7. Julklappstips

Ja, men det är väl rätt så givet. Har jag nu lagt ner rätt ansenlig tid på att skriva en recension av en bra läsplatta, så kan jag ju passa på att tipsa er om att köpa den också, om ni vill ge bort (eller få) ett platt paket i år. Så – köp en Tolino Vision 2!

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

Test: Läsplattan Tolino Vision 2 slår Letto Frontlight på fingrarna

UPPDATERING AUGUSTI 2017: De senaste månaderna har det uppstått problem med Tolinos läsplattor i Sverige när det gäller kopieringsskyddade böcker som använder sig av Adobes DRM-system, det vill säga i princip alla e-böcker som lånas ut på svenska bibliotek. Det finns en lång tråd gällande detta i kommentarerna nedanför det här inlägget, som kan vara värd att studera innan ni i dag överväger ett köp av någon av Tolinos plattor i Sverige.

Jag har i flera års tid varit nyfiken på den tyska läsplattesatsningen Tolino, en familj läsplattor framtagna i samarbete av de tyska bokhandelskedjorna Thalia och Hugendubel samt Deutsche Telekom för att mota Amazon och deras Kindleplattor i grind. Sedan en tid finns några av Tolinoplattorna att köpa även i Sverige genom nätbutiken Cyberphoto. Jag kontaktade dem och frågade om jag kunde få låna ett exemplar för test. Några dagar senare damp Tolino Vision 2 ner i min brevlåda.

Eftersom jag tidigare i flera test tagit mig an den svenska marknadsledaren Adlibris Lettoläsplattor, valde jag att utvärdera Tolinon mot Adlibris nuvarande platta Letto Frontlight.

Rent storleksmässigt är Tolino Vision 2 och Adlibris Letto Frontlight ganska snarlika, Tolinon är en knapp centimeter högre än Letton som i sin tur är två millimeter bredare än Tolinon och i tjocklek är det dött lopp (Tolinons mått är 163x114x8 millimeter och Lettons 155x116x8 millimeter). Viktmässigt är skillnaden något större – Tolinon väger 174 gram och Letton 190.

Läsning
Tolino Vision 2 till vänster, Adlibris Letto Frontlight till höger. Skärmupplevelserna är väldigt snarlika.

Att Tolinon är två millimeter smalare på bredden än Letton kombinerat med att den har en mjuk form med rundade hörn och kanter samt ett gummiliknande ytskikt gör att Tolino Vision 2 är betydligt bekvämare att hålla än Adlibris kantiga platta, vars hörn ger såväl synliga som kännbara avtryck i handflatan när man hållit den ett tag särskilt vid enhandsfattning. De 16 gramen mindre i vikt är kanske inte så mycket att orda om, men jag vet inte, Tolinon ger tveklöst en lättare känsla överlag.

När jag recenserade Adlibris Letto Frontlight skrev jag en del om den i mitt tycke felaktigt placerade av/på-knappen i botten på plattan, som lätt gjorde att jag tappade plattan om jag höll den löst när jag klickade på knappen, jag hade inte för vana att hålla emot uppifrån. Tolino har valt den mer logiska placeringen på ovansidan vilket gör att det blir enklare att trycka eftersom plattan oftast vilar i ens handflata och ger ett naturligt spjärn, men inte heller här är jag riktigt nöjd, knappen sticker nämligen knappt alls ut och är lite svår att hitta innan man lärt sig dess placering (vilket man dock rätt snabbt gör).

Dessutom är det knappast nödvändigt att stänga av läsplattan manuellt om du bara ska lägga den ifrån dig för att sova, e-bläckstekniken med batteritid på över en månad gör att det batteri som hinner dras innan skärmsläckaren aktiveras är helt försumbart.

Tolino Vision 2 har betydligt mjukare former än Adlibris Letto Frontlight, såväl gällande valet av material som i de rundade kanterna.
Tolino Vision 2 har betydligt mjukare former än Adlibris Letto Frontlight, såväl gällande valet av material som i de rundade kanterna.

Till skillnad från Letton har Tolinon inga fysiska knappar för bläddring, utan man bläddrar endera genom att svepa på skärmen på känt smartphonemanér eller att man klickar eller snarare duttar på skärmen på den högra eller vänstra tredjedelen av den, samtidigt som ett dutt i mittersta tredjedelen tar fram val för text- och skärminställningar.

En tredje möjlighet för bläddring som jag inte har sett hos någon annan läsplatta tidigare är att man knackar till plattan lätt på baksidan, helst någonstans någorlunda centralt på plattan, jag har misslyckats några gånger när jag provat utåt kanten. I övrigt fungerar det dock felfritt, men ska du bläddra bakåt får du använda dig av de skärmbaserade metoderna.

