Etikett: bokbranschen

Ord och inga visor från Adlibris vd

En sak som är bra med semester är att det äntligen finns tid att läsa de tidskrifter som dimper ner i brevlådan hemma och ständigt är ett dåligt samvete som stressbläddras igenom i vanliga fall. Jag såg några intressanta saker i den långa artikeln om Adlibris i senaste Svensk Bokhandel, där nya vdn Johan Kleberg är befriande ärlig och frispråkig gällande främst den digitala bokutvecklingen i Sverige:

• Han säger om e-böcker att Det är klart att en nyhet inte kan kosta mer än 99 kronor. Adlibris kunder verkar hålla med, på Adlibris Mondos topp 30 för e-böcker finns i detta nu blott två titlar som kostar över hundralappen. Det är svårt att se i vilken utsträckning de låga priserna beror på rean, till skillnad från Adlibris rea för fysiska böcker så verkar de inte skriva ut om en titel ingår i rean i ljud- och e-boksavdelningen.

• Att förlagen har ett stort ansvar i att e-böcker i Sverige inte tagit fart är Kleberg tydlig med. Han säger visserligen att det är ett kollektivt ansvar – Adlibris har inte lyckats driva marknaden – men sedan skräder han inte orden: Förlagens prissättning gör att man blir rasande. En sjuåring kan lista ut att det är billigare att producera en e-bok än en tryckt bok. Då är det ondskefullt att inte ge en del av den marginalförbättringen till kunden.

• På tal om Mondo så är Kleberg inte direkt överdrivet positiv över deras digitala avdelnings utveckling. På frågan om hur Mondo funkar i dag, svarar han: Mycket sämre än Storytel, som på något sätt är jämförelsepunkten. Men Mondo är okej. Precis som Letto. Det är okej.

• Adlibris hoppas sälja mellan 10 000-15 000 exemplar av nya läsplattan Letto Frontlight under året. Det är första gången jag sett dem nämna en någorlunda konkret siffra. Jag har fortfarande inte fått arslet ur och skrivit ihop min recension. Min absoluta ambition är att göra det innan Mexikovistelsens slut.

Artikeln är väl värd att läsas i sin helhet.

Grus i galamaskineriet

På väg mot Stockholm en kortis för att gå på kvällens gala för Stora Ljudbokspriset, jag har suttit med i juryn i barn- och ungdomskategorin, ett så klart hopplöst uppdrag utifrån aspekten att det spänner över så vitt skilda sorters böcker och åldersmålgrupper. Men det är ju en sedan länge känd hopplöshet som även brukar lyftas varje år i samband med Augustpriset. Och med det sagt var det ett mycket roligt juryarbete, som också gav en intressant inblick i hur andra resonerar kring vad som gör en ljudbok bra.

Ja, tanken är i alla fall att jag ska flyga ner och gå på galan. Drygt en halvtimme efter planerad avgångstid står vi ännu på startbanan i Kiruna och det pratas om totalt datorhaveri som berör alla SAS-plan som i detta nu står på marken i Sverige. Kul.

———–

Yay, efter ytterligare tjugo minuters väntan är vi nu tydligen online igen och strax på väg. Då håller vi tummarna för fortsatt välgång.

När tre blev fem

Mars månad inleddes med spännande nyheter i den svenska bokbloggsvärlden då Bokhora åter lade i femmans växel efter att i något år ha puttrat på trean. De tre ursprungs-Johannorna – min kära hustru är ju en av dem – bröt i dag såväl köns- som nationsgränsen då de plockade in Marcus Stenberg och Jeanette ”Peppe” Öhman som nya skribenter. Därmed är kollektivet tillbaka vid startläget från 2006 som en kvintett där blott 60 procent av medlemmarna heter Johanna. Kul! 

—————— 

Det här är för övrigt mitt första inlägg i årets #blogg100. För jo, lika bra att haka på i år igen.

Nej men vänta nu, har Lidl köpt NK?

Marcus Priftis krönika i dagens Svenska Dagbladet där han liknar HOI Förlags köp av Hamrelius Bokhandel med att Lidl skulle köpa NK har debatterats en del i bokbranschtrådar på Facebook i dag. Krönikan är rätt spetsig vilket brukar gå hem när det gäller att skapa debatt – beskrivningarna av HOI Förlag och deras författarstalls kvaliteter har fått känslorna att svalla på sina håll – men bortsett från de slängiga formuleringarna får jag säga att mitt problem med krönikan är att jag finner resonemanget i den bakvänt.

