Drabbad av 4G-brist

Angående min medverkan i Nordnytt som jag hintade om i går, eller SVT Nyheter Norrbotten som det lite krångligt heter sedan några dagar, så ligger inslaget nu uppe på SVT Nyheters webb, det ska sändas på tv i kväll.

SVT Nyheter har ju sedan några dagar tillbaka en riksomfattande satsning som de kallar #ettsverige, där de kollar hur det står till med den mobila infrastrukturen i landet, och vilka olika förutsättningar som gäller. När de var ute och letade röster på Twitter häromdagen så skickade jag en tweet med en länk till mitt inlägg från i slutet av januari, där jag ifrågasatte Telias vd:s påstående att 99 procent av svenska befolkningen nu nås av Telias 4G-nät utifrån hur det ser ut i regionen där jag bor, och i går kom det en reporter hit och gjorde en intervju.

Tyvärr kom det som var huvudsyftet med mitt blogginlägg, alltså att ifrågasätta Telias högsta chefs påstående, aldrig fram i inslaget. Jag försökte flera gånger under intervjun lyfta frågan till att inte handla om mig utan om att hela östra halvan av Kiruna kommun har ignorerats av Telia eftersom de helt fokuserat på centralorten Kiruna och byarna som ligger längs E10:an när de har byggt ut nätet, men så blev inte utfallet. Jag har lite svårt att se mig själv som ”drabbad”, särskilt med tanke på att vårt hus ligger 40 meter från telestationen i Vittangi där mobilmasten står, och när jag nyss mätte vår 3G-hastighet med Bredbandskollen hade vi 28,7 Mbit/s nedåt och 4,2 uppåt, och det är siffror som inte skäms för sig ens i 4G-sammanhang.

Däremot är det så att 3G-täckningen snabbt tappar styrka här i byn så fort man flyttar på sig en bit, i området som kallas Ollasbyn ungefär en kilometer bort är det nästan bara Edge-täckning som gäller och även en kilometer åt andra hållet där Johannas föräldrar bor är 3G-nätet svagt, men som sagt, det är inte mig det är synd om, det är landets nordligaste östra region som helhet som blivit ignorerad. Och något säger mig att om fallet är så här där vi bor, så har nog Telia skönmålat det här med 99 procent även på andra håll i landet.

Och än löjligare blir mitt ”problem” när man ser en del av de andra inslag som gjorts under #ettsverige-vinjetten. Sjuka som dör för att mobilkopplade larm inte funkar, sms som tar timmar att skicka, människor som måste lägga sin telefon på kaffebryggaren för att ens få samtalstäckning där de bor och mobilnät som brakar ihop helt när turismen ökar under några dagar under påsken – och så jag då, författaren som inte får 4G-surfa när han sitter och skaldar hemma i köket. Jaja.

Nåväl, jag har bäddat in inslaget nedan. Det ska i nyhetssändningen i kväll följas av en utfrågning av de som rent konkret bygger 4G-nätet här uppe, så jag hoppas att frågan lyfts till ett högre samhällsplan i den diskussionen.

Räkna med bråk

I dag:

Jobbat, blivit intervjuad av SVT:s Nordnytt (sänds i morgon tror jag), bråkat med Ejda för att hon drar Tage i håret så hårt att han håller på att gå sönder, skrivit om House of Cards tredje säsong på TVdags, bråkat med Ejda för att hon hällde ut vällingen med flit i soffan, beställt en bok om Apples tidiga historia samt bråkat med Ejda för att hon vägrade gå och lägga sig.

Mycket bråk i den där lilla kroppen just nu.

I Kulturnytt om e-boksmomsen

Jag var med en kort sväng i radion i dag i P1:s Kulturnytt, de gjorde en uppföljning av gårdagens inslag där Adlibris vd Johan Kleberg lade ut texten om det här med maxpris på 99 kronor på e-böcker igen (jag skrev för ett par veckor sedan här i bloggen om när han pratade om det första gången).

Det av mitt samtal i går med reportern som kom med var det här med att bokbranschen vill få ned e-boksmomsen från 25 procent till de 6 procent som fysiska böcker har sedan år 2002. Branschen har länge slagits för det här, en bok är en bok är en bok menar de, och det är en ståndpunkt som är lätt att sympatisera med, men jag tror ändå att de kommer att få väldigt svårt att få igenom det. Dels har det från EU kommit direktiv om att e-böcker inte ska ses som varor utan tjänster, och sådana tillåts inga sänkta momssatser på (om jag förstått det hela rätt så är resonemanget att en e-bok klassas som en tjänst och inte som en vara då den kräver en annan fysisk produkt för att kunna tillhandahållas, som en läsplatta exempelvis, e-böcker är alltså tjänster som ger läsplattor ett värde och ingen produkt i sig).

