Dags att ringa till Tyskland, Bokus

I december 2015 skrev jag bland annat så här då jag recenserade läsplattan Tolino Vision 2 och jämförde den med Adlibris platta Letto Frontlight:

Det är inte utan att jag önskar att Adlibris hade vänt sig till Tolino i stället för franska Bookeen i jakten på sin läsplatta.

I ljuset av gårdagens nyhet hos Svensk Bokhandel att kanadensiska Kobo inleder ett samarbete med Tolino och blir deras hårdvaruleverantör framöver, kan jag inte undvika att önska att detta ska ske ännu mer. Från SvB-texten i går:

Tolino startades våren 2013 av de tyska bokhandelskedjorna Hugendubel, Thalia och Weltbild. Anledningen var bland annat att konkurrera med Amazon och Kindle på e-boksmarknaden.

Sedan dess har företaget växt stadigt. 2014 började Libri och över 1 500 oberoende boklådor att sälja Tolinos enheter och e-böcker. 2015 anslöt kedjorna Mayersche och Osiander. I dag är Tolino tillgängligt i Österrike, Schweiz, Belgien, Nederländerna och Italien vid sidan av Tyskland, enligt Bookseller.

Att företaget nu börjar samarbeta med den internationella e-boksspelaren Kobo, som enligt Publishing Perspectives kommer att leverera operativsystemet till Tolinos plattform, tros få stor betydelse för den europeiska e-boksmarknaden.

Frågan är dock om Adlibris är intresserade av att integrera sig med ett annat system, det verkar ju åtminstone försäljningsmässigt gå rätt så bra för Letton på egen hand. Men samtidigt, visst vore det smutt om vi fick en riktigt bra och bred europeisk aktör som tog ett samlat grepp på läsplatte- och e-boksmarknaden?

Det finns ju dock en annan stor aktör vars e-boksplattform verkar ha gått något i stå utvecklingsmässigt de senaste åren, och som skulle kunna avancera fram rejält om de vågade satsa – en aktör som likt Tolino är ägd av den traditionella bokhandeln.

Så vad säger ni Akademibokhandeln, är det inte dags att ringa Tyskland och kolla vad Tolino kan göra för era bolag Bokus och Dito?

Virus 2 framskjuten till 24 januari

I dag var ju den tänkta utgivningsdagen för Virus 2, men den som glad i hågen i dag gått in i Storytels app har mötts av ett nedslående besked, de senaste dagarna har datumet för utgivningen flyttats fram tre veckor i tiden, och inträffar nu först 24 januari.

Ja, det är lite surt tycker även jag, men tydligen behövdes längre tid än planerat för efterbearbetning och korrlyssning än vad de först trott. Först talades det om blott en veckas uppskjutning, men nu i dag fick jag veta att nej, bättre att använda både hängslen och livrem och bestämma tisdag 24 januari i stället. Och eftersom även jag så klart helst ser att det blir så bra som möjligt, så biter jag ihop och väntar.

Hoppas ni som längtat efter fortsättningen håller med!

Och som en bonus för er som väntar bjuder jag nedan på den rykande färska baksidestexten. Men hör ni – har ni inte lyssnat/läst första säsongen ännu men har tänkt göra det, SLUTA LÄSA DÅ BESKRIVNINGEN INNEHÅLLER SPOILERS:

––––––

Ett dödligt, mycket aggressivt och luftburet virus har ödelagt civilisationen. Mitt i förödelsen står några få immuna. Men att ha överlevt apokalypsen är ingen välsignelse – snarare är det nu helvetet börjar.

Amanda, Iris, Sigrid och Dano ville bara få läka sina sår. Men en osmittad, kraftigt beväpnad milis iförda gasmasker och med en idé om att immuna barn är nyckeln till ett botemedel ville annorlunda. Nu är sexåriga Sigrid kidnappad och mörkret faller. Kan de inte hitta milisens gömställe före morgonen kommer Iris dotter att dö som försökskanin.

Utrustad med endast en polisbatong och ett fälgkors inleds en räddningsaktion. Men den desperata planen har en mörk baksida, och i takt med att dödstalen stiger måste frågan ställas: Hur långt är det moraliskt försvarbart att gå för att rädda den du älskar?

I Virus 2 skruvas insatserna upp. Samhället må ha gått under, men än finns mycket att förlora.

Framåt, hörni, framåt!

Jag gillar verkligen att det äntligen blivit nytt år. Inte för att jag tror att 2017 blir bättre än 2016 – tvärtom tror jag att vi som öppet, framåtsträvande samhälle bara kommer att fortsätta sjunka nedåt såväl gällande medmänsklighet och allmän anständighet. Och då har vi inte ens nämnt miljön, där det ju verkligen börjar gå åt käpprätt med temperaturen nu.

