19. Nattduksbordsvärmare

Eftersom jag nästan bara läser e-böcker numera, plus tenderar att sova vissa nätter i sovrummet och vissa nätter i barnens rum, har det här med böcker på nattduksbordet lite spelat ut sin roll. Den dag vi på allvar orkar ta tag i att få ordning på barnens sovande så att de alltid sover i sina egna sängar i sitt eget rum och vi vuxna kan ta sovrummet i besittning igen på allvar blir det kanske så att jag kan börja stapla böcker på nattduksbordet igen på vanligt manér, hoppas jag. Men där är vi inte nu.

Men en bok som jag haft som nattduksboksvärmare under två längre perioder är Adam Hochschilds Kung Leopolds vålnad. Jag vill minnas att jag köpte den redan när den gavs ut strax efter millennieskiftet, men av någon anledning kom jag inte riktigt in i den och boken blev liggande i uppåt ett halvår bredvid sängen varefter den förpassades till bokhyllan igen. Så gick en massa år innan jag tog fram den igen och började om efter att jag gjort mitt första besök i Bryssel för att hälsa på min gode vän Jocke som gör EU-karriär, men kom inte heller den här gången in i läsningen på allvar utan stannade efter drygt hundra sidor.

Konstigt egentligen, för jag vill minnas att jag båda gångerna funnit boken såväl fascinerande som indragande, och jag skulle verkligen vilja läsa berättelsen om den där extremt hemska och på många sätt också underliga tiden i Belgiens och Kongos historia.

Kanske dags för tredje gången gillt.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

18. Oväntad i bokhyllan

Men herre jösses, vilka jobbiga frågor! Våra bokhyllor är verkligen definitionen av högt och lågt, smalt och brett, vitt och svart, grönt och blått.

Det som möjligen är lite oväntat är att vi här i Vittangi har några saker som inte är böcker i bokhyllorna – en grönspraymålad ängel, ett foto på Johanna som barn (som Ejda tror är hon), en miniatyrcykel som väl är det närmaste vi kommer prydnadsföremål samt en död Macbook Air som jag fick för mig eventuellt skulle börja fungera igen om jag ställde den på högkant i bokhyllan någon vecka (det är inte så konstigt som det låter, det är en metod som har fungerat tidigare, denna problemmaskin har trilskats till och från sedan den drabbades av en fuktskada när vi var i Kenya 2012). Denna gång verkar den dock ha dött på riktigt.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

17. Läget för e-boken vintern 2015

Dagens rubrik i julutmaningen är egentligen bara E-bok, men jag gör det lite mer specifikt, e-böcker och den digitala utvecklingen inom bokbranschen är ju något jag har skrivit ansenliga mängder inlägg om, en sökning på ordet e-bok i mitt arkiv resulterar i 198 inlägg som svar. Därmed inte sagt att 198 inlägg primärt handlar om e-böcker, men de omnämns i alla fall någonstans. Frågan är väl om någon i det här landet slår mig där.

Som kuriosa kan nämnas att första gången såväl ordet e-bok som e-böcker omnämns i de här spalterna är den 26 juni 2007, för att sedan intensifieras under åren 2009-2012 ungefär, vilket sammanfaller med åren då e-böcker diskuterades som mest i media och alla väntade på den fysiska bokens undergång.

Nu blev det inte riktigt så. Boken som artefakt har visat sig vara betydligt mer motståndskraftig mot digitaliseringen än övriga områden. Därmed knappast sagt att den fysiska boken vunnit, eller att ens någon måste vinna.

Min syn på e-böckernas förutsättningar och problem vintern 2015 summeras rätt väl av den text jag skrev åt Västerbottens-Kuriren för någon månad sedan. Jag publicerar den i sin helhet här nedan.

Revolutionen som kom av sig

Är e-boken redan på väg att bli passé? Tidigare i höstas rapporterade New York Times om en oväntad vändning på USA:s bokmarknad – försäljningen av e-böcker hos de etablerade förlagen sjönk med tio procent första halvåret i år, samtidigt som antalet traditionella bokhandlare växer igen. Vad nu – kan pappersbokskramare världen över blåsa faran över?

