Etikett: ipad

Nej, Readly är inte som Spotify. Men det kan vara bra ändå.

Något av det mest urvattnade man kan profilera sig som är ett Spotify för [placera in valfri produktkategori]. Hittills kan jag inte komma på en enda som har lyckats i sin ambition att erbjuda ”allt” på det sätt som Spotify gör inom musik. De tjänster som lanserats genom att mer eller mindre subtilt försöka koppla ihop sig med Spotify brukar heller inte bli särskilt framgångsrika.

Men skam den som ger sig. I dag lanseras den svenska tidskriftstjänsten Readly publikt, en tjänst jag tycker känns väldigt lovande om de lyckas få någon ekonomi i det. Ett Spotify för svenska tidskrifter har den redan dubbats som, även om det knappast i realiteten går att göra en sådan jämförelse eftersom Readly i dagsläget erbjuder ”fri” tillgång till blott 37 titlar för 99 kronor i månaden, men även det ringa antalet känns mer än okej att pröjsa en hundring per månad för.

Själv hittar jag på rak arm sex-sju titlar jag gärna laddar ner och läser, som Macworld, Språktidningen, Digitalfoto, Residence, M3, Råd & Rön, Hälsa & Fitness och Fotosidan – även om det inte i alla fallen rör sig om tidningar jag kontinuerligt köper eller läser i dagsläget (hello Hälsa & Fitness). Men det är ju även det som är styrkan med Spotify, många betalar gladeligen 99 kronor per månad för att lyssna på en herrans massa musik de inte skulle ha betalat för styckevis men gärna utforskar inom ramen för sitt abonnemang.

Rent praktiskt handlar det om pdf-liknande versioner av tidningarna. Det finns alltså inget lullull som tar tillvara på ”surfplattans unika egenskaper” eller något sådant snömos, utan papperstidningar i digital form, om än lite snyggare förpackade i appen än att man bara plockar ner en pdf rakt upp och ner. Av vad jag sett hittills går titlarna snabbt att ladda ner, och jag har inte stött på några uppenbara buggar. Än så länge är tjänsten endast utvecklad för iPad. En Androidversion väntas senare i vår.

Bokons vd svarar på min kritik

Angående mitt test av Bokon i går, och den kritik jag hade kring deras prissättningsmodell i appen för iPhone/iPad:

Jag fick ett svar på mejlen i går kväll av Bokons vd Steffen Gausemel Backe, där han bland annat skriver om hur de resonerade inför lanseringen. Jag citerar en bit av mejlet nedan:

Vår grundstrategi är att stärka läsandet genom att göra e-boken så tillgänglig som möjligt för så många som möjligt. Som kund ska du ha möjligheten att köpa e-böcker var, hur och när du vill. Därför erbjuder vi även köp i iOS-app, vilket vi är ensamma om i Sverige (förutom iBooks, givetvis). Sen är det helt riktigt som du noterat att vi har högre priser i iOS-appen än i övriga kanaler. En snittmarginal för en svensk e-bokhandel per såld e-bok ligger i dagsläget någonstans i spannet 5 till 15 procent, lite beroende på titel och bokhandel. Förlagens priser (som fortfarande är relativt höga jämfört med hur de prissätter fysiska böcker), 25 % moms på e-böcker (6 % på tryckta) och konsumenternas förväntningar om att e-boken ska vara markant billigare än den tryckta boken, är förklaringar till detta. Med Apples provision om 30 procent på all app-försäljning, hade det därmed varit en omöjlighet för oss att erbjuda möjligheten till köp i app till samma priser som på webben (att höja webbpriserna motsvarande skulle göra oss irrelevanta gentemot konkurrenterna). Och vi tycker det viktigaste är att också erbjuda möjligheten till köp i app.

Vi försöker att vara informativa med detta och har från start informerat om detta i vårt supportforum, men inser att vi kan bli bättre. Numera informerar vi därför alla nya kunder om att man har möjligheten att köpa både i app och på webb, att priserna är högre i app, och varför.

Jag registrerade nu på morgonen ett nytt konto hos Bokon, för att se vad det numera står i välkomstmejlet gällande det här. I en punktlista med fem tips står detta som sista punkt:

Som enda svenska e-bokhandel erbjuder Bokon möjligheten att köpa e-böcker direkt i appen för iPhone och iPad. Vi vill ge dig som kund valfriheten att köpa e-böcker oavsett var och när du vill. Väljer du att köpa e-böcker i vår app för iPhone eller iPad går köpet direkt till Apple via ditt iTunes-konto. Som en konsekvens av att Apple tar 30 procent i provision på all försäljning som sker i appar på deras plattformar, kostar en e-bok lite mer om du köper den i appen än om du köper direkt på vår hemsida www.bokon.se. De bästa priserna hittar du alltid på hemsidan, och böckerna blir alltid tillgängliga i appen även om du köper de på webben.

