Etikett: litteratur

Tungt för Bonniers författare efter ljudkonflikten

När freden slöts i ljudbokskriget mellan Storytel och Bonniers den 21 augusti siade jag om att det skulle bli lite sämre tider för vissa förlag, när titlarna från Bonnier Audio började trilla in igen. Så här formulerade jag mig:

En del förlag som på senare år visat framfötterna på ljudboksmarknaden kommer antagligen att få se sin lyssning hos Storytel att till viss del sjunka, då konkurrensen om prenumeranternas tid ökar när de populära Bonniertitlarna med ett antal av Sveriges största författare återvänder. Lind & Co är väl det förlag jag främst tänker på, onsdagen då detta skrivs har Lind & Co exempelvis fem titlar på Storytels topp tio-lista (fyra av dem på topp fem) – en vecka in i september gissar jag att så knappast är fallet längre, då Storytels kunder ska lyssna ikapp de senaste alstren av Läckberg, Backman, Jungstedt, Roslund och Nesbø som getts ut under månaderna som konflikten pågått. Och sedan kommer ju Bonniers hela höstutgivning. Det blir mindre utrymme för övriga förlag när jätten återvänder.

En vecka in i september var jag faktiskt redo att skriva att jag haft fel, för bortsett från Camilla Läckbergs En bur av guld var det då fortfarande skralt med Bonniertitlar högt på listan. Men nu, tre och en halv vecka in i normalläget, verkar lyssnarna åtminstone delvis ha hittat fram och lyssnat på böckerna. Dags för en utvärdering, således.

Storytel topp 10, söndag 22 september:

1. Hon som måste dö av David Lagercrantz, inläst av Stefan Sauk (Norstedts)
2. Dotter saknad av Anna Jansson, inläst av Niklas Engdahl (Norstedts)
3. En bur av guld av Camilla Läckberg, inläst av Mirja Turestedt (Bonnier Audio)
4. Jåmåhonleva av Anders Roslund, inläst av Thomas Hanzon (Bonnier Audio)
5. En annan tid av Lee Child, inläst av Magnus Roosmann (Norstedts)
6. Jag ser dig av Mari Jungstedt, inläst av Katarina Ewerlöf (Bonnier Audio)
7. Thea 18: Eldhav av Trine Angelsen, inläst av Maria Lyckow (Lind & Co)
8. Kniv av Jo Nesbø, inläst av Jonas Malmsjö (Bonnier Audio)
9. Den andra dödssynden av Jan Guillou, inläst av Thomas Bolme (Piratförlaget)
10. Skytten av Jonas Moström, inläst av Marie Richardson (Lind & Co)

Fyra titlar av Bonnier Audio, tre från Norstedts, två från Lind & Co och en från Piratförlaget. Samtliga av Bonniertitlarna gavs ut under månaderna när bojkotten pågick, ingen har getts ut efter 1 september.

Sedan Bonniers bojkott avbröts har Storytel varje vecka lagt en av de Bonniertitlar som gavs ut under de fem tappade månaderna på den viktiga ”Veckans utvalda”-lista som är det första Storytelanvändarna möter när de öppnar appen, titlar som ofta får bra fart på topplistan. Läckberg var först ut och det gav snabbt resultat, hennes En bur av guld nådde andraplatsen efter bara några dagar och har sedan legat där nästan konstant, men har nu fallit till tredjeplatsen. Även för Anders Roslund tog det snabbt fart efter att han placerats bland de utvalda den andra veckan, men för Fredrik Backman, som låg där tredje veckan (listan byts ut varje fredag) gick det sämre, hans Folk med ångest ligger i skrivande stund bara på plats 20 på topplistan. Mons Kallentofts nya Se mig falla är utvald den här veckan, men med bara ett par dagars exponering har den ännu inte nått högre än till plats 71 på listan. Då den nya boken inte är en del av Kallentofts populära deckarserie om Linköpingspolisen Malin Fors utan en helt fristående titel, finns det väl en risk att den nu, drygt fyra månader efter att den egentligen gavs ut och hade lite ”buzz” kring sig, inte orkar ta sig särskilt högt.

En bok som (åtminstone inte ännu) hamnat bland de utvalda är Denise Rudbergs Det första chiffret, som likt Kallentofts bok är en ny satsning och som är tänkt att vara första delen i en serie. Som jag minns det har Rudbergs tidigare Elegant Crime-svit gått väldigt bra hos Storytel, så hon kan knappast vara särskilt nöjd med utfallet på topplistan, Det första chiffret ligger i nuläget blott på plats 36.

Med nya böcker i varsin stark, väletablerad deckarserie har Mari Jungstedt och Jo Nesbø dock inte haft några problem med att hitta tillbaka till topplistan i egen kraft, Jungstedts bok har legat på topp 10 i åtminstone en dryg vecka och Nesbø har klättrat stadigt den senaste tiden, trots att de alltså inte figurerat på utvalda-listan.

Så – visst är det delvis så som jag skrev i mitt förra inlägg, det har blivit trängre i toppen och där Lind & Co för en månad sedan hade fem titlar bland de tio har de nu bara två. Bonnierförlagen har helt enkelt så många populära författarskap i sitt stall att normalläget är att de har tre, fyra titlar bland de tio relativt konstant.

Men med det sagt – jag är tveksam till om någon av de här författarna är nöjda med utfallet. Såväl Läckberg, Jungstedt, Nesbø som troligen även Roslund hade haft givna förstaplaceringar på topplistan om de tillåtits komma ut även på Storytel på sina rätta utgivningsdatum. Nu tvingades de dels fajtas sinsemellan om lyssnarnas uppmärksamhet när de släpptes i klump, och dels försöka sätta sig upp mot David Lagercrantz sista Millennium-titel som gavs ut i samma veva som konflikten blåstes av. Den kampen verkar ingen av dem lyckas vinna – Camilla Läckberg som hade den bästa potentialen har sakteliga börjat dala.

Men bortom kvartetten som i alla fall nått topp 10 finns antagligen ett helt gäng än mer missnöjda författare. Vill man se alla titlar som Bonniers bojkott berörde så har Storytel skapat en särskild kategori som sedan fredsavtalet slöts legat högt ”puffad” på startsidan i deras app under namnet ”För dig som saknat Bonnier”, en lista som enkelt kan sorteras i popularitetsordning om man vill kolla hur det gått för titlarna sinsemellan. Tidigare nämnda Denise Rudbergs ambitiösa andra världskrigs-berättelse Det första chiffret hade nog behövt få skjuts av den egentliga lanseringen i juni, och Mariette Lindsteins Sprickor i jorden har också stått och stampat, trots att första delen i hennes Falksekten-serie från i fjol gick väldigt bra (det här är del två). Och de något mer litterära men alltjämt breda titlarna, som Regnmannen av Jonas Karlsson och Herravälde av Elin Olofsson, hade antagligen i än större utsträckning behövt få hjälp av det som skrevs om böckerna när de gavs ut, nu har de i stället inte alls lyckats hitta fram till Storytels ljudbokspublik. Inte ens nylanseringen av ett så givet kort som den delvis omskrivna Hypnotisören – Black edition av Lars Kepler har kommit någon vart.

