Kategori: Media

Daniel Ek om den outforskade miljardmarknaden

En liten uppföljning gällande gårdagens inlägg om det här med Spotify och Apple Music.

DI Digital lade ut en intervju med Spotifys vd Daniel Ek sent i går eftermiddag, där Ek delvis är inne på det jag försökte få fram i min text också, gällande att den allra största delen av den här marknaden ännu är outforskad. Daniel Ek säger så här gällande Apples intåg:

Det är klart att det är en stor aktör som ger sig in på vår marknad, men den här marknaden mäts i miljarder människor. Om vi tittar både på oss själva och alla andra så är vi små. Vi pratar inte om att ta marknadsandelar från varandra, vi pratar om att göra marknaden större. Jag tror att Apple kan utbilda marknaden så att vi alla kan växa.

Intervjun är värd att läsa i sin helhet, eller att lyssnas på i deras podd Digitalpodden.

Några tankar om Apple Music versus Spotify

För den som med stort intresse följer utvecklingen inom konsumentelektronik i allmänhet och Apple i synerhet har så klart de senaste dagarna varit fullspäckade av läsning, med företagets stora utvecklarkonferens i San Francisco och den keynote i måndags kväll där de presenterade vårens nyheter inom operativsystem, appar och riktning framöver.

När det gäller den medialt mest uppmärksammade delen av keynoten – den där Apple enligt våra lokala medier i princip förklarat krig mot Sverige genom att lansera en konkurrent till numera indirekt delvis statsägda Spotify, tycker jag mest att det är tröttsamt hur tvärsäkra många är gällande förutsättningarna för en tjänst som ingen har sett i praktiken. Jag är själv långtifrån övertygad om att Apple Music kommer att leverera – jag tycker mig se tendenser till att Apple likt med iTunes på datorn valt att proppa in tjänster i den nya musik-appen som ska samsas parallellt på ett sätt som inte känns pedagogiskt för normalanvändaren att fatta skillnaderna mellan (och den där Connect-grejen luktar ganska mycket Ping) – men oavsett det vill jag gärna använda tjänsten ett tag innan jag fäller ett omdöme, och inte göra som exempelvis DN när de basunerar ut att Apples revolution kom av sig. Kan vi åtminstone inte vänta tills lanseringen den 30 juni innan vi fastslår det?

Men om jag trots allt ska spekulera lite gällande det här med Apple Music kontra Spotify så tycker jag att många snöar in sig för mycket på frågeställningar lik Varför skulle någon vilja byta till Apple Music när de redan har Spotify och det funkar jättebra för dem och de har 57 spellistor och ett jättestort offlinebibliotek som de noggrant valt ut? Kampen om de redan existerande kunderna är ju inte grejen, kampen gäller den förkrossande majoritet av musiklyssnare i världen som ännu inte har börjat streama musik. Siffran 800 miljoner registrerade kontokort i Apples ekosystem har figurerat mycket i media de senaste dagarna, och om vi antar att Google genom sin Androidplattform har cirka 700 miljoner kontokort i sitt ekosystem (jag lyckas inte hitta någon siffra på det här men spekulationen känns inte osannolik med tanke på att Android har en större totalbas än Apples iOS men överlag mindre köpstarka kunder), så landar vi på cirka 1,5 miljarder mobilanvändare som i dag har ett betalkonto i de två dominerande mobila ekosystemen. Det skulle innebära att Spotify med sina 15 miljoner betalande kunder hittills har lyckats förvandla 1 procent av världens kontokortknuta smartphoneanvändare till betalande kunder, och att de med sin totala kundbas på 60 miljoner användare lyckats nå fram till 4 procent av den totala publiken SE UPPDATERING NEDAN. Nu är det så klart inte så att Spotify och Apple Music är de enda aktörerna på marknaden även om vi i Sverige gärna tror det, men även om man räknar in tjänster som Pandora, Rdio och Tidal så landar vi på en slutsumma där uppåt 90 procent av mobilanvändarna ännu inte har börjat streama musik.

Den långsiktiga globala kampen om dominans på det här området har alltså knappt ens börjat.

