Het just nu

Medieintensiv dag i bloggosfären för min enkla person.

Samtidigt som jag själv strosar omkring på de pittoreska smågatorna i Mariefred och suger musten ur de sista timmarna av vår minigetaway plingar mobilen till och jag ser att @popfabriken i dag publicerat min Dannyboy-spellista med tillhörande text på Eight days a week. Blott minuter senare plingar det till igen, och jag ser att @00mathias lagt ut en liten text på Bibliofilerna om vår trevliga sammankomst i fredags eftermiddag.

Folk har fått storhetsvansinne för mindre.

Tror att jag är nåt

Hör ni! Om man är intresserad av det här med e-böcker så ska man läsa Elib-vd:n Johan Greiffs debattartikel i Svensk Bokhandel, tycker jag.

Faktum var att jag blev lite stolt när jag läste hans text, eftersom slutklämmen där han kritiserar branschen är närmast identisk med den kritik jag utdelade i min krönika i UNT i måndags. I ett utslag av megalomani kände jag mig nödgad att mejla Johan och fråga om jag agerat inspiratör, men så stort var tyvärr inte mitt inflytande, han hade lämnat sin text till tidningen innan min krönika publicerades.

Okej, slut på meddelandet.

 

Utrymning pågår

Det brann i grannbyggnaden i morse. Eller ja, det brinner fortfarande, men vid tiotiden började brandröken bli lite väl påträngande, så jag tog Tage under armen och sjappade.


Det är lustigt ändå. Våra fönster vetter åt andra hållet, så vi fattade inte omfattningen förrän Johanna gick till jobbet och såg att vårt kvarter låg mitt i den rätt stora avspärrningen, och att det var fullt med brandbilar, ambulanser och polisbilar bokstavligt talat precis utanför porten.

Nu hänger vi på Rum för barn på Kulturhuset innan det är dags för lunchdejt på Mariatorget. Det luktar banne mig brandrök ända hit.

E-boken skyndar långsamt i Sverige

Med avstamp i den där konstiga texten i Resumé för en tid sedan om Bonniers klimatpocketsatsning, skrev jag för någon vecka sedan en krönika om e-bokens utveckling i Sverige kontra USA. I går publicerades den i Upsala Nya Tidning. Den är en smula kapad från mitt original på grund av utrymmesskäl, men check it out vetja.

In transit

Vi är i Stockholm ett tag, väntar på beslut i lägenhetsbytet, lyssnar på Pet Shop Boys, stökar runt på golvet. Lever våra liv, fast lite mer i hålla andan-läge än vanligt.

Vi var och mätte i det som förhoppningsvis ska bli vårt nya hem i går, strax nedanför Allhelgonakyrkan på Blekingegatan. Söderbo. Det som jag så länge såg mig som men aldrig har varit. Det ska bli konstigt, men spännande.

Bonniers, Sjöberg och sport i litteraturen

Vi ska flyga söderut mot Stockholm snart, men två korta grejer:

Svensk Bokhandel skriver i två texter om den intressanta förlagsaffären mellan Sverige och Finland, där Bonniers köper det finska förlaget WSOY:s allmänutgivning och ger dem sin utbildningsdel i stället.

Patrik Sjöbergs väldigt uppmärksammade bok ”Det du inte såg”, recenseras i dag i Göteborgs-Posten (ej hittat på nätet). Dock inte på kultursidorna, där man normalt recenserar litteratur, utan på sportsidorna, skriver Gustav Almegård på Twitter. Det här trista sättet att behandla litteratur om sport och tidigare sportutövare pratade vi om i ett tidigt avsnitt av DJtv.

Satan i gatan

Nej, det blev inget maraton i New York i november, varken jag eller Morgan lottades fram, Sockerförlaget blir alltså utan representant, illa.

Nåväl. Det här maratoneriet har hur som helst fött en lust hos mig att springa. Visserligen är det väldigt enkelt att tänka så när jag sitter i soffan i Vittangi med rätt grav bihåleinflammation och precis har ätit bullar till kaffet och inte har sprungit sedan den 11 april, men ändå. Jag ska banne mig springa några andra lopp under året i stället.

Banne mig.

Annars då? Jag har inte gjort nästan något av det jag hade tänkt fixa med under Vittangivistelsen vilket stör mig en smula men samtidigt gör mig tillfreds på något stört vis. Och när jag väl gör något framför datorn vill jag väldigt gärna lyssna på Veronica Maggios nya som jag tycker är nästan lika bra som Hanna Fahl anser i DN men det stör mig att jag inte kan lyssna på svenskspråkig musik när jag skriver eller jobbar, jag kan inte koncentrera mig så jag byter till något på engelska i stället, språket lägger sig i bakhuvudet i stället för i pannloben.

I morgon flyger vi till Stockholm igen. Jag bävar för mina bihålor men i övrigt ska det bli skönt. Jag tycker verkligen om att vara i Vittangi, men jag vill ha min egen vardag igen nu.

Banne mig.

I startgroparna?

Just ja. Klockan 18 i morgon, svensk tid, inleds lotteridragningen inför New York Marathon. Då avgörs det om jag det kommande halvåret måste öka min träningsprocent sisådär … tja, trefalt för att lyckas ta mig runt de fem burroughsen i början av november med hedern i någorlunda behåll.

Visst bävar jag. Men samtidigt, det vore fantastiskt roligt. Så: Bring it on!