Kvantitet och kvalitet i Kiruna

Det börjar bli riktigt bråttom med Virus 2 nu, och följaktligen tog jag 06.40-bussen in till stan i morse för en heldag i skrivandets tecken. Och bortsett från tio minuter då jag gick till biblioteket och snackade lite med Tage som också hade Kirunadag med sin förskoleklass, tjugo minuter när jag åt lunch på Spis och en kvart då jag gick och snackade med Tora på Kiruna Bokhandel, så jobbade jag i princip nonstop med boken från 07.45 till 17.45, då bussen hem angjorde Vittangi busstation.

Trodde först att jag skulle landa på cirka 15 000 tecken eftersom det var vad jag hade nått när jag slog igen datorn för att gå till bussen, men väl på plats i mitt säte tänkte jag att vafasiken, slumra kan jag väl göra i kväll, och skrev 2 300 tecken till på ipaden jag tagit med som batteribackup ifall jag skulle hamna på caféer där jag inte kunde ha sladden i och riskerade soppatorsk i datorn.

Så 17 300 tecken, det är banne mig personligt rekord. Jaja, jag vet att författeri handlar om kvalitet och inte kvantitet, men just i detta läge är faktiskt kvantitet det som behövs.

Lyckas jag nu bara nå uppåt 12-13 000 tecken i fortsättningen varje arbetsdag, så ska nog det här ordna sig.

Grattis igen iPod!

Men hör ni, i dag är det ju 15 år sedan iPoden föddes! Så här skrev jag för fem år sedan, när den ikoniska spelaren fyllde tio.

En av frågorna jag ställer i tioårstexten – om den kommer att leva om ytterligare ett decennium – får väl sägas vara fortsatt tveksamt, även om jag inte håller det för otroligt med tanke på att de nu fem år senare har kvar iPhone Touch, iPod Nano och iPod Shuffle i sitt utbud, om än på en något undanskymd plats på sajten.

Den sista utgången i texten lyder så här:

Om Apple släppte en iPod nano med inbyggd gps skulle den i mina ögon bli den perfekta träningsmaskinen och jag skulle köpa en direkt. I dag springer jag med min iPhone, men det är enbart för att jag vill kunna logga mina träningspass genom Runkeeper, som kräver gps. Hade nanon den funktionaliteten – bye bye iPhone, hello ostörd och avkopplad joggingtur. Det skulle dessutom kunna ge en rejäl boost åt det i dag rätt sorgligt negligerade och frånsprungna Nike-samarbetet som Apple var så stolta över en gång i tiden.

Detta är ju i princip en beskrivning av Apple Watch Series 2 som släpptes tidigare i höst, som därtill kommit i en särskild Nike-version. Får dock erkänna att jag inte köpt någon sådan än, med två kids här hemma har jag inte riktigt sinnesro att sticka iväg en timme utan att kunna nås.

Nej hörni, slopa Akademibokhandeln i stället

Dagens stora bokbranschnyhet är att landets ledande bokhandelskedja Akademibokhandeln senare i år börjar med e-handel. Kedjan kommer att dra nytta av att man redan sitter på infrastruktur och distribution via sitt ägande av nätbokhandeln Bokus, och kommer att erbjuda sina kunder att via akademibokhandeln.se e-handla böcker till den fysiska bokhandelns priser. Samtidigt ska man fortsätta driva bokus.se, där samma böcker ska säljas på den lägre prisnivå vi vant oss vid hos nätbokhandlare.

Låter det som det snurrigaste ni har hört? Det tycker jag också.

Visst, i intervjun hos Boktugg nämns att (de dyrare) köpen via akademibokhandeln.se kommer att ge vissa fördelar gentemot (lågpris)köp hos bokus.se – returer av webbköp kan lämnas in i kedjans fysiska butiker exempelvis – men det känns som en klen tröst. Beställningarna kommer att landa i Bokus system, hanteras av Bokus personal och skickas ut från Bokus lagercentral – den enda skillnaden bortsett från priset för den absoluta merparten av kunderna borde bli vad som är tryckt på papperskartongen böckerna levereras i.

