Kvantitet och kvalitet i Kiruna

Det börjar bli riktigt bråttom med Virus 2 nu, och följaktligen tog jag 06.40-bussen in till stan i morse för en heldag i skrivandets tecken. Och bortsett från tio minuter då jag gick till biblioteket och snackade lite med Tage som också hade Kirunadag med sin förskoleklass, tjugo minuter när jag åt lunch på Spis och en kvart då jag gick och snackade med Tora på Kiruna Bokhandel, så jobbade jag i princip nonstop med boken från 07.45 till 17.45, då bussen hem angjorde Vittangi busstation.

Trodde först att jag skulle landa på cirka 15 000 tecken eftersom det var vad jag hade nått när jag slog igen datorn för att gå till bussen, men väl på plats i mitt säte tänkte jag att vafasiken, slumra kan jag väl göra i kväll, och skrev 2 300 tecken till på ipaden jag tagit med som batteribackup ifall jag skulle hamna på caféer där jag inte kunde ha sladden i och riskerade soppatorsk i datorn.

Så 17 300 tecken, det är banne mig personligt rekord. Jaja, jag vet att författeri handlar om kvalitet och inte kvantitet, men just i detta läge är faktiskt kvantitet det som behövs.

Lyckas jag nu bara nå uppåt 12-13 000 tecken i fortsättningen varje arbetsdag, så ska nog det här ordna sig.

Rapport från Bokmässan (1)

Halvtid i bokmässeland, och efter en stark inledning i torsdags med monterminglande, middag med Storytelmänniskor och därefter Natur & Kultur-fest på Park, kände jag redan i går att min ursprungliga plan att verkligen gå all in på den här mässan – jag är ju trots allt här mol allena och kan dricka hur många plastmuggar montervin jag vill utan att ha i bakhuvudet att jag ska kliva upp vid sextiden och hänga med kidsen – kommer att gå i stöpet.

Jag gjorde ett tappert försök även i går, men kände redan när Storytels mingel led mot sitt slut att kroppen inte svarade på det sätt jag hoppades på. Jag vek således in hovarna redan vid halv ett-tiden – dock så klart efter att häckat ett tag kring baren på Park som traditionen bjuder.

Dagsaktiviteter? Jaha, pågår det sådana också?

Jo, i går gick jag mest runt bland montrarna, lyssnade på Mats Strandberg när han pratade om Färjan och fick honom att signera ett exemplar av Monstret på cirkusen till Tage, besökte ett samtal som min gamla skolkompis Madeleine Bäck deltog i på temat om hur det är att debutera (hennes fina bruksskräckis Vattnet drar kom ju tidigare i år), var förbi och hurrade lite åt kompisarna på Provins som just hade fått veta att de tilldelats utmärkelsen årets kulturtidskrift, sprang på och snackade lite med människor som Elin Olofsson, Annika Norlin, Bladen brinner-duon Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo och en massa andra jag i mitt morgontrötta tillstånd inte riktigt kommer på i detta nu, var iväg och blev intervjuad av en medieforskare vid Göteborgs universitet och var så klart och hängde i Trafik-Nostalgiska förlagets monter, som traditionen bjuder. Inget köp där dock. Än.

I dag har jag mitt samtal i Storytels monter, eller i deras låda rättare sagt, deras scen är byggd som en ljudstudio och för att höra samtalet måste man använda sig av de lurar som är upphängda vid åskådarläktarna utanför. Jag är väl knappast intervjuschemats största publikdragare, men jag inleder eftermiddagspasset före namn som Björn Ranelid, Jan Guillou och Jens Lapidus, så jag har tänkt att jag ska be förlaget att ta några bilder i slutet av mitt anförande när Ranelids fans redan börjat ta plats, så att det ser ut som att Virus är riktigt het bland Gudrun Sjödén-publiken.

Och just det, jag är enkätintervjuad i DN i dag, i anslutning till ett stort Storytelreportage. Vare sig enkäten eller huvudartikeln verkar dock ha hittat ut på nätet ännu.

dn

Virus över 60 000 lyssningar – och blir pappersbok

Branschsajten Boktugg skrev i fredags om att Storytel Original-boken Svart stjärna av bröderna Joakim och Jesper Ersgård nu nått över 100 000 lyssningar och att det nu pågår diskussioner om att även göra en pappersboksversion av berättelsen.

Och då vill ju inte jag vara sämre:

Eller jo, det måste jag, för Virus har ännu en bit kvar till 100-strecket, den passerade för några dagar sedan 60 000 lyssningar (61 107 i fredags enligt min förläggare), vilket jag med mitt modesta sinnelag tycker känns väldigt bra.

