Stockholm får en ny litteraturmässa i vår

Göteborg må ha bokmässan, men i Stockholm satsas det till våren på en litteraturmässa. Det damp just ner ett pressmeddelande i inkorgen om att det i april vankas en nysatsning på Kulturhuset som blir gratis för besökare. Jag klistrar in.

Stockholms litteraturmässa hålls för första gången på Kulturhuset/Stadsteatern den 15–16 april 2016. Det ska bli en årligt återkommande mässa med litterärt fokus som lyfter fram den mångfald av förlag som finns i Sverige. Mässan kommer att ha ett femtiotal utställare, samt programverksamhet på flera scener. Evenemanget invigs på kvällen fredagen den 15 april och fortsätter med utställare och programverksamhet på lördagen.

Initiativtagare är Martin S Halldin, förlagschef på Bokförlaget ETC, och Lina Rydén Reynols, redaktör på Albert Bonniers förlag (tidigare redaktör på Bokförlaget Tranan).
– Vi saknade själva en större litteraturmässa i Stockholm, och bestämde oss för att göra något åt saken, säger Martin S Halldin och Lina Rydén Reynols.

Förutom förlag kommer även tidskrifter att finnas bland utställarna. Alla utställare kommer att få lika mycket utrymme till sitt förfogande. Evenemanget ska vara gratis för besökare, för tillgänglighetens skull.
– Vi är glada att kunna samarbeta med Kulturhuset/Stadsteatern. Vi var ute efter en plats som gör litteraturmässan fysiskt tillgänglig för många, och där vi förhoppningsvis kan nå personer som inte automatiskt söker sig till litterära evenemang, säger Martin S Halldin och Lina Rydén Reynols.

Programverksamheten är en viktig del av mässan, och programpunkterna kommer att ta sig vitt skilda uttryck.
– Det här ska vara en mässa för litteraturen och därför satsar vi också på ett starkt program. Vi tror att fler röster gör litteraturscenen mer levande, och vill gärna försöka hitta former som inte enbart innebär uppläsningar och författarsamtal.

Utställare och program kommer att presenteras under våren 2016.

Stockholms litteraturmässa drivs som en oberoende ideell förening. Styrelsen består förutom Lina Rydén Reynols (ordförande) och Martin S Halldin av Eric Ericson, Daniel Gustafsson Pech och Anna Hallberg.

Spännande initiativ, och en udda blandning av stort och smått bland initiativtagarna. Eller ska man vara försiktig med att tolka faktumet att de två grundarna kommer från ETC respektive Albert Bonniers Förlag som att mässan är initierad av dessa förlag?

UPPDATERING: Initiativtagaren Lina Rydén Reynols kommenterade just inlägget, och skrev bland annat så här gällande förlagskopplingen: Jag och Martin S Halldin är visserligen förlagsarbetare, men mässan drivs som en oberoende ideell förening och är inte på något sätt kopplad till våra arbetsplatser.

Tur och retur

Åter i norr efter två veckors vistelse i södern. Körde upp i går med fullastad bil medan resten av familjen flög, maratonkörde längs E4:an de 125 milen, kom iväg först efter lunch från Stockholm och rullade således in på gården i Vittangi först klockan kvart i tre i morse. Väl hemma fann jag Johanna vaken med en sovvägrande Ejda, så det dröjde ytterligare en timme innan jag kunde somna in vid tvååringens sida, bara för att väckas av samma dam tre timmar senare. Således en smula mör i dag.

Nonstopkörning längs E4 plus E10 två tredjedelar av Sveriges längd är inget jag rekommenderar som regelbunden syssla. Inlandsvägen är betydligt trevligare och heller inte direkt längre sett till avståndet men däremot gällande tiden det tar att köra, så i regel hamnar jag på E4:an och begagnar mig därtill oftast av de faciliteter som finns direkt längs vägen. Denna gång inbegrep detta tankning samt kaffe- och bullköp på OKQ8 vid Tönnebro, Sibyllamiddag inköpt i Örnsköldsvik och inmundigad på rastplatsen Mosjön ett par mil längre norrut, därefter ny tankning och kaffepåfyllning på OKQ8 i Skellefteå och en avslutande kissning i skogen vid en P-ficka någon mil söder om Gällivare.