UPPDATERING: Spotify gick på onsdagseftermiddagen ut med nya siffror gällande antalet användare, de har nu totalt 75 miljoner användare varav 20 miljoner betalande. Det förändrar uträkningen jag gjorde ovan till att Spotify har drygt 1,3 procent av alla kontokortknuta smartphoneanvändare som betalande kunder, och med sin totala kundbas på 75 miljoner användare når fram till 5 procent av den totala publiken. Värt att notera är också att Spotify i och med dessa siffror visar att de fortsätter öka andelen betalande kunder, tidigare låg den på 25 procent, nu är den uppe i knappa 27. Inte så stor skillnad kanske, men en förändring i riktningen som såväl skivbranschen som investerare vill se.

———

När det gäller Apples keynote överlag tycker jag att Jason Snell, tidigare chefredaktör på amerikanska Macworld och numera egen skribent på sajten Six Colors, bäst sammanfattat innehållet. Även jag tycker att de nyheter som presenterades gällande iPad var de mest intressanta, jag drömmer alltjämt om en framtid där en iPad även fungerar som ett vettigt arbetsverktyg för mig, och med de funktioner inom multitasking som de nu äntligen fått rumpan ur kring, så kan det kanske börja bli möjligt. Även de till synes små förändringarna gällande textredigering som de presenterade ska bli spännande att prova i praktiken.

Stockholmsblicken

Intressant studie som Institutet för Mediestudier gjort gällande journalisters bostadsort som presenteras i dag. Kort uttryckt kan man väl säga att det finns en rejäl överrepresentation av journalister på vissa ställen i landet, och många områden där det inte finns några alls. Åtminstone inte yrkesverksamma som är medlemmar i Journalistförbundet – det är enbart dessa som ingår i studien.

Ser att ganska många verkar göra något sorts självironiskt narr av undersökningen i mitt twitterflöde i dag, och visst – självklart finns det logiska förklaringar till att det finns en överrepresentation av journalister i exempelvis Stockholm eftersom det är där många jobb finns, men självklart är det också så att det finns ett problem i det här, eftersom vi färgas väldigt mycket av den omgivning vi befinner oss i. Många verkar försvara sig med att de egentligen är lantisar eftersom de är inflyttade stockholmare, men jag tycker att Po Tidholm uttrycker det bra i den här intervjun i Journalisten gällande undersökningen, när han pekar på att problemet är var man bor, inte var man kommer ifrån. Vi färgas oerhört fort av den vardag vi lever i och eftersom notiserna om den pågående nedmonteringen av den journalistiska verksamheten utanför Stockholms tullar är närmast dagliga nu, är det här ett problem som bara fortsätter växa.

Jag har länge haft ambitionen att försöka få ur mig något vettigt och genomtänkt om just det här, hur mina egna perspektiv har förändrats de senaste åren i och med flytten norrut och hur det har fått mig att se på stockholms- eller kanske till och med södermalmslivet annorlunda, men tiden tiden tiden kontra pengarna pengarna pengarna.

Någon gång.

———

Kiruna kommun når för den delen nästan upp till riksgenomsnittet – 1,2 journalister per 1000 invånare jämfört med 1,4 i snitt. Den kraftiga journalistöverrepresentationen i Stockholmsregionen gör dock att rikssiffrorna blir rätt skeva, för trots att Kiruna som sagt ligger under snittet för hela landet, så hamnar de på plats 28 av 290 i kommunrankningen.

———

Det är för den delen inte bara journalister som är överrepresenterade i Stockholm, utan även författare, något jag bloggade om i samband med Författarförbundets årsstämma i fjol. Det jag skrev då gällande den snedfördelningen gäller så klart även för journalisterna: Vad blicken vilar på i vardagen påverkar vad vi väljer att skriva om.

Norrlandspodden tillbaka

Fina Norrlandspodden med Sofia Mirjamsdotter och Po Tidholm är tillbaka! Och till den här sommarsäsongen har de åkt på turné och bland annat gästat våra trakter – ett av avsnitten är inspelat vid Icehotel i Jukkasjärvi.

I en nyss publicerad intervju som Journalisten gjort med Sofia Mirjamsdotter avslöjar reportern för övrigt en rätt träig syn på vad en podcast är:

Jag trodde att en podd handlade om att två personer sitter och pratar med varandra?
– En podd kan vara vad som helst. Sveriges Radio gör poddar som låter som ett radioreportage. Man kan göra som man vill.