I ljuset av detta är jag beredd att mildra min kritik från i går, även om jag tycker att Bokon skulle kunna gå längre i att tydliggöra det här. Exempelvis är det så i dag att användare som surfar in på Bokons sajt via webbläsaren på en iPhone eller iPad först möts av en popup-ruta med uppmaningen att man ska ladda ner Bokon-appen i stället. I denna popup-ruta – som går att avböja så att man kan använda webbutiken, bör tilläggas – borde det inte strida mot App Stores användaravtal att kort informera om att butikspriserna mellan webb och app skiljer sig åt, eftersom vi fortfarande befinner oss på den öppna webben och inte inuti en app som lyder under App Stores regelverk. Visserligen måste som ovan nämnts användaren teckna ett konto innan köp kan göras och får då ett välkomstmejl med den här infon, men vi vet ju alla hur noga man brukar läsa Hej och välkommen som kund hos oss-mejl. Dessutom är det ganska troligt att mejlet läses först efter att man som nyregistrerad kund klickat sig runt i appen och eventuellt genomfört ett köp eller två.

Men som sagt, helt klart ett par steg i rätt riktning av Bokon.

En intressant följdfråga är vad övriga aktörer nu väljer att göra. Kommer Dito och Adlibris att följa i Bokons spår och lansera en dyrare prissatt e-boksbutik i sina iOS-appar? Frågan restes av Norstedts forna digitala kanaler-chef Klas Fjärstedt på Twitter till mig i går – det var han som uppmärksammade mig på prisdifferensen från början – och ja, hur ska de agera? Dito har redan i dag en butik i sin app för Android, och det borde rent tekniskt inte vara några problem att implementera en sådan även i deras iPhone/iPad-app. Är det så här framtiden ser ut, en premiumprissatt e-boksbutik för iOS-plattformen? Eller kommer Bokon att förbli ensamma med sin strategi?

Det ska bli spännande att se.

Test: E-bokstjänsten Bokon

Det har inte skrivits så mycket om Dito- och Adlibris-utmanaren Bokon tycker jag. E-bokssajten, som fick stor förhandsinfo i branschmedia när planerna presenterades i början av hösten, lanserades utan några större pukor och trumpeter ett par dagar före jul.

Mitt intryck av Bokon hittills är gott. Sajten och den tillhörande appen är lättanvänd, det går att göra e-boksköp direkt även i iPhone- och iPadappen vilket inte hör till vanligheterna – Apple tar ju 30 procent av försäljningskakan i appar vilket gör att de flesta andra bygger halvmesyrslösningar där man får sköta själva inköpen via webben och sedan ladda ner böckerna i appen i efterhand. Detta torde medföra att böckerna säljs med mindre marginal hos Bokon vilket knappast gynnar förlag och författare, men ur läsarens synvinkel är det oslagbart enkelt att kunna göra enklicksköp. (OBS! Se uppdateringar i botten av inlägget)

Den inbyggda bokläsaren i Bokons app stöder biblioteksböcker. Tidigare har man varit hänvisad till att läsa bibliotekslånade e-böcker för iPhone/iPad i appen Bluefire Reader, men nu finns alltså ett alternativ. Och det verkar fungera bra dessutom, jag har haft vissa problem med sidnumreringen i Bluefire när jag läst lånade böcker, den har inte skalats om när jag ändrat teckenstorlek på texten, men i Bokon-appen fungerar det hittills utan problem. Och det är så klart smart av Bokon att erbjuda den här möjligheten, får de sina användare att läsa alla sorters e-böcker i sin app är chansen större att man även köper titlar ur butiken som finns på samma ställe.

E-boksbutiken i appen verkar dock inte helt buggfri. Valde jag att gå in katalogens kategorier för deckare respektive skönlitteratur returnerades bara ett felmeddelande och tomma kataloger som svar. Förhoppningsvis är det bara barnsjukdomar.

Det finns även en ”skicka dina köp till Kindle”-funktion som kan vara nyttig för ägare av Amazons läsplatta – Kindle stöder ju inte epub-formatet vilket är det härskande för e-böcker i Sverige. Att då erbjuda en inbyggd konverterare är piggt. Då jag inte äger någon Kindle själv har jag inte testat funktionen, men jag såg i en kommentar hos Enligt O, som också har testat Bokon, att konverteringen tyvärr inte verkar fungera helt fläckfritt ännu. Precis som med biblioteksfunktionen i appen är dock Kindlekonverteraren ett bra mervärde för tjänsten.

Slutligen det här med Bokons premiärdatum. Jag kan inte riktigt förstå varför de valde att slå upp portarna på förmiddagen fredagen före en närmast rekordlång julhelg. Starten drunknade helt i de potentiella användarnas julstökande, och mediernas kultur- och nöjessidor var vid det laget redan färdiggjorda för hela jul- och mellandagsveckan. Visserligen hade Bokon lovat att tjänsten skulle lanseras före jul, men jag tror ändå att de hade tjänat på att svika det löftet och väntat till efter helgerna. Hade de hoppats att användarna skulle flockas framåt julaftonskvällen när alla läs- och surfplattor som legat under granarna skulle fyllas med innehåll? Kanske, men då måste de ju känna till sajtens existens också.

