Adlibris ointresse möjliggjorde fusket hos Boktipset

Intressant avslöjande hos Boktugg i dag, de går ut med uppgifter om misstänkt fusk på den Adlibrisägda sajten Boktipset.se, ett bokcommunity där användarna själva får sätta betyg på, recensera samt diskutera böcker. Betygen och recensionerna används därefter av Adlibris på sidorna för dessa boktitlar.

Inga definitiva bevis kan presenteras utan det verkar handla om misstänkt aktivitet kring vissa böcker och förlag, ett stort antal konton har registrerats under kort tid och gett vissa utvalda titlar toppbetyg, som sedan per automatik presenteras på Adlibris. Hos Adlibris är man tydligen medveten om problemet enligt vd Johan Kleberg, som säger till Boktugg att det pågår en diskussion internt om hur de ska komma tillrätta med problemet.

boktipsetdump

Det här är så klart pinsamt för Adlibris, och jag hävdar att det här är ett problem som har kunnat uppstå helt enkelt för att de i princip lämnat Boktipset vind för våg. Sajten verkar ha fått sköta sig själv under ett stort antal år, den ser i princip ut som den gjorde vid lanseringen 2009 och tittar man på Om-sidan så är den senast uppdaterad 2013, och den officiella bloggen har inte uppdaterats på 15 månader, några regelbundna inlägg har inte lagts ut sedan tidig höst 2014.

Det här har också noterats av de användare som trots allt fortsatt att använda Boktipset, i forumet frågade en användare en vecka före jul 2015 varför sajten numera verkade uppdateras så sällan, och 16 dagar senare kom ett svar (dock inte från någon som jobbar med Boktipset utan en annan användare) som löd: Sajten verkar totalt ha dött under 2015. Jag började dubbelregga allt jag läst 2015 på både Boktipset och Goodreads, men nu är jag enbart Goodreadsaktiv då den här sidan verkar tvärdöd. Tråkigt, för det borde finnas underlag för aktivitet.

Att sajter dör är inget problem i sig, men det blir självklart ett allvarligt problem när en sajt som är så eftersatt och därmed säkert också dåligt kontrollerad tillåts styra betygsättningen av böcker hos Sveriges i särklass största nätbokhandlare. Visserligen har inte Adlibris någon topplista som baserar sig på Boktipsetbetyg utan de har bara topplistor baserade på försäljning vilket innebär att man måste klicka sig fram till de här titlarna för att upptäcka att de har höga betyg, men det ger ändå dessa titlar en fördel.

Dessutom verkar det som att de här fejkkontona satt i system att ge annat de betygsätter låga betyg, vilket dragit ner snittet på dessa titlar. Detta har bland annat drabbat Kalla Kulor Förlag, vilket fått förlagets ägare Hans-Olov Öberg att överväga en polisanmälan, enligt Boktugg.

Hur ska Adlibris komma tillrätta med problemet? Ett sätt är så klart att ändra möjligheterna att skapa konton på Boktipset, och kräva exempelvis att man kopplar konton till sitt Facebookkonto, och inte som i dag bara kan registrera sig genom att ange ett födelsedatum, ett namn och en mejladress. Det är så klart inte ett vattentätt system det heller och det exkluderar människor som inte använder Facebook, men det skulle skänka en ny form av trovärdighet åt sajten, som i ljuset av detta kan vara välbehövlig.

Sedan är frågan om det ens finns en marknad för ett svenskt bokcommunity. När Boktipset lanserades 2009 var det ett projekt lett av Sigge Eklund som ägdes av Bonniers och TV4 tillsammans, men efter en lovande start (jag hade faktiskt själv en Boktipset-blogg under några månader 2010 för att marknadsföra mina böcker) verkar ägarna och Eklund ha tappat intresset och sajten fick tas över av (tillika Bonnierägda) Adlibris, som alltså inte heller verkar ha gett den någon kärlek under överskådlig tid. Jag kan inte se att det skulle kunna ha någon annan orsak än att de anser att det kostar för mycket pengar att lägga resurser på tjänsten i jämförelse med vad den ger dem tillbaka.