Det fina med att lägga nära trettio timmar av ensambilkörning på en tur- och returresa till Stockholm är de långa stunder av oavbruten ljudbokslyssning det ger möjlighet till. Den här resan tog jag mig äntligen an Stephen Kings tegelsten Under the dome som klockar in på trettiofyra timmar, jag hade hunnit en bit in på timme tjugosju när jag rullade in på gården – väl spenderad tid!

Här uppe är det mesta sig likt, bortsett från att det nyklippta gräs som vår gård stoltserade med när vi reste ner nu ser ut som en sommaräng igen.

Morgondagens bekymmer.

Familjestockholmsliv

Extremt mycket familjeliv i detta nu, vi kramar musten ur Stockholm ur barnperspektiv. Bad på Eriksdalsbadet och vid Tantolunden de soliga dagarna i början av veckan, lekplatser i massor, besök på leklandet Kaatach i Tyresö och middagar i Älvsjö hos ex-bokhoran Jessica och på Nyfiken Gul med barnens farfar och faster (där Tage var så nöjd med servicen att han gav en något förvånad servitör en stor kram när vi gick).

Har knappt öppnat datorn på hela veckan, och de få gånger jag gjort det långtifrån använt den till något vettigt.

unnamed-2

Katten Karlsson

Ett sådant där stressigt Stockholmsbesök avklarat igen. Flög ner i går eftermiddag, tog pendeln till Södra station, hastade till lägenheten, slängde av mig väskan och tog på mig shorts och löparskor, sprang till tunnelbanan och hann på biljetten från Arlanda åka ner till Sköndal efter byte till buss vid Gullmarsplan. Gick hem till Julia och spelade in TVdags-podd, sprang sedan de 7,5 kilometrarna hem igen genom de södra närförorterna jag lekt som barn, eller åtminstone som 25-åring under mina första Stockholmsår då jag bodde i först Skarpnäck och därefter Gullmarsplan. Landade i lägenheten igen vid åtta och slängde iväg ett sms till Morgan med förfrågan om en kvällsöl eftersom solen sken så fint. När han avböjde på grund av utlandssemester var det dock inte utan att jag någonstans kände en viss lättnad, jag var rejält trött och nöjde mig med pizza, folköl och ett avsnitt Better call Saul i tv-soffan i stället, innan jag jobbade lite före sänggång.

Upp kvart i sex i dag, hastig promenad till pendeln igen men den här gången åkte jag ända till Uppsala, promenerade längs studentårens gator och drabbades som vanligt av akut nostalgi av det bitterljuva slaget. Framme vid målet hos Gunnar och Elin blott ett stenkast från Carolina Rediviva där jag spenderat så mycken studietid åt ena hållet och ett stenkast från lägenheten jag bodde i ett par år på Åsgränd åt andra hållet hälsades jag i dörren genom att bli riven på handen av kattungen Fluffis så att blodvite uppstod.

För det var det som var målet med denna resa. Fluffis, eller Karlsson som vi tänkt kalla honom, född i Pelle Svanslös hemkvarter (bokstavligen), har nu flyttat norrut. Jamandes i den lilla kattväska vi köpt för ändamålet följde han mig trots allt utan större tecken på oro ner till pendeln igen, ut till Arlanda, genom säkerhetskontrollen, in i flygplanet och upp i luften. Nu har vi precis börjat inflygningen mot Kiruna, och Vittangi får snart en ny invånare.

Det här är Karlsson. Han är med oss nu.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Säg hej till Karlsson.

Stockholmsblicken

Intressant studie som Institutet för Mediestudier gjort gällande journalisters bostadsort som presenteras i dag. Kort uttryckt kan man väl säga att det finns en rejäl överrepresentation av journalister på vissa ställen i landet, och många områden där det inte finns några alls. Åtminstone inte yrkesverksamma som är medlemmar i Journalistförbundet – det är enbart dessa som ingår i studien.