Jag har också mycket glädjande fått besked om att Virus i likhet med Svart stjärna med mycket stor sannolikhet blir pappersbok framöver. Exakt när återstår att se, men räkna med att det sker först på andra sidan årsskiftet.

virusny

Vad är det då som gör att Svart stjärna stuckit iväg så pass mycket högre än Virus? Det kan så klart till viss del vara så att fler lockas av bröderna Ersgårds sci fi-serie än av min dystopi, men jag vågar nog också påstå att det till åtminstone liten del kan tillskrivas ”Sauk-effekten”. Stefan Sauk – som har läst in Svart stjärna – är det närmaste en superstjärna vi kommer som ljudboksinläsare i Sverige, något som bland annat visat sig genom att ”hans” böcker tilldelats Stora Ljudbokspriset i deckarklassen 2013, 2015 samt 2016. Vissa fans lyssnar på allt som ”Kung Sauk” (som jag sett honom kallas ibland i kommentarsfält) läst in, för de vet att han kommer att ge dem exakt det de hoppas på.

Att min serie, som för den inbitna ljudbokspubliken har en mer okänd inläsare i Disa Östrand, ändå står sig så väl i konkurrensen ser jag som ett bra betyg för såväl Disa som mig.

——

En annan sak som nämns i Boktuggtexten är det här med hur topplistan hos Storytel ska hanteras när den under perioder har närmast svämmat över av Storytel Original-placeringar, något jag skrev om i inlägget Topplistans betydelse som inkastare. Tiina Nevala på Storytel säger så här till Boktugg: Vi håller på att kika på möjligheten att visa en serie på lite annat sätt i topplistan. Men som alltid när det kommer till teknikutveckling är det svårare än man tror att göra ”enkla” förändringar.

Det svåra andra albumet

Det går motigt. Arbetet med den andra säsongen av Virus frestar på. Att den första säsongen gått relativt bra, och att människor verkligen verkar tycka att den är mycket smittande och ser fram emot fortsättningen – SÅ SPÄNNANDE! Satt som på nålar hela tiden. Bästa jag lyssnat på på länge. Längtar till del två!! som någon skrev som en kommenterar på sista avsnittet förra veckan – gör så klart att jag känner en inre press att andra säsongen ska bli ännu mer rafflande och spektakulär.

Och då knyter det sig lite.

Just i detta nu känns det dessutom som att jag skriver för intet. Ramarna är rätt strikta, de tio delarna ska ligga på 50 000 tecken vardera för att bli en timme långa när de läses in. Självklart behöver det inte vara prick 50 000, men ganska nära. Och avsnittet jag nu jobbar med har jag redan skrivit slutet på, ett slut jag tycker blev en väldigt bra cliffhanger som litegrann drar undan mattan för mina hjältar och ändrar spelplanen. Problemet är bara att jag har kommit på i efterhand att jag måste få in mer saker i det här avsnittet, och därför sitter jag nu och skriver till grejer i ett avsnitt som redan nått 50-strecket sedan länge.

Det som är irriterande med detta är att det inte tar mig närmare slutmålet, för även om det säkert är okej att något avsnitt blir lite längre, så betyder inte det att de andra avsnitten får bli kortare. Det enda som händer när jag nu sitter här med 58 000 tecken och med skohorn försöker pressa in ännu mer för att nästa avsnitt ska kunna starta där det är tänkt, är att jag sitter och lägger extra tid på något som enligt teckenräknaren blev klart redan förra veckan.

Tid som jag inte direkt har massor av.

Och så ständigt i ackompanjemang av tankar som dessa: De trampar vatten. Det händer inget. För omständligt! För mycket luft. Kom igen nu då!

Plus någon enstaka gång ibland: Fan, det där blev ju rätt bra.

Argh.

virus10

Pratade Virus i P4 Norrbotten

Jag intervjuades om Virus i P4 Norrbottens förmiddagsprogram i går. En trevlig intervju, där jag för att få en lokal vinkel även tänkte högt gällande en lös tanke jag haft om att förlägga en framtida säsong av serien i Kiruna, givet de rätt speciella omständigheter staden bjuder på. Det gäller ju att bjussa den lyssnande publiken på något unikt.

Ja, förutsatt bland annat en sådan liten detalj att jag först måste få grönt ljus för fler än två säsonger, så klart.

Bokmässan 2016

För första gången sedan år 2009 kommer jag i år att bevista Bokmässan utan barn. Eller ja, till och med 2008 strikt talat, i slutet av september 2009 låg Tage i Johannas mage när vi traskade runt på mässgolvet, vilket så klart delvis även präglade det årets upplaga.

Men i år alltså. Jag ska ha ett samtal om Virus i Storytels monter på lördagen efter lunch – på timmen när om exakt en månad med andra ord. Jag har Björn Ranelid och Jan Guillou efter mig i schemat, så med lite tur bänkar sig Ranelids månghövdade publik tidigt och får sig till livs lite av mitt snack också. Ska försöka se till att någon tar lite foton på mig i slutet av mitt samtal, det torde kunna ge mycket bra publikbilder.

Jag beger mig dock ner redan på torsdagen och ämnar gå all in på mässeriet, så om någon är sugen på att boka in mig för ytterligare samtal i någon monter gällande e-böcker, ljudböcker eller bara böcker – var inte blyga!

Senast helt barnfria bokmässan, år 2008. Små var vi.
Senast helt barnfria bokmässan, år 2008. Små var vi.

