Författare och skribent
Tage har hittills överträffat förväntningarna i rollen som storebror. Visst är han lite allmänt jobbigare mot mig och Johanna, det är mer trots överlag än innan Ejda föddes, men mot henne är han alltid väldigt omtänksam och kärleksfull. Och varje gång hon är ledsen eller arg och skriker – vilket tyvärr är ganska ofta – går han fram till henne och säger tröstande Gråt inte Ejda, jag är din storebror.
Ja, varför gråta med ett sådant praktexemplar till brorsa?
Fin dag i all sin enkelhet.
Cykeltur runt östra Söder i solskenet med Tage på förmiddagen, Skansenbesök med hela familjen på eftermiddagen där vi såg såväl lodjur som järv och pizzamiddag hemma i popjunkiens nya lägenhet i Årsta på kvällen.
Sötast: Att Tage inför avfärd till Skansen plockade fram Eyvind Johnsons ”Nattövning” och proklamerade att han ämnade läsa den under resan. Och faktum är att han höll hårt i den under hela dagen, och då och då slog upp en väl vald sida och läste en stund.
Det var roligt i går! Jag räknade till 30 personer som kom och lyssnade på oss, vilket jag tycker får räknas som en bra siffra – vår bok som ju i mångt och mycket handlar om ett försök till jämställt föräldraskap och vad det för med sig är väl kanske inte det som folk går man ur huse för att köpa i Kiruna, om jag tillåts vara lite generaliserande. Särskilt många småbarnsföräldrar såg vi heller inte till, publiken bestod till större delen av the usual kultur-suspects. Men publiken verkade tycka att det vi sa var intressant och roligt, och vi sålde runt femton böcker efteråt av olika sort.
I samma stund som vi klev ut från Folkets Hus ringde Tage och snyftade Jag vill åka hem i mitt öra vilket fick mitt hjärta att brista en smula. Men när vi femtio minuter senare rullade in på Johannas föräldrars gårdsplan för att hämta våra telningar, hade han hunnit somna i sin mommos säng och vi lät honom sova kvar och tog bara med Ejda hem. Nu på morgonen hade han meddelat sin mommo att han inte är så förtjust i mig, pappa bara bråkar med mig och säger att jag inte får göra saker, och det minskade ju inte direkt hjärtvärken. Mental note: Hädanefter låta dem bli naturbarn utan regler.
I eftermiddag tar vi tåget mot Stockholm! Både jag och Johanna har ju varit ner tidigare sedan flytten, men nu åker hela familjen och vi stannar en vecka. Vi är alla väldigt peppade på en smula söderliv, Tage har beordrat picknickfrukost i trädgården på baksidan och ska köra mycket sparkcykel, har han meddelat. Dessutom kommer hans farmor och hälsar på ett par dagar, vilket han ser mycket fram emot. 06.30 i morgon bitti anländer vi.
Stockholm beware.
Efter avslutad frukost sitter jag kvar vid köksbordet och läser DN. Tage knatar in i köket, han vill sitta i famnen, det har blivit mer sådant sedan Ejda kom, hans behov av trygghet och närhet har ökat.
– Vem är det där pappa?
– En artist som heter Olle Ljungström.
– Var bor han?
– Förut bodde han i Stockholm, men nu bor han visst i Alingsås, står det här.
– Ska vi åka och hälsa på honom efter dagis i dag?
Vad säger du Olle, har du kaffet klart till strax efter fem?
Det slår mig ibland hur internationellt barns inmundigande av film blir när de släpps lösa på Youtube. Tage är helt ointresserad av vilket språk som talas, han kollar gärna avsnitt av sina favoritserier på engelska, spanska, serbiska och koreanska. Och eftersom så lite av det som ligger på Youtube är svenskdubbat, blir det nästan bara utländska klipp han ser.
Det här leder i förlängningen till att han ser mycket som officiellt inte ”finns” i den svenska barnkulturen, det vill säga det visas inte på någon av de svenskspråkiga barn-tv-kanalerna, säljs inte som dvd-filmer och finns inte att tillgå på svenska hyllor som leksaker, vilket för övrigt fick konsekvenser i julas då Johanna beställde så kallade swiggle tracks med Pocoyo på Amazon som med extra spår och tullavgifter kostade en smärre förmögenhet.