Innebär detta spiken i kistan för Boktipset? Jag hoppas inte det, för dem som faktiskt använder tjänsten verkar hängivna. Men innan Adlibris fått ordning på det här med fejkkontona bör de starkt överväga att stänga av kopplingen till sin nätbokhandel.

PS. Adlibris vd Johan Kleberg påbörjade i går en två veckor lång sejour som gästbloggare hos Svensk Bokhandel. Ska bli spännande att se om han tar upp den här frågan där. DS.

UPPDATERING: Nu har Johan Kleberg på Adlibris gjort just detta.

Dags för Litteraturmässan

Den i höstas utannonserade Litteraturmässan i Stockholm går av stapeln i helgen. Jag hade gärna gått dit om jag råkat vara på sydligare breddgrader. Men ni huvudstadare – gå dit, Stockholm har saknat en sådan här tillställning sedan Textmässan somnade in för några år sedan.

Ett tips är att gå och lyssna på Elin Olofsson och Malin Nord, som klockan 12.15 pratar om det ämne som jag och Elin pratade om på Textival i Göteborg för två helger sedan, alltså Att vara skrivande i Norrland.

Och just det ja – det är fritt inträde, så alla har råd.

2800 kronor för en ny Kindle – jösses Amalia

Ryktena jag skrev om häromdagen gällande den nya läsplattan Kindle Oasis var sanna, i dag presenterade Amazon plattan för världen. 131 gram lätt, upp till 20 månaders batteritid med fodralet på (med vilket vikten dock ökar till rätt tunga 234 gram) och en för läsplattor rätt ovanlig och asymmetrisk form – om än praktisk vid läsning, skulle jag tro. Min önskan om kortare batteritid i utbyte mot en lättare platta visade sig därtill stämma – utan fodral sägs Oasis batteri bara klara två veckors normal användning, jämfört med cirka en månad för tidigare modeller.

En sak förvånade dock: Priset på 289 dollar, vilket blir cirka 2400 kronor på svenska. Detta räcker dock tyvärr inte i praktiken, Amazon skeppar inte sina Kindleläsare till Sverige från den amerikanska butiken, utan man får beställa från tyska eller brittiska Amazon. Från Amazon.de blir priset till Sverige 304 euro, vilket är 2800 kronor enligt rådande dagskurs. Med tanke på att deras standardläsare Kindle Paperwhite kan köpas för 120 euro (1100 kronor), är väl den enda kommentaren:

Yikes!

Kindle Oasis

Och den där drömmen jag hade om att Amazon äntligen skulle tillåta ePub – bara att fortsätta drömma.

Ingen högsta domstol för Apple om e-böckerna

Känns som att det var 100 år sedan det här var på tapeten, men i måndags skrevs slutligen det sista kapitlet i målet mellan det amerikanska justitiedepartementet å ena sidan och Apple och de stora amerikanska bokförlagen å den andra.

Eller ja, det var till sist bara justitiedepartementet mot Apple, bokförlagen har hunnit göra upp i godo men Apple har hårdnackat vägrat vika ner sig. I måndags nekade dock USA:s högsta domstol Apple prövningstillstånd, så nu är sagan all och Apple måste hosta upp 450 miljoner dollar i skadestånd.

De flesta är eniga om att Apple och bokförlagen verkligen bröt mot lagen när de gjorde upp om priserna på e-böcker långt tillbaka i forntiden när Steve Jobs fortfarande levde och iPaden precis hade lanserats.

Samtidigt verkar många också anse att lagbrottet ur konkurrenssynpunkt fyllde ett gott syfte, då målet var att bryta Amazons närapå monopol på den amerikanska e-boksmarknaden. Det finns en ironi i att justitiedepartementets beslut att stämma Apple och bokförlagen hjälpte Amazon att återta sin starka ställning, som under tiden då Apples avtal med bokförlagen var i bruk sjönk till cirka 60 procent. Enligt de senaste tillgängliga siffrorna jag sett har nu Amazons andel stigit uppåt 75 procent av marknaden, med Apples iBookstore som tvåa med 10-12 procent och Barnes & Noble som trea med 7-8 procent.