Att Bonniers författare förlorade på den här bojkotten torde stå klart. Visst, lite fick de säkert igen av att Bookbeat och Nextory vann kunder under konflikten så att de fick fler lyssningar hos dessa tjänster, men det finns ingen chans att hela tappet kunde tas igen på det sättet, Storytels försprång är fortfarande överlag så stort på ljudboksmarknaden i Sverige. Förhoppningsvis kommer lyssnarna att hitta fram till de ”förlorade” böckerna över tid, men eftersom det hela tiden ges ut nytt, nytt, nytt och Storytel knappast kommer att fortsätta lyfta fram de här titlarna i tid och evighet, får vi nog utgå från att dessa författare får dras med ett bestående hack i sina kurvor.

Sedan kan man så klart vända på steken, och säga att Bonniers författare kanske är vinnare i det långa loppet, om bojkotten resulterade i ett avtal som är mycket bättre än vad andra förlag får vilket på sikt ger mer betalt. Men eftersom detta avtal (åtminstone än så länge) är höljt i dunkel för oss utomstående, väljer jag att i nuläget förlita mig på det som går att se – de konkreta topplistorna.

Ljudboken viktig som sällskap enligt ny rapport

I dag gav Svenska Förläggareföreningen ut rapporten Ljudboken: Hur den digitala logiken påverkar marknaden, konsumtionen och framtiden, skriven av forskarna Hedda Hanner, Alice O’Connor och Erik Wikberg. Jag har spenderat morgonen med att läsa igenom luntan, som bjuder på en del slutsatser värda att uppmärksamma.

En intressant siffra som lyfts fram är att 46 procent av den svenska bokförsäljningen under första halvåret 2019 var digital – sett till volym, vill säga (intäktsmässigt stod digitalböckerna bara för 20 procent). Då kurvan för volymen för de digitala böckerna är kraftigt stigande, är det inte orimligt att tro att andra halvåret 2019 kommer innebära att den digitala läsningen/lyssningen faktiskt går om den fysiska. Vi befinner oss alltså i detta nu mitt i ett historiskt skifte.

En sak de själva trycker på, och som får sägas vara en smula överraskande, är slutsatsen att många väljer ljudboksformatet för att de vill ha sällskap – inläsarens röst minskar känslan av ensamhet och inger trygghet i lyssnaren. Det som ofta brukar lyftas fram som ett argument för ljudboken – att man kan göra andra saker samtidigt som man lyssnar – hittade forskarna betydligt mindre stöd för.

”Den starka kopplingen mellan sällskapsbehov och en positiv attityd gentemot ljudböcker är ett av studiens mest intressanta resultat. Det innebär bland annat att man inte bör förringa uppläsarens roll och betydelse för ljudbokslyssnaren”, skriver rapportförfattaren och Handelshögskole-alumnen Alice O’Connor i en kommentar.

En annan faktor som rapportförfattarna lyfter fram som en styrka för de digitala abonnemangstjänsterna för ljudböcker är deras ”testbarhet”, det vill säga att risken för att ångra ett köp är minimal, användarna kan enkelt byta till en annan bok utan extra kostnad om de inte gillar det de börjat lyssna på, vilket är betydligt svårare när man köper en bok i bokhandeln.

I rapporten anges detta som en ”sällan uppmärksammad” faktor, vilket jag inte håller med om. I de föreläsningar jag hållit om ljudbokens framväxt – nästa inplanerade är vid en konferens om biblioteksutveckling i de norrländska länen som Region Västernorrland anordnar i Sundsvall 4 oktober – är just lyssnarnas bristande lojalitet gentemot en påbörjad ljudbok det första jag lyfter fram.

Något jag däremot uppskattar att de lyfter i rapporten är frågan om ifall ljudböcker kannibaliserar på tryckt litteratur. Författarna skriver att de inte finner någon ”alarmerande risk för att digitala ljudböcker ska ha negativ inverkan på försäljningen av tryckta böcker”, och det tror jag det ligger en hel del i. Det går inte att argumentera rakt av för att en lyssnad bok är ett förlorat köp av en fysisk bok – jag personligen har under mitt dryga decennium som ljudbokslyssnare lyssnat på en hel drös böcker som jag annars inte skulle ha tagit till mig alls (det vill säga inte skulle ha köpt eller för den delen lånat på biblioteket). Men med det sagt har jag så klart ändå ”sluppit” köpa vissa böcker, eftersom jag lyssnat på dem i stället. Eller läst dem för den delen, det finns ju trots allt en bra inbakad e-boksläsare i ljudbokstjänsterna också, och Storytel har sin läsplatta Storytel Reader.

Jag blev intervjuad av en finlandssvensk journalist i går, som skulle skriva om den gryende finska ljudboksboomen inför Helsingfors bokmässa senare i höst. En av sakerna jag pratade med henne om, var just vad ljudböcker egentligen ersätter. För det tycker jag vi borde prata mer om än vad vi gör i dag. För mig är det nästan inte alls ”vanlig” bokläsning som fått stryka på foten, utan snarare radio- och musiklyssning. Jag lyssnar nästan aldrig på musik längre förutom när jag jobbar (vilket alltså innebär att jag poppar på i detta nu), utan har ersatt denna typ av lyssning med ljudböcker. Författarna för inget resonemang i rapporten om vad ljudboken ersätter, men de når i alla fall slutsatsen att böckers allt svagare ställning i människors liv snarare tar stryk av annan mediekonsumtion än av just ljudbokslyssning. De skriver: ”Företrädare för digitala abonnemangstjänster som uttalar sig om att den verkliga konkurrensen inte står mellan de olika abonnemangstjänsterna utan att det handlar om bokens och ljudbokens ställning gentemot andra medieformer, har stort stöd för sin tolkning.”

Hur som helst, intressant läsning överlag, med en fin historisk inledande genomgång också. Rapporten finns att ladda ner härifrån.

Nu ska jag skriva ljudbok.

Treårigt fredsavtal slutet mellan Storytel och Bonniers

I morse meddelade såväl Storytel som Bonniers att konflikten gällande ljudböckerna är över. Ett treårigt avtal har slutits mellan parterna, och Bonniers kommer senast till 1 september att släppa på kranen av nya böcker till Storytels tjänst. De Bonniertitlar som getts ut efter 1 april då konflikten bröt ut kommer också att finnas hos Storytel senast då.

Vem som vikt ner sig mest i de långdragna förhandlingarna får vi inget besked om, åtminstone inte från de ansvariga i toppen. Bonnierförlagens vd Håkan Rudels säger till Boktugg att han inte kan kommentera innehållet i avtalet men uppmanar alla att läsa pressmeddelandet noga. I detta säger han så här:

”I och med detta avtal har vi säkrat förutsägbara och långsiktigt hållbara ersättningsnivåer för oss och alla våra författare, vilket har varit helt avgörande för oss. Samtidigt gör detta avtal att vi kan lägga all energi på att fortsätta investera i och utveckla nya berättelser, författarskap och litteratur. Jag är väldigt glad över att alla våra författares böcker återigen erbjuds Storytels läsare och lyssnare. Det är min övertygelse att det här samarbetsavtalet är bra för hela den svenska bokbranschen.”

Betyder det att de i någon form accepterat den så kallade revenue share-modellen som Storytel förordar, och som Storytel har med alla andra förlag? Omöjligt att säga, men om jag får gissa så lägger jag mig nog någonstans i samma mittemellanläger som Boktuggs Sölve Dahlgren: ”Om det är revenue share-modellen som gäller även för Bonnierförlagen så har den försetts med någon form av garanterat golv eller miniminivå för hur långt ner ersättningen per bok eller lyssnad timme kan sjunka.”

Men som sagt, det är ren spekulation. Det är nog rätt hårda sekretesskrav på det här avtalet, kan man gissa.