Jag tycker att de i stället borde ha satsat hårdare på Bokus, så pass hårt att de helt slopat namnet Akademibokhandeln och gått all in på Bokus. Akademibokhandeln må vara Sveriges i särklass största bokhandelskedja, men det känns inte som ett varumärke för framtiden. Bokus må å sin sida alltid ha legat efter Adlibris i försäljning, men de har ett starkt och välkänt namn, och till skillnad från ”Akademibokhandeln” är det dessutom ett namn som åtminstone för mig blickar framåt i stället för bakåt.

skarmavbild-2016-10-19-kl-20-10-40

Hade Akademibokhandeln förlorat fysisk försäljning på att döpa om hela sin bokkedja till Bokus? Min magkänsla säger nej, men även om de gjort det, så hade de i alla fall skickat en signal till hela Boksverige att Bokus är ett namn för framtiden, och jag tror att de med bokhandelskedjan tydligt i ryggen enklare hade kunnat göra Bokus.se till landets största nätbokhandlare.

Hade det inneburit ett pedagogiskt problem att tvingas förklara varför man hade högre priser i de fysiska Bokusbutikerna än på bokus.se? Nej, jag vägrar att tro att det är så i dag, kunderna har sedan länge lärt sig att köp över nätet är billigare än i butik, på samma sätt som det är helt naturligt att det är billigare att köpa take away från en restaurang än att stanna och äta den i lokalen.

Snarare blir det i stället nu ett problem att förklara varför företaget driver två nätplattformar som säljer samma böcker till olika priser.

Lås eller sås

Jag har en ovana att skriva korta, uppmanande anteckningar i botten av mitt textdokument så att jag inte ska glömma ”briljanta” idéer jag inte orkar ta tag i genast. Så här ser de senaste tre ut:

• Hon måste skjuta lite mer mot dem!
• Ta med kärlekslåsen, mer kontrast då!
• Hon kan använda sitt förbrukade filter som ett vapen!

Våld, en gnutta kärlek och utropstecken. Världens undergång i ett nötskal.

——

Postade ovanstående på Facebook redan i går. Fick en kommentar av min kompis Sandra: Jag läste ”kärlekssåsen” och hann RODNA innan jag såg att jag läst fel.

Den dag jag skriver om kärlekssås lovar jag också att rodna.

Skriver och har mig. Dock inte här.

Låg aktivitet här just nu, men det har i alla fall en bra orsak: Tiden räcker inte till, skriver så att fingrarna blöder på Virus andra säsong. Typ.

Jag har dock gjort en del andra saker också, som att recensera Toca Bocas nya satsning Toca TV. Klicka er över till TVdags och läs. Och med avstamp i Toca TV-lanseringen har DN i dag gjort ett reportage om den allt viktigare kampen mellan streamingtjänsterna om barnfamiljernas gunst, i vilken jag är en av de intervjuade.

I kväll ska vi åka in till Kiruna och gå på Kent, och därefter stanna i stan även över morgondagen för att gå på galapremiär i Kiruna stadshus av SVT-storsatsningen Midnattssol, med efterföljande mingelfest.

Antirasistiskt upprop, glesbygdsrecension och ljudboksreportage

1. Jag var med och undertecknade uppropet mot rasistiska utställare på Bokmässan, som Expressen publicerade på nätet i går och i papperstidningen i dag, enligt uppgift. Jag skrev i en statusuppdatering på Facebook redan när jag reste ner att det skedde med kluvna känslor, men åkte gjorde jag ju trots allt, och deltog därmed i någon mån till normaliseringen av dessa aktörer. Som det står i slutet av uppropet: En konsekvens av att bjuda in den organiserade rasismen till ett av norra Europas största kulturevenemang är normaliseringen av deras livsfarliga ideologi. Besökare förleds att tro att detta rör sig om ofarliga åsikter som är likvärdiga med de andra utställarnas. Vi är djupt beklämda över Bokmässans brist på ansvarstagande. Därför uppmanar vi arrangörerna att inte låta antidemokratiska och rasistiska utställare delta nästa år.
Om Bokmässan misslyckas med att ställa dessa grundläggande krav på sina samarbetspartners ser vi oss tvingade att avstå från att närvara.