När jag senast tog upp det här ämnet, i samband med att den första domen kom i september 2013, skrev jag:

Apple säger att de tänker överklaga beslutet, och något annat var väl inte att vänta. Jag har dock svårt att se att de skulle kunna få domen mildrad, och tycker heller inte att så borde bli fallet. Att Apple och förlagen de facto konspirerade kring priserna visades rätt tydligt under rättegången, och även om de gjorde det för att stävja en konkurrent som hotar bli ett monopol, så följde de helt enkelt inte lagen.

I slutändan blev så också fallet. Nu vänder vi blad!

Vågar ingen kritisera Bonniers längre?

Svensk Bokhandels reporter Lars Schmidt går hårt åt Bonniers fortsatta maktexpandering på den svenska bokmarknaden. Med startpunkt i det nyligen aviserade beslutet att Adlibris tar över Cdons bokförsäljning skriver han under rubriken ”En skadlig tystnad” i dagens purfärska nummer av tidningen bland annat:

Varför hörs ingen diskussion om att Bonnierägda Adlibris lägger beslag på ytterligare uppåt 250 miljoner kronor av branschens totala försäljning? Och varför hörs inget om att Bonnierförlagen startat Bookbeat för att skumma grädden av den streamingmarknad för ljudböcker som det tagit Storytel tio år att bygga upp?

Det fanns en tid då Bonnierförlagen alltid diskuterades. Kritiker klagade över marknadsdominans, uppköp av konkurrenter och integration framåt och bakåt i näringskedjan tills Bonniers satt på nästan hela makten.

— — —

Nu hörs inte ett knyst. Alla viker ner sig. Ändå har Bonniers bara blivit större, starkare och brutalare. Varför är alla tysta?

Han anger själv några orsaker i texten, bland annat att bokbranschens kris gjort att kritiker haft fullt upp med att överleva och att den kritiska grupp av förläggare som samlade sig under paraplynamnet De oberoende har fallit isär av sig själv.

Om det förr fanns ett dussin öppna kritiker finns det i dag knappt en enda; Bonniers finns överallt på marknaden och rädslan för att hamna i onåd är för stor.

Skarpt tonläge. Ska bli intressant att se om någon vågar haka på och stämmer i bäcken eller om utspelet möts med tystnad.

Tolino håller Amazon stången i Tyskland

Såg en intressant detalj i senaste numret av Svensk Bokhandel, som går att anknyta till den eviga frågan kring Amazons vara eller icke vara på den svenska marknaden och vad deras etablering skulle innebära för våra inhemska aktörer.

I Tyskland, där bokhandlarna bestämde sig för att sätta hårt mot hårt mot den amerikanska jätten, har läsplattan Tolino och det bokhandelskonsortium som står den lyckats hålla Amazon relativt stången. På den växande tyska e-boksmarknaden – som utgör cirka fem procent av landets totala bokmarknad – har i dag Amazon 40 procent av marknaden, och Tolino 45. Den senares siffra ska därtill vara växande, har jag sett.

Nu är visserligen den tyskspråkiga marknaden väldigt mycket större än den svenska och därför mer tacksam att bygga en bra plattform för, men ändå, det behöver inte betyda död och förintelse bara för att Amazon knackar på.

Jag recenserade plattan Tolino Vision 2 före jul.

Adlibris ger upp abonnemangsdelen av Mondo

Svensk Bokhandel skriver i dag att Adlibris lägger ner abonnemangsdelen för ljudböcker på deras digitala plattform Mondo. Adlibris vd Johan Kleberg kommenterar nedsläckningen så här till tidningen: ”Ska man satsa på en prenumerationstjänst bör man göra det 100 procent dedikerat. Storytel fokuserar på en sak och är jätteduktiga på den. De har säkert 95 procent av marknaden.”

Tanken är att de prenumeranter som trots allt finns ska slussas över till Bonniers kommande ljud- och e-bokstjänst Bookbeat, som än så länge befinner sig i stängd beta.

Svensk Bokhandel skriver i sin rubrik att Adlibris lägger ner Mondo, men att nätbokhandeln planerar att stänga hela plattformen Mondo, som förutom abonnemangstjänsten för ljudböcker även inbegriper styckeförsäljning av ljud- och e-böcker, hittar jag ingen bäring för i texten, snarare verkar Adlibris göra sig av med abonnemangen för att kunna satsa hundraprocentigt på resten av den digitala butiken.. UPPDATERING: SvB har nu ändrat rubriken till den mer korrekta Adlibris skrotar sin prenumerationstjänst.