Vilka är vinnarna på det här då? Dels Storytels abonnenter så klart (jag tänker själv ta mig an åtminstone ett par Bonnierböcker de närmaste veckorna), och dels Bonniers författare, som fått se sina digitala intäkter sjunka rejält sedan i våras. Särskilt mellanstora författare som gett ut nytt sedan i april har lidit, vilket några också har varit öppna med i olika ljudboksgrupper på Facebook. Antagligen har nog trycket internt från författarhåll mot Bonniers ledning varit stort för att ett avtal skulle komma till stånd.

Förlorare då? Dels Storytels konkurrenter på ljudboksmarknaden som Bookbeat och Nextory, och dels en del förlag, skulle jag vilja hävda.

Om vi tar ljudbokstjänsterna först, så råder det knappast någon tvekan att en del Storytelabonnenter pausat sina prenumerationer där och tagit ett prova på-abonnemang hos kanske främst Bookbeat, eftersom de som en del av Bonnierkoncernen kommit att ses som ”Bonniertjänsten”, även fast Nextory och Bokus Play också haft de nya Bonniertitlarna. När nu kranen släpps på hos Storytel igen, är det väl rimligt att anta att en hel del mångåriga abonnenter återvänder till den tjänst de är vana vid från tidigare.

Förlaget Lind & Co har fyra titlar på topp fem hos Storytel denna onsdag. Så kommer knappast att vara fallet om några veckor när Bonniers titlar återvänt.

En del förlag som på senare år visat framfötterna på ljudboksmarknaden kommer antagligen också att få se sin lyssning hos Storytel att till viss del sjunka, då konkurrensen om prenumeranternas tid ökar när de populära Bonniertitlarna med ett antal av Sveriges mest populära författare återvänder. Lind & Co är väl det förlag jag främst tänker på, onsdagen då detta skrivs har Lind & Co exempelvis fem titlar på Storytels topp tio-lista (fyra av dem på topp fem) – en vecka in i september gissar jag att så knappast är fallet längre, då Storytels kunder ska lyssna ikapp de senaste alstren av Läckberg, Backman, Jungstedt, Roslund och Nesbø som getts ut under månaderna som konflikten pågått. Och sedan kommer ju Bonniers hela höstutgivning. Det blir mindre utrymme för övriga förlag när jätten återvänder.

Men som helhet är det här så klart bra för den svenska bokbranschen, skulle jag hävda. Dessutom är det glädjande att Storytel och Bonniers lyckades hålla emot de tankar som säkerligen kan ha funnits internt om att det kanske inte vore så tokigt om även bokbranschen gick i samma spår som film- och tv-branschen, där de olika streamingtjänsterna har olika utbud och mer uttalat kan profilera sig och konkurrera.

Inget säger väl i och för sig att inte Bookbeat snart också börjar med en del exklusivt material à la Storytel Original, när de nu börjat växa till sig och kundunderlaget börjar finnas. Något måste de ju göra för att profilera sig nu när Storytels utbud blir komplett igen.

Som avrundning kan tilläggas att jag utgår ifrån att Storytel i och med detta kommer att upphöra med att dölja Bonniers äldre böcker i utbudet, vilket varit fallet de senaste månaderna. Ännu verkar så inte ha skett, kollar man Storytels ”Mest lästa någonsin”-lista lyser Bonniers titlar ännu helt med sin frånvaro (det borde egentligen finnas en hel del Lars Kepler-böcker där, exempelvis). Ska hålla koll och se när de är tillbaka.

Akademibokhandeln bryter mot sina egna exklusivitetsregler

Dags att vara lite surmage i det här exklusivitetskriget igen. Har ju skrivit tidigare i frågan gällande turerna kring Dag Öhrlunds deckare Ingen lämnas kvar, som Akademibokhandeln valde att bojkotta i samtliga sina kanaler efter att förlaget Lind & Co gett boken exklusivt till Storytel bland streamingtjänsterna det första halvåret. Akademibokhandelns vd Malena Edsman försvarade bojkotten på följande sätt i en intervju med Svensk Bokhandel:

Maria Edsman, vd på Akademibokhandeln och Bokus, motiverar beslutet med att företaget ser sina olika kanaler som en helhet.
– Vi ser vår verksamhet som en helhet med olika kanaler där vi erbjuder böcker till våra kunder. Då vill vi ha samma erbjudande i alla kanaler. Det är vår hållning, säger Maria Edsman.
Alla böcker finns ju inte i alla format och ni hade ju inte reagerat likadant om titeln inte funnits som ljudbok. Vad är skillnaden?
– Om det är ett format som inte finns är det inget problem. Men här handlar det om en bok som finns och som vi inte får tillgång till.

Redan då i juni när det här blev känt lyfte jag faktumet att det rimmade en smula illa att bli upprörd över exklusiva avtal när Akademibokhandeln själva nyss hade slutit ett snarlikt sådant med Triumf förlag gällande en ny barnboksserie kallad Ville & Vera, som gav Akademibokhandeln ensamrätt på dessa böcker i ett halvår innan övriga handeln fick dem (det vill säga samma exklusivitetslängd som Lind & Co gav Storytel för Ingen lämnas kvar). Men oaktat illa rimmande, någonstans höll väl Edsmans logik gällande deras agerande ändå ihop i det där skedet, kan tyckas.

Nu i morse skulle jag dock vilja hävda att det sprack rejält. För i en intervju hos Boktugg med Katarina Ekstedt på Triumf förlag nämns det – vilket åtminstone inte jag sett någonstans tidigare – att Ville & Vera-böckerna enbart går att köpa i Akademibokhandelns fysiska butiker, och inte säljs via nätbokhandeln Bokus, trots att de är systerföretag i samma koncern och Maria Edsman är vd för båda. Talet om att se sin verksamhet som en helhet där samma erbjudande ska erbjudas i alla kanaler gäller alltså inte Akademibokhandeln/Bokus själva.

Hårklyveri? Nej, det tycker jag inte. Maria Edsman motiverade deras bojkott med att Lind & Co-boken Ingen lämnas kvar existerade som ljudbok i digital form tillgänglig för streaming, och då krävde Akademibokhandeln att de ska skulle kunna erbjuda denna titel i den kanal de har för det ändamålet – streamingtjänsten Bokus Play. Samma resonemang gällde även ett par veckor senare, då Norstedts först meddelade att Storytel skulle få David Lagercrantz nya Millennium-bok Hon som måste dö exklusivt som streaming i tre månader, bara för att några dagar senare tvingas backa och meddela att även Bokus Play skulle få den, inför hotet om en ny totalbojkott från Akademibokhandeln. Fallet med Ville & Vera är exakt likadant – de hittills två titlar som getts ut existerar i fysisk form och skulle alltså kunna säljas via deras egen kanal Bokus, men de väljer att inte göra det, eftersom de beslutat att Akademibokhandelns fysiska butiker ska få den exklusivt.

(Lind & Co släppte därefter också Dag Öhrlunds bok Ingen lämnas kvar till Bokus Play, varvid Akademibokhandelns bojkott upphörde.)

Missförstå mig nu inte. Jag tycker att Akademibokhandeln ska kunna sluta vilka exklusivitetsavtal de vill, och tydligen går ju det här samarbetet bra, Katarina Ekstedt på Triumf förlag verkar i intervjun med Boktugg vara jättenöjd. Men jag tycker att det ger en besk eftersmak när Akademibokhandeln motiverade agerandet mot Lind & Co och Norstedts på det här sättet (och i praktiken tvingade till sig deras titlar), bara för att sedan agera på ett helt annat sätt internt när det gäller exklusivitetsavtal de själva sluter.