Men oh well. Vad gör det om hundra år.

UPPDATERING 1: På Twitter uppmärksammas jag om att Bokon lägger på 30 procent på försäljningspriset när man handlar i appen på iPhone/iPad, tvärt emot det jag skrev ovan så är det alltså inte alls särskilt bra ur läsarens synvinkel. Jag skulle till och med säga att det är riktigt dåligt, eftersom det inte ges någon information i appen om att priserna är betydligt högre där än om man gör köpet på Bokons sajt. Det finns en punkt där detta uppmärksammas på Bokons supportsidor, men supporten finns bara på webben, inte i appen. Och går man in på Bokons sajt från webbläsaren på en iPhone/iPad, får man först upp en ruta där man föreslås använda deras app i stället. Inte heller då ges någon info om att priserna stiger väsentligt om man väljer att göra detta.

UPPDATERING 2: Får nu via Twitter även höra argumentet att det inte är Bokon som agerar fult utan Apple, eftersom de i sina Appstorevillkor anger att man inte får skriva i en app att priserna är lägre någon annanstans, exempelvis på webben. Det är så klart ett fjantigt (och av många kritiserat) agerande av Apple, men jag tycker ändå att skuggan faller främst över Bokon, för den enda som straffas i det upplägg som de har valt är kunden. De har valt att ha en e-boksbutik i sin iPhoneapp, men de är inte själva villiga att ta kostnaden för det valet, utan lägger i stället kostnaden på kunderna utan att dessa får veta det. Varför de inte får veta det tycker jag är sekundärt, det hade varit ärligare att i stället göra som exempelvis Dito och strunta i en iPhonebutik helt, och hänvisa helt till webben om man vill handla. Det bästa sättet att protestera mot Apples regler måste ju vara att vägra spela enligt dem, inte att lyda och låta kunderna ovetandes ta smällen?

UPPDATERING 3: Se även mitt uppföljande inlägg, där Bokons vd svarar på min kritik.

Läsplattan tur & retur

Enligt en artikel hos Cnet rasar nu försäljningen av läsplattor i USA. Det innebär dock inte att e-boken är på tillbakagång, utan bara att människor i allt större utsträckning skaffar sig surfplattor som de läser på.

Jag tycker det är en helt logisk utveckling, de dedikerade läsplattorna är rätt hopplösa i alla andra avseenden än att läsa på. Jag har hellre en platta som jag med lätthet kan skriva det här blogginlägget på och sedan när det är publicerat kan växla över till appen Ibooks och läsa de sista sidorna i ”Stallo” med, i stället för att lägga min Ipad mini åt sidan för att plocka upp exempelvis en Letto, som dessutom till skillnad från Ipaden kräver att väcker fru och barn genom att tända sänglampan (jag skriver det här vid läggdags).

Visst, e-bläcksplattorna börjar nu så smått komma med inbyggd bakgrundsbelysning, även om de i de oftast inte går att få tag på utan krångel i Sverige (Amazon och Barnes & Noble skeppar inte sina bakgrundsbelysta läsare Kindle Paperwhite och Nook Simple Touch Glowlight hit), men möjligheten till mörkerläsning löser bara halva problemet, det känns onödigt att ha en platta för läsning och en för allt annat.

Visserligen vill en del inte ha en surfplatta, eller tycker att de är för dyra. Men skillnaden i pris mellan exempelvis en Letto och en Nexus 7 eller en Ipad mini är inte särskilt stor sett till hur otroligt mycket mer man får för pengarna.

Jag tror inte att läsplattan är på väg att helt försvinna, åtminstone inte ännu, men jag tror att den rätt snabbt kommer att bli en nischprodukt för ett fåtal, innan tekniken kommit så långt att de två produkterna smälter samman till en enhet.

Ett ödets ironi är det trots allt att utvecklingen på det här området varit så långsam att när försäljningen sakta börjar ta fart även i Sverige, har nedgången redan inletts i de anglosaxiska länderna.

En lånemarknad är också en marknad

Svenska Dagbladet har en intressant artikel om e-bokens ställning i dag, där de listar ett antal skäl till varför e-boken fortfarande står och stampar i Sverige i frågan gällande försäljning. Alla skälen är relevanta, men jag tycker att artikeln tappar bort sig från rubrikens Därför är svenska e-böcker svårsålda när den efter ett tag börjar påstå att det inte finns någon e-boksmarknad i Sverige bara för att vi inte köper böckerna. Nej, men vi lånar ju allt fler på biblioteken? Alltså finns en ökande lånemarknad. Räknas inte det som en riktig marknad?

Alltså, jag är inte dummare än att jag förstår deras tanke, men jag tycker korten blandas ihop lite olyckligt. Inte heller är jag dummare än att jag så klart förstår att det här ses som ett problem från förlagens sida – de tjänar mer pengar på att sälja böcker än på att låna ut dem – men det innebär fortfarande inte att det inte finns någon växande svensk e-boksmarknad, utan ”bara” att den växer på ett sätt som gör den mindre kommersiellt gynnsam.

