I dag har jag en replik i Dagens Nyheter på den långa debattext som Författarförbundet publicerade inför bokmässan i samma tidning. Deras text, som på vissa sätt var läsvärd men i mina ögon alldeles för lång och spretande, beskrevs Storytel Original och de som skriver för denna satsning i oerhört förklenande ordalag, och jag blev ärligt ledsen när jag såg deras formuleringar.
Jag hade vid den här tidpunkten en flik öppen i min webbläsare av kom ihåg-skäl gällande arbetsstipendier ur Författarnas Kopieringsfond, som delas ut av Författarförbundet och hade deadline 1 oktober. Men när jag såg den där texten stängde jag fliken direkt, vad är meningen med att lägga ett par timmars arbetstid på en sådan ansökan, när arbetet man ska visa upp så uppenbart är något som ens eget förbund föraktar? (Och ja, rent formellt har jag rätt att söka trots att Original-satsningen främst fokuserar på ljud, då Virus-serien även är utgiven i pocketform).
Min replik skrev och skickade jag in till DN samma dag som Författarförbundets text publicerades, men den har av utrymmesskäl blivit liggande fram till i dag. Det jag försökt formulera rör dels ett antal nidbilder och rena felaktigheter som jag tycker att Författarförbundet ger uttryck för, och dels den sorg jag känner över deras uppenbara ointresse av att föra en diskussion med de författare som inte bara har negativa saker att säga om att arbeta med Storytel Original. De hänvisar till att medlemmar ska ha kommit till dem efter att ha skrivit på kontrakt de inte förstått vad de innebär, vilket skapar en bild av att Storytel Original-gänget medvetet för författare bakom ljuset. Vidare målas vi som skriver för satsningen fram som anonyma uppdragsskribenter utan något som helst att säga till om.
Och det här gör mig perplex, för jag känner inte igen bilden. Men visst, även om jag har ganska täta kontakter med ett antal av SO-författarna, så kan jag inte hänvisa till mer än mina personliga erfarenheter när det gäller dialog med förlaget och de förläggare och redaktörer som arbetar där. Och visst, det är möjligt att jag hanterats extra väl eftersom min Virus är en av ljudboksserierna som gått bäst hos Storytel, det vore väl närapå tjänstefel att inte måna om författare man gärna fortsätter arbeta med. Men med det sagt, så har jag under hela den här tiden haft vanliga standardkontrakt med samma skrivelser gällande upphovsrätt och ersättningar som andra SO-författare, vilket kan vara värt att poängtera.
Jag har fått uttala mig om Storytel Original-satsningen och ljudboksutvecklingen i olika medier jag vet inte hur många gånger vid det här laget (jag skrev ju därtill en text i DN även förra året när en liknande debatt pågick). Men mig veterligen har Författarförbundet hittills aldrig visat något intresse för att höra den sidan av skranket, utan verkar enbart lyssna till de röster som tycker att allt är skit och pannkaka.
Jag vet att det finns SO-författare som varit missnöjda med hur avtalen ser ut, främst gäller det väl rättighetsbiten, så jag misstror inte att förbundet har verkliga berättelser att falla tillbaka på i det de skriver, men jag tycker ändå att helheten blir underlig. Vore inte en vettig fråga – om nu Storytels satsning på egenproducerat ljud- och e-boksmaterial är så hemsk – vara hur i hela friden det kommer sig att vissa av förbundets medlemmar trots detta frivilligt skriver för dem, och inte bara en utan flera gånger? Vilka är våra bevekelsegrunder? Jag är övertygad om att det skulle gå att föra ett vettigt samtal om det.
Nåväl. Lite av det har jag försökt ge uttryck för i min text. In och läs och bilda er en egen uppfattning, och läs för all del gärna förbundets inledande text också.
När freden slöts i ljudbokskriget mellan Storytel och Bonniers den 21 augusti siade jag om att det skulle bli lite sämre tider för vissa förlag, när titlarna från Bonnier Audio började trilla in igen. Så här formulerade jag mig:
En del förlag som på senare år visat framfötterna på ljudboksmarknaden kommer antagligen att få se sin lyssning hos Storytel att till viss del sjunka, då konkurrensen om prenumeranternas tid ökar när de populära Bonniertitlarna med ett antal av Sveriges största författare återvänder. Lind & Co är väl det förlag jag främst tänker på, onsdagen då detta skrivs har Lind & Co exempelvis fem titlar på Storytels topp tio-lista (fyra av dem på topp fem) – en vecka in i september gissar jag att så knappast är fallet längre, då Storytels kunder ska lyssna ikapp de senaste alstren av Läckberg, Backman, Jungstedt, Roslund och Nesbø som getts ut under månaderna som konflikten pågått. Och sedan kommer ju Bonniers hela höstutgivning. Det blir mindre utrymme för övriga förlag när jätten återvänder.