Dubbelmoral, kallas det väl.

Storytel utvecklar ny ”het och sexig” läsplatta

Ja, rubriken kan framstå som klickbetig, men Storytels vd Jonas Tellander beskrev faktiskt en kommande, ännu inte presenterad version av läsplattan Storytel Reader med orden hot and sexy i den videopresentation av företagets senaste kvartalsrapport som de nu på morgonen publicerade på Youtube. Eller åtminstone beskrev han det som målbilden de arbetar mot.

Så här gick hela resonemanget kring läsplattan Storytel Readers första år och vad som väntar e-boksläsaren framöver (översättningen är min egen, han pratar engelska i videon):

”Vi börjar lära oss mycket av den lanseringen. Vi ser tydligt att de som köper vår läsplatta och blir prenumeranter är mycket mer lojala och hängivna under det första året, och så klart även läser mycket mer e-böcker än den genomsnittliga Storytelabonnenten. Vi tror att vi är på väg mot en ny användarupplevelse som kan vara riktigt intressant, men vi behöver ta fram en ny läsplatta som folk vill köpa som är lika het och sexig som de produkter som vissa hårdvarutillverkare inom elektronik är riktigt bra på. Det är något vi arbetar på.”

Någon tidsram för när denna produkt kan tänkas vara redo angavs inte, men en helt spekulativ gissning från min sida skulle vara att vi åtminstone talar om det närmaste året, eftersom Tellander ändå är så pass konkret att han faktiskt talar om en ny produkt, och inte bara beskriver plattformen (läsplatteformen?) i mer svepande ordalag som skulle kunna tolkas som att de jobbar med att vässa användarupplevelsen på den existerande plattan.

Första versionen av Storytel Reader. Kanske inte så het och sexig, men bilden är i alla fall tagen en väldigt het sommardag!

Målet är alltså en läsplatta som till sin wow-faktor ska sträva mot samma känsla som en flaggskeppsmobil à la ny iPhone ger när man får den i sin hand. Det når knappast den första versionen av Storytel Reader fram till, även om den är synnerligen kompetent och gör sitt jobb helt okej (här är min utförliga recension från förra sommaren).

Hot and sexy, alltså. Spännande!

Recension: Den komplexa Ann Lindell tillbaka i polisuniformen

Nedanstående litteraturrecension publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren torsdag 11 juli:

——

Kjell Eriksson skriver lika bra och precist som någonsin när han gör en nystart med en trilogi som tar avstamp i den uppländska myllan.

Kjell Eriksson
Den skrattande hazaren
Ordfront förlag

Upplandsförfattaren Kjell Eriksson, som på 00-talet skrev en tio böcker lång deckarserie om Uppsalapolisen Ann Lindell, har nu ett decennium senare plockat upp Lindelltråden igen. Resultatet ”Den skrattande hazaren” är en till stora delar mycket angenäm återkomst till den uppländska myllan.

Kjell Eriksson, som efter Lindellsviten bland annat skrivit två deckare som utspelar sig i Brasilien där han numera bor, blev aldrig en av de riktigt storsäljande krimförfattarna under deckarboomens 00-tal. Böckerna var ändå framgångsrika och den fjärde titeln i sviten, Prinsessan av Burundi, tilldelades Svenska Deckarakademins utmärkelse Bästa svenska kriminalroman år 2002. Eriksson nämndes ofta som en av de mest kvalitativa i kriminalvågen, och författarens bakgrund i arbetarrörelsen och som trädgårdsmästare lyste igenom i prosan – när arbete med händerna beskrevs var det alltid tydligt att kunskapen inte googlats fram sittande i en skrivbordsstol, utan sprang från praktisk erfarenhet.

I böckerna fanns därtill ett lågmält patos och en förståelse och sympati för den lilla människan. På vissa sätt liknade Erikssons Ann Lindell-svit Henning Mankells böcker om Kurt Wallander, de skildrar samma Sverige och ställer samma frågor om samhället, men Lindellböckerna var bokstavligen mer jordnära och saknade den pompösa ton Mankell ibland fastnade i.

När nu Ann Lindell återvänder känns kvaliteterna igen, Eriksson skriver lika bra och precist som någonsin, och ska något läggas nystarten – som är tänkt att bli en trilogi – till last är det att Lindells plats i tillvaron känns en smula konstruerad när vi möter henne igen.

För i Den skrattande hazaren har Ann Lindell lämnat polisyrket, flyttat till den norduppländska landsbygden och börjat arbeta på ett ostysteri (kärleken till arbetet med händerna, som sagt). Snart drabbar dock – föga förvånande sett till genren – ond, bråd död den till synes idylliska bygden. En nedlagd skola som huserar en sluss för asylsökande brinner, tre människor dör och snart har traktens inneboende mörker trängt upp till ytan och den forna kommissarien står åter i centrum av en polisutredning.

Det är ett grepp vi sett många gånger förr och det görs egentligen inte dåligt här heller, men det är något i uppbyggnaden som känns sökt, ett par bärande bjälkar vars konturer kan anas även i ytskiktet. Kanske borde författaren även ha låtit Ann Lindell anno 2019 stå lite friare till det förgångna, nu blir det trots att hon hängt in uniformen i garderoben några kopplingar för mycket till det tidigare polislivet, inte minst spökar fallet som avhandlades i den ovan nämnda Prinsessan av Burundi. Det blir aldrig exkluderande för dem som är nya Lindelläsare, men jag är heller inte säker på att vi som följde bokserien under 00-talet vinner så mycket på trådarna bakåt.

Min kritik bör dock inte låta någon avskräckas. Jag är otroligt glad att Kjell Eriksson återvänt till det uppländska slättlandet och den komplicerade Ann Lindell. Ämnena han med brotten som grund vill diskutera känns därtill brännande aktuella och är väl gestaltade – den tynande, av centralmakten ignorerade landsbygden och misstron mot främlingar som ofta följer i dess spår.

Att han dessutom avrundar historien med att på känt tv-seriemanér ”teasa” om vart historien ska ta vägen i nästa bok tyder på självförtroende. Jag längtar redan till nästa.

Storytels topplista – en djupdykning

Dags för lite topplistenörderi i samband med att det är dags att summera Nära gränsen-månaden.