Att Mondos abonnemangstjänst försvinner är egentligen inte särskilt förvånande. Bonniers har haft stora problem med att få sina ljudbokstjänster att lyfta, något jag skrev om senast i höstas, och när de nu snickrar på den nya tjänsten Bookbeat som verkar bli en rak Storytelutmanare är det så klart smartare att lägga allt fokus där. Jag ser mycket fram emot att testa den när det blir dags.

——

Intressant för den delen att Johan Kleberg i intervjun med SvB fortsätter sitt korståg mot höga priser på digitala böcker. Han stack ut hakan rejält förra våren när han sa att nya e-böcker inte bör kosta mer än 99 kronor, och nu upprepar han den siffran när det gäller styckeförsäljning av ljudböcker: ”Vi anser att en nyhet inom digitalt ljud inte ska kosta mer än 99 kronor för kunden.”

Grattis Elib!

Spindeln i nätet för e-böcker i Sverige, distributören Elib fyller 15 år i år, och den svenska e-boken fyller alltså moppe, även om jag antar att det på något sätt hade gjorts e-böcker även tidigare (och Elib faktiskt grundades redan år 2000 enligt deras hemsida). Den allra första boken de distribuerade ut var Liza Marklunds Paradiset, Elib var från början ett initiativ från e-bokspionjärerna Piratförlaget.

Även om inte e-boken gjort den snabba resa till världsherravälde som en del förutspådde, så går utvecklingen i Sverige fortsatt rejält uppåt. 422 000 e-böcker såldes i fjol, vilket var en ökning med 36 procent från 2014, enligt ett nyhetsbrev de skickade ut nu på morgonen. Medföljde gjorde även en all time high-topplista, som ser ut som följer:

1. Femtio nyanser av honom av E L James (Norstedts)
2. Brobyggarna av Jan Guillou (Piratförlaget)
3. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson (Piratförlaget)
4. En man som heter Ove av Fredrik Backman (Bokförlaget Forum)
5. Femtio nyanser av mörker av E L James (Norstedts)

Grattis till de 15 åren, Elib! Jag minns er tioårsfest som vore det i går, det var kalas på Natur & Kultur och när jag glad i hatten kom hem strax efter midnatt var det tre timmar kvar tills klockan skulle ringa och jag skulle hasta mot flygbussen till Skavsta för att hinna med gryningsflyget tillbaka till Berlin. Good times.

Fokus på Kiruna Bokhandel

Tidningen Svensk Bokhandel har sedan en tid tillbaka en gästblogg, där de låter någon från ett bokförlag eller en bokhandlare blogga under en kortare period. Nu har turen kommit till Kiruna Bokhandels utmärkta och mycket trevliga föreståndare Tora Lindberg.


Dagens inlägg har titeln
Var ligger turistbyrån?, och läser man texten tycker jag att det är rätt uppenbart att svaret borde bli – ”Du står i den!”, för bättre ambassadörer för Kiruna tror jag att staden har svårt att uppbringa.

Till skillnad från resten av tidningen är inte Svensk Bokhandels blogg låst bakom en betalvägg.

Fortsatt framåt för pappersböcker i USA

För några veckor sedan publicerade jag min text om läget för e-boken hösten 2015, som publicerades i Västerbottens-Kuriren tidigare i höstas, här i bloggen. I artikeln skrev jag att det fanns tecken från USA på att pappersböckerna börjat återhämta sig under första halvåret i fjol, och nu har det kommit siffror för hela året som Svensk Bokhandel rapporterar om, och trenden håller i sig: Pappersboken växte med 2,8 procent i USA förra året jämfört med 2014, och med 5,3 procent jämfört med 2013.

Mest ökar fackböckerna, påhejad av den underliga trenden målarböcker för vuxna. Men även skönlitteratur växer, upp 2,1 procent jämfört med fjolåret, efter att tidigare ha tappat procentandelar varje år sedan 2010.