Och det här att det inte verkar som att läsplatteförsäljningen kommer att ta någon egentlig fart i årets julhandel heller – jag fortsätter hävda med en dåres envishet att det inte är den dedikerade läsplattan som kommer att få e-boken att slå igenom brett i Sverige, utan att det är surfplattan som är nyckeln. Sverige är för litet för att det ska gå att utveckla en riktigt bra läsplatta med en riktigt bra integrerad butik – Adlibris och Bokus har helt enkelt inte Amazons muskler för att kunna bygga upp en tillräckligt bra infrastruktur – men det går att få ihop det bakvägen, genom att bygga bra appar och innehåll för i första hand surfplattor och i andra hand smartphones, som till skillnad från läsplattor redan finns i miljonupplagor i Sverige.

Att e-boken får ta en alternativ väg framåt jämfört med den anglosaxiska marknaden leder kanske till en långsammare tillväxt, men jag är tror att det är den enda möjliga vägen framåt för marknader på små språkområden. Den som på allvar lyckas knäcka den nöten i Sverige kommer att ha en stor fördel. Dito kändes som ett steg åt rätt håll, men efter fjolhöstens lansering känns det som att plattformen har stått still i utvecklingen. Är det inte dags för nästa språng, Bokus/Dito?

Ja, eller så kliver Amazon in även här och snor åt sig hela skiten. Men jag har en känsla av att det inte blir så enkelt för dem att göra det som en del verkar tro, Apples iTunes har exempelvis aldrig lyckats skaffa sig samma dominerande position för digital musikförsäljning i små länder som de har i USA. Och då är ändå musik mycket enklare att sälja globalt än litteratur, som i mycket större utsträckning har unika nationella marknader och förlitar sig på översättningar av internationella storsäljare.

E-bokens framtid i Sverige är ljus. Men hur ljuset ska se ut är fortfarande höljt i dunkel.

Eh. Ja, ni förstår nog hur jag menar.

Jag har vänt blad för sista gången

En liten men möjligen epokgörande detalj som presenterades vid Apples iPad mini-presentation i tisdags var möjligheten att i den nya versionen av e-bokläsarprogrammet iBooks välja temat continuous scrolling, eller som det lite sött kallas i den svenska appen – rulla. Vad Apple gjort är alltså att frångå den fysiska världens bladvändande och i stället anammat nätet ändlösa scrollande när man läser e-böcker.

Det är häpnadsväckande att ingen redan infört det här. För om man nu ska läsa e-böcker, är det då inte bättre att anamma ett sätt att ta sig till texten som visat sig fungera oerhört bra på skärm, i stället för att i onödan härma den fysiska världens beteende?

Mig veterligen har ingen annan e-boksapp den här funktionaliteten, men jag skulle tro att de rätt snart tar efter funktionen. För det fungerar väldigt bra, och ger flera fördelar vid praktiskt läsande. Jag läser exempelvis gärna i sängen, och det blir ofta så att iPadens underdel vilar mot bröstet eller magen när jag läser, den är så pass stor att det känns som det bekvämaste sättet att placera den. Att läsa texten längst ner på sidorna blir då en smula ansträngt eftersom jag tvingas böja huvudet i en något onaturlig vinkel, samt att iPaden dessutom ofta vilar mot ett fluffigt täcke som lätt skymmer sikten längst ner. Med rulla-läget försvinner den här problematiken, jag kan i stället alltid ha blicken riktad mot skärmens övre halva och sakta rulla mig framåt i berättelsen med hjälp av ena tummen. Mycket smidigt och bekvämt.

På ett sätt är det lite underligt att just Apple blev de första att implementera detta, de har en förmåga att på ett ofta smaklöst sätt efterhärma den fysiska världen i sina appar, det som på engelska brukar kallas skeuomorphing, det vill säga när man låter en produkt behålla designelement den inte längre behöver av igenkänningsskäl, som Apple gör i sitt kalender-program när de behåller skinnfodralsutseendet, eller i Podcaster-appen som av outgrundlig anledning visar ett gammalt rullband när man spelar upp något. Steve Jobs var sin stilkänsla till trots löjligt förtjust i sådant här krimskrams, utseendet i Kalender – som då hette iCal – inspirerades av de oerhört vräkiga och … ja, fula skinnfåtöljer han hade i sitt privatplan.

Men åter till ämnet. Ni som gärna vill ha kvar sidbläddrandet behöver inte oroa er, det är kvar som standardinställning än så länge. Rulla-läget måste aktivt väljas.

Gör det.

Test: Externa tangentbord till iPad

Mitt datorliv har sedan 2004, då jag skaffade mig min älskade Powerbook med tolvtumsskärm, gått ut på att vara så lätt som möjligt. Bokstavligt talat. Datorn ska väga så lite som möjligt, kunna bäras med vart jag än går och inte kännas som en börda. Redo att alltid tas upp och kunna börja skrivas på.

Powerbooken vägde 2,2 kilo. Den efterföljande Macbooken på 13 tum som jag köpte 2008 klockade in på 2 kilo jämnt. Hösten 2010, när jag köpte min Macbook Air på 11 tum, var vikten nere i 1,08 kilo.