Min poddapp Overcast plingade till om att det första avsnittet fanns färdignedladdat i morse, så jag ska ta mig an det så fort den här arbetsdagen är över.

Från Övik till Wien (2)

Jag skrev om min särskilda schlagerrelation till Måns Zelmerlöw redan efter vinsten i Melodifestivalen i mars, och egentligen vill jag bara upprepa det jag uttryckte då – att Måns går och vinner hela tjottaballongen känns lite extra inombords. Jag kunde inte undgå att uppleva rätt rejäla doser av nervositet här hemma i soffan när jag följde omröstningen i natt, när den väl kom igång vill säga – jösses vilken maratonlång och seg sändning, det hann ju bli midnatt innan de började ringa runt till jurygrupperna.

Intressant hur oerhört tydligt man kunde avläsa sympatierna och antipatierna för Ryssland under redovisningens gång också. Skämten som haglade på Twitter om hur Putin nu beordrade bombplanen upp i luften när Litauen som första land gav den forna ockupatören noll poäng och såg till att pendeln började svänga till Sveriges fördel, det fanns lite för mycket verklig botten i de tweetsen för att det skulle kännas bekvämt. Dock får jag medge att jag skrattade högt när den ryska juryuppläsaren avgav den ryska juryns röster, och han skämtade till det genom att säga att de beslutat ge sin tolvpoängare till Ryssland. Såg att en del reagerade starkt mot ”kuppen” i Twitterflödet, men jag tyckte det levererades betydligt bättre än när komikern Björn Gustafsson gjorde samma grej när han läste upp de svenska rösterna i Eurovision 2008 (just den enda ESC-upplaga som Ryssland för övrigt lyckats vinna).

Med facit i hand är det lätt att konstatera att jag ur resultatmässig synpunkt valde att hoppa av mitt liv som nöjesjournalist på TT vid helt fel tillfälle. Åren 2007-2010, då jag jobbade som mest intensivt med Melodifestivalen och Eurovision fick Sverige de föga imponerande ESC-placeringarna 18, 18, 21 samt 0 (vi nådde ju inte ens final 2010), bara för att direkt efter att jag sagt upp mig från jobbet 2011 nå platserna 3, 1, 14, 3 och nu 1 igen.

Olika falla ödets lott.

Dagens radioprat

Min PP3-medverkan gick bra! Jag var inbokad för två ingångar – det vill säga prat, paus för låt, prat – men det fanns så mycket att säga att det slutade med att vi gjorde tre ingångar i stället. Du pratade ganska mycket, men du sa bara intressanta saker så jag slutade inte lyssna en enda gång, löd omdömet från programledarsidekicken Sara Kinberg efteråt, vilket jag antar ska tolkas som beröm.

Vi pratade om hur produktionsbolagen satsar på säkra kort när de gör tv av långfilmer som Minority Report, Rush Hour, Uncle Buck och Limitless, att upfrontveckans lyster till viss mån har falnat i takt med att network-tv tappar mark i USA, jag nämner nya serier som Blindspot, The Grinder, Oil och The Player, vi snackar om att Supergirl verkar bli bra, konstaterar att en tv-era är på väg att gå i graven när CSI nu läggs ner efter 15 säsonger och spekulerar kring vad som krävs för att en tv-serie baserad på en långfilm ska bli bra (här fick jag en chans att prata om Parenthood, vilket gladde mig).

Här finns programmet i sin helhet, och klippet finns även inbäddat nedan, med start från där jag kommer in i sändningen, om någon nu skulle vara intresserad av att lyssna när jag i princip sammanfattat hela pratet ovan.

Prat om tv i radio

En gång är ingen gång men två gånger är en tradition, vill jag minnas att vi sa i Uppsala gällande årligt återkommande fester och hur lätt det är att skapa traditioner på en plats där människor byts ut så snabbt och minnet är så kort. Om så gäller även i P3 låter jag vara osagt, men i dag – ett år och två dagar sedan förra gången – medverkar jag i dag i kanalens program PP3 och pratar nya, gamla och nedlagda amerikanska tv-serier med anledning av de upfronts som pågår i veckan i New York. Cirka klockan 14.15 är det tänkt att jag ska vara med. Tune in!