Priftis argumenterar för att HOI:s köp (av konkursboet, det är inte som det hävdas i krönikan så att HOI räddat Hamrelius undan konkurs) kan ses som ett av alla järtecken från den senaste tiden som pekar mot en framtida bokbransch styrd av ”enfald, kommersialism och det lättuggades hegemoni”. Men är inte det att leda tanken åt fel håll? Var det inte snarare så att själva konkursen var ett i raden av järtecken på att bokbranschen så som den skötts traditionellt – det vill säga genom att mest av slentrian köra rakt fram i trygga, väluppkörda hjulspår – inte längre fungerar, och att HOI:s köp snarare bör ses som en möjlighet för bokhandlarvänner att kanske inte pusta ut men i alla fall andas lite lugnare, en indikation på att allt kanske inte är nattsvart, att det trots tidens digitala vindar ännu finns de som tror att det går att satsa på den fysiska bokhandeln även när gamla aktörer kastar in handduken?

Krönikan slutar, trots de stundtals hårda orden mot HOI och deras utgivning, i någon sorts positiv anda – det är trots allt kanske bra att de tar sig an Hamrelius, eftersom ”de har näsa för affärer”. Men så kommer slutklämmen, som jag verkligen inte blir klok på.

Kanske är det ändå Lidl som ska rädda NK? Bara de förmår tillämpa nytänkandet även på sig själva, och lämnar sin gamla affärsmodell vid den nya butikens tröskel.

Jag tolkar det som att det är bäst för HOI att de överger sina egna tankar om hur en bokhandel ska drivas, och i stället kliver in i butiken och driver den som om inget har hänt. Var det inte just det som fick Hamrelius att gå i konken första gången?

HOI Förlag blir bokhandlare

Det är om inte annat rätt så kaxigt att HOI Förlag väljer att köpa den välkända, nu konkursade bokhandeln Hamrelius i Malmö, ett par veckor efter att ägaren Gudmund Hamrelius meddelat att han kastar in handduken på grund av dålig lönsamhet. HOI-cheferna Sölve Dahlgren och Lars Rambe kommer nu själva att ta över driften, även om jag antar att de inte kommer att jobba rent fysiskt i butiken.

Att ett bokförlag tar över en bokhandel hör vad jag vet inte till vanligheterna, men HOI har bevisat flera gånger på senare tid att de är intresserade av att utmana strukturer och tänka annorlunda, så det ska bli spännande att se om de kan få snurr på butiken. I artikeln i Svensk Bokhandel säger de nya ägarna att de tror att en omsättning på 10-12 miljoner kronor krävs för att få lönsamhet, att jämföra med de cirka 7 miljoner kronor som butiken sägs ha omsatt 2014. I sitt eget pressmeddelande meddelar HOI att den nya butiken blir helt fristående, efter att tidigare ha tillhört JB-Gruppen. Som en parentes kan i sammanhanget nämnas att Svensk Bokhandel i sitt nya nummer kom med rätt dystra siffror gällande bokhandeln, mellan åren 2010-2015 har ytterligare 19 svenska kommuner förlorat sin enda boklåda, och totalt saknar nu nästan 40 procent av landets kommuner en bokhandel. Bilden ser visserligen annorlunda ut i landets större städer, men visst är det en bransch i motvind som förlaget nu ger sig in på, och de boklådor som fortfarande lyckas locka kunder kännetecknas överlag av en aktiv, kunnig och kundtillvänd personal som gör deras butiker attraktiva.

I artikeln i SvB benämns HOI som ett egenutgivarförlag, vilket väl inte är helt med sanningen överensstämmande då de likt traditionella bokförlag har en sållningsprocess och endast ger ut titlar de tror kan bära sig. Det som liknar egenutgivning är dock att författaren bekostar själva utgivningen enligt en investeringsmodell där förlaget får en intäkt först när pengarna som författaren investerat återbetalats, vilket så klart är en morot för förlaget att jobba så hårt som möjligt för att böckerna ska generera vinst. Hur det här fungerar i verkligheten har jag ingen direkt inblick i, men av vad jag hört från ägarna själva när jag pratat med dem så får nästan alla författare åtminstone tillbaka lika mycket som de har satsat. Själva föredrar de vad jag vet benämningen hybridförlag.

HOI meddelade för övrigt tidigare i dag att de från och med nu kommer att överta Varg Gyllanders författarskap, när denne nu ska lansera en ny romanserie. Varg var en gång i tiden TT-kollega med mig, och vi har även delat förlag så till vida att han tidigare gavs ut av Massolit, som ju även gav ut min Vi har redan sagt hej då i pocket.

E-böcker har vi allihopa. Eller i alla fall fler än tidigare.