Och så kom iPaden.

Jag köpte en iPad 2 i samband med att den släpptes i Europa, enda gången någonsin jag förstadagsköat för en Appleprodukt, jag och Tage väntade tålmodigt i London i slutet av mars i fjol. Knappt 0,61 kilo för modellen med inbyggt 3G. En dröm för min axelremsväska.

Men som skrivdon är iPaden inte optimal i sitt originalutförande. Visst, jag är rätt så flink när jag skriver på glasskärmen, men ett externt tangentbord behövs om man ska skriva romaner på den. Vad välja?

Under sommaren och hösten har jag i olika omgångar testat två externa tangentbord från Logitech, först Solar Keyboard Folio och därefter Ultrathin Keyboard Cover. Det förstnämnda oerhört gemytligt med sina solpaneler, en fin ekotanke men tyvärr helt omöjligt att få in i min viktbesatta tillvaro.

För solpanelstangentbordet är inte bara rätt bulkigt och otympligt, det är förfärande tungt också. Visst – 0,46 kilo låter inte så mycket, men tillsammans med en iPad 2 ger det en totalvikt på 1,07 kilo, i princip samma vikt som min Macbook Air. Och eftersom externa tangentbord i iPadens storlek gör ett fullstort tangentbord omöjligt – Logitech väljer exempelvis att låta tangenterna för åäö tryckas ihop till halva tangenter vilket stoppar upp skrivhastigheten till viss del – måste en avvägning göras. iPad+tangentbord till samma vikt som en ”riktig” dator, med reducerad skrivhastighet som följd? Nej, för mig som producerar stora mängder text varje dag och som sagt är viktbesatt går inte ekvationen ihop. Min Macbook Air vinner den matchen.

Ultrathin Keyboard Cover så. Här är faktiskt vikten bara 0,33 kilo – totalvikt med iPad 2 blir 940 gram, med råge under den magiska ettkilosgränsen!

iPad 2 med Logitechs Ultrathin Keyboard Cover

Ja, det här är så klart hårklyverier, men faktum är att Ultrathin Keyboard Cover inte bara vinner över solpanelssyskonet när det kommer till vikt, utan även till utförande. Tangenterna är visserligen lika hopträngda och därmed inte helt skrivoptimala, men tangentbordet, som har magneter längs ena långsidan på samma sätt som ett smartcover och fungerar som ett skyddande skärmlock i hopfällt läge, är mycket mer behändigt och gör att utrustningen slinker ner i små väskor mycket enklare än solpanelsvarianten.

Betyder det här att jag är redo att ge upp min Macbook Air för vardagsskrivandet och ge mig ut enbart med iPad och externt tangentbord? Nej. Jag är fortfarande alldeles för beroende – eller inbillar mig åtminstone vara det – av att kunna göra allt det en ”riktig” dator klarar för att våga ta språnget. Men ska jag ut och verkligen bara romanskriva dagen lång – och vet att jag inte kommer att ha tillgång till något eluttag – ja då är valet givet eftersom iPaden har mycket längre batteritid än min vanliga dator.

Men vänta nu – är inte iPad 3, eller den nya iPaden som Apple kallar den, tyngre än iPad 2? Jo, den väger faktiskt 50 gram mer till följd av den högupplösta skärmen och det större batteri som krävs för att driva denna. Men det ger faktiskt fortfarande en totalvikt under ett kilo, även om det blir på håret – iPad 3 i 3G-varianten plus Ultrathin Keyboard Cover väger tillsammans 0,99 kilo.

Puh, nära ögat!

It just works?

På tal om det här med den något problematiska e-boken och svårigheten att skapa en sömlös upplevelse som bara fungerar, oavsett när det handlar om hantering av sitt bokbibliotek, sin läsning, sina lån eller köp:

Vi var in hos några bokhandlare under vårt besök i Tromsö. Så här såg det ut i stadens Ark-butik.

Att appen i fråga säljs in med argumentet att den fungerar, säger kanske en del om läget i natione(r)n(a). Det är helt enkelt fortfarande för krångligt.

Är Ark.no-appen något att ha då? Nja, av vad jag kan se så revolutionerar den på intet vis marknaden. Som i så många andra tredjepartsappar (med tredje part menar jag allt utom Apples egna program) går det inte att göra köp i själva appen, utan inhandlandet av böcker måste ske på webben, och därefter laddas de ner till appen per automatik. På detta sätt undviker man att behöva ge 30 procent av försäljningssumman till Apple (och ger kunden en mycket krångligare köpupplevelse). Underligt nog har tillverkarna av Ark.no-appen struntat i att lägga in direktförsäljning ens i Androidversionen, även där måste man gå via hemsidan trots att Google inte tar någon liknande del av kakan på det sätt som Apple gör.

Det gör att – jo, visst fungerar appen, men den hade kunnat fungera bra mycket bättre.