Nej, nu tänker jag faktiskt bara på något så trivialt som att jag är otroligt less på att alla flöden de tio senaste dagarna i princip bestått av sammanfattande listor av typen Det hände under 2016. Tack, jag var där, vill inte vara med om det igen, tack. Kan vi inte vända blad och blicka framåt nu, trots att det ser mörkt ut?

En annan sak som stört gnällspiken i mig (och det här är helt klart olika beroende på vilken typ av bransch man jobbar i, förlåt mig alla som måste befinna sig på sin arbetsplats för att kunna jobba) men: Det har talats mycket om att jul- och nyårshelgerna 2016 var förlagda så att maximalt få helgdagar inföll på vardagar, vilket sägs gynna statskassan eftersom inte så mycket normal arbetstid förloras. Jag undrar dock hur mycket av detta som inte är en papperskonstruktion. För har inte detta till betydande delar fått den praktiska effekten att de som har möjlighet att kunna jobba hemifrån gick från sina kontor vid lunchtid torsdag 22 december, för att sedan inte återkomma förrän nästa måndag, den 9 januari, och däremellan ägnat sig åt att ”jobba”? Sett till hur få människor som svarar på anrop via telefon eller mejl sedan torsdagen före julafton får jag känslan av att röddagarnas infallande på ”vanliga” helgdagar fått effekten att två i princip normala arbetsveckor förvandlats till ljusröda i kalendern hos miljoner svenskar.

Okej, slut på gnäll.

Nu vänder vi blad

Jag avslutade mitt tänkta helmånadsbloggande med två raka missar. Nåväl, lika bra att vara tidigt ute på det nya året i stället!

Ejda höll ut ända till tolvslaget med mycket sång, dans och akrobatik och kunde sätta på sig overallen på egen hand när vi skulle sparka bort till kyrkan för att se på fyrverkerierna över sjön, Tage behövde dock lite hjälp på traven för att komma igång, men väl ute var han den som visade störst vigör och ville stanna tills den sista raketen landat.

Åter hemma upptäckte vi att tomten som är satt att vakta öppna spisen hade tittat lite väl djupt i glöggflaskan.

Gott nytt år!

Bokus fyller 20

I år lämnar Bokus (och konkurrenten Adlibris) tonåren och firar 20 år. Nu har Bokus slagit upp en jubileumssajt, där man bland annat kan läsa en intervju med ena grundaren Kajsa Leander, en årshistorik samt en all time topp 20-lista.

Topp tre? Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes, följd av ”nya Stieg Larsson” David Lagercrantz Jag är Zlatan och Dan Browns Da Vinci-koden.

Svarta, platta hattar poppis i juletid?

På tal om populära inlägg:

Av någon för mig helt oförståelig anledning har ett anspråkslöst inlägg jag skrev i maj 2009 när jag bevakade Eurovision i Moskva för TT:s räkning haft många besökare på senare tid. Inlägget i fråga heter Svart hatt, platt hatt och handlar om min fascination för de platta hattar som uniformsklädda människor ofta bär i forna östblocksländer. Kolla skärmdumpen nedan för att se hur träffarna på mina mest populära inlägg för stunden fördelar sig i jämförelse med min startsida:

Någon som har en förklaring till varför svarta, platta hattar plötsligt är i ropet?

Letto Frontlight poppis i juletid?

Jösses vad folk googlar läsplattor vid juletid! I går på juldagen hade jag årets högsta besökarantal här på bloggen, och målet för folks läsande var till stora delar bestående av mitt test av Adlibris Letto Frontlight från i maj i fjol, och på andra plats finns min recension av läsplattan Tolino Vision 2 från december i fjol (där jag jämförde rätt mycket med Letto Frontlight).

Endera har många fått en Letto i julklapp och vill nu läsa på om den, eller så är många intresserade av att köpa en Letto i den pågående kampanjen som Adlibris har just nu och googlar av den anledningen.

Tyder det här på en svensk boom för e-boken just nu? Oklart, skulle jag säga. Jag får ofta besökstoppar när Adlibris kör kampanjer för sin läsplatta, även om jag tror att den här kanske är större än de tidigare. Som sagt, juldagen brukar traditionellt vara en ganska slö dag på internet – även om det där varit på väg att förändras de senaste åren tycker jag – så något tyder det kanske på. Att e-boken sakteliga ökar sin marknadsandel torde stå rätt så klart.