2. Jag skrev om Po Tidholms nya SVT-dokumentärserie Resten av Sverige på TVdags i går. På det stora hela var jag väldigt positiv, men hade ett par invändningar.

3. Det där ljudboksreportaget om Storytel som jag skrev om i lördags ligger nu ute på nätet hos DN. Mitt enkätsvar finns med om bläddrar bland bilderna.

Rapport från bokmässan (2)

Det var roligt att framträda i Storytels monter! Jag och min förläggare hade ett – tyckte jag själv i alla fall – intressant samtal som inte bara kom att handla om Virus per se utan även kretsade kring ljudbok kontra pappersbok i stort. Vilka skillnader och likheter finns, vad kan man tänkas behöva fundera på när man går från det ena formatet till det andra (med anledning av planerna på att göra en pappersbok av Virus), men också huruvida man i större utsträckning borde fundera på hur man gör när pappersböcker blir ljudböcker, om det verkligen alltid är en god idé att bara läsa av det tryckta ordet rakt upp och ner – ett ämne jag ska skriva mer om senare.

Efter samtalet kände jag mig rätt less på mässan, och gick i stället och såg Ghostbusters på bio. Handlingen må ha varit i tunnaste laget, men oj vilket glädjepiller i övrigt, kände mig väldigt munter när jag åter vandrade bort till mässan ett par timmar senare, men då hade trängseln inne bland montrarna överstigit det hanterbara, och jag tog i stället med mig datorn och gick upp till Avenyn och satte mig på ett Espressohouse och skrev ett par tusen tecken. Därefter begav jag mig till hotellet och beslöt mig för att stanna där, jag kollade klart The Night of på HBO, såg The Babadook på Netflix och avslutade därefter med ett Penny Dreadful-avsnitt på samma tjänst innan jag släckte lampan vid midnatt.

Efter frukost i dag gick jag åter bort till mässan, snackade lite med min förläggare som gjorde sig redo för dagens intervjuer i Storytelmontern och köpte därefter en bok till Ejda hos Rabén & Sjögren – ursprungstanken var att införskaffa Nina börjar skolan (hon älskade när vi högläste den första Nina-boken nyligen) men den var slut så det fick bli Du är för liten, Pytte! i stället, hon har börjat uppvisa ett visst hästintresse på sistone så jag hoppas att hon ska acceptera ersättaren.

Och därefter fick det faktiskt vara nog, jag tog flygbussen ut till Landvetter och hoppas nu hinna få ur mig ytterligare några tusen tecken innan det är dags att borda flyget mot Arlanda för bytet mot Kiruna.

Så adjö Göteborg, det var fint i lagom dos.

Rapport från Bokmässan (1)

Halvtid i bokmässeland, och efter en stark inledning i torsdags med monterminglande, middag med Storytelmänniskor och därefter Natur & Kultur-fest på Park, kände jag redan i går att min ursprungliga plan att verkligen gå all in på den här mässan – jag är ju trots allt här mol allena och kan dricka hur många plastmuggar montervin jag vill utan att ha i bakhuvudet att jag ska kliva upp vid sextiden och hänga med kidsen – kommer att gå i stöpet.

Jag gjorde ett tappert försök även i går, men kände redan när Storytels mingel led mot sitt slut att kroppen inte svarade på det sätt jag hoppades på. Jag vek således in hovarna redan vid halv ett-tiden – dock så klart efter att häckat ett tag kring baren på Park som traditionen bjuder.

Dagsaktiviteter? Jaha, pågår det sådana också?

Jo, i går gick jag mest runt bland montrarna, lyssnade på Mats Strandberg när han pratade om Färjan och fick honom att signera ett exemplar av Monstret på cirkusen till Tage, besökte ett samtal som min gamla skolkompis Madeleine Bäck deltog i på temat om hur det är att debutera (hennes fina bruksskräckis Vattnet drar kom ju tidigare i år), var förbi och hurrade lite åt kompisarna på Provins som just hade fått veta att de tilldelats utmärkelsen årets kulturtidskrift, sprang på och snackade lite med människor som Elin Olofsson, Annika Norlin, Bladen brinner-duon Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo och en massa andra jag i mitt morgontrötta tillstånd inte riktigt kommer på i detta nu, var iväg och blev intervjuad av en medieforskare vid Göteborgs universitet och var så klart och hängde i Trafik-Nostalgiska förlagets monter, som traditionen bjuder. Inget köp där dock. Än.