——

Fotnot: Det bör tilläggas att det inte går att köpa e-böcker i de svenska nätbokhandlarnas appar för iPhone/iPad heller, utan man måste göra på samma sätt som hos Ark.no. Men de svenska apparna från Adlibris och Bokus har åtminstone e-boksköp inbyggda i Androidversionen.

Test: Adlibris Letto

Adlibris nysatsning på läsplattan Letto drog igång för en månad sedan. Version 2.0 av den tidigare floppen (sorry, man kan inte kalla den halvdana 2010-satsningen för något annat) innehåller en försvenskad läsplatta från franska Bokeen, samt en e-boksbutik i själva plattan. Det är egentligen detta som gör nya Letto unik, det är den enda dedikerade läsplattan i Sverige där det går att köpa e-böcker på själva enheten, utan inblandning av mer eller mindre krånglig synkprocedur via datorn.

OBS: När jag skriver läsplatta menar jag just detta, alltså inte surfplatta/pekdator/pekskärm/kalladetvadfanduvill à la iPad eller Samsung Galaxy. På den sortens enhet går det ju sedan tidigare att köpa böcker direkt via exempelvis iBooks på iPaden eller Bokus Dito-app på Androidenheter. En läsplatta är för mig en pryl skapad speciellt för läsning och bygger på en skärmteknik kallad e-ink eller e-bläck, vars för- och nackdelar jag återkommer till.

När det gäller handhavandet är Letton ungefär som förväntat. Letton, som kostar 1395 kronor att köpa från Adlibris, har pekfunktionalitet, så det mesta av interagerandet sker denna väg. Det här är dock inte den sorts pekskärm du vant dig vid på mobilen eller surfplattan, det här känns som ett besök från det förra millenniet när det gäller responsivitet, det går segt och känns sällan som att skärmen och jag är överens om vart mitt finger befunnit sig. Men det går i alla fall att peka. Vill man kan man även använda sidoknapparna längs ramens långsidor för att bläddra i boken man läser.

Enklast köper man alltså böcker via Adlibris egen e-boksbutik. Utbudet är minst sagt så där, men det kan inte Adlibris lastas för utan snarare den svenska bokbranschen, som inte visar något större intresse för att skapa en fungerande e-boksmarknad. Köpen genomförs utan större problem och har man väl kopplat sitt kreditkort till kontot är det i princip one click-shopping därefter. Böckerna kopplas inte till själva läsplattan, utan till ditt konto hos Adlibris. Det medför att du kan ladda ner dina köpta titlar även till andra enheter och läsa dem var du vill, mer om även det lite senare.

Det går också att föra över e-böcker och andra sorters texter via den medföljande usb-kabeln från datorn. Pdf-filer stöds, men när jag laddade över slutkorret av vår föräldrabok påstod Letton att filen var korrupt, en korrupthet som dock inte hindrade vare sig min dator, iPad eller iPhone från att öppna och läsa den utan problem. När jag testade med en annan pdf och laddade över till Letton för ett nytt test fungerade det dock att läsa, så det går, om än inte riktigt jämt.

E-böcker lånade på biblioteket går också att läsa, men det går inte att som på en surfplatta ladda ner dem direkt via webbläsaren (jo, Letton har en sådan, om än väldigt rudimentär) utan man måste gå omvägen via datorn. Det här är en omväg som Adlibris verkar ha lagt in själva om jag tolkar Eva Wieselgren på Göteborgs-Posten rätt, något som låter en smula sniket om så är fallet, men Adlibris har så klart rätt att strypa programvaran på sin egen produkt bäst de vill.

Praktisk läsning så. Jag köpte Dmitrij Gluchovskijs ”Metro 2033” i butiken, och började läsa. Först tyckte jag att det gick bra, men efter bara några minuter började jag störa mig på ljusstyrkan i skärmen. Eller snarare avsaknaden av sådan. Premiärläsningen skedde när jag skulle gå och lägga mig, och och vi har i ärlighetens namn inte särskilt starka sänglampor i vårt sovrum, men jag har aldrig tidigare upplevt det som jobbigt att läsa i skenet som avges från lampan på mitt nattduksbord. Men nu blev det svårt.

Jag tycker helt enkelt att skärmen på Letton är väldigt mörk. Och då kommer vi till det här med e-inkskärm kontra bakgrundsbelyst skärm (som datorer, surfplattor och mobiler har). Det brukar ibland hävdas att e-inkskärmar är överlägsna för ögonen när det kommer till läsning, eftersom det ska vara bättre för ögonen. Pekskärmen saknar bakgrundsbelysning och tröttar varken ut ögonen eller reflekterar solljus. Blixtsnabba sidvisningar och knivskarp kontrast gör att du glömmer bort läsplattan och helt kan sjunka in i texten, som Adlibris uttrycker det i manualen till Letton.

