Etikett: #blogg100

Det ultimata singelbandet

Jag har inte alls skrivit mycket om Pet Shop Boys senaste album Super här i spalterna. Och jag känner väl att jag inte riktigt har tid att göra det nu heller, tyvärr.

Men bra då att andra gör det! Eller egentligen inte om Super, utan om Pet Shop Boys som ”the ultimate singles band”, vilket väl i och för sig låter som att de inte skulle vara ett albumband, men det är de ju – också.

Det fina med den här texten i The Guardian är att artikelförfattaren så väl summerar min egen ungdom med Pet Shop Boys, även om jag var ett par år äldre än vad hon var.

My childhood and adolescence was formed by this stuff. I knew from the Pets that a single could be educational, too. At nine, It’s a Sin was a dramatic thing that gave me an idea of people having a past. At 10, Heart gave words and volume to the crushes I was feeling. At 11, I’d read the words of Left to My Own Devices, pinking-sheared from the pages of Smash Hits, and wondered who could tell me who Che Guevera and Debussy were, although it almost didn’t matter. I knew they were authorities in some field or other, and that they existed to the pulse of a disco beat: that was enough. There were worlds outside my knowledge, and worlds firmly within it, and the Pet Shop Boys told me I could bring them together to live happily side by side.

Jag har ofta undrat om Neil Tennant förstod när han skrev textraden Che Guevara and Debussy to a disco beat att han där och då summerade essensen av hela Pet Shop Boys gärning.

Hennes beskrivning av en riktigt bra Pet Shop Boys-singel – ”they are like perfect short stories, giving quick glimpses into lives, appearing then disappearing, but lingering bright and long in the mind” – låter för övrigt som en perfekt beskrivning av ovan nämnda Left to my own devices.

Åtminstone till tweenieåren

Jösses, det går som tåget för Bladen brinner-duon. 105 100 kronor i detta nu. Ska de fortsätta så här kommer de att ha finansiering nog att hålla sin barn- och ungdomslitteraturpodd igång tills Tage når tonåren.

”Går som tåget” är möjligen en liknelse som haltar dessa dagar av underfinansierat järnvägsunderhåll, men låt oss minnas SJ:s fornstora dar bara för en stund, okej?

Håller låda i P3 i dag

Det börjar bli en tradition att jag är med i programmet PP3 på P3 och pratar upfronts, det stora medie- och annonsörsevent som pågår i New York denna vecka där tv-kanalerna i USA presenterar sina nya tablåer.

I fjol var jag på plats i studion i Stockholm, men i år är jag med via länk från Sveriges Radios studio i Kiruna, dit jag nu ska ta och ratta bilen.

Klockan 14.20 är det sagt att vi ska dra igång. Tune in!

Hej vår (2)

Trots att vi haft betydligt mer snö denna vinter än de tidigare vi bott här har våren kämpat på rätt bra. I dag sa vi hej då till gårdens sista fläck snö, på platsen där vi under vintern skottat upp den största av våra snöhögar när vi plogat uppfarten. Självklart instagrammade jag det hela.

Jag gjorde samma sak förra året, och lustigt nog stod det även då 17 maj i almanackan.

Och nej, det är så klart inte en slump att jag har samma skor på mig detta år, jag gillar helt enkelt symmetri.

Bladen brann snabbt

Det gick fort! Det tog lite mindre än ett dygn, sedan var Bladen brinner-podden finansierad, i skrivande stund har Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck fått ihop 62 600 kronor, och nu hoppas de på 100 000 kronor i stället, så att de kan göra 15 avsnitt i stället för de tidigare planerade 10.

Så det är på intet sätt för sent att pytsa in pengar om du ser detta först nu och vill vara med och bidra.

Bladen brinner

Författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck (som ju också är min Johannas kollega på Bokhora) har dragit igång en kampanj för att få igång en kvalitativ podd om barn- och ungdomslitteratur. Förhoppningen är att Bladen brinner – ett väldigt bra namn för övrigt – ska bli verklighet delvis med hjälp av en Kickstarterkampanj, som startar i dag.

Jag citerar ur duons text på Kickstarter:

När tittade du senast på ett teveprogram som gav dig tips på en hel hög bilderböcker du gärna skulle vilja läsa för ett barn? När lyssnade du senast på ett radioprogram som analyserade en ungdomsbok på samma allvar som om det hade varit en bok för vuxna? När såg du recensioner av kapitelböcker för nioåringar breda ut sig på sida efter sida i en dagstidning? Det var ett bra tag sedan, va?

Exakt.

Vi vill starta podcasten ”Bladen brinner” för att vi saknar ett levande samtal om barns och ungas böcker.