En vecka in i september var jag faktiskt redo att skriva att jag haft fel, för bortsett från Camilla Läckbergs En bur av guld var det då fortfarande skralt med Bonniertitlar högt på listan. Men nu, tre och en halv vecka in i normalläget, verkar lyssnarna åtminstone delvis ha hittat fram och lyssnat på böckerna. Dags för en utvärdering, således.
Storytel topp 10, söndag 22 september:
1. Hon som måste dö av David Lagercrantz, inläst av Stefan Sauk (Norstedts)
2. Dotter saknad av Anna Jansson, inläst av Niklas Engdahl (Norstedts)
3. En bur av guld av Camilla Läckberg, inläst av Mirja Turestedt (Bonnier Audio)
4. Jåmåhonleva av Anders Roslund, inläst av Thomas Hanzon (Bonnier Audio)
5. En annan tid av Lee Child, inläst av Magnus Roosmann (Norstedts)
6. Jag ser dig av Mari Jungstedt, inläst av Katarina Ewerlöf (Bonnier Audio)
7. Thea 18: Eldhav av Trine Angelsen, inläst av Maria Lyckow (Lind & Co)
8. Kniv av Jo Nesbø, inläst av Jonas Malmsjö (Bonnier Audio)
9. Den andra dödssynden av Jan Guillou, inläst av Thomas Bolme (Piratförlaget)
10. Skytten av Jonas Moström, inläst av Marie Richardson (Lind & Co)
Fyra titlar av Bonnier Audio, tre från Norstedts, två från Lind & Co och en från Piratförlaget. Samtliga av Bonniertitlarna gavs ut under månaderna när bojkotten pågick, ingen har getts ut efter 1 september.
Sedan Bonniers bojkott avbröts har Storytel varje vecka lagt en av de Bonniertitlar som gavs ut under de fem tappade månaderna på den viktiga ”Veckans utvalda”-lista som är det första Storytelanvändarna möter när de öppnar appen, titlar som ofta får bra fart på topplistan. Läckberg var först ut och det gav snabbt resultat, hennes En bur av guld nådde andraplatsen efter bara några dagar och har sedan legat där nästan konstant, men har nu fallit till tredjeplatsen. Även för Anders Roslund tog det snabbt fart efter att han placerats bland de utvalda den andra veckan, men för Fredrik Backman, som låg där tredje veckan (listan byts ut varje fredag) gick det sämre, hans Folk med ångest ligger i skrivande stund bara på plats 20 på topplistan. Mons Kallentofts nya Se mig falla är utvald den här veckan, men med bara ett par dagars exponering har den ännu inte nått högre än till plats 71 på listan. Då den nya boken inte är en del av Kallentofts populära deckarserie om Linköpingspolisen Malin Fors utan en helt fristående titel, finns det väl en risk att den nu, drygt fyra månader efter att den egentligen gavs ut och hade lite ”buzz” kring sig, inte orkar ta sig särskilt högt.
En bok som (åtminstone inte ännu) hamnat bland de utvalda är Denise Rudbergs Det första chiffret, som likt Kallentofts bok är en ny satsning och som är tänkt att vara första delen i en serie. Som jag minns det har Rudbergs tidigare Elegant Crime-svit gått väldigt bra hos Storytel, så hon kan knappast vara särskilt nöjd med utfallet på topplistan, Det första chiffret ligger i nuläget blott på plats 36.
Med nya böcker i varsin stark, väletablerad deckarserie har Mari Jungstedt och Jo Nesbø dock inte haft några problem med att hitta tillbaka till topplistan i egen kraft, Jungstedts bok har legat på topp 10 i åtminstone en dryg vecka och Nesbø har klättrat stadigt den senaste tiden, trots att de alltså inte figurerat på utvalda-listan.
Så – visst är det delvis så som jag skrev i mitt förra inlägg, det har blivit trängre i toppen och där Lind & Co för en månad sedan hade fem titlar bland de tio har de nu bara två. Bonnierförlagen har helt enkelt så många populära författarskap i sitt stall att normalläget är att de har tre, fyra titlar bland de tio relativt konstant.
Men med det sagt – jag är tveksam till om någon av de här författarna är nöjda med utfallet. Såväl Läckberg, Jungstedt, Nesbø som troligen även Roslund hade haft givna förstaplaceringar på topplistan om de tillåtits komma ut även på Storytel på sina rätta utgivningsdatum. Nu tvingades de dels fajtas sinsemellan om lyssnarnas uppmärksamhet när de släpptes i klump, och dels försöka sätta sig upp mot David Lagercrantz sista Millennium-titel som gavs ut i samma veva som konflikten blåstes av. Den kampen verkar ingen av dem lyckas vinna – Camilla Läckberg som hade den bästa potentialen har sakteliga börjat dala.