Personligen anser jag det vara rent nonsens. Och att kontrasten skulle vara knivskarp – nja. Skärmens upplösning är 800×600 pixlar fördelat på 6 tum, vilket gör att man mycket väl ser de enskilda pixlarna och knappast misstar skärmen för en boksida. Nedan syns inledningen av kapitel tre till ”Metro 2033” på dels en Letto och dels en iPad (på vilken jag installerat Adlibris nya e-boksapp samt laddat in samma bok). På Letton går det inte att ändra ljusstyrkan, på iPaden har jag dragit ner ljusreglaget så långt det går. På bilden, tagen i mitt vardagsrum i normalt dagsljus, ser kanske inte skillnaden så stor ut, men tro mig – i verkligheten är den påtaglig.

Ett nattläge finns också inbyggt i Letton. Sådana fungerar oftast väldigt bra på bakgrundsbelysta skärmar, då man med svart bakgrund och vit text får god möjlighet att läsa även med släckt lampa utan att resten av rummet lyses upp av ett spöklikt sken, något som lätt blir fallet annars – en iPad blir exempelvis rena strålkastaren i ett i övrigt mörklagt sovrum. Men i och med att Lettons skärm inte alls lyser förstår jag inte vad tanken med nattläget är. Det blir till och med ännu svårare att läsa på Letton i detta läge om inte belysningen i övrigt är god.

Dessutom fungerar inte nattläget alls på åtminstone ”Metro 2033”, eftersom delar av texten försvinner. Det är möjligt att den biten egentligen inte handlar om ett fel i Lettons hårdvara utan rör sig om en formateringsmiss i bokfilen, men även om så är fallet är det ett underbetyg för Letton att texten tappas bort, eftersom hela texten syns när jag ändrar till nattläget i Adlibris app för iPaden. Notera de stora skillnaderna i hur textmassan ser ut på Letton och iPaden ser ut nedan. Och det rör sig alltså inte om att texten har fått ett antal extra tomrader på Letton, meningarna som borde stå i tomrummen är helt enkelt osynliga.

Nattlägesbilden visar även det enda område där Letton verkligen glänser, eller rättare sagt inte gör det, tack och lov. Den matta skärmen gör precis som Adlibris skriver att det går rätt bra att läsa i solljus, till skillnad från på iPadens glasskärm, som är rätt hopplös i det avseendet och ger tydliga reflektioner även från relativt svaga ljuskällor.

Bortsett från när det gäller läsning i starkt solljus bjuder knappast Lettons svartvita, rätt pixliga skärm på några visuellt trevliga upplevelser. Så här ser exempelvis titelsidan ut för min egen ”Dannyboy & kärleken” i e-boksbutiken. Nog har jag sett den där framsidan vackrare återgiven på annat håll.

Slutsats: Det är lätt att tro att jag är i och med det här är väldigt negativt inställd till Adlibris Letto-platta. Både ja och nej. Personligen tycker jag att e-inkskärmar är rätt undermåliga och även i övrigt lämnar hårdvaran mycket att önska i form av kvickhet och elegans, men det sorgliga är att Letton faktiskt är en bra dedikerad läsplatta, inom sin produktkategori och sitt prisläge tillhör den toppskiktet. Det är så här den här marknaden ser ut.

Kommer jag att köpa en privat Letto för eget bruk? Nej. Jag har redan slutat läsa ”Metro 2033” på den, i stället avnjuter jag denna Moskvadystopi på min iPad i sängen om kvällarna i stället, med nattläget i Adlibrisappen påslaget.

——

Hösten 2009, när de första läsplattorna släpptes på den svenska marknaden, gjorde jag och Johanna ett test i ett avsnitt av DJtv. Vi har även pratat om iPad som läsplatta i ett annat avsnitt.

UPPDATERING: Kolla även gärna in den andra delen av testet – Adlibris Letto och biblioteksboken.

E-böckerna i Sverige kontra USA igen

Läser att e-böcker nu säljer bättre än inbundna böcker överlag i USA. Liknande sådana här texter har publicerats länge, men då fokuserat på att marknadsledande nätbokhandeln Amazon säljer mer e-böcker än inbundet (och numera även pocket). Men det här är mig veterligen första gången som e-böckerna gått om försäljningen av inbundet totalt i USA, alla sorters försäljningsställen inräknade. Samtidigt kämpar vi i Sverige på att få e-böcker att passera milstolpen en procent av den totala försäljningen. Häpnadsväckande att världarna kan vara så skilda.

På tal om e-böcker och den svenska marknaden skrev jag en text till UNT om just detta i samband med att Adlibris presenterade sin Letto. De verkar bara ha publicerat den texten i papperstidningen, så jag tar mig friheten att lägga ut den här också.

Nysatsning kan bli ny chans för e-böckerna

Den svenska e-boksrevolutionen har kommit av sig. I höstas talades om ett genombrott när Zlatans självbiografi blev en storsäljare, men sedan har det varit relativt tyst. Samtidigt går e-boken som tåget i USA och fortsätter att plocka marknadsandelar. Nu gör Adlibris en nystart för sina e-böcker – kan det äntligen få fart på marknaden?

Hösten 2009, när de första renodlade e-boksläsarna lanserades i Sverige och alla ville prata om det nya spännande formatet på bokmässan i Göteborg, skrev varje tidning med självaktning minst en ”Nu tar e-boken över!”-artikel. Publiken brydde sig dock föga.