Hårdvarumässigt är Tolino Vision 2 och Letto Frontlight rakt av jämförbara på papperet, de har båda en processor på 1 Ghz och 512 Mb internminne, men Tolinon känns mycket rappare vid praktisk användning, särskilt när man använder webbläsaren samt skriver in text. Det är visserligen fortfarande eoner av skillnad jämfört med att använda en surfplatta eller mobil, men jag får åtminstone inte smärre psykbryt av frustration för att tangentbordet inte hänger med när jag skriver på Tolinon, den hänger i alla fall nästan med.

Skärmmässigt är de identiska, 6 tum stora med 758×1024 pixlar vilket ger en upplösning på 213 dpi (som jämförelse kan nämnas att en ny iPad mini har 326 dpi). Upplösningen är lite för låg för att sägas vara av retinakvalitet, men jag tycker den är fullt acceptabel, jag upplever inte att jag ser några pixlar vid läsning.

Likt Letton använder sig Tolino Vision 2 av Carta-teknik för belysningen av skärmen när man läser utan sänglampan tänd (vilket jag i regel gör, har nästan alltid ett eller två små sovande barn vid min sida om kvällarna). Jag upplever att Tolinons ljus är lite mer ojämnt fördelat i den nedre skärmkanten än hos Letton, inte så att det direkt stör läsupplevelsen men det ser inte så snyggt ut, det liksom blöder in något mörkt från botten.

Eftersom Tolinon inte är anpassad för den svenska marknaden finns ingen koppling till någon svensk nätbokhandel så som Letton är kopplad till Adlibris e-boksbutik och ditt Adlibriskonto. Är du tysktalande har du dock möjlighet att koppla plattan till flera butiker som Hugendubel och Thalia, och det finns även någon schweizisk och italiensk butik att välja på. Du kan heller inte få svenska menyer i den, men engelska fungerar däremot fint.

Att surfa på Tolinon är inte direkt någon fröjd, men webbläsaren är i alla fall betydligt rappare än den Letton ståtar med.
Att surfa på Tolinon är inte direkt någon fröjd, men webbläsaren är betydligt rappare än den Letton ståtar med.

Trots avsaknad av direktkoppling till svensk e-boksbutik går det dock utmärkt att via webbläsaren köpa e-böcker från sajter som Adlibris Mondo, Bokon och Dito. Eller ja, ”utmärkt” är väl att ta i eftersom webbläsaren även om den trumfar Lettons fortfarande är väldigt trög jämfört med upplevelsen på en riktig surfplatta. Men den klarar i alla fall av (till skillnad från Letton) att spara användarnamn och lösenord vid inloggningar, så har man bara bokmärkt Adlibris Mondos startsida för e-böcker är det en rätt enkel procedur att köpa böcker från Adlibris på Tolinon även om det inte finns någon direktkoppling i plattan. Som inloggad kan du så klart även ladda ner dina tidigare köp från de olika nätbutikerna till plattan.

När det gäller hantering av böcker i ditt personliga bibliotek har Tolino en molnfunktionalitet jag ärligt talat inte har testat eftersom den enligt manualen främst är tänkt att användas som en molnbackup av de titlar du handlar hos de nätbokhandlare du kan direktansluta plattan till, men det ska också gå att ladda upp och ner dina andra e-böcker till Tolino Cloud-kontot. Du kan även koppla in plattan till en dator via micro-USB och dra och släppa ePub-, text- och pdf-filer den vägen.

Startsidan för det egna e-boksbiblioteket i Tolino Vision 2 kontra Adlibris Letto Frontlight.
Startsidan i Tolino Vision 2 kontra Adlibris Letto Frontlight.

En funktion som lyfts fram i marknadsföringen av Tolino Vision 2 är möjligheten att låna e-böcker från bibliotek direkt i plattan utan att behöva gå omvägen via sladdkoppling till en dator (vilket exempelvis krävs om du ska låna e-böcker till Letto Frontlight). Jag har testat att låna e-böcker från två olika bibliotek, Stockholms stadsbibliotek och Bibliotek i Norr (som har den frajsiga nätadressen bibblo.se). Inledningsvis hade jag en del problem när jag laddade ner från Norrbottens sajt, jag fick det föga klargörande felmeddelandet Cause of Adobe error: E_ADEPT_NO_TOKEN, men lån på Stockholms stadsbibliotek fungerade smärtfritt direkt (de äger för den också en rätt kaxig domän även om den bara dirigerar vidare till den egentliga sajten – biblioteket.se).