I dag har jag mitt samtal i Storytels monter, eller i deras låda rättare sagt, deras scen är byggd som en ljudstudio och för att höra samtalet måste man använda sig av de lurar som är upphängda vid åskådarläktarna utanför. Jag är väl knappast intervjuschemats största publikdragare, men jag inleder eftermiddagspasset före namn som Björn Ranelid, Jan Guillou och Jens Lapidus, så jag har tänkt att jag ska be förlaget att ta några bilder i slutet av mitt anförande när Ranelids fans redan börjat ta plats, så att det ser ut som att Virus är riktigt het bland Gudrun Sjödén-publiken.

Och just det, jag är enkätintervjuad i DN i dag, i anslutning till ett stort Storytelreportage. Vare sig enkäten eller huvudartikeln verkar dock ha hittat ut på nätet ännu.

dn

Virus över 60 000 lyssningar – och blir pappersbok

Branschsajten Boktugg skrev i fredags om att Storytel Original-boken Svart stjärna av bröderna Joakim och Jesper Ersgård nu nått över 100 000 lyssningar och att det nu pågår diskussioner om att även göra en pappersboksversion av berättelsen.

Och då vill ju inte jag vara sämre:

Eller jo, det måste jag, för Virus har ännu en bit kvar till 100-strecket, den passerade för några dagar sedan 60 000 lyssningar (61 107 i fredags enligt min förläggare), vilket jag med mitt modesta sinnelag tycker känns väldigt bra.

Jag har också mycket glädjande fått besked om att Virus i likhet med Svart stjärna med mycket stor sannolikhet blir pappersbok framöver. Exakt när återstår att se, men räkna med att det sker först på andra sidan årsskiftet.

virusny

Vad är det då som gör att Svart stjärna stuckit iväg så pass mycket högre än Virus? Det kan så klart till viss del vara så att fler lockas av bröderna Ersgårds sci fi-serie än av min dystopi, men jag vågar nog också påstå att det till åtminstone liten del kan tillskrivas ”Sauk-effekten”. Stefan Sauk – som har läst in Svart stjärna – är det närmaste en superstjärna vi kommer som ljudboksinläsare i Sverige, något som bland annat visat sig genom att ”hans” böcker tilldelats Stora Ljudbokspriset i deckarklassen 2013, 2015 samt 2016. Vissa fans lyssnar på allt som ”Kung Sauk” (som jag sett honom kallas ibland i kommentarsfält) läst in, för de vet att han kommer att ge dem exakt det de hoppas på.

Att min serie, som för den inbitna ljudbokspubliken har en mer okänd inläsare i Disa Östrand, ändå står sig så väl i konkurrensen ser jag som ett bra betyg för såväl Disa som mig.

——

En annan sak som nämns i Boktuggtexten är det här med hur topplistan hos Storytel ska hanteras när den under perioder har närmast svämmat över av Storytel Original-placeringar, något jag skrev om i inlägget Topplistans betydelse som inkastare. Tiina Nevala på Storytel säger så här till Boktugg: Vi håller på att kika på möjligheten att visa en serie på lite annat sätt i topplistan. Men som alltid när det kommer till teknikutveckling är det svårare än man tror att göra ”enkla” förändringar.

Lite om den norrländska självständigheten och Kit

Intressanta (och långa!) texter på Kit.se de senaste dagarna om Norrland, där bland annat en opinionsundersökning beställts från Novus och som ger vid handen det smått sensationella resultatet att det i landets fyra nordligaste län i nuläget finns ett stöd för norrländsk självständighet. På frågan Om det var folkomröstning idag om Norrlands självständighet, skulle du då rösta för eller emot ett självständigt Norrland? svarade 41 procent att de var för, 39 procent emot och 19 procent att de inte visste.

Vad som sedan följde får sägas vara lite symptomatiskt: Ingenting.

