Kategori: Litteraturvärlden

Börjar e-boken ta fart i Sverige på riktigt nu?

Jag tror att Adlibris börjar få igång försäljningen av läsplattan Letto rätt ordentligt.

Nu behöver man visserligen inte vara synsk för att förstå att den sålt bra den senaste veckan, det är bara att kika på Adlibris Populärast denna vecka-lista på sajtens startsida för att se att Letton just nu endast är slagen av ”Femtio nyanser av honom”, vilket torde bero på att de kör en läsplattekampanj just nu. Reducerat pris, nyhetsbrevsutskick och stort uppslagen annons i toppen på sajten ger så klart effekt på försäljningen.

Men även om intresset höjts ett antal snäpp till följd av kampanjen, så finns det i min sajtstatistik goda indikationer som säger att intresset har varit rätt stadigt ända sedan starten i juni och därtill ökande över tid. För jösses vad googlingar jag får varje dag på mitt tvådelade test av Adlibris Letto från i somras. Faktum är att de där två testerna har gjort att besöksantalet per dag på min blogg i dag ligger ungefär 50 procent högre än de gjorde i våras. Visst, lite beror det på att jag har en ny bok ute, men på det stora hela skulle jag vilja kalla det Lettoeffekten.

I och med att Adlibris drog igång den nya kampanjen förra veckan har intresset nu blivit närmast extremt. Jag gjorde en koll i mitt statistikprogram Statcounter i helgen, och kollade två dygn bakåt. 66 procent av alla googlesökningar som lett till besök på min blogg under dessa två dygn innehåller ordet Letto. 35 procent av samtliga googlingar består av frasen adlibris letto, 15 procent adlibris letto recension. och därefter kommer mitt eget namn – daniel åberg – på ynka 6 procent av sökningarna innan olika Lettokombinationer tar över igen.

Det här behöver så klart inte betyda något. Men jag tror faktiskt att det gör det. Det är tveklöst väldigt långt kvar innan vi kan börja prata om en Kindleliknande succé – Amazon har pushat för sina Kindleläsare i toppen av sajten i snart fem år – men det ska bli intressant att se om Elib, som otvetydigt är landets dominerande e-boksdistributör, kan tänkas ha märkt av en gryende Lettoeffekt när de presenterar statistik för e-boksförsäljningen nästa gång.

Välkommen till romanbutiken 2.0

Efter att jag gjorde om designen på min sajt förra vintern slutade min lilla webbutik där man kunde köpa mina romaner att fungera som den skulle. Jag har tänkt flera gånger att jag ska ta tag i det, men aldrig kommit mig för. Men så i samband med att Internetworld utsåg Tictail till årets svenska webbentreprenörer, ett företag vars affärsidé just är att låta små rörelser helt kostnadsfritt starta egna och därtill snygga nätbutiker, tänkte jag att nu tusan ska det bli av. Och sagt och gjort, här är den nya butiken!

I min gamla butik gick det enbart att handla mot faktura, en hantering jag själv tog hand om där jag skickade ut fakturan samtidigt med bokförsändelsen och utgick från att folk skulle betala (vilket också alla gjorde). I den nya butiken går det däremot endast att handla med kort. Jag skulle gärna ha haft ett fakturaalternativ även nu, men Tictails fakturalösning kräver ett konto hos Klarna, och även om Klarnas månadsavgift är på blott 300 kronor så är det ändå mer än vad min lilla bokhandel omsatte i medel per månad under den tid den fanns. Så tyvärr, jag tar numera bara Visa, Mastercard och Paypalbetalningar.

Jag kan för den delen varmt rekommendera Tictail. Mycket enkel tjänst att jobba med, snygga mallar att utgå från och minimalt med kodpill – ja inget alls om man inte vill, mitt har inskränkt sig till att plocka bort några menyval jag inte tyckte mig behöva samt översätta några småord till svenska. En toppentjänst helt enkelt.

Okej, nuff said – köp lite böcker nu!

P4 Uppland i morgon

Just ja! Tidigt i morgon bitti tar vi tåget norrut för att mellan klockan åtta och nio vara med i P4 Upplands morgonprogram och prata om vår bok. Det blir spännande, inte minst för att Tage ska vara med i studion hela tiden. Vi får väl se hur det går, han har ju en egen vilja nu för tiden, kan man ju kanske uttrycka det.

Lyssna live om ni är i krokarna, eller via deras sajt!