För att vara jul- och nyårslunk så har jag haft osedvanligt hög trafik på min sajt den senaste veckan, och väldigt många av dem som hamnar här gör det efter att ha googlat inom e-boksområdet – mina inlägg om Adlibris Letto, Bokon och Mofibo går exempelvis varma.

Jag antar att det hela beror på att:

• Rätt få i Sverige skriver om det här ämnet i övrigt.

• Rätt många har fått någon form av surf- eller läsplatta i julklapp och söker vägledning och råd.

Jag har varit lite sömnig på det här området ett tag nu – liksom på rätt många andra områden tyvärr. Men som vanligt utlovar jag bättring. Ett utförligt test av nya Adlibris Letto Frontlight är på gång, men då Adlibris för närvarande inte ens säljer sin nya platta eftersom den första, rätt begränsade omgången sålde slut före jul och en ny, större omgång inte väntas in förrän efter helgerna, så avvaktar jag lite på den fronten. Jag vill även minnas att jag utlovat någon sorts utvärdering av Mofibo (skulle inte de lanseras med pukor och trumpeter för den delen – blev det inget av det eller lever jag bara i någon sorts reklamskugga här i obygden?), sätter upp även det på att göra-listan.

Bokfabriken ger ut uppmärksammad följetongsroman

Lite sen på den här bollen (pressmeddelandet gick ut redan i mitten av november) eftersom jag helt enkelt glömde bort det i svallvågorna av livspussel och jobb och sånt där ni vet, men hur som helst:

Svensk Bokhandel skriver i dag om att Malmöförlaget Bokfabriken ska ge ut Michelle Millers följetongsroman The Underwriting på svenska med start på annandagen. Jag skrev om det här projektet i maj när det var på gång i USA, och nu har boken sålts till ett gäng länder, men Sverige blir det första landet som ger ut boken först som följetong och sedan som traditionell bok, precis som i USA. Följetongen ges ut i ljud- samt e-boksformat, och därefter följer en inbunden upplaga till sommaren 2015.

Precis som jag skrev i majinlägget så var jag lite involverad i ett tänkt liknande följetongsprojekt för ett par år sedan, men jag drog mig ur det och mig veterligen blev det heller aldrig verklighet, åtminstone inte ännu. (Det är dock romanen jag började på till det projektet som jag mestadels skriver på nu). Ska därför bli spännande att se hur det här artar sig.

Adlibris lanserar Letto Frontlight

Nej men dra mig baklänges, Adlibris har äntligen skrotat den gamla modellen och släppt en ny Letto. Letto Frontlight heter den nya läsplattan, och som namnet skvallrar om är skärmen bakgrundsbelyst vilket ger att en av mina tveksamheter gällande föregångaren – oförmågan att kunna läsa i mörkret bredvid sovande småbarn – är undanröjt.

När jag skrev om Adlibris Letto senast i somras siade jag om att de skulle skrota den gamla modellen och ersätta den med en försvenskad variant av Cybook Odyssey Frontlight. Nu verkar det i stället ha blivit modellen Cybook Muse Frontlight som de valde, specifikationerna stämmer i alla fall exakt, men det får väl ändå ha ansetts vara en relativt god förutsägelse av mig. Muse verkar på papperet lite vassare än Odyssey dessutom, så det var väl bra att jag hade fel. Priset för den nya Letton är satt till 995 kronor.

Återstår att se hur den nya hårdvaran står sig i praktiken. Ska på ett eller annat sätt ta mig an ett exemplar och utvärdera här i spalterna, sanna mina ord.

———–

UPPDATERING: Här finns mitt utförliga test av Letto Frontlight.

Mofibo nu lanserad – tyvärr dock ej korrläst

Det är lite förvirrande gällande den danska e-bokstjänsten Mofibo. I lördags skrev jag om tjänsten som kommande, att den skulle lanseras senare i höst för det var vad jag hade hört från flera personer, samt vad Svensk Bokhandel skrev för några dagar sedan. Nu på morgonen kom dock ett pressmeddelande på mejlen där tjänsten beskrevs som lanserad, och mycket riktigt går det nu också att registrera ett svenskt konto på Mofibos svenska hemsida.

Men med tanke på hur extremt illa korrläst sajten är i detta nu, så undrar jag om den här lanseringen inte skett lite för snabbt bara för att surfa på den uppmärksamhet de fick i media förra veckan. Överlag andas texterna på sajten väldigt mycket direktöversatt danska, och på sidan Funktioner, där tjänsten gås igenom, räknar jag i detta nu till sju direkta skrivfel enbart bland rubrikerna och överskrifterna.

Det inger inte direkt förtroende när det handlar om en prenumerationstjänst för litteratur.