Ge Capitol en julklapp!

Trots att det i mina romaner mestadels hängs på Södermalm och jag numera bor 125 mil norrut, så kommer Vasastan alltid att vara speciellt för mig, jag bodde trots allt i stadsdelen mellan 2003 och 2010.

Att den klassiska biografen Capitol vid Sankt Eriksplan nu är på väg att återuppstå gör mig av någon underlig anledning oerhört varm om hjärtat – trots att jag själv aldrig varit på bio där, den var sedan länge insomnad när jag flyttade till Stockholm. Jag tror att jag har varit där i ett jobbrelaterat sammanhang en gång, slagverksensemblen Kroumata hade Capitol som sin bas under många år och jag har för mig att jag gjorde en intervju med dem vid något tillfälle.

Hur som helst – nu har Njutafilms och NonStop Entertainment dragit igång en Kickstarterkampanj där man kan vara med och bidra till återuppbyggnaden, och jag ”pledgade” just 550 kronor. Är du filmintresserad råder jag dig att göra något liknande!

Boktips och klappvåndor

God jul där ute i stugorna! Till skillnad från vad jag hört är läget söderöver har vi en vit jul – därtill med snöfall i dag – och Ejda springer just nu runt och bestämmer vad det är i hennes olika paket. Med tanke på att hon är övertygad om att det i ett ligger en lila minigiraff och i alla övriga finns My Little Pony-grejer, så är det upplagt för besvikelser och gråt om några timmar.

På självaste dopparedan fick jag äran att boktipsa i branschsajten Boktuggs julkalender. Klicka er vidare för att se vad jag läst och uppskattat under året som gått, och vad jag kommer att lyssna på i jul. Författarna som står i fokus: Birgitta Trotzig, duon Brent Schlender/Rick Tetzeli samt Emi Gunér.

Nu har Ejda satt sig i position för julklappsutdelningen. Två timmar kvar tills hennes moppa kommer hem från jobbet och vi har tänkt börja, dock…

Falluckan

Jag både längtar och bävar inför att börja skriva på säsong tre av Virus. Egentligen finns det inget som hindrar mig från att börja direkt, efter i dag har jag förhoppningsvis jobbat undan de artiklar jag har oskrivna som i nuläget går att göra och jag har tänkt arbeta båda de kommande klämveckorna någorlunda på heltid, men jag är inte där rent mentalt ännu känner jag. Plus att jag nog gärna vill lyssna igenom säsong två först innan jag påbörjar skrivandet, för att hamna i rätt sinnesstämning. Men samtidigt kliar det i fingrarna – jag vill framåt!

Men vari ligger min bävan då? Ja, jo, sanningen är väl den att jag inte riktigt kommit underfund med hur jag ska gå vidare från den cliffhanger som avslutar säsong två ännu. Inte så att jag famlar i blindo, men jag har bara inte riktigt bestämt mig för vilken fot jag ska stå på ännu. Och det måste jag nog ha innan jag tutar och kör.

En del som kommenterat på sista avsnittet för första säsongen hos Storytel har uttryckt frustation över hur säsong ett slutade – mitt i ett dramatiskt skede utan att någon direkt avrundning erbjöds. Säsong två är mer traditionell på sluttampen så till vida att det finns ett mer tydligt avslut – även om storyn på intet sätt når sin ände! – följt av att en ny fallucka öppnas som mina hjältar kommer att bli tvungna att hantera när säsong tre drar igång. Och det är konsekvensen av denna som jag ännu velar kring.

Men hey, några dagars julmat kanske kan råda bot på det.

Nattågen blir kvar

I går kom besked från Trafikverket om att båda de dagliga nattågen till övre Norrland blir kvar i oförändrad form åtminstone fram till 2020. Att jag varit kritisk till hur nattågen fungerar i praktiken är ingen hemlighet, men lösningen är så klart inte att lägga ner dem, utan att rusta upp dem och göra dem till ett attraktivt alternativ till flyget.

Att Trafikverket skulle komma fram till det här var verkligen ingen självklarhet med tanke på hur andra nattågslinjer lagts ner de senaste åren, och många fruktade att det skulle bli en kompromiss – att ena tåget skulle få stryka på foten och det andra behållas. Att så inte blev fallet gör mig genuint glad.

Vad som däremot inte gör mig glad är hur ointresserade riksmedia är för den här frågan. Trots att tågen avgår från Stockholm, och Stockholm därtill har en väldigt stor norrländsk befolkning, skrev exempelvis Dagens Nyheter inte en rad om ödesbeskedet. Jag tycker att det är uselt, rent ut sagt.