Post Format

Ett minfält för halva befolkningen

Vår föräldrabok skapar små svallvågor i det svenskspråkiga Finland. Efter att en enligt mitt tycke fin intervju med oss publicerats i Hufvudstadsbladet blev en kvinna så arg att hon satte sig ner och skrev en upprörd insändare eftersom Johanna i intervjun har mage att påstå att det inte finns ett explicit unikt band mellan mamman och barnet under den första tiden i livet, utan att det här bandet lika gärna kan formas mellan pappan och barnet, eller för den delen någon annan vuxen som råkar vara barnets närmaste vårdgivare. Insändaren, där Johannas uttalande liknas vid fanatism, finns inte publicerad på nätet, men däremot har flera blogginlägg publicerats där den arga insändarskribenten får sina fiskar varma. Det längsta inlägget, skrivet av en doktorand i historia som till skillnad från insändarskribenten faktiskt kan backa upp sina påståenden med vetenskaplig forskning, är riktigt intressant läsning.

Sedan har några upprörts av Johannas uttalanden om amning också, vilket renderat flera andra arga blogginlägg.

Kan ett mönster synas? Ja, det är precis som vanligt när det gäller föräldraskap – mamman synas under lupp och (för)döms, ingen bryr sig om vad pappan har att säga. Och i de fall där det till och med egentligen handlar om pappan, är det ändå mamman som får ta smällarna.

Föräldraskap. Inte direkt jämlikt vad?

6 kommentarer

  1. Hej!

    Jag har ännu inte hunnit lära er bok, men jag tyckte att det var en jättefin intervju med er i HBL. Efter den fullkomliga shit storm som varit i här i Finland efter att intervjun, och dagen efter insändaren, publicerats är jag väldigt nyfiken på hur du ser på mottagandet av boken i Sverige. Är den verkligen kontroversiell eller tycks det finnas en skillnad i uppfattning om föräldraskapet mellan de båda länderna?

    På min egen blogg följde jag upp mitt inlägg om intervjun med att fundera över varför alla skyller på mammorna och ifall det faktiskt är en skillnad mellan Finland och Sverige (vilket jag upplever att det är, som svensk mamma bosatt i Finland), men får mest höra att det är mammors eget fel om de är missnöjda med arbetsfördelning/pappans insats/samhällets syn på föräldraskap eftersom det är kvinnornas val att det ska vara så. Är det samma toner på din sida av Östersjön?

    Reply
  2. En riktig shit storm alltså? Har vi missat något här på andra sidan Östersjön? Jag har ju som jag skriver i inlägget sett insändaren och några blogginlägg, men har det varit mer?

    Nja, någon debatt har den mig veterligen inte orsakat här i Sverige, ännu i alla fall, men den har heller inte uppmärksammats i något media som har samma grad av täckning som HBL har i svenskspråkiga Finland. Här har den än så länge mest fått uppmärksamhet i föräldratidningar, och då är det kanske en liten annan målgrupp som läser ens tankar och åsikter.

    Men för att svara på frågan så tror jag att Sverige kanske har kommit lite längre rent generellt när det gäller synen på mammor och pappor och deras ansvar för barnen, men visst finns den här attityden i Sverige också.

    Nu vore det ju extra roligt att få vår bok utgiven på finska också! För det är ju verkligen ett viktigt ämne att diskutera det här, och vi har så oerhört mycket att vinna på att försöka inkludera båda könen i föräldraskapet på lika villkor.

    Reply
    • I uttrycket “shit storm” ingår att min värld är väldigt liten. 🙂 Men liknande debatter kommer ett par gånger om året, inte minst för att det finns en sorts generell konsensus här i Finland att barn under tre år ska vara hemma med sin mamma. När jag har varit på jobbresor får jag ofta höra förvånade frågor som “men vem hjälper till med barnen då” trots att mina ungar har en synnerligen kompetent pappa.

      Hoppas er bok kommer på finska! Den behövs!

      Reply
  3. Pingback: det lilla och det stora, del 1 « Johanna Ögren

  4. Pingback: Det lilla och det stora – igen « Johanna Ögren

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.