Ett minfält för halva befolkningen

Vår föräldrabok skapar små svallvågor i det svenskspråkiga Finland. Efter att en enligt mitt tycke fin intervju med oss publicerats i Hufvudstadsbladet blev en kvinna så arg att hon satte sig ner och skrev en upprörd insändare eftersom Johanna i intervjun har mage att påstå att det inte finns ett explicit unikt band mellan mamman och barnet under den första tiden i livet, utan att det här bandet lika gärna kan formas mellan pappan och barnet, eller för den delen någon annan vuxen som råkar vara barnets närmaste vårdgivare. Insändaren, där Johannas uttalande liknas vid fanatism, finns inte publicerad på nätet, men däremot har flera blogginlägg publicerats där den arga insändarskribenten får sina fiskar varma. Det längsta inlägget, skrivet av en doktorand i historia som till skillnad från insändarskribenten faktiskt kan backa upp sina påståenden med vetenskaplig forskning, är riktigt intressant läsning.

Sedan har några upprörts av Johannas uttalanden om amning också, vilket renderat flera andra arga blogginlägg.

Kan ett mönster synas? Ja, det är precis som vanligt när det gäller föräldraskap – mamman synas under lupp och (för)döms, ingen bryr sig om vad pappan har att säga. Och i de fall där det till och med egentligen handlar om pappan, är det ändå mamman som får ta smällarna.

Föräldraskap. Inte direkt jämlikt vad?

Storyside och breddningen

Jag gillar verkligen Helena Gustafsson och hennes ljudboksförlag Storyside. De sitter inte stilla i båten, i stället testar de nya grejer på det digitala området, utan att räddhågset vänta och se. För en tid sedan meddelade de som första svenska stora aktör att de tecknat avtal för att få in sina ljudböcker till försäljning i iTunes Bookstore, och i dag skriver Svensk Bokhandel att de även börjar satsa på e-böcker, då de i en ny satsning på Aino Trosell även tagit över hennes backlist från Norstedts och ger ut hennes äldre böcker som e-böcker.

Med stor sannolikhet är satsningarna delvis födda ur nödvändighet, ljudboksbranschen har gått i stå de senaste åren och växer inte längre vad jag förstått. Bättre att då nysatsa i digitala kanaler i stället för att krystat försöka hänga kvar och skapa nya varianter av fysiska ljudböcker, som en del andra gjort.

Om satsningen lyckas? Jag hoppas det, och tror att de har en god chans. Förlagschefen Helena Gustafsson är dock befriande ärlig i sitt sista svar, där hon säger att hon inte vet hur det hela kommer att tas emot och utvecklas.

– Ska jag vara helt ärlig?
– Ja.
– Jag vet inte. Vi gör det här nu, vi väntar ett tag, ser vad som händer och sedan tar vi nästa steg.

Vi får väl se. De vågar i alla fall testa och tänka nytt. Det gillar jag.

Kalaset

Releasefesten som förlaget ordnat för vår bok blev jättetrevlig! Vi fick blommor, en mycket finurlig bokhylla, champagne, vin och … hm, det var något mer, men jag kan inte minnas vad just nu. Det var ett rätt tidigt och därtill barnfyllt kalas, tveklöst har det hänt något med bekantskapskretsens sammansättning de senaste tre-fyra åren.

Idiotiskt nog så misslyckades vi totalt med att plåta några bilder från kalaset, jag kom på det först när vi åkte tunnelbana hemåt, och tog det här fotot på Johanna och Tage.

Turligt nog hade min fina gamla jobbkollega Marko sinnesnärvaro nog att bambusra vårt framträdande i alla fall. Tack för det Marko!

Tage festade så hårt att han i dag har feber, han meddelade själv före frukosten med stor teatralitet att han inte bara var kall och trött (det säger han att han är i tid och otid när han vill att man ska tycka lite synd om honom), utan därtill sjuuuk. Därmed genomför vi i dag hans livs andra vab-dag med Muminmaraton i vardagsrummet.

Stiss

Jag borde jobba. Men vi har en liten releasefest för boken i kväll, och jag kan inte för mitt liv ta mig för något mer vettigt än att skicka iväg några fakturor, trots att jag inte behöver förbereda ett pillijota till kalaset, förutom att möjligen köpa in lite festisar till de barn som väntas komma, jag har svårt att tänka mig att sådana finns att tillgå på plats.

Nervös? Nja, vet inte. Stissig snarare. Orolig i kroppen på det där sättet jag alltid blivit i samband med ett boksläpp, även om det känns lite mindre den här gången, vi är ju två som delar på det och dessutom är det en sorts bok som jag inte tror kommer att bli recenserad i någon direkt omfattning. Eller? Jag får erkänna att jag aldrig bevakat utgivningen av föräldraböcker och lagt märke till deras eventuella avtryck i offentligheten.

Men hur som helst. Stissig.

Sång till den framgång som kom

Om någon har lyckats missa det så hade Peters roman ”Sång till den storm som ska komma” första recensionsdag i går, med närmast överjordiskt buller, bång och trumpeteri.