Så här såg topp 50 ut hos Storytel i går, torsdag 1 augusti:

1. Förföljda av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
2. Hannah – en släktsaga: Krigstid av Laila Brenden, inläst av My Holmsten
3. Ingen lämnas kvar av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
4. Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Katarina Ewerlöf
5. Skamvrån av Sofie Sarenbrant, inläst av Katarina Ewerlöf
6. I fikonträdets skugga av Camilla Davidsson, inläst av Viktoria Flodström
7. Fjällrosor: Återförening av Laila Brenden, inläst av Gabriella Boris
8. Blodspengar av Johan Kant och Anders Gustafson, inläst av Katarina Ewerlöf
9. Kalla fötter avsnitt 1 av Karin Janson, inläst av Frida Hallgren
10. Nära gränsen avsnitt 25 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
11. Nära gränsen avsnitt 27 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
12. Nära gränsen avsnitt 26 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
13. Ornömordet av Louise Björnlund, inläst av Gunilla Leining
14. En sommar av David Baldacci, inläst av Gunilla Leining
15. Försvunnen av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
16. Midsommarmord av Owe Liljeberg, inläst av Ludvig Josephson
17. Villa Havsbris av Caroline Säfstrand, inläst av Gunilla Leining
18. Krönikan om Ylva Alm: Silverådern av Ida S Skjelbakken, inläst av Katharina Cohen
19. Nära gränsen avsnitt 28 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
20. Besökaren av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
21. Thea del 12: Glädjetårar av Trine Angelsen, inläst av Maria Lyckow
22. Allt jag fått lära mig av Tara Westover, inläst av Katharina Cohen
23. Där inga ögon ser av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
24. Tryggare kan ingen vara av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
25. Spårlöst av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
26. Nära gränsen avsnitt 29 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
27. Bakom stängda dörrar av B A Paris, inläst av Kerstin Andersson
28. Monstret och Miraklet – Tiden innan av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
29. Nära gränsen avsnitt 30 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
30. Hannah – en släktsaga: Livskraft av Laila Brenden, inläst av My Holmsten
31. Nära gränsen avsnitt 24 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
32. Gunillas man försvann av Gunilla Söderholm och Ulla-Lene Söderholm, inläst av Charlotta Jonsson
33. Se till mig som liten är av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
34. Monstret och Miraklet – Händelsen av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
35. Harry Potter och de vises sten av J K Rowling, inläst av Björn Kjellman
36. Ta mig tillbaka av B A Paris, inläst av Kerstin Andersson
37. Monstret och Miraklet – Framtiden av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
38. Klädpoker – erotisk novell av Alexandra Södergran, inläst av Fredrika Eriksson
39. Broder Jakob av Emelie Schepp, inläst av Gunilla Leining
40. Döden vid ån av M Levin Blekstad, E Eriksson, R Grandin, M Östnäs och S Piehl, inläst av Anna Maria Käll
41. Nära gränsen avsnitt 1 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
42. Nära gränsen avsnitt 23 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
43. Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Mats Eklund
44. Nära gränsen avsnitt 31 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
45. Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle, inläst av Martin Wallström
46. Fjällrosor: Vittnet av Laila Brenden, inläst av Gabriella Boris
47. Nära gränsen avsnitt 22 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
48. Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson, inläst av Viktoria Flodström
49. Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Katarina Ewerlöf
50. Krönikan om Ylva Alm: Överfallet av Ida S Skjelbakken, inläst av Katharina Cohen

(Barnböcker är bortsorterade ur listan på samma sätt som de presenteras i en separat lista i de officiella topplistorna hos Svensk Bokhandel)

De sex mest lyssnade titlarna på Storytel torsdag 1 augusti 2019.

Bortom mina Nära gränsen-bravader finns det en del intressanta saker att se genom att studera topplistan. Här kommer några noteringar:

• De norska släktkrönikeböckerna går fortsatt starkt hos Storytel – något de inte verkar göra hos konkurrenten Bookbeat. 7 av 50 titlar på Storytels topp 50 tillhör släktkrönikorna Hannah, Fjällrosor, Thea och Krönikan om Ylva Alm i detta nu, och vad jag kan se finns inte en enda av dessa på Bookbeats topp 100 (om det inte är så att de sorteras bort av någon anledning, såväl Hannah, Fjällrosor som Ylva Alm ges ut av Storytels eget ljudboksförlag Storyside, och det är väl inte helt omöjligt att Bonniers/Bookbeat döljer Storytel/Storysides titlar på samma sätt som Storytel döljer Bonniers titlar). Eller så gör de inte det, och de här släktkrönikorna är helt enkelt bara Storytelfenomen. Det skulle mycket väl kunna vara så, då det var Storytel som ”skapade” framgången för dem i svallvågorna av den enorma succé de fick med Margit Sandemos Sagan om isfolket-serie (som Storytel i flera år hade exklusivitet på). När alla 47 Isfolket-delarna var utgivna sökte man en ny långkörare, och fann den i Anne-Lise Boges Malin på Granlunda-bokserie som gavs ut i 26 delar, vardera lite drygt sex timmar lång. Dessa blev dunderframgångar hos Storytel (när Virus 4 peakade som femma på topplistan i april 2018 låg Malin på Granlunda del 23 och 22 som etta respektive fyra på samma lista), och i svallvågorna av Granlunda har man sedan sökt nya, liknande serier. Uppenbarligen går även dessa bra.

• Ettan på listan Lotta Luxenburg är Lind & Co:s senaste ljudbokskomet. Sveriges piggaste förlag när det kommer till digital utgivning har varit oerhört duktiga på att plocka upp författare som inte gjort något direkt väsen av sig i tryckt format och skapat succéer av dem som ljudböcker (som Mikael Ressem, Samuel Karlsson och Lotta Lundh tidigare, exempelvis). Lotta Luxenburg har tre titlar på topp 25 i detta nu, och endast hennes debut Försvunnen från 2013 har getts ut i fysisk form (på det lilla Smålandsförlaget Isaberg). Återigen är skillnaden mellan Storytel och Bookbeat slående – hos dem återfinns Storytels etta Förföljda först på plats 50.

• Tidigare i år talades det i media om att erotik går bra i digital form eftersom man inte behöver skylta med vad man lyssnar på i sina lurar eller läser på sin e-boksskärm. På Storytels topp 50 finns dock i detta nu bara en erotisk titel, så den spaningen känns lite sisådär (vilket även Förlagspodden poängterat i ett avsnitt tidigare i somras).

• Dag Öhrlund – också en Lind & Co-författare – har hela sin deckarserie om polisen Ewert Truut på topp 50-listan (vilket mycket väl kan bero på att Storytel puffat rätt hårt för Truut under sommaren eftersom man fick den femte delen i serien exklusivt det första halvåret). Det medför även att Stefan Sauk har flest titlar som inläsare på listan, men med tanke på hur poppis Sauk är överlag som inläsare är jag ändå lite förvånad över att han i nuläget inte har någon annan titel på listan utöver Öhrlund-böckerna. Fyra titlar har Katarina Ewerlöf, Gunilla Leining och Maria Lyckow. Ja – visserligen har min inläsare Lo Kauppi hela elva i och med att det finns så många Nära gränsen-avsnitt på topp 50, men det är ju trots allt bara en bok, uppdelad i kortare delar.

• Fördelat på genre ser de 50 titlarna ovan ut så här (baserat på min egen bedömning): 19 spänning, 11 följetong (det vill säga Nära gränsen), 7 släktkrönikor, 6 fakta, 5 feelgood, 1 fantasy samt 1 erotik. Dock skulle listan så klart se lite annorlunda ut om jag bara gav en plats åt Nära gränsen, det är ju trots allt bara en bok, uppdelad i totalt 31 avsnitt (samtliga avsnitt fanns den 1 augusti bland Storytels 100 mest lyssnade, tror att avsnitt 6 som av någon okänd anledning låg sist fanns på plats 93). Ger man de elva Nära gränsen-platserna bara en notering, och klassificerar denna som spänning, får man en topp 40-lista med följande fördelning: 20 spänning, 7 släktkrönikor, 6 fakta, 5 feelgood, 1 fantasy samt 1 erotik. Den brett spridda spaningen i media från tidigare i år som sa att feelgood är den nya deckaren visar sig alltså också vara rätt svajig (vilket för övrigt Förlagspodden var inne på i samma avsnitt som de kritiserade det där påståendet om erotiken).