Några dagar senare när jag försökte igen fungerade det dock att låna direkt till Tolinon även via Bibliotek i Norrbotten, så kanske var det bara något tillfälligt. Jag var även i kontakt med Elib som sköter den tekniska biten av e-bokslånen för såväl Stockholms som Norrbottens bibliotek, och enligt dem borde det inte vara några skillnader, eftersom de båda biblioteken använder samma tekniska lösning.

En annan funktionalitet som Tolino Vision 2 ståtar med är vattentålighet. Då jag inte är någon badkarsbadare av rang har jag inte testat detta själv, men den ska enligt specifikationerna tåla att befinna sig på en meters vattendjup i en halvtimme utan att ta skada, så en snabb drulletappning ner i badet ska inte vara något problem.

Tolino Vision 2 i storleksjämförelse med en iPad Mini 2 samt en iPhone 6S. Notera den diskreta lilla detaljen som talar om var man kan hitta på-knappen på Tolinon (eftersom skärmen är av e-bläckstyp stängs den aldrig helt av och blir svart i viloläget).
Tolino Vision 2 i storleksjämförelse med en iPad Mini 2 samt en iPhone 6S. Notera den diskreta lilla detaljen som talar om var man kan hitta på-knappen på Tolinon (eftersom skärmen är av e-bläckstyp stängs den aldrig helt av och blir svart i viloläget).

Är då Tolino Vision 2 ett bra läsplatteköp? Ja, på det stora hela slår den Adlibris Letto Frontlight på fingrarna. Fördelarna den har är att den ligger skönare i handen med de mjuka kanterna och den något lättare vikten, den är rappare i menyer och vid surf och du kan låna e-böcker till den utan att behöva ta fram dator och micro-USB-kabel. Dessutom påstås den ha upp till sju veckors batteritid jämfört med Lettons en månad, men det tycker jag mer är en akademisk siffra, det beror mycket på i vilken utsträckning du använder skärmljuset samt hur ofta eller sällan du ställt in skärmen på att uppdateras vid bläddring.

Lettons fördel är så klart att den är anpassad till den svenska marknaden. Menyerna är på svenska, Bonniers svenska ordbok är förinladdad (Tolinon erbjuder bara ordböcker på de europeiska storspråken) och när du väl loggat in med ditt Adlibriskonto är det bara att börja shoppa loss i den inbyggda e-boksbutiken. Vill du handla böcker till Tolinon är det webbläsaren som gäller vilket är lite omständligare, även om det med hjälp av bokmärkta webbsidor samt sparade inloggningsuppgifter går ganska bra. Letton har därtill ett lägre försäljningspris och har flera gånger sålts i kampanjer där man fått med ett gäng relativt nya e-böcker på köpet. Något sådant erbjuds inte med Tolinon.

Läsupplevelserna är snarlika, skärmarna är i princip identiska och även om bläddring går till på olika sätt – Tolino Vision 2 har inga knappar längs kanterna som Letton utan man använder endera touchskärmen eller den särskilda baksidesknackningen – så ger det en likvärdig upplevelse.

Men om du struntar i priset och inte är intresserad av svenska menyer och butiksintegrering – vilken platta är då bäst? Mitt svar blir Tolino Vision 2. Det är inte utan att jag önskar att Adlibris hade vänt sig till Tolino i stället för franska Bookeen i jakten på sin läsplatta (Letto Frontlight är en försvenskad variant av Bookeens platta Cybook Muse Frontlight, och även föregångaren var en Cybookplatta).

Tolino Vision 2 köps i Sverige som sagt enklast via Cyberphoto, som förutom en nätbutik även har en fysisk butik i Umeå. De har också den nyligen släppta efterföljaren Tolino Vision 3 HD i utbudet, som via högre upplösning och mer frekvent skärmuppdatering ska ge en skarpare skärmupplevelse (jag tycker dock att redan skärmen på Tolino Vision 2 fungerar utmärkt för läsning).

6. Mina bästa bokkompisar

Vad är egentligen en bokkompis? En figur i en bok man gillar särskilt mycket? En kompis som man ofta har samma boksmak som?

På sätt och vis måste väl Ejda sägas vara mitt senaste års bästa bokkompis. Bortsett från de senaste veckorna, då jag ju ersatts som favoritförälder av Johanna, har jag läst och läst och läst tillsammans med denna hopplösa och underbara 2,5-åring kväll efter kväll efter kväll, bok efter bok efter bok.