Intressant också att se att det är de traditionella bokhandlarna som står för ökningen, medan bokförsäljningen på stora varuhus tappar. ”Mass merchandisers” backade 9 procent, medan ”retail and clubs” gick framåt 5,4 procent.

Återstår att se om en liknande trend kan ses i Sverige, när de siffrorna blir klara.

30. Ser fram emot att läsa 2016 (årets bloggstatistik)

Eftersom jag så sent som i går uttryckte tvivel gällande huruvida jag kommer att bli klar med någon roman ens under nästa år, känns det meningslöst att skriva att jag ser fram emot att läsa min egen bok då.

Men vad jag faktiskt ser fram emot är att låta den här bloggen (som nästa år fyller tio år!) ha en fortsatt naturlig del av mitt liv. Sent i går kväll kom årets statistikmejl från Jetpack där året i bloggen summerades, och även om jag hittills bara lyckats publicera 190 inlägg under 2015 vilket är den lägsta siffran någonsin, så hade antalet totala besökare trots detta ökat med 10 procent. Rykten som gör gällande att bloggen är död är alltså kraftigt överskattade.

Jag bloggade ju för ett år sedan om de senaste årens mest populära inlägg, och även i år går det att se en tydlig trend i att bokbranschtekniska inlägg i allmänhet och dem om Adlibris Letto i synnerhet fortsätter dra folk.

Det här är årets tio mest lästa inlägg i bloggen:

1. Test: Adlibris Letto Frontlight (maj 2015)
2. Adlibris lanserar Letto Frontlight (december 2014)
3. Test: Adlibris Letto och biblioteksboken (juni 2012)
4. Test: Adlibris Letto (juni 2012)
5. Hej då Audible, det var (ganska) kul så länge det varade (augusti 2011)
6. Test: Adlibris Mondo (september 2013)
7. Författande är bara ren matematik (november 2008)
8. Test: Läsplattan Tolino Vision 2 slår Letto Frontlight på fingrarna (december 2015)
9. Barnen och skärmen kontra papperet (april 2015)
10. Ägnar sig Norstedts verkligen åt gravplundring? (augusti 2015)

Adlibrisdominansen skrev jag om redan i statistikinlägget för 2014 så det tänker jag inte orda mer om – många googlar helt enkelt om information och synpunkter på Letto-plattorna – men även i övrigt är det tydligt att det är tester och allmänt skrivande om olika tjänster med litteraturkoppling som lockar, plus det sju år gamla inlägget om hur man räknar ut hur många tecken det går på en normal boksida, något aspirerande författare alltid lär komma att fundera över. Att inlägget om barn och skärmar samt det jag skrev om Millennium och gravplundringen drog folk är inte heller förvånande.

Så summa summarum – fortsätt komma hit även nästa år! Jag lovar att vara här.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

26. Ett land som jag inte har läst några författare ifrån

Av jordens runt 200 länder har jag bara läst böcker av författare från ett fåtal av dem. Hur många länder kan jag bocka av på en lista om jag rannsakar mig själv? 35? 40? Inte fler skulle jag tro, men jag ska erkänna att jag skriver den här uppskattningen helt på en höft, utan att djupare ha kontrollerat det. Det kan alltså lika gärna vara färre.

Vilket är det närmaste land jag inte har läst någon författare ifrån? De nordiska länderna är så klart täckta, nedåt kontinenten likaså även om jag inte på rak arm kan komma på några holländska eller belgiska författare jag tagit mig an (bortsett från Hergé då), och hur är det egentligen med Schweiz? De länder vi under kalla kriget klumpade ihop under epitetet Östeuropa kan jag nog ärligt säga ja på, men länderna på Balkan, hur är det där? Det vi en gång i tiden kallade Jugoslavien ja, men nu med alla mindre länder? Knappast.

Och har jag i ärlighetens namn läst författare från alla tre baltstaterna? Estland – ja, Lettland – njaejoväleller, Litauen – nej, inte vad jag kan komma på. Att jag är så dålig på baltstaterna smärtar mig, för jag finner den regionen väldigt intressant, skulle gärna resa mer där än vad jag gjort.

För tillfället jobbar jag mer närliggande, försöker ta mig an författare från Nordkalotten, vill lära känna myllan jag står i. Och även där har jag ack så lång väg kvar att vandra.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.