• Ja, även den där topp 40-fördelningen blir en liten gnutta svajig eftersom den tredelade Storytel Original-dokumentären Monstret och Miraklet – som jag klassificerat som fakta – också skulle kunna räknas som en titel i stället för tre – men vi låter den detaljen vara, okej? Någon måtta får det vara.

• Vilka förlag kommer titlarna ifrån på de olika ljudbokstjänsterna? Om man nöjer sig med att jämföra topp 10 på Storytel och Bookbeat ser det denna dag ut som följer: Storytel har 3 Lind & Co, 2 Storyside, 2 Storyside/Storytel Original, 1 Printz Publishing, 1 Bokfabriken och 1 Bookmark. Bookbeat har å sin sida 8 Bonnier Audio, 1 Bookmark och 1 Natur & Kultur. Att sia om hur listorna sett ut om det inte pågått en konflikt mellan Bonniers och Storytel är så klart omöjligt att säga, men klart är hur som helst att den får praktiska konsekvenser.

Okej, nog med listnörderi. Från och med i dag räknas för övrigt Nära gränsen som en färdig serie (alla delar är ju publicerade), vilket får resultatet att alla avsnitt utom förstaavsnittet suddas bort från topplistan. Topp tio-placeringarna är alltså därmed historia för den här gången, seriens första avsnitt peakade för flera veckor sedan.

——

Uppdatering: Lyfte fram Lars Rambes kommentar nedan gällande erotiken till ett eget inlägg.

Recension: Poetisk polisdeckare i västerbottniskt 1950-tal

Nedanstående litteraturrecension publicerades ursprungligen i Västerbottens-Kuriren lördag 29 juni:

——

Västerbottensbördige poeten Stig Andersson debuterar som deckarförfattare med en spännande polishistoria målad i koncisa vackra penseldrag.

Stig Andersson
Myrgöreln
Bokförlaget Tufvan

Myrgöreln är en ovanlig debut. Västerbottenbördige författaren Stig Andersson har som poet gjort avtryck i sydligaste Norrland, men hittills lämnat få spår efter sig i hembygden. Med detta lågmälda insteg på kriminalromanens bana lagom till 75-årsdagen ändras detta.

Stig Andersson föddes och växte upp i Skellefteå och utbildade sig i Umeå. Trots ett långt författarliv är han antagligen okänd för de flesta västerbottniska läsare. Efter utbildningen drog Andersson söderut och hamnade i Gävle, en stad han därefter förblivit trogen och arbetat i som socialarbetare under hela sitt yrkesliv.

Vid sidan av arbetet har han diktat. Starten kom med Kylskåpsblues 1973 och bredast nådde han 1986 med Älven, som bland annat premierades med Rörlingstipendiet (som Norrlands litteraturpris hette fram till 2008). Med åren har det blivit totalt nio poesisamlingar, senast 2016 års I själ och hjärta där han samlade kortdikter av japanskt och kinesiskt snitt.

I Gästrikland har han länge tillhört samma ”scen” som den lokala författarprofilen Bernt-Olov Andersson, som också tagit bildporträttet på Stig Andersson som pryder insidan av bokens baksidesflik.

Västerbotten har förekommit även i Anderssons poesi, men i förstlingsverket i långform återvänder författaren till sina geografiska rötter fullt ut. Myrgöreln är en berättelse från en västerbottnisk älvdal i mitten av 1950-talet i den fiktiva byn Långsvedjan, dit kommissarie Allan Bengtsson från mordkommissionen i Stockholm anländer med några mannar efter att ett man brutalt dräpts. Iklädd vit kostym har han skjutits så illa i ansiktet att hans identitet inte kunnat fastställas. Vem är mannen? Varför har han mördats? Och vem kan ha gjort det?

Sakta börjar den tillresta polismannen nysta genom hembesök i traktens gårdar, otaliga kaffetårar i vedspiskök där ekon från 1800-talet ännu kan höras.

Tiden som Andersson förlagt berättelsen i är väl vald, en brytpunkt mellan det gamla och det nya. Kommissarien får så klart stå för det nya, han är omvärlden som tränger sig på, men någon egentlig kollision sker aldrig, författaren är noga med att aldrig göra schabloner av människorna han skildrar längs vägen fram mot gåtans lösning.

Kommissarien bär på en lågmäld mollton, lite som myrgöreln själv, det västerbottniska namnet på storspoven, vars uppbrutna sång med sorgesam klang Bengtsson flera gånger lägger märke till och berörs av, även om han vid ett tillfälle kallar dess drillande astmatiskt. ”Något som ville bli lyssnat till”, konstaterar han. ”Kanske ett spörjande. Något nästan andligt.”

Redan på försättsbladet är författaren tydlig med vad för typ av historia vi har att vänta oss – ”Berättelse om ett brott” står under titeln, men även om orden ekar av det ”Roman om ett brott” som Sjöwall/Wahlöö myntade redan på 1960-talet, är ”Myrgöreln” långtifrån en gängse kriminalroman, trots att handlingen till det yttre utan tvekan är en polisdeckare.

Men Stig Andersson har andra anspråk än att bara berätta en spännande historia. En poet som med vackra, koncisa penseldrag ofta skildrat naturen i sin diktning glömmer inte det bara för att han byter genre, och resultatet blir därför en historia som genomgående bjuder på fina blickar för miljöer och stämningar.

Att dialogen är skriven på dialekt bör nämnas. Men det är genomgående bara lokalinvånarna som begåvats med detta, stockholmaren Bengtsson talar en felfri rikssvenska som jag tycker ger samtalen viss slagsida. Om nu västerbottniskan ska skrivas ut som den talas – eller talades i Anderssons ungdom, kanske snarare – bör då inte stockholmskan göra det också? Visst, kommissarien är sprungen ur det byråkratiska, korrekta Myndighetssverige, men den totala renons på språkliga egenheter som Bengtsson och hans kollegor uppvisar gör mig ändå lite förbryllad.

Oaktat denna detalj – Myrgöreln är en väldigt fin romandebut. Hoppas veteranen Stig Andersson har fått blodad tand.

Gäst i Snacka om ljudböcker

Jag skrev om Storytels litteraturprogram Snacka om ljudböcker när det hade premiär i april, och i det fjärde, senaste avsnittet är jag gäst! Programmet spelades in för några veckor sedan i en studio i Stockholm, och det var väldigt roligt att medverka. Vi snackar Nära gränsen, Virus och när jag spelade in ljudboksversionen av min roman Vi har redan sagt hej då i vårt eget källarförråd, och tvingades pausa varje gång någon spolade i en toalett i huset, vilket annars skulle ha hörts på inspelningen. Good times! Bortsett från intervjun med mig är temat för avsnittet true crime.

Tycker faktiskt att programmet överlag är rätt bra. Alltså inte bara mitt avsnitt, utan även de tre tidigare. I dessa har Anna Jansson, Jenny Colgan och Emelie Schepp varit gäster. Fint sällskap!

Programledare är Jenny Zunko som är content manager på Storytel, och bokbloggaren Sincerely Johanna är fast panelmedlem (den andra panelmedlemmen roterar lite bland Storytels personal).

Om kritik av kritiken, nio år senare

Har ju helt glömt bort att återpublicera vårens sista krönika från Västerbottens-Kuriren här i spalterna. Följande krönika publicerades på VK:s kultursida lördag 25 maj:

——

Får man som föremål för kritik ställa sig upp och kritisera den som kritiserat? Debatten dyker med ojämna mellanrum upp, nu senast i vår när två händelser kunde fogas samman till en större berättelse.

