skrivit i den här spalten i elva och ett halvt år vid det här laget, det vill säga mer än en fjärdedel av mitt liv (27 procent om iPhonens kalkylator räknat rätt).

Men det skadar ju inte att ha en morot för att hålla uppe tempot. Så häng med!

Ett år senare har statistiken ändrats till 12,5 år och drygt 28 procent av livstiden. Nog bör jag väl hålla i åtminstone tills jag når en tredjedel av livstiden? Om jag räknar rätt borde det infinna sig redan år 2022 (15,5/47). Ska jag blogga tills jag är uppe i minst hälften får jag hålla igång fram till mars 2038, då har jag bloggat i 31,5 av mina 63 år i livet.

Bara att bita ihop.

Upp och ner, in och ut

Underligt väder vi har. I fredags morse hade vi -34 grader tidigt på morgonen, varefter temperaturen stadigt började stiga. I går mitt på dagen hade vi +3, och jag och Ejda gav oss ut på en skidtur. I dag nådde termometern +5. En diff på närmare 40 grader alltså, inom spannet av ett par dagar. Stabilt klimat, verkligen.

Tog vädertillfället i akt och genomförde årets första jogg, en oerhört maklig femkilometare i dag på eftermiddagen. I kväll skeppade vi kidsen till mommon och moppon för att bada badtunna medan vi gick på bion och såg The favourite. Väl åter hemma vid halv tio-tiden hade Karlsson, som varit på vift sedan klockan sju i morse och som vi börjat bli lite oroliga för, behagat återvända hem. Han var inne i tio minuter, blev därefter stissig och slutade inte jama förrän vi släppte ut honom igen.

Vårkänslor, kallas det väl.