Två år senare var det dags igen. På bokmässan i fjol lanserade nätbokhandeln Bokus sin e-bokssatsning Dito, som följdes upp med en rejäl annonskampanj. Ett par månader senare hände det som den svenska e-boksbranschen så hett längtat efter, de lyckades hitta en ”indragare”, en bok så attraktiv att kunderna var villiga att prova ett helt nytt sätt att läsa på bara för att inte känna sig utanför.

Att det skulle bli en biografi om vår största fotbollsstjärna som blev den första e-bokssuccén i Sverige är på ett sätt ironiskt – Zlatan Ibrahimovic har aldrig framstått som någon större litteraturvän – men på ett annat sätt är det fullt logiskt. Boken ”Jag är Zlatan” lockade delvis en publik som vanligen inte läser böcker, de hade inga inkörda spår att lämna och tyckte inte att det var så märkligt att köpa en e-bok när den inbundna upplagan på blott någon dag sålts slut.

Men ett halvår senare känns e-boksframgången för ”Jag är Zlatan” som ett undantag. E-boken har inte fått något brett genombrott i Sverige, försäljningen ökar visserligen men det rör sig fortfarande inte ens om en procent av bokförsäljningen.

I USA däremot, går utvecklingen snabbt. I januari 2012 stod e-boken för en tredjedel av den samtliga försäljningen av skön- och facklitteratur, enligt siffror från den amerikanska förläggareföreningen.

Hur kan det vara så olika? Enligt min mening är det två faktorer som samverkar.

Dels har pocketboken en unik ställning i Sverige – ingenstans i världen säljs det så många pocketböcker per capita som här – dessutom till ett internationellt sett väldigt lågt pris. I och med att bokförlagen på det stora hela lagt e-bokspriserna högre än pocketpriserna gör dessutom att incitamentet för bokälskare att börja köpa e-böcker inte blir så stort – varför testa något nytt som dels verkar bökigt, och dels är dyrare?

Den andra faktorn är avsaknaden av ett svenskt Amazon. USA:s största nätbutik – som ju började som en renodlad nätbokhandlare en gång i tiden – har marknadsfört sin lågt prissatta e-boksläsare Kindle så hårt i snart fem års tid samt satt priserna för e-böckerna i den tillhörande Kindle Store så lågt att Amazon på egen hand skapat (och i dag fullständigt dominerar) den amerikanska e-boksmarknaden. Inget sådant har skett i Sverige. Bokus har som sagt lanserat en e-boksbutik, men att jämföra Dito med Amazons helhetskoncept går inte. Det är ett lovvärt initiativ, men långt ifrån ett tillräckligt sådant.

Nu gör dock Adlibris en nystart för sin två år gamla satsning kallad Letto. En läsplatta för 1400 kronor som i likhet med Kindle har e-boksbutiken inbyggd. Skapa ett konto, koppla betalkortet till det och köp i fortsättningen böcker med två klick. Just så enkelt som det måste vara för att publiken ska nappa. Nu är det bara att hoppas att Dito lanserar något liknande, så att konkurrensen hålls igång.

Ett problem återstår – priserna. Många e-boksnyheter säljs i dag för runt 160 kronor i Sverige, vilket är samma prisnivå som nya inbundna böcker har hos nätbokhandlarna. Ska marknaden få fart måste e-bokspriserna sänkas. 99 kronor för nyheter känns som den logiska nivån.

Jag har ju för den delen fått hem en Letto för test. Har inte hunnit ta tag i det på allvar ännu, men det kommer, och det i en välkänd form, så håll utkik!

——

Uppdatering eftermiddag: Nu har Svensk Bokhandel gjort en artikel gällande det här med e-böckerna och USA-marknaden. Känns fint att jag kunde inleda veckan som nyhetsledande! Bara att hålla i och öka takten framöver helt enkelt.

Rätt ska vara rätt

Oops.

Jag bloggade tidigare i år om mina försäljningssiffror av ”Vi har redan sagt hej då” i iTunes store fram till och med början av februari. Så hörde Svensk Bokhandel av sig tidigare i dag och frågade om jag fått några uppdaterade siffror, och jag började rota i någon sorts databasfil som går att ladda ner från tjänsten Smashwords som jag ju använt för att publicera boken där. Och det visar sig att jag gjort fel när jag plussat ihop kolumnerna för de olika månaderna och åren.

Så, här följer en rättelse:

Jag har inte sålt 243 exemplar fram till i början av februari som jag tidigare angivit. Jag har, till och med den sista mars 2012, sålt 164 exemplar av ”Vi har redan sagt hej då” i Apples bokbutik. Det är fortfarande mer än vad den sålt totalt i andra butiker som e-bok, men inte betydligt mer som jag skrev i förra inlägget.

Apple verkar för den delen ha fått ordning på butiken så till vida att de titlar som står under puffen ”Böcker på svenska” nu faktiskt är just det (tidigare var de danska). Av de 441 titlar som totalt listas bland svenska köpesböcker är min den 15:e mest sålda genom tiderna. Inte så tokigt.