Men bortom kvartetten som i alla fall nått topp 10 finns antagligen ett helt gäng än mer missnöjda författare. Vill man se alla titlar som Bonniers bojkott berörde så har Storytel skapat en särskild kategori som sedan fredsavtalet slöts legat högt ”puffad” på startsidan i deras app under namnet ”För dig som saknat Bonnier”, en lista som enkelt kan sorteras i popularitetsordning om man vill kolla hur det gått för titlarna sinsemellan. Tidigare nämnda Denise Rudbergs ambitiösa andra världskrigs-berättelse Det första chiffret hade nog behövt få skjuts av den egentliga lanseringen i juni, och Mariette Lindsteins Sprickor i jorden har också stått och stampat, trots att första delen i hennes Falksekten-serie från i fjol gick väldigt bra (det här är del två). Och de något mer litterära men alltjämt breda titlarna, som Regnmannen av Jonas Karlsson och Herravälde av Elin Olofsson, hade antagligen i än större utsträckning behövt få hjälp av det som skrevs om böckerna när de gavs ut, nu har de i stället inte alls lyckats hitta fram till Storytels ljudbokspublik. Inte ens nylanseringen av ett så givet kort som den delvis omskrivna Hypnotisören – Black edition av Lars Kepler har kommit någon vart.
Att Bonniers författare förlorade på den här bojkotten torde stå klart. Visst, lite fick de säkert igen av att Bookbeat och Nextory vann kunder under konflikten så att de fick fler lyssningar hos dessa tjänster, men det finns ingen chans att hela tappet kunde tas igen på det sättet, Storytels försprång är fortfarande överlag så stort på ljudboksmarknaden i Sverige. Förhoppningsvis kommer lyssnarna att hitta fram till de ”förlorade” böckerna över tid, men eftersom det hela tiden ges ut nytt, nytt, nytt och Storytel knappast kommer att fortsätta lyfta fram de här titlarna i tid och evighet, får vi nog utgå från att dessa författare får dras med ett bestående hack i sina kurvor.
Sedan kan man så klart vända på steken, och säga att Bonniers författare kanske är vinnare i det långa loppet, om bojkotten resulterade i ett avtal som är mycket bättre än vad andra förlag får vilket på sikt ger mer betalt. Men eftersom detta avtal (åtminstone än så länge) är höljt i dunkel för oss utomstående, väljer jag att i nuläget förlita mig på det som går att se – de konkreta topplistorna.
I dag gav Svenska Förläggareföreningen ut rapporten Ljudboken: Hur den digitala logiken påverkar marknaden, konsumtionen och framtiden, skriven av forskarna Hedda Hanner, Alice O’Connor och Erik Wikberg. Jag har spenderat morgonen med att läsa igenom luntan, som bjuder på en del slutsatser värda att uppmärksamma.
En intressant siffra som lyfts fram är att 46 procent av den svenska bokförsäljningen under första halvåret 2019 var digital – sett till volym, vill säga (intäktsmässigt stod digitalböckerna bara för 20 procent). Då kurvan för volymen för de digitala böckerna är kraftigt stigande, är det inte orimligt att tro att andra halvåret 2019 kommer innebära att den digitala läsningen/lyssningen faktiskt går om den fysiska. Vi befinner oss alltså i detta nu mitt i ett historiskt skifte.
En sak de själva trycker på, och som får sägas vara en smula överraskande, är slutsatsen att många väljer ljudboksformatet för att de vill ha sällskap – inläsarens röst minskar känslan av ensamhet och inger trygghet i lyssnaren. Det som ofta brukar lyftas fram som ett argument för ljudboken – att man kan göra andra saker samtidigt som man lyssnar – hittade forskarna betydligt mindre stöd för.
”Den starka kopplingen mellan sällskapsbehov och en positiv attityd gentemot ljudböcker är ett av studiens mest intressanta resultat. Det innebär bland annat att man inte bör förringa uppläsarens roll och betydelse för ljudbokslyssnaren”, skriver rapportförfattaren och Handelshögskole-alumnen Alice O’Connor i en kommentar.
En annan faktor som rapportförfattarna lyfter fram som en styrka för de digitala abonnemangstjänsterna för ljudböcker är deras ”testbarhet”, det vill säga att risken för att ångra ett köp är minimal, användarna kan enkelt byta till en annan bok utan extra kostnad om de inte gillar det de börjat lyssna på, vilket är betydligt svårare när man köper en bok i bokhandeln.
I rapporten anges detta som en ”sällan uppmärksammad” faktor, vilket jag inte håller med om. I de föreläsningar jag hållit om ljudbokens framväxt – nästa inplanerade är vid en konferens om biblioteksutveckling i de norrländska länen som Region Västernorrland anordnar i Sundsvall 4 oktober – är just lyssnarnas bristande lojalitet gentemot en påbörjad ljudbok det första jag lyfter fram.