Vi har väl inte direkt samma smak gällande litteratur och vissa böcker har vi läst cirka 2143 gånger för många (hej Tildas kalas), men hon har en väldigt lustig egenhet gällande läsningen: Figurerna i böckerna ska alltid bytas ut mot personerna i vår familj och närmaste omgivning. I en bok där handlingen kretsar kring två personer är det väl inte en så stor sak, men om det är fyra personer, och där kanske en pojke ska bytas mot Ejda och en flicka mot Tage och en mamma mot pappa och en pappa mot mamma — hon är inte så noga med att personer ska behålla sitt kön och en lillasyster i boken kan lika gärna bli en storebror i Ejdas tolkning — ja, då blir det lite krångligt ibland, särskilt när man själv ofta är betydligt tröttare än hon är. Och hon är inte överseende med felsteg: Det är inte Tilda, det är Ejda! eller Men det är ju Katten Karlsson, inte hunden! och så vidare.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

5. Önskeförfattarsamtalsduo

Hm. Önskesamtal mellan två författare eller en författare jag skulle vilja ha ett samtal tillsammans med?

Svårt.

Jag skulle gärna ha sett ett samtal mellan Shirley Jackson och Stephen King. Det lär ju aldrig ske eftersom hon dog 1965 och han debuterade 1973, men hey, det här handlade ju om att önska. King har väldigt många gånger nämnt samt skrivit om Jackson som en av sina främsta inspirationskällor och eftersom de därtill är de två författare som gjort starkast intryck på mig sett över hela mitt vuxna läsarliv, så tror jag att det hade varit ett samtal jag hade fått ut mycket av personligen.

När det gäller någon jag själv gärna skulle samtala med så hade jag gärna haft fler samtal tillsammans med Johanna om vår föräldrabok. Vi gjorde en del, men inte alls så många som vi skulle ha kunnat göra. Oh well, vi får väl skriva fler saker ihop och ta igen det då, helt enkelt.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

4. Otänkbar att läsa på vintern

Säsongsbetonad läsning, eller vadå? Nja, vet inte om jag har särskilt många skrupler kring det. Snarare skulle jag väl säga att det är vintern eller kanske ännu mer julen som är hopplös att ta sig an vid andra tider än just kring veckorna vid jul. Julmusik till exempel, hur många lyssnar på det när sommaren står för dörren i maj (eller ja, i slutet av juni här uppe då…) och inte särskilt många drar väl fram sitt exemplar Charles Dickens En julsaga och läser när de ligger på stranden och solar.

På det stora hela är det just julen som är högtiden som är knepig i andra sammanhang än sitt eget. För jag menar, sommarskildringar läser åtminstone jag gärna på vintern, eftersom det kan föda en längtan efter något som inte är.

Så frågan är kanske, vad vill man inte påminnas om kring jul? En riktigt slaskig och grå november? Den ekonomiska baksmällan som slår till i januari när helgerna tagit slut och vardagen kommit åter?

Finns det några böcker som skildrar just de tiderna med bravur?

——

Det här är del 4 i Bokhoras julutmaning. Eller egentligen del fem om man ska vara noggrann, men jag får skjuta på att hamna i fas till efter helgen, hann inte fixa klart julklappstipsinlägget.

3. (Jul)mat från en bok

Jösses, mat från en bok? Har jag någonsin lagt en maträtt i en bok på minnet? Jag är mycket tveksam. Låt mig fundera ett tag …

Okej, nu har det passerat ett par minuter, och jag började tänka på om det förekommer någon mat i mina egna romaner. Och det gör det ju!

I Dannyboy & kärleken är ätandet väldigt koncentrerat till Medborgarplatsen i Stockholm, först äts det på eftermiddagen på Burger King mitt på Medis, och senare i romanen när natten kommit inmundigar de två namnlösa huvudpersonerna falafel på Jerusalem Kebab ett kvarter söderut längs Götgatan, eller ja, de äter den sittande ute på trottoaren om jag inte minns fel. Och när gryningen kommer och de hamnat på Östermalm äter de någon sorts 7-Eleven-mat sittande på Dramatens trappa.

Även i Vi har redan sagt hej då äts det, eller mat nämns i alla fall, till och med julmat! I ett kapitel där Filips julfirande hemma hos sina föräldrar kort resumeras sägs att han däst tvingats lägga sig ner och vila på julafton efter att ha ätit för mycket julbordsmat.