Ser att ganska många verkar göra något sorts självironiskt narr av undersökningen i mitt twitterflöde i dag, och visst – självklart finns det logiska förklaringar till att det finns en överrepresentation av journalister i exempelvis Stockholm eftersom det är där många jobb finns, men självklart är det också så att det finns ett problem i det här, eftersom vi färgas väldigt mycket av den omgivning vi befinner oss i. Många verkar försvara sig med att de egentligen är lantisar eftersom de är inflyttade stockholmare, men jag tycker att Po Tidholm uttrycker det bra i den här intervjun i Journalisten gällande undersökningen, när han pekar på att problemet är var man bor, inte var man kommer ifrån. Vi färgas oerhört fort av den vardag vi lever i och eftersom notiserna om den pågående nedmonteringen av den journalistiska verksamheten utanför Stockholms tullar är närmast dagliga nu, är det här ett problem som bara fortsätter växa.

Jag har länge haft ambitionen att försöka få ur mig något vettigt och genomtänkt om just det här, hur mina egna perspektiv har förändrats de senaste åren i och med flytten norrut och hur det har fått mig att se på stockholms- eller kanske till och med södermalmslivet annorlunda, men tiden tiden tiden kontra pengarna pengarna pengarna.

Någon gång.

———

Kiruna kommun når för den delen nästan upp till riksgenomsnittet – 1,2 journalister per 1000 invånare jämfört med 1,4 i snitt. Den kraftiga journalistöverrepresentationen i Stockholmsregionen gör dock att rikssiffrorna blir rätt skeva, för trots att Kiruna som sagt ligger under snittet för hela landet, så hamnar de på plats 28 av 290 i kommunrankningen.

———

Det är för den delen inte bara journalister som är överrepresenterade i Stockholm, utan även författare, något jag bloggade om i samband med Författarförbundets årsstämma i fjol. Det jag skrev då gällande den snedfördelningen gäller så klart även för journalisterna: Vad blicken vilar på i vardagen påverkar vad vi väljer att skriva om.

Se bussen röra sig i realtid

Det här har redan snurrat på alla större tekniksajter de senaste dagarna men orka bry sig om att vara sen på bollen:

Otroligt fascinerande karttjänst för visualisering av kollektivtrafik som det schweizisktyska företaget GeOps tagit fram. Zooma in på kartan i världens större städer, och se pendeltåg, tunnelbanetåg, spårvagnar och bussar röra sig i realtid. Klicka på en av dem, och få upp dess linjenummer och sträckning. En del positioneringar bygger på verklig gps-data, andra på simuleringar av tidtabeller.

Okej, det här kanske är extra spännande för oss som både råkar vara svaga för kartor och kollektivtrafiksystem, men jag tror att vem som helst kan imponeras av tjänstens utförande, plus att den faktiskt har potential att vara verkligt användbar. Visst kan du vid exempelvis busshållplatser redan i dag ofta se på en skärm vilka bussar som är i antågande, men om du exempelvis är på tillfälligt besök i en stad säger egentligen inte information som 55 Hjorthagen 3 min särskilt mycket. Men skulle du även på en karta enkelt få upp den ankommande 55:ans linjesträckning, och se att den under sin färd mot slutstation Hjorthagen faktiskt passerar rätt nära platsen du är på väg till – ja, då är mycket vunnet.

Södermalms kollektivtrafik

Nu får jag erkänna att jag faktiskt inte har stenkoll på om någon av landets kollektivtrafiknät redan har en sådan här tjänst, men om inte – ring GeOps!

Prisjakt

Åter i Stockholm, nu med hela familjen. Vi levde söderklyschaliv efter ankomsten, kastade i princip bara in väskan, bytte blöja och drog till Nytorget, där vi först åt middag på Urban Deli och sedan hängde på lekplatsen tills Ejdas händer hotade förfrysa. Eftersom vi rest 125 mil söderut räknade vi nämligen … ja, kallt med att det skulle vara varmt här och tog alltså varken på barnen vantar eller mössor när vi begav oss ut. Bad parenting.

Vardagsdetalj jag upptäckte i kväll: Trots att det omvända rimligen borde gälla med tanke på hur långt varor måste transporteras till Konsum i Vittangi, så är vår lokala Konsum-butik (och med Konsum menar jag i båda fallen Coop Nära) här på Blekingegatan på Södermalm dyrare än sitt nordliga syskon. En förpackning av Tages favoritpålägg Lördagskorv kostar två kronor mer här nere, ett stort paket blått Bregott likaså.

Storstadsbor. Bara dräller pengar omkring sig.