Något jag däremot uppskattar att de lyfter i rapporten är frågan om ifall ljudböcker kannibaliserar på tryckt litteratur. Författarna skriver att de inte finner någon ”alarmerande risk för att digitala ljudböcker ska ha negativ inverkan på försäljningen av tryckta böcker”, och det tror jag det ligger en hel del i. Det går inte att argumentera rakt av för att en lyssnad bok är ett förlorat köp av en fysisk bok – jag personligen har under mitt dryga decennium som ljudbokslyssnare lyssnat på en hel drös böcker som jag annars inte skulle ha tagit till mig alls (det vill säga inte skulle ha köpt eller för den delen lånat på biblioteket). Men med det sagt har jag så klart ändå ”sluppit” köpa vissa böcker, eftersom jag lyssnat på dem i stället. Eller läst dem för den delen, det finns ju trots allt en bra inbakad e-boksläsare i ljudbokstjänsterna också, och Storytel har sin läsplatta Storytel Reader.
Jag blev intervjuad av en finlandssvensk journalist i går, som skulle skriva om den gryende finska ljudboksboomen inför Helsingfors bokmässa senare i höst. En av sakerna jag pratade med henne om, var just vad ljudböcker egentligen ersätter. För det tycker jag vi borde prata mer om än vad vi gör i dag. För mig är det nästan inte alls ”vanlig” bokläsning som fått stryka på foten, utan snarare radio- och musiklyssning. Jag lyssnar nästan aldrig på musik längre förutom när jag jobbar (vilket alltså innebär att jag poppar på i detta nu), utan har ersatt denna typ av lyssning med ljudböcker. Författarna för inget resonemang i rapporten om vad ljudboken ersätter, men de når i alla fall slutsatsen att böckers allt svagare ställning i människors liv snarare tar stryk av annan mediekonsumtion än av just ljudbokslyssning. De skriver: ”Företrädare för digitala abonnemangstjänster som uttalar sig om att den verkliga konkurrensen inte står mellan de olika abonnemangstjänsterna utan att det handlar om bokens och ljudbokens ställning gentemot andra medieformer, har stort stöd för sin tolkning.”
I min ljudboksserie Virus och fortsättningen Smittad kretsar så klart en del kring mysteriet med det virus som ödelägger civilisationen. Med tiden får lyssnaren (utan att avslöja för mycket) veta att det rör sig om en laboratorieutvecklad mutation av ett naturligt förekommande virus, som av misstag hamnar ute i samhället.
I den nya boken End Times: A Brief Guide to the End of the World skriven av den välmeriterade vetenskapsjournalisten Bryan Walsh, anger författaren just laboratorieframställda ”supervirus” likt det i Virus som det enskilt största hotet mot den moderna civilisationen de kommande decennierna. I en längre intervju med Washington Post från i går, som jag tagit mig friheten att Google Translate-översätta ett av svaren från, förklarar Walsh varför han ser just detta som mänsklighetens största fara i nuläget:
Men det finns sätt nu, till skillnad från tidigare, där smittor och patogener kan användas som vapen med förödande effekt, eller hur? – Exakt, och det är väldigt angeläget. I själva verket är hotet från ”bioingenjörerade” patogener, med nya verktyg från biologi som genredigering och syntetisk biologi, enligt min uppfattning troligen det största existentiella hotet under de kommande decennierna. Det beror på att med dessa verktyg tar man det som redan är livsfarligt och möjliggör för oss att kringgå evolutionens egna gränser. Jag har ett exempel i boken av ett slags krigsspel som sätts upp av Center for Health Security vid Johns Hopkins University, där en miljöterrorgrupp tar ett förkylningsvirus och skarvar in virusgener från Nipah-viruset, som är en verklig patogen som finns i Sydostasien och dödar cirka 75 procent av de människor den smittar. Resultatet är ett supervirus, i avsaknad av bättre term; något som kan spridas som en förkylning men döda som Nipah. I Hopkins-scenariot dödar det hundratals miljoner runt om i världen och skapar total social kollaps. Och det som är särskilt oroande här är att det inte ens behöver vara tänkt som ett vapen. Du kan också bedriva legitim forskning – och det görs i detta nu – som använder dessa verktyg för att göra ett befintligt virus, som exempelvis fågelinfluensa, farligare. Detta arbete görs för att försöka förstå hur dessa virus kan komma att utvecklas och bli farligare ute i naturen i framtiden, men genom att skapa det i ett labb, även med de bästa avsikterna, inför du en existentiell risk i världen, eftersom sådant som skapas i ett laboratorium kan slinka ut, och också gör det.
I verkligheten finns det antagligen inga supervirus med möjlighet att slå ut civilisationen fullt så snabbt som i Virus, men jag vet ärligt talat inte om det är en så stor tröst att det på riktigt skulle gå lite långsammare. Hur som helst, hela intervjun är intressant och väl värt klick och läsning. Boken av Bryan Walsh går även att beställa från svenska nätbokhandlare.