Målet är att få ihop 60000 kronor, jag bidrog själv just med 400 av dessa. Och jag skulle säga att målet för dem att nå i land är rätt god, när jag surfade in på Kickstartersidan för en kvart sedan hade de fått ihop 11000 och innan jag hunnit skriva ihop detta och gått ner för att hämta min plånbok och plita in mitt kreditkortsnummer hade de hunnit nå 16500. Så det verkar ticka på bra, även om det så klart oftast är just i början samt i slutet av Kickstarterkampanjer som det rasslar till.

Jag hoppas verkligen att det blir av.

Det som gömts i snö

Utefixarsöndag med lövkrattning och iordningställande, även om vi på intet sätt blev klara med bestyren.

Upptäckte under krattningen att det inte bara är Katten Karlsson som gjort sina behov ute i snön under vintern utan att även en älg någon gång det senaste halvåret dragit av en rejäl bajs bredvid lekstugan.

Lördag

Vi drog till skogs i några timmar. Isen är borta från Torne älv vid Rovasuando och vattnet flödar fritt söderut. Här och där ligger lite snö kvar i skogen, men på det stora hela kändes det riktigt vårlikt.

På gården har vi en del snöhögar kvar, men veckan då vi var i Stockholm hade det som inte låg där jag skottat upp högar under vintern försvunnit. Att gungställningen åter är tillgänglig gillas av de små, de är där ute i detta nu.

I går kväll när jag var hemma själv med barnen och gick ut för att byta till sommardäck på bilen, tror jag att de stack ut huvudet genom dörren tio gånger under den halvtimme jag höll på. Pappa, kan jag få vatten? och Pappa, jag spillde och Pappa, jag fryser och Pappa, jag vill ha filten och Pappa, vad gör du? var några av spörsmålen som inte kunde vänta.

Barn. Roliga nästan jämt.

Sara Stridsberg invald i Svenska Akademien

This just in via nyhetsflash från Omni och DN:

Sara Stridsberg har valts in som ledamot i Svenska Akademien efter avlidna Gunnel Vallquist. Wow. Stort grattis, Sara!

Inte för att det på något vis är förvånande, få har väl tvekat gällande att hon den vägen skulle vandra, men ändå – så ung!

Fast sedan inser jag att vi ju inte är så unga längre, hon fyller 44 senare i år. Det kanske inte är så där särdeles ungt för inval, jag har dålig koll på det.

Hur som helst – stol nummer 13, utannonserat fredag den 13 maj. Siffersymbolik i det lilla.

Ömsa skinn

På väg norrut igen efter intensiva Stockholmsdagar, skriver detta från en mils höjd på Norwegianplanet. Det är så dubbelt med resorna söderut, så mycket man vill hinna göra, men i realiteten blir det mest en lekparksturné, eftersom barnen ser vistelserna som ren semester och förväntar sig underhållning nonstop.

Okej, man behöver inte alltid göra som de kräver, men ofta är det ju trots allt mysigt med glada och nöjda barn.

Måste jobba intensivt den närmaste veckan, det börjar brinna i knutarna för mitt pågående mastodontprojekt.

Jag brände mig rejält i nacken i helgen, och nu när skinnet ska ömsas kliar det rent otroligt i huden, det är som tusen konstanta nålar puttrande på låg värme vid tröjlinningen.

God natt tåget

Fin men sorglig krönika av Sara Meidell i Västerbottens-Kuriren om den kontinuerliga nedmonteringen av tågtrafiken i Sverige, konkretiserad genom nedläggningen av nattågen till Jämtland.

Tänk om alla de hundratals miljarder som är tänkta att läggas på de nya höghastighetsbanorna i landets sydligaste tredjedel i stället skulle ha lagts på allmän upprustning och komplettering av det befintliga järnvägsnätet i hela Sverige i stället. Det kommer så klart aldrig att hända, att bara få tågtrafiken att fungera är ett alltför osexigt projekt för att ha någon chans att realiseras, men en kan väl åtminstone få drömma.

Jason Snell recenserar Kindle Oasis

Jag har personligen ännu mina dubier gällande Kindle på grund av deras hårdnackade motstånd till ePub-standarden, men jag måste trots detta medge att jag är väldigt sugen på att ge mig själv en Kindle Oasis i present, om jag blundar hårt för höga priset.

Forne Macworld-chefen Jason Snell på Six Colors är en inbiten läsplatteentusiast, och han har gjort en väldigt bra recension av den nya flaggskepps-Kindlen. Hans slutsats är en summering så god som någon:

So let it be known: The Kindle Oasis is a really great ebook reader, probably the nicest one ever built. And if you are a Kindle fanatic like me or you just like nice things, if you buy one you’ll be happy. But at a starting price of $290, it’s a high-end product for a narrow audience. If you’re just curious about the Kindle or want to replace an older model, I highly recommend the Kindle Paperwhite, which is still the best buy in the product line. It starts at $100, lights itself, has the same 300 dpi resolution of the Oasis, and runs more or less the same software.

Mm, Paperwhiten är helt klart ett mer sansat val. Men också bra mycket tråkigare…