Sju hekto senare

Jag hade tänkt blogga om mina stockholmsäventyr, men begravdes i arbete så det får anstå till i morgon.

Rolig (?) ickejobbrelaterad detalj dock: Jag avbröt arbetet för att sticka ut och springa på seneftermiddagen, och vägde mig innan jag stack, och sedan igen när jag kom in. 6,5 kilometer genomsnittlig jogg minskade min vikt med 7 hekto.

Good to know.

Snålblåst

Jag tog flyget till Stockholm, rullar med flygbussen mot stan nu, skippade pendeltåget med avstigning på Södra station eftersom jag tänkte att det skulle vara trevligt att promenera genom stan från Centralen. Ingen hade berättat för mig att det bara skulle vara ett par grader varmare än Vittangi och rejäl snålblåst, dock. Jag har ju bara sommarjackan med mig, hörni. Tur att jag valde att inte lämna mössan i bilen på flygplatsen i Kiruna, i alla fall.

Hoppas hinna caféjobba ett par timmar på seneftermiddagen, följt av middag med DN-Mattias. I morgon jobbfix hela dagen och kvällsflyget norrut igen. Men frukta ej, på fredag tar jag hela klanen med mig söderut igen och stannar i dagarna åtta!

Vårväder då tack.

En miljon e-bokslån på Stockholms stadsbibliotek

E-boken har nått en symbolisk milstolpe i Stockholm, i går onsdag lånades den miljonte e-boken ut av biblioteket. Titeln som lånades ut var Annika Thors ungdomsroman En ö i havet från år 1996, i vilken två judiska systrar kommer till Sverige under andra världskriget efter att ha tvingats lämna det av nazisterna annekterade Österrike.

Stockholms stadsbibliotek skriver på sin hemsida att e-bokslånen numera står för 8 procent av deras totala utlåning, vilket alltså innebär att biblioteket har kommit bra mycket längre i e-boksutvecklingen än bokhandelsbranschen. Nu kan jag i och för sig tänka mig att siffrorna för Stockholm är högre än för landets bibliotek som helhet eftersom Stockholm har jobbat progressivt med e-boksutlåning rätt länge, men det är ändå intressanta siffror, snart en tiondel alltså, det är inte fy skam.

Jag tycker också att det är intressant att se att det var en äldre titel som blev miljonutlånet, även om Annika Thors En ö i havet är en bok som ännu trycks i nya upplagor på grund av det (tyvärr) ständigt aktuella temat. I början av (den något punkterade) e-boksboomen pratades det ju mycket om att e-böcker skulle möjliggöra att gamla titlar som inte funnits i tryck på länge åter skulle kunna finnas i lager, vilket ju Googles kraftigt skadeskjutna ”Vi ska scanna in all världens litteratur och göra den tillgänglig för alla”-projekt någonstans syftade till, exempelvis. På senare år har det inte pratats så mycket om det där och Chris Andersons ”långa svansen”-teori, men här har vi ett åtminstone någorlunda symboliskt exempel på att det kanske har bäring, trots allt.

Vi pratar småbarnsliv på Akademibokhandeln Skrapan

Är du föräldraledig och boende i Stockholmsområdet? Är du inte alls föräldraledig men råkar vara ledig på tisdag förmiddag nästa vecka (14/4) och är intresserad av småbarnsliv och hur familjens ekonomi förändras när ni får barn? Då tycker jag att du ska ta och bege dig till Södermalm, närmare bestämt till Akademibokhandeln Skrapan, där jag, Johanna och Jenny Rosander-Ney ska prata om våra böcker När två blev tre samt Mamma pappa pengar – En ekonomihandbok för föräldrar. Klockan elva drar det hela igång, jag antar att vi håller på ungefär en timme. Kom kom, det blir roligt och informativt!

Skärmavbild 2015-04-07 kl. 10.31.50

Mer information om evenemanget hittar ni här.

Klockan är ställd

Ansträngande grej med att bo här:

Gå upp tio över fyra för att skjutsa Johanna till gryningsflyget mot Stockholm, och sedan vara åter hemma strax efter klockan sex på morgonen, femton mil senare, lagom till att dra igång morgonbestyren med barnen (som under de cirka hundra minuter jag är borta, under överinseende av sin moppa, förhoppningsvis då precis har vaknat).