Nja, den även i Sverige omtalade artikeln The plot twist: E-book sales slip, and print is far from dead lovar tyvärr mer än den kan hålla. I sin iver att visa att den fysiska boken mår allt bättre, verkar artikelförfattaren närmast medvetet placera ett antal fakta så långt ner i texten som det är möjligt, i förhoppning att ingen ska orka läsa hela vägen.

En viktig detalj är exempelvis att att e-bokens tillbakagång sammanfaller med att de stora amerikanska bokförlagen i fjol kunde höja priserna på sina e-bokstitlar efter en kontraktsomförhandling med nätbutiken Amazon, den överlägset viktigaste försäljningskanalen för e-böcker. Priset för nya e-böcker från de stora namnen inom amerikansk litteratur steg därefter i regel från cirka tio till fjorton dollar, vilket ledde till att e-boksköpare i USA för första gången på allvar möttes av den situation vi känner igen från Sverige – det blev billigare att köpa en roman i pappersformat än som e-bok.

I Sverige har det här prisförhållandet mellan tryckta och digitala böcker varit extra tydligt då vi på flera sätt har en i internationell jämförelse ovanlig pocketmarknad – böckerna är väldigt billiga och de ges ut mycket tätt inpå den inbundna originalutgåvan.

Den amerikanska bokmarknaden har inte samma pockettradition som Sverige, vilket troligen var en viktig faktor till att e-boken så enkelt kunde slå igenom där – det fanns helt enkelt pengar att tjäna på att köpa digitalt. Det i anglosaxiska länder så populära ”trade paperback”-formatet, fullstora böcker med mjuka pärmar, kostar i en nätbokhandel som Amazon i dag ungefär lika mycket som en e-bok från de stora förlagen, vilket gör incitamentet att köpa boken som en datafil mindre.

En annan detalj som problematiseras först långt ner i New York Times-artikeln är att försäljningsminskningen enbart baseras på statistik från förlag knutna till USA:s motsvarighet till Svenska Förläggareföreningen, och därmed helt missar de allt mer populära indieförfattarna, det vill säga egenutgivare som säljer sina böcker utan mellanhänder på exempelvis Amazons e-boksplattform Kindle.

Eftersom Amazon är ökända för att inte dela med sig av försäljningssiffror är det svårt att leda i bevis att bokköparna övergett storförlagens prishöjda titlar till förmån för egenutgivarnas i regel betydligt billigare alster, men Amazon hävdar i alla fall att deras e-boksförsäljning fortsätter öka, samt att de ser ett stadigt växande intresse för Kindle Unlimited, en abonnemangstjänst för e-böcker enligt Spotifymodell, där tonvikten ligger på indieförfattare och klassiker snarare än de traditionellt etablerade författare.

Men även om det är direkt felaktigt att tillskriva det där tioprocentiga vårtappet i USA något större värde, står det ändå tämligen klart att den fysiska boken visat sig besitta betydligt mer motståndskraft mot den digitala revolutionen än musik-, film- och tv-världen. Efter att under flera decennier ha tappat mark kraftigt ökar nu sedan några år de oberoende amerikanska bokhandlarna i antal igen, och de verkar därtill stå stadigare än tidigare, de har överlevt stålbadet, renodlat sin verksamhet och vässat sina koncept.

Egentligen är det heller inte så konstigt att litteratur visat sig vara mer svår att omvandla till ettor och nollor än musik och film. Att gå från att spela upp musik från en lp eller cd till att använda Spotify är rätt odramatiskt, slutresultatet som kommer ut från högtalaren är för normalörat detsamma. Detsamma gäller skiftet inom visuell media – nedsjunken i tv-soffan är det knappast en utmaning för våra sinnen att se ett avsnitt av ”Homeland” på SVT Play jämfört med att se programmet när SVT tablåsänder det.