Nu har de böcker som Bonnierförlagen hållit tillbaka sedan 1 april till följd av konflikten med Storytel börjat trilla in i Storytels tjänst. Alla titlar som getts ut efter att konflikten bröt ut är ännu inte på plats, men Camilla Läckbergs En bur av guld finns där – boken som folk först uppmärksammade konflikten på när den utan förklaring försvann ur Storytels kommande utbud någon dag före utgivningen. Likaså Fredrik Backmans Folk med ångest finns på plats. Däremot hittar jag inte Mari Jungstedts senaste Gotlandsdeckare Jag ser dig ännu, och inte heller Jonas Karlssons Regnmannen eller Jo Nesbøs Kniv. Men det är ju sagt att de ska komma senast 1 september, så det fortsätter med all säkerhet att fyllas på under veckan.
Likaså verkar nu Storytel ha slutat dölja Bonniers äldre titlar från sina topp- och kategorilistor. Går man in på Mest lyssnat någonsin-topplistan (som man kommer åt genom att gå in på ”Populära titlar just nu” och sorterar som ”Mest lästa någonsin”), återfinns nu tre äldre Lars Kepler-titlar på topp tio, och även en titel av Camilla Läckberg. Dessa titlar har inte synts där sedan konflikten bröt ut. De har dock hela tiden funnits att lyssna på hos Storytel, men man har varit tvungen att söka fram dem manuellt i sökrutan. Nu visas de alltså återigen i tipslistor och dylikt.
Normalläget återvänder alltså. Fred i vår tid!
——
Tillägg: Nej, min slängiga, spontana avslutningsmening ska inte tolkas som att jag trots det ingångna treårsavtalet förutser en batalj av världskrigskaliber mellan Bonniers och Storytel. Däremot är jag rätt övertygad om att striden mellan dessa parter gällande vem som ska diktera villkoren för framtidens svenska bokbransch – trots detta avtal – är långtifrån över.
Jag måste verkligen skriva bok i dag, ligger bisarrt långt efter i min planering, men en kortis om det här med ljudboksexklusivitet:
I mitt inlägg om fredsavtalet mellan Storytel och Bonniers skrev jag att det nog inte står på förrän ljudbokstjänsten Bookbeat ”snart också börjar med en del exklusivt material à la Storytel Original, när de nu börjat växa till sig och kundunderlaget börjar finnas”. Företagets chef Niclas Sandin har tidigare uttalat sig väldigt skeptiskt kring sådana satsningar, men nu verkar han ha ändrat sig. I det purfärska numret av Svensk Bokhandel finns ett långt reportage om trenden med exklusiva avtal, där han säger att det ”nog är mycket möjligt”, och fortsätter:
– I så fall blir det innehåll vi tror kommer att driva kunder till vår tjänst. Med alla data vi har så vet vi vad de vill ha och vad som bygger lojalitet. Just nu är vi i ett läge där vi för diskussioner men ännu ligger ingen release i pipeline.
Bonnierförlagens vd Håkan Rudels, som även är styrelseordförande för Bookbeat, säger att han i grund och botten anser att litteratur ska få flöda fritt, men att man samtidigt ”bara kan spela det spel som erbjuds”.
– Bookbeat vill såklart göra exklusivitetsdealar, och gärna med författare från Bonniers förlag eftersom det finns många i stark ställning, säger han till SvB.
Ska bli spännande att se vilka författarskap det kan vara som är aktuella. Gissningsvis knappast de tyngsta elefanterna om det inte är kortare specialsatsningar, men det finns väl en del intressanta namn i förlagssfärens mellanskikt som kan komma i fråga.
I morse meddelade såväl Storytel som Bonniers att konflikten gällande ljudböckerna är över. Ett treårigt avtal har slutits mellan parterna, och Bonniers kommer senast till 1 september att släppa på kranen av nya böcker till Storytels tjänst. De Bonniertitlar som getts ut efter 1 april då konflikten bröt ut kommer också att finnas hos Storytel senast då.
Vem som vikt ner sig mest i de långdragna förhandlingarna får vi inget besked om, åtminstone inte från de ansvariga i toppen. Bonnierförlagens vd Håkan Rudels säger till Boktugg att han inte kan kommentera innehållet i avtalet men uppmanar alla att läsa pressmeddelandet noga. I detta säger han så här:
”I och med detta avtal har vi säkrat förutsägbara och långsiktigt hållbara ersättningsnivåer för oss och alla våra författare, vilket har varit helt avgörande för oss. Samtidigt gör detta avtal att vi kan lägga all energi på att fortsätta investera i och utveckla nya berättelser, författarskap och litteratur. Jag är väldigt glad över att alla våra författares böcker återigen erbjuds Storytels läsare och lyssnare. Det är min övertygelse att det här samarbetsavtalet är bra för hela den svenska bokbranschen.”