Men mer än så är det nog inte. Fokus ligger på dryckenskap i de där böckerna, får medges. Och kanske säger även faktumet att så lite mat och ätande beskrivs något om min egen inställning till det. Alltså, jag gillar ju mat, men jag har en väldigt odramatisk och enkel syn på det, jag är verkligen ingen finsmakare utan äter i princip allt, så länge det inte innehåller gurka. Den här veckan har jag exempelvis ätit rester av den (mycket goda!) köttfärslimpa som Johanna tillagade i söndags både i måndags och i tisdags. I går varierade jag mig och valde en burk konserverad ärtsoppa med lite knäckebröd vid sidan om till lunch i stället, men i dag återgår jag till tidigare rutin och tar den sista biten köttfärslimpa.

———

Det här är del 3 i Bokhoras julutmaning. Eller egentligen del fyra om man ska vara noggrann, men på grund av orsaker väljer jag att köra trean i morgon i stället.

2. Bästa barnboken med jultema

Det är mycket Eddie och julen här hemma nu, Lisa Bjärbos fina bok om Eddie som upplever julen på allvar för första gången.

Eller, jag har hört att det är så. För Ejda har nämligen gjort en 180-gradersvändning de senaste veckorna och skaffat sig en ny favoritförälder, efter att i 2,5 års tid ha varit klistrad vid min sida ska hon nu göra i princip allt med Johanna, inklusive läggning och läsning. Skönt för mig eftersom hon kan vara rätt så … ja, intensiv och krävande, men samtidigt infinner sig också en saknad eftersom hon på samma gång också är så otroligt kärleksgivande.

Nåväl, hon svänger nog igen, och på morgnarna innan hon hunnit gnugga gruset ur ögonen och fått i sig vällingen är det som att hon inte riktigt hunnit komma ihåg att hon har bytt, för då är det fortfarande bara jag som gäller. Jag får ta tillvara på den halvtimmen.

Det här ger också mig möjligheten att få vara betydligt mer med Tage än vad som länge varit fallet. Och det är väldigt mysigt, han börjar bli så stor nu! Plus att han är mycket enklare att lägga på kvällarna, tio minuters läsning så sover han som en stock, inte som sin lillasyster som högljutt kräver bok på bok på bok på bok. Tage har dock ingen julbok i år som han läser, i går lånade vi en ny kapitelbok med LasseMajas detektivbyrå på bibblan, Tidningsmysteriet blev det den här gången, och jag hann läsa nästan 1,5 kapitel innan han snarkade gott vid min sida.

Men Ejda och julen. Det kan bli något i hästväg, hon är extremt peppad på julgran och julklappar och tomtar och pepparkakor och allt vad det är, och har mycket svårt att acceptera att det är flera veckor kvar, särskilt efter att vi i helgen var hemma hos ett par kompisar till barnen där de redan hade klätt en julgran och Ejda tog det som ett bevis på att det faktiskt är jul redan.

Men som sagt – hon har en ny favoritförälder nu. Den fajten får Johanna ta.

——

Det här är del 2 i Bokhoras julutmaning.

1. Det här läser jag just nu

I somras var vi på bröllop i Växjö då min gamle kuratorskollega Ulf gifte sig (han var förstekurator på Kalmar nation 1998 när jag var andrekurator, således kräver han alltid att jag ska kalla honom Bossen när vi ses). Dagen för vigseln besökte vi Utvandrarnas hus på förmiddagen, ett ganska anspråkslöst men ändå fantastiskt museum jag gärna hade spenderat större delen av dagen i. Nu hade vi dock ett bröllop att bevista och en tvååring att hantera, så det lät sig inte direkt göras.

Tog visst inga bilder från Utvandrarnas hus, men här spelar de små krocket vid Teleborgs slott under picknicken dagen före vigseln.
Tog visst inga bilder från Utvandrarnas hus, men här spelar de små krocket på Teleborgs slott vid picknicken dagen före vigseln.

Besöket fick mig dock att bestämma att jag skulle läsa Vilhelm Mobergs Utvandrarserie igen, jag läste Utvandrarna tidigare i höstas och efter lite annan läsning emellan läser jag sedan några dagar nu på Invandrarna, Karl-Oskar och hans följe har efter den långa och farliga båtresan över Atlanten ankommit till New York, tagit flodbåt upp till Albany och nu klivit på och tuffat iväg med tåg mot Chicago på sin väg mot det hägrande slutmålet Minnesota.

Samtidigt som jag skriver dessa rader kommer en nyhetsflash från Omni i mobilen att Sverigedemokraterna når 19,9 procent i SCB:s stora väljarundersökning för november. Vi har rätt milt väder här uppe nu, bara någon grad under nollan och snön faller därför ymnigt, men aldrig har väl Sverige känts så kallt.

Jag tror vi hade behövt någon som Vilhelm Moberg nu som orkat stå upp mot de mörka krafterna.

——

Det här är del 1 i Bokhoras julutmaning.