Ett annat problem, som var det jag valde att prata om i radion, är att det här är ett område fyllt av gränsproblematik. Vad är en e-bok? Ja, så länge den kommer i formen av en epub-fil som säljs hos Adlibris är det väl inga problem, men om man publicerar den som en app då, som säljs i App Store och Google Play, är det en e-bok då? Och om man lägger in lite kringgrejer i appen som extramaterial, som en videotrailer eller ett litet spel eller ett quiz om handlingen, är det då fortfarande en e-bok? Och om man kommer från andra hållet, det vill säga att man har gjort en sjusärdeles bra app utifrån en populär barnboksfigur men vill slippa den 25-procentiga ordinarie momsen på appar och lägger in en berättelse om den här barnboksfiguren i appen, är det då okej att sätta 6-procentig moms på den i stället? Jag tror att Skatteverket ser med rätt skeptisk blick på en sådan utveckling.

Det här har redan inträffat i musikvärlden. Även tidskrifter fick sänkt moms till 6 procent år 2002, och för fem år sedan kom The Ark på att det vore mycket smartare att ge ut en tidskrift och skicka med en gratis cd på köpet, än att ge ut en skiva på vanligt vis och tvingas lägga 25 procents moms på priset. Således gavs deras album In full regalia ut som en tidskrift, något som inte uppskattades av myndigheterna, såväl förvaltningsdomstolen som kammarrätten gav Växjögruppen bakläxa och de åkte på en skattesmäll på en halv miljon kronor.

I grund och botten tycker jag att differentierade momssatser känns mer och mer omotiverade överlag eftersom det blir så godtyckligt och gränsdragningarna ofta känns otidsenliga. EU-domstolens resonemang att allt digitalt ska ha den högsta momssatsen blir mer ohållbart för varje dag i takt med att allt mer digitaliseras, och att överhuvudtaget hålla på och belöna vissa branscher med subventionerad moms och inte andra känns helt enkelt orättvist. Så varför inte ha säg 15-procentig moms på precis allt?

Det var ungefär vad jag sa i intervjun, eller åtminstone ville få fram (vi pratade en del om Amazon och huruvida vi ens kommer att få någon rejäl e-boksrevolution i Sverige också). De cirka två – rätt svamliga – meningar som kom med i sändningen lät inte riktigt lika färdigtänkta dock.

Well well, det är väl vad tio minuters förberedelsetid och inspelning över telefon i bilen på parkeringen utanför Coop i Kiruna när jag var lite stressad för att hinna köra hem och hämta barn på dagis i tid ger.

Går itu

Andreas Ekström skriver intressant i dag om den ökande fragmentiseringen av vår mediekonsumtion, att vi i allt större utsträckning levereras skräddarsydda sökresultat och nyhetsflöden, anpassade efter vad exempelvis Google och Facebook tror att vi vill läsa.

Att vi bara ser den verklighet vi vill se, och med allt mer förfinade algoritmer hjälps att göra det, är tveklöst ett problem som på sikt riskerar att bli skadlig om vi inte lär oss att hantera det. Tyvärr finns det väl inte så stora tecken på att vi gör det, snarare verkar det som att utvecklingen accelererar, lex antivaccinrörelsen.

Men vi måste ju, för internet är inte på väg någonstans. Hoppas jag verkligen.

En liknande diskrepans mellan olika sorters verklighetsuppfattning tycker jag mig ha sett tydligare och tydligare de senaste åren gällande stad kontra landsbygd, innerstad kontra förort, hur vi allt mer tappar kontakten med de världar vi själva inte rör oss i rent fysiskt, trots att nätet egentligen ger oss fantastiska möjlighet att binda oss samman. Hur det hotar att få allt att krackelera.

Tärande eller bärande?

Spännande sammanställning hos Cornucopia, om hur landets bruttonationalprodukt ser ut om man delar upp den i regioner och län. Uppdelat i riksområden återfinns landets högsta bruttoregionalprodukt, bakom Stockholm, i området övre Norrland. Uppdelat på län återfinns Norrbottens län på andra plats bakom Stockholm, med Västernorrlands län på fjärde plats efter Västra Götalands län som trea.

Onekligen en intressant törn på den gängse bilden av Norrlandslänen som tärande på samhällskroppen.

Ännu en av ”mina” tidningar i graven

En efter en försvinner de nu, ”mina” gamla tidningar.

Mina första år på TT Spektra jobbade jag som in- och utrikesredaktör, vilket innebar arbete på en redaktion som på eftermiddagar och kvällar gjorde färdiga in- och utrikessidor till landsortstidningar runt om i Sverige. Eftersom TT Spektra (under ursprungsnamnet Avisa) från början var en sorts avknoppning från den socialdemokratiskt ägda tidningskoncernen A-Pressen som gick i konkurs i början av 1990-talet, så var en hel del av de tidningar vi levererade sidor till socialdemokratiskt knutna på ett eller annat sätt. Dessa tidningar har på de flesta orter i landet där det funnits mer än en morgontidning alltid varit den svagare, inte sällan hållen under armarna delvis av presstöd.