Betyder det att de i någon form accepterat den så kallade revenue share-modellen som Storytel förordar, och som Storytel har med alla andra förlag? Omöjligt att säga, men om jag får gissa så lägger jag mig nog någonstans i samma mittemellanläger som Boktuggs Sölve Dahlgren: ”Om det är revenue share-modellen som gäller även för Bonnierförlagen så har den försetts med någon form av garanterat golv eller miniminivå för hur långt ner ersättningen per bok eller lyssnad timme kan sjunka.”
Men som sagt, det är ren spekulation. Det är nog rätt hårda sekretesskrav på det här avtalet, kan man gissa.
Vilka är vinnarna på det här då? Dels Storytels abonnenter så klart (jag tänker själv ta mig an åtminstone ett par Bonnierböcker de närmaste veckorna), och dels Bonniers författare, som fått se sina digitala intäkter sjunka rejält sedan i våras. Särskilt mellanstora författare som gett ut nytt sedan i april har lidit, vilket några också har varit öppna med i olika ljudboksgrupper på Facebook. Antagligen har nog trycket internt från författarhåll mot Bonniers ledning varit stort för att ett avtal skulle komma till stånd.
Förlorare då? Dels Storytels konkurrenter på ljudboksmarknaden som Bookbeat och Nextory, och dels en del förlag, skulle jag vilja hävda.
Om vi tar ljudbokstjänsterna först, så råder det knappast någon tvekan att en del Storytelabonnenter pausat sina prenumerationer där och tagit ett prova på-abonnemang hos kanske främst Bookbeat, eftersom de som en del av Bonnierkoncernen kommit att ses som ”Bonniertjänsten”, även fast Nextory och Bokus Play också haft de nya Bonniertitlarna. När nu kranen släpps på hos Storytel igen, är det väl rimligt att anta att en hel del mångåriga abonnenter återvänder till den tjänst de är vana vid från tidigare.
Förlaget Lind & Co har fyra titlar på topp fem hos Storytel denna onsdag. Så kommer knappast att vara fallet om några veckor när Bonniers titlar återvänt.
En del förlag som på senare år visat framfötterna på ljudboksmarknaden kommer antagligen också att få se sin lyssning hos Storytel att till viss del sjunka, då konkurrensen om prenumeranternas tid ökar när de populära Bonniertitlarna med ett antal av Sveriges mest populära författare återvänder. Lind & Co är väl det förlag jag främst tänker på, onsdagen då detta skrivs har Lind & Co exempelvis fem titlar på Storytels topp tio-lista (fyra av dem på topp fem) – en vecka in i september gissar jag att så knappast är fallet längre, då Storytels kunder ska lyssna ikapp de senaste alstren av Läckberg, Backman, Jungstedt, Roslund och Nesbø som getts ut under månaderna som konflikten pågått. Och sedan kommer ju Bonniers hela höstutgivning. Det blir mindre utrymme för övriga förlag när jätten återvänder.
Men som helhet är det här så klart bra för den svenska bokbranschen, skulle jag hävda. Dessutom är det glädjande att Storytel och Bonniers lyckades hålla emot de tankar som säkerligen kan ha funnits internt om att det kanske inte vore så tokigt om även bokbranschen gick i samma spår som film- och tv-branschen, där de olika streamingtjänsterna har olika utbud och mer uttalat kan profilera sig och konkurrera.
Inget säger väl i och för sig att inte Bookbeat snart också börjar med en del exklusivt material à la Storytel Original, när de nu börjat växa till sig och kundunderlaget börjar finnas. Något måste de ju göra för att profilera sig nu när Storytels utbud blir komplett igen.
Som avrundning kan tilläggas att jag utgår ifrån att Storytel i och med detta kommer att upphöra med att dölja Bonniers äldre böcker i utbudet, vilket varit fallet de senaste månaderna. Ännu verkar så inte ha skett, kollar man Storytels ”Mest lästa någonsin”-lista lyser Bonniers titlar ännu helt med sin frånvaro (det borde egentligen finnas en hel del Lars Kepler-böcker där, exempelvis). Ska hålla koll och se när de är tillbaka.
Dags att vara lite surmage i det här exklusivitetskriget igen. Har ju skrivit tidigare i frågan gällande turerna kring Dag Öhrlunds deckare Ingen lämnas kvar, som Akademibokhandeln valde att bojkotta i samtliga sina kanaler efter att förlaget Lind & Co gett boken exklusivt till Storytel bland streamingtjänsterna det första halvåret. Akademibokhandelns vd Malena Edsman försvarade bojkotten på följande sätt i en intervju med Svensk Bokhandel:
Maria Edsman, vd på Akademibokhandeln och Bokus, motiverar beslutet med att företaget ser sina olika kanaler som en helhet. – Vi ser vår verksamhet som en helhet med olika kanaler där vi erbjuder böcker till våra kunder. Då vill vi ha samma erbjudande i alla kanaler. Det är vår hållning, säger Maria Edsman. Alla böcker finns ju inte i alla format och ni hade ju inte reagerat likadant om titeln inte funnits som ljudbok. Vad är skillnaden? – Om det är ett format som inte finns är det inget problem. Men här handlar det om en bok som finns och som vi inte får tillgång till.