Tages favorit i nuläget är just nämnda Pocoyo, en spanskspråkig serie där den nyfikne pojken Pocoyo springer runt tillsammans med elefanten Elly och ankan Pato i jakt på nya upptåg. Youtubeklippen är i regel på spanska men det finns även klipp på engelska, där Stephen Fry för övrigt gör berättarrösten.
En annan favorit är Fireman Sam, en walesisk brandman i den fiktiva staden Pontypandy, som faktiskt har förekommit i några svenska dvd-volymer på svenska i början av 00-talet, men de verkar i princip omöjliga att få tag på i dag.
En tredje är en koreansk serie som jag av förklarliga skäl inte ens vet vad den heter (och därför inte ens kan söka fram själv just nu), jag har lite svårt att se vad det står på titelskyltarna och höra vad de säger. Men det är superhjältar inblandade och de kör ofta över en bro med en gul buss, har jag för mig. Eller så ser Tage samma avsnitt om och om igen.
Visst ser han en del på svenska också, men det är främst när han kollar på vår tv, som Bolibompa på morgnarna, eller Fåret Shaun eller Lilla prinsessan på Netflix om kvällarna. Fåret Shaun ser han helst tillsammans med sin morfar, det är oklart vem av dem som skrattar mest.
Eller jo, det är hans morfar.
Men hur som helst. Det här att vi vuxna i det fragmentariserade medielandskapet tappar våra lägereldsupplevelser, det gäller även våra barn. Ingen på Tages dagis fattar vad han pratar om när han vill diskutera Pocoyo.
Damn you Youtube.
Att det inte finns något vettigt sätt att få fram inbäddningskoden till Youtubeklipp när man använder en iPhone eller iPad övergår mitt förstånd. Eller åtminstone min kunskapsnivå, vilket kanske är samma sak.
Hur som helst, jag tvingas väl helt enkelt bara länka då. Tages fastrar, det vill säga mina tvillingsystrar, fyllde år i går. Tage firade detta med en serenad som jag filmade och skickade till dem. Och eftersom jag tyckte att han var så bedårande söt när han sjöng: Här kommer länken till klippet.
Bonus: Ejda svischar förbi i några sekunder.
I dag har jag …
… besökt skidtävligen Kopparrajden där Tage gjorde några tappra försök att bemästra skidåkningens ädla konst …
… kommit ut som downshiftande make i tidningen Hannah & Amanda …
… samt agerat biträde när svärfar Roger svurit över trilskande material när vi monterat vägg i vårt badrum. Men till sist fick vi i alla fall den första på plats.
Johanna tog alla bilderna.
Jag är helt slut efter att ha bilat cementgolv samt bytt stammar i badrummet hela dagen. Men en sak måste trots tröttheten sägas:
Tage blir i dag tre år. Tre år som för hans föräldrar både varit livets jobbigaste och mest fantastiska.
Älskade barn, ord kan inte beskriva vad jag känner för dig.
Johanna har summerat hur han är just nu på ett föredömligt sätt.
Tre- samt tvåårskalas samt renoveringstrött. Plus har inte ätit något annat än frukost och tårtor på hela dagen. Jo, ett par varmkorvar med bröd på kalaset också.
Därmed inte så himla spirituell just nu.
Är för trött för att göra något annat än att lägga ut Johannas Instagrambild på Tage från i morse, när han jazzade loss iförd pyjamas och hatt hemma hos sina morföräldrar, där vi lämnade av honom vid sjusnåret innan vi körde till Gällivare för att kolla till bebisen i magen.
Hen mår för övrigt bra, men är lite snurrig av sig och verkar inte riktigt kunna bestämma sig för om om hen ska ligga med huvudet upp eller ner. Vi får väl se åt vilket håll det landar.
Fick en press-dvd med de tre första avsnitten av History Channels nya serie ”Vikings” som HBO Nordic ska börja streama i dag. Tage plockade upp skivan när han kom hem från dagis och synade den. Pappa, den ser ut lite som dig.
Jahapp.
Tage är så glad för att hans mamma kommit hem från sjukhuset. Det går liksom överstyr, han kan inte kontrollera sin energi, det blir för mycket och tippar över.
Hela förra veckan när hon var borta vägrade han kategoriskt att äta sin lunch på dagis. I dag hade han satt i sig köttbullar och makaroner nog för tre personer.
Lilla älskade barn, det finns så mycket känslor i din kropp. Om jag bara kunde förstå dem, eller åtminstone förklara för dig hur du själv ska förstå dem. Så mycket skulle vara vunnet.