Eller jo, nu är jag lite orättvis. SVT gjorde faktiskt en rewrite och följde upp med ett par andra artiklar plus att några medier i mellersta Norrland skrev lite, men i övrigt har det varit tyst, jag har till exempel inte sett någon nämna det här uppe.

När jag själv delade artikeln om opinionsundersökningen på Facebook fick jag en ynka tumme upp, och två putslustiga kommentarer. Frågan tas helt enkelt inte på allvar.

Nu ska så klart inte allt för stora växlar dras på den där undersökningen, den största bristen den har anges i själva texten – frågan har inte på allvar debatterats, för- och nackdelar har inte stötts och blötts och när eller om så sker är det möjligt att resultatet ser annorlunda ut.

Att underkänna undersökningen på grund av att Gävleborgs län inte togs med i undersökningen så som en statsvetare gör i SVT:s sidoartikel, är dock att göra det lite enkelt för sig. Kit valde att enbart begränsa undersökningen till de fyra nordligaste länen eftersom det är vad den svenska regeringen anser ska vara Norrland framöver enligt den statliga Indelningskommitténs senaste förslag, där Norrlands län föreslås bestå av dagens Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, och dagens Gävleborgs län (som sedan 1500-talet räknats till landsdelen Norrland) i stället föreslås ingå i det som ska bli Svealands län.

Borde Norrland – vad vi nu väljer att lägga i begreppet – bli självständigt? Nej, med den kunskap jag har i dagsläget tycker jag inte det. Men jag anser absolut att frågeställningen bör börja tas på allvar och inte skämtas bort.

Here we go again

Jösses vad jag är trött på den medie- och tyckarlogik som de senaste dagarna gjort precis allt i deras makt för att mansplaina hur bisarrt uselt Apple är som företag, och hur extremt hårt deras nya undermåliga produkter kommer att floppa.

Missförstå mig inte. Produkterna de visade upp i onsdags kväll kan mycket väl visa sig vara besvikelser. Men om detta vet vi i praktiken ännu inget. För ingen av dessa experter som uttalat sig i svenska medier och på Twitter sedan i onsdags kväll (eller det senaste halvåret, ärligt talat) har ens hållit någon av de här prylarna i sin hand, utan baserar sina åsikter enbart på vad de (eventuellt) såg när företaget livestreamade ut sin presentation, och på de hands on-omdömen som ett fåtal teknikskribenter som var på plats i San Francisco hetsade ut – omdömen som bygger på att de tillåtits hålla i produkten i någon minut i ett trångt pressrum där folk står på kö för sin tur, omdömen som i nittio procent av fallen dessutom medvetet spetsas till för att generera trafik.

På Dagens Nyheter toppade man sajten med den bredbenta klickraketrubriken Därför vill du inte köpa iPhone 7 – så fort presseventet var slut. På Twitter ondgjorde sig Emanuel Karlsten till sina 35000 följare till tonerna av ett antal utropstecken att de nya trådlösa lurar som Apple presenterade bara fungerade med en enda telefon, när de i verkligheten går att para samman med varje bluetoothpryl på jordklotet. Någon ansats att ändra eller göra en rättelse när felaktigheten påtalades från flera håll kom aldrig.

För vem bryr sig, det känns ju bra att berätta hur hopplöst girigt och elakt företaget i fråga är.

Ska jag själv köpa en ny telefon? Troligen inte, jag är nöjd med den lilla iPhone SE jag köpte i våras, även om jag verkar ha fått ett måndagsexemplar gällande batteriet och ligger i förhandlingar med Apples supportavdelning gällande huruvida jag ska få en ny telefon eller inte. Däremot är jag seriöst nyfiken på de trådlösa lurarna, som trots att ”experterna” hånat dem såväl gällande pris, batteritid och utförande i verkligheten ter sig mycket konkurrenskraftiga på alla fronter, och som förhoppningsvis rent användarmässigt är överlägsna de trådlösa (och i ärlighetens namn rätt mediokra) Jabra Sport-lurar jag sedan ett par år använder.

Men jag väntar tills någon verkligen testat samt kunnigt recenserat dem innan jag bestämmer mig.