Redan då i juni när det här blev känt lyfte jag faktumet att det rimmade en smula illa att bli upprörd över exklusiva avtal när Akademibokhandeln själva nyss hade slutit ett snarlikt sådant med Triumf förlag gällande en ny barnboksserie kallad Ville & Vera, som gav Akademibokhandeln ensamrätt på dessa böcker i ett halvår innan övriga handeln fick dem (det vill säga samma exklusivitetslängd som Lind & Co gav Storytel för Ingen lämnas kvar). Men oaktat illa rimmande, någonstans höll väl Edsmans logik gällande deras agerande ändå ihop i det där skedet, kan tyckas.
Nu i morse skulle jag dock vilja hävda att det sprack rejält. För i en intervju hos Boktugg med Katarina Ekstedt på Triumf förlag nämns det – vilket åtminstone inte jag sett någonstans tidigare – att Ville & Vera-böckerna enbart går att köpa i Akademibokhandelns fysiska butiker, och inte säljs via nätbokhandeln Bokus, trots att de är systerföretag i samma koncern och Maria Edsman är vd för båda. Talet om att se sin verksamhet som en helhet där samma erbjudande ska erbjudas i alla kanaler gäller alltså inte Akademibokhandeln/Bokus själva.
Hårklyveri? Nej, det tycker jag inte. Maria Edsman motiverade deras bojkott med att Lind & Co-boken Ingen lämnas kvar existerade som ljudbok i digital form tillgänglig för streaming, och då krävde Akademibokhandeln att de ska skulle kunna erbjuda denna titel i den kanal de har för det ändamålet – streamingtjänsten Bokus Play. Samma resonemang gällde även ett par veckor senare, då Norstedts först meddelade att Storytel skulle få David Lagercrantz nya Millennium-bok Hon som måste dö exklusivt som streaming i tre månader, bara för att några dagar senare tvingas backa och meddela att även Bokus Play skulle få den, inför hotet om en ny totalbojkott från Akademibokhandeln. Fallet med Ville & Vera är exakt likadant – de hittills två titlar som getts ut existerar i fysisk form och skulle alltså kunna säljas via deras egen kanal Bokus, men de väljer att inte göra det, eftersom de beslutat att Akademibokhandelns fysiska butiker ska få den exklusivt.
(Lind & Co släppte därefter också Dag Öhrlunds bok Ingen lämnas kvar till Bokus Play, varvid Akademibokhandelns bojkott upphörde.)
Missförstå mig nu inte. Jag tycker att Akademibokhandeln ska kunna sluta vilka exklusivitetsavtal de vill, och tydligen går ju det här samarbetet bra, Katarina Ekstedt på Triumf förlag verkar i intervjun med Boktugg vara jättenöjd. Men jag tycker att det ger en besk eftersmak när Akademibokhandeln motiverade agerandet mot Lind & Co och Norstedts på det här sättet (och i praktiken tvingade till sig deras titlar), bara för att sedan agera på ett helt annat sätt internt när det gäller exklusivitetsavtal de själva sluter.
Ja, rubriken kan framstå som klickbetig, men Storytels vd Jonas Tellander beskrev faktiskt en kommande, ännu inte presenterad version av läsplattan Storytel Reader med orden hot and sexy i den videopresentation av företagets senaste kvartalsrapport som de nu på morgonen publicerade på Youtube. Eller åtminstone beskrev han det som målbilden de arbetar mot.
Så här gick hela resonemanget kring läsplattan Storytel Readers första år och vad som väntar e-boksläsaren framöver (översättningen är min egen, han pratar engelska i videon):
”Vi börjar lära oss mycket av den lanseringen. Vi ser tydligt att de som köper vår läsplatta och blir prenumeranter är mycket mer lojala och hängivna under det första året, och så klart även läser mycket mer e-böcker än den genomsnittliga Storytelabonnenten. Vi tror att vi är på väg mot en ny användarupplevelse som kan vara riktigt intressant, men vi behöver ta fram en ny läsplatta som folk vill köpa som är lika het och sexig som de produkter som vissa hårdvarutillverkare inom elektronik är riktigt bra på. Det är något vi arbetar på.”
Någon tidsram för när denna produkt kan tänkas vara redo angavs inte, men en helt spekulativ gissning från min sida skulle vara att vi åtminstone talar om det närmaste året, eftersom Tellander ändå är så pass konkret att han faktiskt talar om en ny produkt, och inte bara beskriver plattformen (läsplatteformen?) i mer svepande ordalag som skulle kunna tolkas som att de jobbar med att vässa användarupplevelsen på den existerande plattan.