Dels var det Göteborgs stadsteater som högg tillbaka på ledningsnivå mot en pjäsrecension i Göteborgs-Posten, och dels var det musikkritikern Nicholas Ringskog Ferrada-Noli som i sin blogg i skarpa ordalag kritiserade recensioner han fått för sin bok Dröm och skådespel – en introduktion till opera. Debatten har sedan förts på många kultursidor – även denna – och ett sammanvägt svar på min inledande fråga är väl att ja, det får man – typ, men vore det inte för nätet och sociala medier så hade vi kanske sluppit det mesta av det.

Som vanligt är det internets fel, alltså.

I debatten har jag dock inte sett någon författare skriva om sin syn på saken. Då jag dessutom är en författare som har ägnat mig åt det här oskicket, så tänkte jag helt opåkallat ge min åsikt.

Kort bakgrund: När min andra roman Vi har redan sagt hej då gavs ut 2010 gjorde jag det som ett egenutgivningsprojekt, jag ville undersöka hur långt jag som halvetablerad författare kunde nå själv i en bokbransch stadd i teknisk förändring. Förutom pärsen att skriva själva boken gav jag mig på att även redigera den, sätta inlagan, formge omslaget, skapa e-boken, läsa in samt redigera ljudboken och därefter även sköta marknadsföring och inte minst posthantering på egen hand. Allt dokumenterades – såväl framgångar som motgångar – på min egen blogg.

Till det här hörde även att dokumentera utfallet, och där var kritiken som romanen fick en viktig beståndsdel. Alltså länkade jag till, samt kommenterade, alla recensioner jag fick i såväl traditionell press som hos bokbloggare.

Jag vill verkligen kunna hävda att jag var hundraprocentigt rakryggad och neutralt redovisande i det jag skrev. Men när jag nu snart ett decennium senare tittar på de här genomgångarna, ser jag ändå att jag var mer benägen att försöka förklara mig själv i mina kommentarer till negativa recensioner, jämfört med de positiva. Det ÄR svårt att betrakta sig utifrån och hur ödmjuk jag än inbillar mig vara så går det att se att jag i ett par fall hamnade i försvarsställning.

Med det sagt ångrar jag ändå inte de här genomgångarna, oskrivna regler om att aldrig gå i svaromål just när det gäller kritik mot ett konstnärligt verk man skapat blir lätt absurda i en värld där folk i övrigt har högljudda åsikter om allt och alla. Visst vore det kanske skönt om det fanns fredade zoner, men i praktiken blir det omöjligt att upprätthålla.

Däremot tycker jag att det är tråkigt att det är just det högljudda som gång efter annan går hem vilket gör möjligheterna till resonerande samtal så begränsade. På ett plan var inte de recensionsgenomgångar som Ringskog Ferrada-Noli gjorde för sin operabok särskilt annorlunda mina egna, men tonläget är betydligt mer konfrontativt och spetsigt, helt i linje med vad som anses behövas för att nå ut samt – omedvetet eller medvetet – bli en viktig ingrediens i en debatt på landets kultursidor.

Men en korvspadsvarm kulturdebatt som resultat är väl en sak. När beteendet skruvas upp ytterligare några varv blir det olyckligt på allvar. När P1-programmet Medierna gjorde ett inslag om kritikdebatten, lyfte Gunilla Brodrej på Expressen exempel på där influencers i sociala medier mer eller mindre aktivt bussat sina tiotusentals följare på recensenter som misshagat dem. I sådana fall har ju gränsen för rimlighet passerats för länge sedan.

Men vad är rimligt då? Jag vet inte. I mitt fall resulterade genomgångarna i en småsyrlig notis i Gävletidningen Arbetarbladet författad av kulturredaktören, och en ganska lång kommentarstråd till ett av mina blogginlägg där jag och fyra, fem personer uttryckte varierade åsikter i vad jag tyckte var hövlig ton.

Det kanske kan vara lagom?

Nära gränsen: Die Hard får en oäkting med det svenska livspusslet

På pressträffen i fredags gällande Nära gränsen och Storytels andra sommarsatsningar blev jag som jag nämnde i fredagens inlägg intervjuad på scenen. Och till den intervjun hade jag fått frågorna i förväg, och förberett mig dagen innan genom att skriva ner preliminära svar. Nu var det väl inte riktigt exakt så här jag i slutändan uttryckte mig, men på ett ungefär. Och det kan väl tjäna lite som en introduktion i vad Nära gränsen är för sorts berättelse.

Kan du börja med att berätta lite om vad Nära gränsen handlar om?
– Den handlar om Lisa, en 35-årig kvinna i Pajala i norra Norrbotten som det gått riktigt illa för, en nedåtgående spiral som man kan säga tog sin början när Northlandgruvan där uppe gjorde sin spektakulära och förödande mångmiljardkonkurs 2014. Hon har förlorat vårdnaden om sin son till följd av missbruk, men har börjat få ordning på tillvaron igen, och har nu getts chansen att för första gången på två år spendera en helg ensam med sin nioårige son Nils. Det är två veckor efter midsommar, helgen för Pajala marknad, som är norra Sveriges största marknad. Efter en heldag där är Lisa och Nils på väg hem, när hon får ett telefonsamtal och kallas in akut för att lösa en IT-kris på sitt arbete på den pub som är navet för marknadshelgens festområde. Väl där hamnar hon mitt i ett rån, där två desperata, maskerade män försöker komma över festområdets dagskassor. Rånet spårar ur, och när rånarna lämnar platsen har de tagit med sig Lisas son Nils som gisslan. Men Lisa tänker inte förlora sitt barn igen och tar upp jakten på dem, och det blir starten på en lördagsnatt som kommer att vända hela Pajalaregionen upp och ner och utvecklas till en internationell gränskonflikt.

Det publiceras ju ett avsnitt varje dag under juli månad. Hur känns det att skriva 31 cliffhangers?
– Snarare 42 cliffhangers, faktiskt! Min ambition var att i varje dagsavsnitt följa en person – främst huvudpersonen Lisa, men också hennes son Nils, exmaken Anders, en polischef och seriens ”superskurk” eller vad man ska kalla honom – men i takt med att spänningen skruvas upp, så kände jag att det behövdes kortare episoder framåt slutet, så då växlar jag mellan rollfigurerna inom avsnitten också, för att liksom vrida upp det till elva. Och när jag räknade så var det faktiskt exakt elva ytterligare cliffhangers, så det landar på 42. Och jo – att skriva dem känns! Men det känns nästan bara roligt, faktiskt. Jag älskar verkligen känslan av att ha fått till en bra punch i slutet av ett avsnitt, när man redan på förhand liksom längtar till att få höra hur det blir i inläst form, när avslutningsmusiken är pålagd och man liksom får en skön rysningskänsla av det man själv skrivit.

En julkalender förknippar man ju med värme och mys, men vad ska en julikalender innehålla?
– Faktum är att när jag började fundera på den här berättelsen, så visste jag inte om att Storytel Original-gänget börjat fundera på en julikalender, så när jag pitchade idén till dem strax före jul var det faktiskt som en julkalender för 2019. Men jag ville ställa konceptet med värme och mys på ända, så jag såg framför mig den första Die Hard-filmen, som ju faktiskt är en julfilm, när jag försökte sätta tonen i berättelsen. Tror till och med jag skrev ”Die Hard får en oäkting med det svenska livspusslet” i pitchmejlet. Så jag hade liksom en väldigt tydligt driven, desperat actionberättelse i tanken redan från början, även om det var snö och bjällerklang i den och inte högsommarvärme, midnattssol och raffel vid den svensk-finska gränsen. Så värme har en julikalender definitivt också, men värme av den art som framkallar svett och hög puls i stället för ett behagligt mys. Och så har den högt tempo, en stark framåtrörelse och en desperat önskan om att återigen få omfamna sitt barn.