Trots att jag inte kan påstå att jag haft något med tillblivelsen att göra – mer än att komma och hälsa på honom två gånger under åren i Kambodja och vara allmänt moraliskt (eller kanske snarare omoraliskt) stöd – kan jag inte låta bli att känna stolthet. Det känns fint att det faktiskt blev något av oss, att alla de där kvällarna och nätterna under 00-talets första halva då vi satt och drömde om framtida litterära stordåd faktiskt kom att resultera i något. Peter är tveklöst den som mötts av störst kritikerapplåder och även försäljningsmässiga framgångar, men jag kan åtminstone stoltsera med vara den som hann debutera först (”Dannyboy & kärleken” kom 2005 och ”Pol Pots leende” året därefter) och jag är fortfarande en halv bok före honom. Pyttesmå detaljer till min fördel, men jag simmar tacksamt till de små livbojar jag kan klamra mig fast kring.

Och det känns på något sätt dubbelt fint att vi båda är bokaktuella på Natur & Kultur inom loppet av en dryg vecka. Under större delen av gårdagen, och även i dag nu på morgonen, så puffas det för både Peters och min bok på Adlibris förstasida – hans stort uppslagen i vänsterkrysset, min och Johannas i en lite mindre puff en bit ner i den högra spalten.

Det är klart att vi drömde om just något sådant alla de där blöta kvällarna som började med middag hos mig vid Odenplan och fortsatte med någon obskyr releasefest på Edenborgs café i Gamla stan eller barhäng på Söder om inget vinmingel stod till buds, men att de där drömmarna skulle komma att bli verklighet, nej – det vågade jag aldrig riktigt tro.

Grattis Peter.

Takvåningen

Ser att det planeras för ett litteraturhus i Stockholm i Författarförbundets och Förläggareföreningens regi, och det låter ju tveklöst lovvärt. Men jag måste säga att det mest spektakulära med artikeln i DN är att de på kulturdelens förstasida, där de av romaner på ett fyndigt sätt byggt just ett sådant hus, valt att sätta min sju år gamla debutroman på den översta och därmed mest fashionabla våningen, direkt under snedtaket Mikael Niemi.

Nu är frågan – är inte DN medvetna om mitt avståndstagande från Författarförbundet (och Förläggareföreningen) efter att de i början av året gjort tummen upp till det vettlösa låt oss låtsas att e-böcker bara kan lånas ut ett exemplar i taget-förslaget? Eller har de månne varit så snillrika att de tänkt ett steg längre och insett att jag står på vänskaplig fot med Författarförbundets purfärske ordförande Gunnar Ardelius, och att jag kanske kan tänka mig att ändra min ståndpunkt ifall Författarförbundet efter ordförandebytet börjar tänka i lite mer nyanserade och rimliga banor?

Svaret får framtiden utvisa. Redan nu kan jag dock tipsa om att Gunnar har startat en blogg om sitt liv som förbundsordförande. Följ den vetja.

Intervjuad i Arbetarbladet i dag

Åh, älska min gamla hemmatidning Arbetarbladet! I dag publicerar de en stor intervju med mig och Johanna gällande ”När två blev tre”, och reportern Ylwa Karlström som kom ner och gjorde intervjun har även skrivit en anknytande krönika gällande det här att alla gärna har åsikter om andras föräldraskap. På webben går det även att läsa ett av mina kapitel, det som med utgångspunkt i min morfars död behandlar mina förändrade känslor inför min egen dödlighet efter att Tage fötts.

Jag tog mig friheten att ta en skärmdump från sajten, eftersom jag tyckte att deras bild på oss blev så fin.

Bandet mellan författare och förlag

Åh, Sara Djurberg på Svensk Bokhandel sätter i ett blogginlägg (som inte är låsta utan fria att läsa även ut abonnemang) ord på mycket av det här jag har varit inne och tassat på i flera inlägg på sistone, angående förlags ansvar och inte ansvar gällande sina författare – något som ju aktualiserats dubbelt i samband med de konstiga turerna kring Thomas Salmes bluffpilotsbok och de eventuella utgivningarna av Breivikböcker.

Torsdagsnoteringar

Det här att inte bara Breiviks pappa ska skriva om sin son, utan att Anders Behring Breivik själv ämnar skriva minst tre böcker om sitt liv och sin ”gärning”? Och att det sägs finnas förlag som är intresserade av att ge ut det? Har människor verkligen ingen som helst skam i kroppen?

Jag vill ha en sådan här fotoram.

Efteranmälde mig till en halvfartskvällstidskurs i fantasylitteratur vid Stockholms universitet. Trots att det stod att det fanns platser kvar är jag nu placerad som reserv nummer 39. Att jag en gång i min ungdom skrev 1,9 på högskoleprovet och hade en någorlunda trygg gräddfil in på alla kurser känns numera väldigt avlägset.

Om de börjar göra något sådant här även med systemkameror kan jag banne mig komma att köpa mig min första Androiddrivna pryl.

Jag är väldigt glad över att Michael J Fox är så pass frisk att han känner sig redo att börja skådespela mer eller mindre på heltid igen. Hoppas det inte innebär att han försvinner från sina inhopp i ”The good wife” bara.