Till skillnad från i fjol då jag var med över telefon sitter jag i år dock i studion, samma studio som jag brukade göra nöjesspaningar i varje måndagsmorgon för P4 Stockholm back in the day.

Att avsluta stilfullt

Två nya dagar av bloggtorka, damn it. Jag skyller på att stockholmslivet tar ut sin rätt, lekparker lekparker lekparker, ingen tid för förströelser.

Men jag har skrivit långt på TVdags. En text om en spännande teori gällande Mad men, hur Don Draper kan komma avsluta sina dagar som stjärnreklamman med att bli berömd flygplanskapare. Juicy stuff!

Ekologisk rapsolja räddade gästdomare i TV-domarna

Jag skulle åka in till Aftonbladet i går morse för att vara med i ett avsnitt av Fredrik Virtanens program TV-domarna. Eftersom jag låtit min cykel stå och rosta i cykelstället utanför lägenheten i snart två och ett halvt år utan att använda den, tyckte jag så klart att det här var ett ypperligt tillfälle att motionera den lite. När jag gick ut för att inspektera tvåhjulingen såg jag dock att kedjan var extremt torr och sorglig att se, och jag gick in igen för att leta upp någon sorts lämplig olja, vilket jag så klart gick bet på, eftersom de resurser vi har i huset i Vittangi helt saknas på den ”verktygshylla” vi har i en garderob i lägenheten.

Så jag tog vad som stod till buds. Ekologisk rapsolja. Gick bra det också, kedjan gnisslade bara sporadiskt under färden upp mot city.

Inspelningen gick rätt bra, programmet lades ut i dag. Vi sågade bland annat TV4:s Svenska fall för FBI, och jag såg att Oisín Cantwell skrivit en bra krönika om problemen med programmet i dag, en krönika som på Aftonbladets startsida ackompanjeras av en länk till vårt program med citatet ”Det känns etiskt väldigt mystiskt”, en något tveksam formulering som jag tvingas erkänna är ett direktcitat från min mun. Oh well.

Programmet finns inbäddat nedan. Det var roligt att medverka, och jag fick prata om såväl Arkiv X som min ungdomsskärlek till Daredevil. Bara en sån sak.

Jubilarbevakaren

Jag har för övrigt gjort en del grattisintervjuer å TT:s vägnar de senaste månaderna. Ni vet sådana där som publiceras på familjesidorna i tidningarna, jubilartexter när någon känd person fyller jämnt. Långtifrån någon skjutjärnsjournalistik, men rätt trivsamma att göra och de får stor spridning runt om i landet.

Den senaste var Ulrika Knape Lindberg inför hennes 60-årsdag helgen som gick, och tidigare i år har jag gjort Thomas Östros inför 50-årsdagen, 80-årsjubilerande Mona Malm, Aris Fioretos 55-årsdag och Åsa-Maria Kraft inför 50-årsdagen.

Tidigt under min journalistiska bana, i slutet av 1990-talet, gjorde jag en hel del jubilarintervjuer för UNT, men där var det i regel ”vanliga” människor eller på sin höjd lokala profiler som uppmärksammades, människor man oftast inte visste så mycket om i förväg. Det var på sätt och vis en större utmaning än att prata med någon man oftast redan har en del förkunskap om, eller lätt kan googla in sig på.

Allt är inte nattsvart för journalistiken

Det här tycker jag var fint i ljuset av vad jag skrev förra veckan gällande nedläggning av en del S-anknutna lokaltidningar de senaste åren: Tio år efter att Örebro-Kuriren gick under har den nu återuppstått på nätet, och drivs på egen hand av tidningens tidigare redaktionschef K-G Ekblom. Till Dagens Media säger Ekblom att tidningen, som i sin nya skepnad saknar bindestreck i sitt namn, har mottagits väl i Örebro, och att han hoppas att han i framtiden ska kunna expandera och anställa fler personer.

Ännu ett exempel på en spirande marknad för den hyperlokala journalistiken, med andra ord.