Men att gå från analogt till digitalt läsande innebär en förändring av helt annan art, du ska bryta med ett beteende som sett likadant ut sedan Gutenberg började trycka biblar i mitten av 1400-talet, till skillnad från när du lyssnar på musik måste du i övergången till digitala böcker göra betydande förändringar i själva inmundigandet av upplevelsen.

Klart att det gör ont.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

16. En coffeetable-bok

Det är extremt dåligt med framlagda coffeetable-böcker här i huset, bortsett från att Lars Lerins Naturlära står uppställd bredvid teven, det är dock mer som att den är medvetet skyltad än ”slumpvis” framlagd på ett bord. Övriga bastanta volymer i coffeetable-klass står i stora bokhyllan i vardagsrummet, vi har en hel del äldre volymer om Norrbotten, Tornedalen och Kirunaregionen som är rätt fina.

Det är inte så att jag ställer mig kallsinnig till att ha praktverk liggande framme, men det är helt enkelt inte särskilt görbart i rådande livssituation, Ejda har en tendens att flytta på allt som flyttas kan, gärna med rätt oömma metoder. Att Lerins bok fått stå orörd är något av ett mirakel.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

15. Poddtips

Det skulle egentligen vara bokbloggtips här, men jag tar chansen att tipsa om Norrlandspodden ännu en gång i stället, för det är en väldigt bra podd, som allt mer kommit att handla om samhället i stort och framför allt den politiska verkligheten, om än med avstamp i en norrländsk kontext. Gillar verkligen hur Sofia Mirjamsdotter och Po Tidholm ofta kommer in i diskussionerna med olika ståndpunkter, men ändå för ett respektfullt och fruktbart samtal som i regel för dem såväl närmare som framåt.

Till denna den tredje säsongen har hemvisten förflyttats från Mittmedia till luleåbaserade bok- och skivbolaget Teg Publishing (se där en bokkoppling!), men i övrigt är allt sig likt. En måstepodd helt enkelt.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

14. Julklappstips #3

Så ligger jag här igen, inklämd mellan ett par barn, lång vabbdag till ända med mindre än tio minuter kvar av dygnet och inget vettigt att komma med.

Det är ju på flera sätt rätt krystat med julklappar. Att vi så ofta tvingar fram önskningar, bara för att det hör till, trots att vi så sällan verkligen behöver det vi önskar.

Vad behöver vi på riktigt? Ett varmare Sverige. Och då syftar jag inte på att vi slog köldrekord för säsongen i går, då väderstationen orkade ner till -25,4 på morgonen, en tiondels grad kallare än den tidigare bottennoteringen.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

13. Påbörjad många gånger, men aldrig utläst

Jag kan faktiskt inte erinra mig någon sådan bok i tryckt form, det är väldigt sällan jag inte avslutar en bok jag påbörjat, och om jag gör det, har jag ingen fallenhet för att återfalla i ytterligare försök.

Däremot har jag vid åtminstone två tillfällen försökt komma igång med att lyssna på Jo Nesbøs deckare på Storytel, men av någon anledning tappat sugen båda gångerna. Med tanke på att jag är en storkonsument av kriminallitteratur i ljudboksform – åtminstone 85 procent av mitt Storytellyssnande består av deckare då jag i regel finner att den sortens litteratur kräver mindre koncentration och jag gärna sköter hushållssysslor eller tränar när jag lyssnar – är det lite konstigt att jag inte lyckats ta mig an Nesbø, han är nog den enda av de stora elefanterna inom nordisk kriminallitteratur (som ges ut som svenska ljudböcker) som jag inte följer regelbundet.

Jag älskar mina ljudboksstunder. Faktum är att jag kan se fram emot att få gå ut och ploga gården och att få gå ner i källaren för att hänga en rejäl hög med tvätt och sortera det som torkat, bara för att få en halvtimmes oavbrutet lyssnande i ensamhet.