——

Två veckor kvar i dag tills första avsnittet släpps. Pirrigt!

Nära gränsen – min julikalender hos Storytel

I dag på morgonen höll Storytel en pressträff på gamla Riksarkivet för att presentera sina sommarsatsningar. Först ut på scenen var jag, för att berätta om min nya bok Nära gränsen, som kommer att publiceras som en daglig följetong hos Storytel under juli månad, i formen av deras första julikalender. Här är den:

Nära gränsen av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi

Hur långt kan man gå för att rädda sitt barn?

Det är marknadshelg i midnattssolens Pajala och Lisa Korhonen har för första gången på två år fått möjlighet att vara ensam med sin nioåriga son. Sedan hon förlorade vårdnaden har hon gjort allt för att ordna upp sitt liv och bevisa att hon är att lita på. När hon kallas in akut till jobbet på Puben, marknadsfestens stökiga mittpunkt, gör hon därför vad hon kan för att få det avklarat så snabbt som möjligt. Samtidigt har rånare sprängt traktens enda bankomat och rör sig åt Lisas håll. Ovetandes lämnar hon sonen i vilrummet på Puben och går ut till kassan, där hon möts av två maskerade män…

Snart är hennes son saknad och Lisa huvudperson i en internationell gränskonflikt. Och för varje timme som går blir insatserna högre.

Nära gränsen är Storytels första julikalender – skriven av Daniel Åberg, författare till lyssnarsuccéerna Virus och Smittad. Så förbered dig på en riktig nagelbitare som kommer att fylla även de mest regniga sommardagarna med spänning.

Det här är alltså boken som jag brottats med under vintern och våren, och som jag har brottats! Det är den längsta bok jag har skrivit, och samtidigt den som har skrivits på kortast tid (med Virus och Smittad har jag alltid kunnat be om mer tid om jag inte hunnit klart till den egentliga deadlinen, men här fanns inte det alternativet, eftersom följetongens startdatum var satt i sten. Så det var bara att bita ihop. Men jag tror att den faktiskt blev rätt bra. De är väldigt nöjda inne hos Storytel i alla fall, så förhoppningsvis gillar lyssnarna den också (och läsarna, den finns ju även som e-bok i Storytels app och i läsplattan Storytel Reader).

Julikalendern är alltså Storytels sommarvariant av de julkalendrar de gjort de senaste tre åren. Följetonger (följetänger?) är ju vanliga i sommartid i dagstidningsvärlden, där oftast någon av säsongens större kriminalromaner publiceras i typ fyrtio avsnitt från midsommar och framåt. Så det ska bli spännande att se hur konceptet tas emot av Storytelpubliken.

Men! Mer om Nära gränsen i några senare inlägg. Nu på morgonen var det ju inte bara jag själv som klev upp på den där scenen, de har en hel del annat i sin sommarsatsning också. Nedan följer hela pressmeddelandet som skickades ut på morgonen.

——

Fängslande berättelser i Storytel Sommar

Sommaren hos Storytel lämnar ingen oberörd. Det blir nervkittlande cliffhangers i julikalendern Nära gränsen, intressanta avslöjanden i Kattis Ahlströms pratshow Bakom berättelsen och kända skribenter som visar upp otippade sidor av sig själva och sitt skrivande i nya Stories by Storytel. Och Åsa Erlandssons dokumentär Monstret och Miraklet ger nya infallsvinklar och perspektiv på den fruktansvärda händelsen som skakade Sverige när en pappa 2016 släppte sin bebis 15 meter ned i en kraftverksdamm i Jämtland.

Den elva månader gamla flickans tillstånd var livshotande när räddningspersonal lyckades ta sig fram till henne där hon låg på betongfundamentet i kraftverksdammen. Hon hade inre blödningar, brutna armar och ben, skallfrakturer och svåra sårskador. Detta efter att hennes pappa släppt ned henne från 15 meters höjd, inför flickans panikslagna mamma.

För första gången delar nu mamman med sig av sin historia – och berättar om Miraklet som är hennes dotter.

Den flerfaldigt prisade journalisten Åsa Erlandsson har gjort Monstret och Miraklet, en dokumentär i tre delar, som får premiär den 15 juli på Storytel.

”Att en pappa försökte mörda sitt eget barn på det här sättet skakade ett helt land. Det har skrivits spaltmeter om det, men hittills har den viktigaste berättelsen inte kommit fram: mammans egna ord. Nu väljer hon för första gången att prata om hur livet var före katastrofen, hur livet är nu och hur kärleken till dottern gör att hon ändå ser ljust på framtiden. Det är en mycket personlig och gripande berättelse som innehåller många nya uppgifter som inte kommit fram förut”, säger Åsa Erlandsson.

Julikalendern – Nära gränsen av Daniel Åberg
Att sommar är lika med högsäsong för lyssnandet är sedan gammalt. I sommar presenterar Storytel den allra första julikalendern – en nervkittlande följetong i 31 delar att avnjuta dagligen under hela juli månad. Storytel Original-författaren Daniel Åberg, författaren bakom succéerna Virus och Smittad, har skrivit Nära gränsen, en gastkramande spänningsroman som utspelar sig i Pajala nära gränsen till Finland.

Kattis Ahlström får egen pratshow
I början på juli, tisdagen den 2 juli närmare bestämt, är det också premiär för Kattis Ahlströms nya pratshow Bakom berättelsen, där hon går just bakom berättelsen tillsammans med kända författare. David Lagercrantz, Anna Jansson, Hans Rosenfeldt, Sofie Sarenbrant, Jonas Jonasson och Jonas Karlsson gästar pratshowen i varsitt avsnitt.

”Det ska bli väldigt spännande att komma närmare inpå några av våra mest lästa och älskade författare. Det blir samtal om varifrån historierna och karaktärerna kommer, drivkrafter, skrivkramp och hur det känns att ta livet av så många människor – om än fiktivt”, säger Kattis Ahlström.

Författare skriver i chatform
Jonas Karlsson är dubbelt aktuell hos Storytel i sommar. Tillsammans med Anders Jacobsson, Sören Olsson, Malin Wollin, Sara Kadefors, Sandra Beijer, Rachel Molin, Klas Beyer, Jessica Schiefauer, Babben Larsson, Navid Modiri och Bob Hansson skriver han berättelser i ett nytt format för Stories by Storytel. Det blir personliga, påhittade, roliga, läskiga, fräcka och tankeväckande historier där användaren själv klickar sig fram i handlingen som berättas genom en chatkonversation. Historierna finns i appen Stories och Babben Larsson är först ut av skribenterna med en berättelse som finns ute den 14 juni.

Hyllade podcasten Spår blir dokumentär
Anton Berg och Martin Johnson är radiojournalisterna bakom den populära podcasten Spår, som uppmärksammats stort inte minst för bevakningen av fallet med morddömde Kaj Linna som de ägnade åtta hela avsnitt av podden. Linna frikändes 2017 efter 13 år i fängelse, mycket på grund av nya bevis som presenterades i Spår. Nu släpper Berg och Johnson den omtalade bevakningen som en fem timmar lång dokumentär med premiär den 26 juni.