24 151 tecken senare

Tre dagar in på den nya boken/säsongen/whatever verkar det som att 8 000 tecken per dag är mitt modus operandi. Det är lite snålt, jag skulle verkligen behöva nå ett femsiffrigt medel för att undvika att hamna i akut tidsnöd framåt andra halvan av hösten, men låt oss hoppas att det beror på att jag fortfarande är i sommarläge. Vädret här i Vittangi har dock bestått av regn till stora delar den här veckan, så något uteliv har knappast dragit. Snarare en allmän seghet i kryp och kynne.

På tal om sommar så blev jag intervjuad av TT för några veckor sedan i min roll som tv-serieexpert, de skulle göra en artikel om Twin Peaks inför nästa års nystart, en intervju som genomfördes över telefon på Kulturhuset i Stockholm då Tage och Ejda yrade omkring på Rum för barn. Artikeln har dykt upp lite här och där i tidningar runt landet, här är den i Metros nätupplaga.

2 000 tecken kort

Första augusti, första dagisdagen, första arbetsdagen. Jag hade satt upp som mål att jag skulle nå 10000 tecken på Virus andra säsong denna premiärdag, men jag landade på 8000, vilket ändå får betraktas som godkänt. Men eftersom jag kallt räknar med att behöva skriva 50000 tecken per vecka för att hinna bli färdig i tid, och aldrig har varit mycket för att skriva på helgerna, får jag se till att nå det där 10000-strecket om vardagarna i fortsättningen.

Virus nu topp 6 på Storytel!

Jag hade verkligen hoppats kunna sätta rubriken Virus nu topp 5 hos Storytel! på det här inlägget, men efter att första avsnittet nu stått och stampat på sjätte plats två dagar i rad efter att tidigare ha klättrat varje dag sedan utgivningen förra tisdagen, vågar jag inte vänta med det här inlägget längre, tänk om det börjar gå bakåt, vilken nesa att tvingas publicera ett inlägg som berättar att boken har legat högt, men nu faller bakåt.

iPad-skärmdump av Storytels topplista, 20 juli 2016.

Storytels topplista bygger på de senaste sju dagarnas mest lyssnade/lästa böcker, och uppdateras dagligen någon gång under eftermiddagen, det diffar lite hit och dit (tro mig, jag refreshar ofta mellan halv två och halv fyra…).

Den senaste listan har samtliga delar av Virus bland de 33 första platserna, vore ju fint om de två eftersläntrarna som just nu ligger på ”fel” sida om strecket kunde masa sig uppåt lite, hade gärna haft hela säsongen på topp 30 någon dag, och även gärna två avsnitt på topp 10 (andra delen är för närvarande på plats 13).

Ni får ursäkta mig sifferexercisen, men som vana läsare vet gillar jag dels siffror rent generellt, och dels har mina romaner aldrig placerat sig på en topplista tidigare.

Nu går världen under – Virus är ute

Så är det ute i det vilda, mitt Virus. Eller ja, vilda och vilda, boken ligger ju fast förankrad i Storytels abonnemangstjänst, vilket gör att dagens boksläpp känns annorlunda, inte lika nervöst, mer begränsat, jag har ingen möjlighet att febrigt springa runt i Stockholms boklådor och kolla om de skyltat med mitt alster.

Tidigare gånger har jag alltid funderat över recensioner i samband med den officiella utgivningsdagen, men den här gången har det inte ens varit teoretiskt möjligt för kulturredaktioner eller bokbloggare att få tillgång till boken före första recensionsdag. Jag frågade Storytel om hur möjligheterna för det såg ut för någon vecka sedan, men de hade inte fått några rutiner för detta på plats ännu, nackdelen med att vara bland de första ut i en ny satsning, alla detaljer hinns inte med.

Inte för att jag vet om någon tidning skulle ha recenserat ändå, kulturredaktioner brukar vara försiktiga med nymodigheter. Men lite grämer det mig att det inte ens varit möjligt.

hetatitlarstorytel

De hittills fem läsarkommentarer som inkommit på första avsnittet hos Storytel är positiva i alla fall, vilket gläder mig. Under förmiddagens färd med barnen upp till Mulle Mecks lekpark i Solna lyssnade jag med ett öra på de två första av de tio avsnitten och jo – fan i mig, det låter bra, tycker jag. Huruvida det är så spännande som jag försökt få det att vara är svårt för mig att avgöra, jag kan ju berättelsen utantill, men jag fick lite rysningar av välbehag ett par gånger över ett par episoder som jag tyckte funkade extra bra. Och Disa Östrand fungerar mycket bra som uppläsare, tycker jag, hon läser historien på just det sätt jag hoppats på, det finns en aning av andfåddhet i uppläsningen som jag gillar, en medveten stress som speglar den växande desperationen när samhället faller samman kring huvudpersonerna.

Hur som helst, sajna upp er på ett abonnemang om ni inte redan har ett och börja lyssna (eller läs, den finns i e-boksform hos dem också). Är du helt ointresserad av deras tjänst i övrigt går det att avbryta abonnemanget inom två veckor utan att några pengar dras, och på den tiden torde även modesta ljudbokslyssnare hinna ta sig an såväl min samt minst en ljudbok till.

Happy listening!