Etikett: #blogg100

Virus – nu även på finska

Nu finns jag på finska! I dag ges Virus första säsong ut hos finska Storytel, i översättning av Mirka Maukonen och inläst av skådespelaren Sanna Majuri.

Då mina kunskaper i finska språket är ringa, kan jag inte säga så särskilt mycket mer om det hela än att konstatera att jag är väldigt glad över att det har skett, det är premiär för mig i översatt romanform.

Nu är väl visserligen de finska läsare jag har här i spalterna först och främst svenskspråkiga (ungefär fyra procent av mina besökare var i februari från Finland), men känn er så klart ytterst välkomna att berätta för era finsktalande vänner att boken nu finns att lyssna på och läsa även för dem (den svenska originalutgåvan har funnits tillgänglig hos finska Storytel från start).

Har boken då fått någon härligt mustig finsk titel, som Storytel Original-serien Svart stjärna som på finska heter Musta tähti? Nej, faktum är att Virus på finska heter … Virus. Att den finska översättningen har längre (och kanske även fler?) ord skvallrar dock längden på inspelningen om: Första avsnittet är på svenska 58 minuter långt, men på finska 1 timme och 14 minuter.

I Finland är ljudböcker överlag – och streamade sådana i synnerhet – ett mycket mindre fenomen än i Sverige (den finska marknaden är Storytels minsta), men oavsett detta:

Hurra vad kul!

Eller så var det bara ett lätt parti

Det var en bra skrivdag i dag. Möjligen har det börjat lossna. Det börjar i sådant fall sannerligen vara dags. Jag har ännu inte räknat på hur mycket text jag behöver få ur mig per dag för att nå min deadline, men svaret torde bli ”ganska mycket”, och då med betoningen lagd på andra ordet.

Nåväl. Det ger sig nog.

Om Rebecka Martinsson på TVdags

Tillbaka i norr, och vad passade då bättre än att författa en text till TVdags med vänsterhanden (jag är ju vänsterhänt) under förmiddagens vabbträsk om kvällens TV4-premiär av Åsa Larsson-serien Rebecka Martinsson.

Lite om serien som sådan, lite om när man inte ska blinka om man vill se vår statistmedverkan och lite om hur man egentligen ska uttala ortsnamnet Kurravaara.

Väl bekomme.

Sakta jag gå genom stan

Rolig tillställning i går kväll, jag höll i så länge baren höll öppen, vilket enligt mitt McDonaldskvitto vid Medborgarplatsen som skvallrar om att jag var där strax före klockan ett bör ha inträffat cirka tjugo minuter tidigare. I dag har jag således varit lite trött i bollen och har långtifrån nått min skrivkvot, men hemresan mot norr har knappt ens börjat, så tiden på flygbussen, vid gaten och på planet borde nog kunna hjälpa mig med den saken.

Har hela dagen gått och känt att jag borde höra av mig till någon, ta en fika, umgås med mina Stockholmsmänniskor. Men ibland när jag är här drabbas jag mer av en diffus önskan att umgås med staden snarare än dess invånare, som nu i kväll, då jag i stället för att efter skrivpasset på Louie Louie klämma in en fika före hemfärden i stället valde att promenera hela vägen från Skanstull upp till Sankt Eriksplan via mina gamla hoods vid Odenplan.

En del butiker och restauranger hade bytt skepnad och namn, men mycket var ännu sig likt. Att min gamla favoritsunkpizzeria Derya på Upplandsgatan numera var något sorts gourmandpizzaställe gjorde mig dock lite nedstämd.

Klev just på flygbussen vid Sankt Eriksplan, dagens snöfall hade börjat övergå i ett nollgradigt regn och människor runt mig hastade hemåt.

Det är en så dubbel känsla här i Stockholm numera, den av att både höra till och samtidigt inte göra det, ett känsloläge som är svårt att få grepp om.

Dagens punktlista

I dag har jag:

• Tagit mig till Stockholm via tre timmars stopp på Umeå flygplats på grund av billigare.

• Googlat blood transfusion Macgyver style.

• Skrivit 10 057 tecken.

• Funderat på om den där googlingen var så smart egentligen, spåret som resultatet för mig in på, alltså. Än så länge är svaret ja.

Nu ska jag:

• Hänga med Fredrik en timme i baren på Scandic Grand Central.

• Gå på Stora Ljudboksgalan på Vasateatern.

Later!

Fyra och en halv timme

Jag åker ner till Stockholm i morgon med gryningsflyget, uppstigning om fyra och en halv timme. Upptakten kunde varit bättre: Barnen är sjuka och sköra, bilbatteriet dåligt och nattkylan grav.

Men men, kostymen är nedpackad och larmet ställt. Det ska nog bli bra det här.

Den lilla skidaren

Nästa helg arrangeras bygdens stora skidlopp Kopparrajden för 49:e året i följd, med start i Svappavaara och målgång 26 kilometer längre österut i Vittangi.