Gårdagens besked att Folket i Eskilstuna läggs ner till sommaren gör att tre av de tidningar jag var med och ritade sidor åt på daglig basis nu är borta. Örebro-Kuriren försvann redan 2005, Dagbladet i Sundsvall lades ner för ett par månader sedan.

De lär tyvärr komma att följas av fler, och det kanske relativt snart, nu har proppen gått ur, fler av de stora koncerner som numera äger de här små och ofta väldigt hårt kämpande andratidningarna kommer att våga lägga ner dem, första steget är ju redan taget av någon annan.

Jag tycker inte att det är någon skandal att det sker, det finns så klart gränser för hur länge något kan tillåtas blöda pengar, men sorgligt är det likafullt, jag är min digitala livsstil till trots en papperstidningsromantiker, jag tycker att de fyller syften som nätsajter och surfplatteupplagor ännu inte lyckats ersätta.

Monetärt engagemang

Alltför ofta känner jag mig som en menlös soffliggare, en som inte orkar engagera mig riktigt hela vägen, inte tar tillräckligt tydlig ställning i frågor jag tycker är viktiga, inte tar strid när jag anser något vara åt helvete.

Jag är visserligen i själ och hjärta en försiktig natur, och jag har visserligen gröt i hjärnan mest hela tiden på grund av småbarnsliv, men lite mer borde jag trots allt kunna kosta på att engagera mig.

I brist på omedelbar bättring har jag i alla fall gjort två saker i form av monetärt engagemang de senaste dagarna – jag bidrog med ettusen kronor till Martin Schibbyes & Co:s utrikesjournalistikprojekt Blank Spot Project som i dag blev färdigfinansierat hos Funded By Me, och jag fick äntligen arslet ur och blev fast donator åt Wikipedia – femtio kronor i månaden är banne mig ett av mina viktigaste arbetsverktyg lätt värt, det går inte en dag utan att jag kollar upp något där, endera för min egen, jobbets eller Tages skull.

Senast i dag, då vi jämförde Alexandre Dumas originalversion av De tre musketörerna med hur berättelsen återges i The Backyardigans (rätt olika, kan jag meddela).

I längden räcker det så klart inte att tro att pengar är lösningen på känslan av oengagemang. Men det är väl en liten början i alla fall, att bidra med det jag har möjlighet till.

Litteraturtungt på TVdags i dag

Dubbla skriverier med bokanknytning för mig i dag på TVdags – en smärre drapa om Amazons tv-pilot av Philip K Dicks sci fi-klassiker Mannen i det höga slottet i morse, följt av en recension nu på eftermiddagen av första avsnittet av SVT:s Deckarna, som har premiär i kväll då Roslund & Hellström står i fokus. Bra grejer båda två, programmen alltså.

Vill man kan man även läsa Johannas text om Deckarna på Bokhora. Vi noterade ungefär samma saker när vi förhandstittade i går, även om hon verkar ha gått loss mer på skjutbanescenen, uppvuxen i Jägarna-land som hon är.

Mer om det här med kulturtidskrifternas död

Det har skrivits mycket om slakten av stödet till kulturtidskrifterna i helgen i olika kulturspalter. Malte Perssons text i dagens Expressen sammanfattar de faktiska turerna bra tycker jag, och i DN skriver i dag ett antal kulturtidskriftsredaktörer om sin syn på beslutet.

Jag ska erkänna att jag inte alltid varit dessa tidskrifters bästa vän i praktiken, jag har under perioder prenumererat på fyra-fem av de nu hotade titlarna men i dagsläget sträcker det sig inte längre än till att vi får hem Bang och Provins i brevlådan – för övrigt två av de titlar som det senaste året fick högst stöd, och därmed troligen ligger rätt illa till nu. Jag gjorde dock en liten insats i rätt riktning i helgen, då jag beställde en prenumerationArena som julklapp åt Johanna, hon har tjoat på Facebook om att hon glömt köpa tidningen flera gånger på sistone. Nu spoilerades visserligen överraskningen, men det må väl vara hänt.

Skamligt är vad det är

Inte för att jag tyvärr tror att det kommer att göra någon skillnad, men ta ändå och gå in och skriv under uppropet gällande kulturtidskriftsstödets bevarande efter att Allianspartierna nu beslutat att i praktiken slakta det i den nu gällande statsbudgeten. 15 av de cirka 21 miljoner kronor som betalades ut i fjol ska bort, vilket med all sannolikhet kommer att leda till att vi om ett år bara har bråkdelen kvar av de kulturtidskrifter som i detta nu finns här i landet.

Jag har svårt att se hur man ska kunna tolka Alliansens agerande som något annat än ett rent sabotage av en redan svårt sargad del av kulturvärlden.