Men Jo Nesbø, nej – vi har inte kommit överens.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

12. Bok på en öde ö

I dessa dagar känns det en smula dumt att lägga pannan i djupa veck och fundera ut den perfekta boken att ta med till en öde ö, när tekniken möjliggör så mycket mer. Om vi utgår ifrån att boken som skulle få tas med var en någorlunda tjock inbunden tegelsten, så landar vi på en vikt uppåt ett kilo. Jag skulle då i stället ha valt att ta med mig en e-boksfylld iPad Mini utrustad med det vatten-, sand- och smutssäkra superskalet Lifeproof Nüüd och en bra portabel solcellsladdare som Instapark Mercury 10 – för jag utgår ifrån att den här öde ön ligger på en behaglig breddgrad med god tillgång till sol. Tillsammans väger dessa prylar under 800 gram och tar mindre plats än en inbunden roman på 600 sidor. Lätt val!

Ja, jag vet att många anser att det inte går att använda en iPad för läsning i skarpt ljus eftersom skärmen blänker i solen, men jag tänker främst spendera min tid i skuggan, hamnar jag på en öde ö tror jag inte att solbadande är det jag tänkt ägna mig åt.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

11. Bokbloggstips

Det här är väl redan känt bland bokbloggsläsare och knappast något som behöver tipsas om, men ändå: Just nu uppskattar jag ex-Bokhoran Helena Dahlgrens oerhört ambitiösa nedräkning Helenas 100 hemskaste – där hon inte bara inkluderar böcker och noveller utan även låtar, tv-serier och filmer. Till dags dato har hon hunnit ner till plats 59 på listan, som är ett inlägg om hennes rädsla för Freddy Krueger.

Bra grejer!

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

10. Läsning med julstämning

Ännu ett inlägg där jag känner att jag jag kan låta rubriken glida lite bortom sin egentliga mening. För läsning med julstämning kan väl med lite god vilja tolkas som att jag skriver något om vad jag hoppas läsa i jul, eller hur? Jag orkar helt enkelt inte fundera ut någon bok jag tycker bjuder på bra julstämning.

Men vad ska jag läsa då? Lite Nybyggarna kanske, om jag hunnit ta mig igenom Invandrarna – jag har fått sticka emellan med en recensionsbok så jag har inte kommit särskilt mycket längre än det jag nämnde förra veckan – och därefter kanske … Hassen Khemiris Augustvinnare, jag var sugen på den redan inför Augustgalan men den fanns inte att låna som e-bok ännu så jag lät det bero och tog Moberg i stället, han var som tur var inte drabbad av karens.

Lustigt för den delen. Jag har Utvandrarsviten i udda utgåvor införskaffade för länge sedan på antikvariat, köpte i somras den nya, fina pocketutgåvan men läser dem nu ändå som e-böcker.

Inte undra på att bokbranschen så smått vågar tro på framtiden igen, med sådana kunder.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

9. Julklappstips (2)

Eftersom jag häromdagen nämnde läsplattan Tolino Vision 2 som ett julklappstips, kan jag väl fortsätta på samma spår och i dag tipsa om att Adlibris nu kör en sådan där läsplattekampanj jag nämnde i slutet av testet, de säljer just nu Letto Frontlight förladdad med nio rätt så färska e-bokstitlar (varav över hälften är skrivna av Mons Kallentoft, så gillar du inte hans deckare är det nog lika bra att skippa det här tipset). Priset är det vanliga – 995 kronor.

Jag har skrivit tidigare här i spalterna om att jag inte tycker att det är helt oproblematiskt att Adlibris bundlar sina e-boksläsare med ”gratis” e-böcker (den gången rörde det sig om hela 55 titlar), men just i detta julklappstipsarfall lämnar vi de större frågorna därhän.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

8. Läsvärt

Jag har faktiskt funderat då och då under hela dagen vad som skulle passa som ett tips om något läsvärt. Det dyker nog upp något i RSS:en vad det lider, har jag tänkt flera gånger, bara USA vaknar så, då dyker det upp något i något av mina flöden värt att länka till.

Och nu ligger jag i min säng med ett sovande barn på varsin sida om mig, med mindre än tio minuter kvar av dygnet, och har fortfarande inte hittat det jag söker efter.

Oläsvärt inlägg.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.