Nåväl. Jag har i alla fall registrerat ett konto nu. Återkommer i ärendet när jag testat att använda tjänsten.

——

UPPDATERING EFTERMIDDAG: Fem timmar senare har nu korrfelen till stora delar åtgärdats på Mofibos sajt.

Några ord om DN:s artiklar om Amazon

Alltså. Vet DN något som ingen annan vet gällande ryktena (som väl snart firar hundraårsjubileum, känns det som) om Amazons eventuella framtida Sverigelansering? Om inte så tycker jag att deras artikelserie densenaste veckan känts en aning alarmistisk (he, autocorrect ville ändra till altruistisk). Finns det något konkret som faktiskt tyder på att de är på väg hit, bortom avtalet med Bokrondellen som slöts i våras? Svensk Bokhandel gjorde en artikel efter att avtalet slutits där det inte kändes så, har något förändrats sedan dess? Jag har i grunden så himla svårt att se varför de skulle vilja ge sig in på en marknad som dels är extremt perifer storleksmässigt, och dels en marknad där prispressen redan är så stor. Jag får inte ihop det.

Nåväl. Eller så sitter jag där i morgon bitti med lång näsa när DN lagom till bokmässans första dag fått göra en förhandsintervju med Jeff Bezos där han meddelar att de nu slår upp Sverigeportarna.

(Skulle så mot all förmodan ske tror jag dock inte att det innebär någon domedag, se mitt inlägg Nej, Amazon innebär inte döden för svensk bokmarknad från i våras).

——

Bokmässan i morgon som sagt. Vi anländer någon gång vid lunchtid med vårt entourage av barn, mormödrar och mostrar. Känner mig förväntansfull, även om jag medvetet har valt att i princip inte alls kolla i programmet eftersom jag anar att jag inte kommer att hinna bevista så mycket ändå, trots de goda förutsättningarna i form av barnvakter. De har ju trots allt inte enbart följt med för att vakta våra telningar.

Hej då Fyrahundrafemtio

Det kom ett mejl.

Kära Fyrahundrafemtio-prenumeranter,

Ni är och har varit våra största supportrar. De vi värdesätter högst av alla. En del av er har varit med från starten tidigt i våras, ja till och med sedan bokmässan förra året. Andra har kommit med längs vägen, en hel del har anslutit sig helt nyligen. Alla har ni det gemensamt att ni har satsat pengar på oss, betalat helårs- eller kampanjprenumerationer. I bästa fall har ni fått två nummer av vårt magasin. Vi kan också konstatera att vi har fått ett fantastiskt mottagande av er, beröm och uppmuntran vi aldrig tidigare mött.

Det är därför med tungt hjärta jag skriver det här brevet för att berätta att vi har lämnat in en konkursansökan i dag. I slutfasen av arbetet med nummer 3-4, planerat att komma ut lagom till Bokmässan, kunde vi konstatera att pengarna var slut.

Kunde vi inte parerat det?

När vi startade magasin Fyrahundrafemtio visste vi av erfarenhet att alla nya tidningsprojekt går med förlust i upp till ett par år innan det når en nivå med tillräckligt många prenumeranter och lösnummerförsålda tidningar för att attrahera tillräckligt många annonsörer.

Vi sökte, och fick, investerare att satsa på vår affärsidé. Dock inte i tillräckligt stor omfattning.

Vi valde att i stort sett arbeta gratis och med en liten redaktion, vi tog in nya friska pengar och jagade ständigt nytt kapital. Men det var hela tiden en balansakt med små marginaler.

I slutarbetet med nummer 3-4, strax innan vi skulle gå till tryck, kunde vi konstatera att annonsingången var så liten att vi inte skulle kunna betala våra räkningar. I det läget återstod bara konkurs.

Oerhört sorgligt att se att det inte verkar vara ekonomiskt möjligt att driva en litteraturtidskrift i Sverige av det här slaget längre.

På tidningens sajt går det att fritt ladda ner det tredje, nästan färdigställda, numret av Fyrahundrafemtio som nu alltså blir det sista. Gör det ni också.

Mer om indieförfattare

På tal om gårdagens inlägg om indieförfattare så skriver i dag Sölve Dahlgren som ju driver HOI Förlag ett intressant och utvecklande inlägg.

Jag har för mig att jag någon gång i den här bloggens historia har skrivit ett inlägg där jag varit inne på samma spår, det här med att jämföra litteraturbranschen med hur det sett ut i film- och musikbranschen, men jag kan inte för mitt liv hitta det när jag söker. Eventuellt har jag skrivit om det någon annanstans, eller pratat om det i något sammanhang.

Oh well. Sölves inlägg är hur som helst värt läsning.