Loppet för de mindre barnen är inte riktigt lika långt, utan slingrar sig i en 800 meter lång bana runt fotbolls- och hockeyplanområdet. I dag gjorde Ejda genrepet inför sin tävlingspremiär, då hon för första gången skidade hem till sin mommo och moppa över sjön, vilket blir ungefär lika långt.

Det gick inte fort, men det gick. Lite solbitna i våra kinder blev vi också.

(Storebror Tage tränade också, men han var för snabb för att fastna på bild)

Om ljudböckers kostnad och framtida betydelse i VK

Jag skrev en text för Västerbottens-Kurirens kultursida helgen som gick om mina älskade ljudböcker (alltså ljudboksformatet som sådant, inte mina böcker, även om jag visserligen älskar dem också).

Huvudtesen var att ljudböcker är dyra att producera, och att fattiga småförlag och egenutgivare riskerar att hamna i kläm i takt med att ljudböckerna blir allt viktigare. Passade även på att höja ett annat varningens finger inför framtiden: I takt med att ljudböckerna fortsätter växa, går vi mot en dag då romaner som inte anses ljudboksmässiga ratas även för utgivning i andra format?

Då texten ligger bakom en betalvägg, finns en risk att länken slutar fungera efter en tid. Men för er som är saktfärdiga hit, så här såg texten ut på sidan (jag lägger kanske ut den här på bloggen i sin helhet om några veckor):

Startskott för Blogg 100

I dag är det premiär för årets upplaga av Blogg 100, Fredrik Wass initiativ som nu är inne på sjätte året där tanken är att man ska försöka hålla i sitt bloggande i gång 100 dagar i sträck.

Precis som i fjol kommer det för mig illa i tiden eftersom jag för andra året i rad har en massiv Virus-deadline hängande över mig, men i år kan jag i alla fall vara öppen med att så är fallet. I fjol när jag satt och skrev var Storytel Original-projektet ännu inte offentliggjort, jag presenterade Virus här i spalterna först veckan efter att det årets Blogg 100 gått i mål.

Hur som helst. Jag ska göra ett ärligt försök även denna gång, även om det säkerligen kommer att bli en hel del fem i tolv-inlägg utan större substans. Men det går ju att hitta substans även i det lilla. I fjol landade jag på 95 inlägg under de 100 dagarna.

Jag siktar väl på minst 96 i år då.

Blogg 95

När jag inledde årets Blogg 100-utmaning den 1 mars skrev jag att målet för året var att klå fjolårets resultat, vilket var 94 inlägg på de 100 dagarna. När jag i morse satte mig ned för att skriva ett summeringsinlägg, upptäckte jag att siffran för i år också skulle landa på 94, och så kunde jag ju inte ha det.

Alltså skrev jag ett inlägg om vädret, och summerar nu framåt kvällen i stället, och når därmed 95 inlägg. Häpp!

Årets 95 inlägg har tyvärr till stora delar varit rätt oinspirerade – väldigt lite bokbransch och Applerelaterad teknik, väldigt mycket familjeliv och prat om väder. Lite småtrist.

Det har sina rutiga och randiga skäl, som jag ska skriva mer om inom några dagar.

Men för att avsluta denna det femte årets Blogg 100 i god stil – jösses vilket väder vi har haft i dag. Det regnar, det snöar och det stormar så att trappräcket verkar vara på väg att släppa i sina fästen. Och i morgon ska visst nederbörden bli än värre, om än vinden lite svagare.

Kul!

Vädrigt

Ursäkta mig den billiga ordleken, men dagens väder – vidrigt. I detta nu har vi cirka 1 plusgrad, hård vind på gränsen till storm, snöblandat regn och allmän jävlighet. Att vi för tio dagar sedan hade värmebölja med 26-gradig värme och barnen ägnade sig åt livsfarliga åkturer i en vattenpreparerad rutschkana där de på grund av för hög fart bokstavligt talat flög över badbassängen vi placerat under rutschkanan känns overkligt. Ja, filmbevis finns, men då den innehåller glada, nakna barn skulle jag väl åka dit för barnpornografi om jag tillgängliggjorde den här, så jag låter det bero. Ni får tro mig på mitt ord.

Morgonens mer påpälsade gårdsbild bör dock klara alla sedlighetsfilter. Ejda var väldigt stursk hela morgonen, hon skulle absolut inte åka bil till förskolan utan gå, men några sekunder efter att jag tagit nedanstående bild gav hon upp och skrek BIIL! Ingen av oss övriga i familjen blev särskilt ledsen över den helomvändningen.

1,5 plusgrader, hård blåst och kladdig yrsnö. Kul sommarväder.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Måste dock säga att NSD:s mycket dramatiska rubrik om morgonens väder inne i Kiruna – ”Här slår snösmockan till”, är oerhört mycket mer dramatisk än det beskedliga videoklipp de låter ackompanjera artikeln.