Första versionen av Storytel Reader. Kanske inte så het och sexig, men bilden är i alla fall tagen en väldigt het sommardag!
Målet är alltså en läsplatta som till sin wow-faktor ska sträva mot samma känsla som en flaggskeppsmobil à la ny iPhone ger när man får den i sin hand. Det når knappast den första versionen av Storytel Reader fram till, även om den är synnerligen kompetent och gör sitt jobb helt okej (här är min utförliga recension från förra sommaren).
Jag var kanske lite snabb att avfärda erotiken i fredagens topplisteinlägg (puritanen i mig, antar jag). Fick en kommentar av Lars Rambe som är vd på Hoi Förlag, som jag tyckte förtjänade ett eget inlägg.
——
Lars Rambe, vd på Hoi FörlagEftersom Hoi och vår genreimprint Lusthuset (för erotik) är ett klart digitalt förlag med stor utgivning vill jag gärna kommentera dina tankar kring erotikgenren och dess popularitet.
Jag skulle säga att det är alldeles uppenbart att erotikgenren har vuxit mycket kraftigt i popularitet och att tillväxten fortsätter. Samtidigt är det självklart många fler läsare som läser spänning eller feelgood. Vad som är speciellt med erotiken är att det är i första hand novellformatet som drar läsare och de som är intresserade konsumerar väldigt många olika berättelser.
Det här betyder att det inte alls förvånar mig att det bara finns en erotiknovell på den absoluta topp 50-listan, men jag kan samtidigt se att många av våra erotiska noveller laddas ner mer än i princip allt annat vi har, inklusive titlar av Varg Gyllander, Anne-Marie Schjetlein, Mats Ahlstedt med flera. Flera av novellerna är också långkörare. Värdet i backlist har aldrig varit tydligare. Gränsland av Amalia Vilde kom ut för flera år sedan och ligger ständigt på topplistan i genren. Den har mer än 20 000 nedladdningar enbart hos Storytel.
Eftersom erotik i första hand skrivs av författare under pseudonym bygger vi inte författarnamn på samma sätt som i ”den verkliga världen”. Författarna och deras verk blir därför oftast inte snackisar på samma sätt som gäller i annan litteratur. I stället konsumeras de i streamingtjänsterna av en tydlig och stor fanbase.
——
Intressant inlägg tycker jag. Att den här typen av litteratur ofta har en lågintensiv men samtidigt långvarig framgång gör ju helt klart att det är svårt för utomstående att se framgångarna – en titel som ligger någonstans bortom två- eller trehundrastrecket på en topplista skapar inga rubriker – men ligger den där och puttrar på rätt stadigt under en lång tidsrymd ger den så klart intäkter till förlag och författare ändå.
Trist dock för dem som lyckats få en karriär inom den novelltunga erotikgenren, när Storytels nya ersättningssystem som lanserades vid årsskiftet tydligt missgynnar kortare berättelser (och tvärtom premierar böcker längre än tiotimmarsgenomsnittet).
Dags för lite topplistenörderi i samband med att det är dags att summera Nära gränsen-månaden.
Så här såg topp 50 ut hos Storytel i går, torsdag 1 augusti:
1. Förföljda av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
2. Hannah – en släktsaga: Krigstid av Laila Brenden, inläst av My Holmsten
3. Ingen lämnas kvar av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
4. Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Katarina Ewerlöf
5. Skamvrån av Sofie Sarenbrant, inläst av Katarina Ewerlöf
6. I fikonträdets skugga av Camilla Davidsson, inläst av Viktoria Flodström
7. Fjällrosor: Återförening av Laila Brenden, inläst av Gabriella Boris
8. Blodspengar av Johan Kant och Anders Gustafson, inläst av Katarina Ewerlöf
9. Kalla fötter avsnitt 1 av Karin Janson, inläst av Frida Hallgren
10. Nära gränsen avsnitt 25 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
11. Nära gränsen avsnitt 27 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
12. Nära gränsen avsnitt 26 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
13. Ornömordet av Louise Björnlund, inläst av Gunilla Leining
14. En sommar av David Baldacci, inläst av Gunilla Leining
15. Försvunnen av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
16. Midsommarmord av Owe Liljeberg, inläst av Ludvig Josephson
17. Villa Havsbris av Caroline Säfstrand, inläst av Gunilla Leining
18. Krönikan om Ylva Alm: Silverådern av Ida S Skjelbakken, inläst av Katharina Cohen
19. Nära gränsen avsnitt 28 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
20. Besökaren av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
21. Thea del 12: Glädjetårar av Trine Angelsen, inläst av Maria Lyckow
22. Allt jag fått lära mig av Tara Westover, inläst av Katharina Cohen
23. Där inga ögon ser av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
24. Tryggare kan ingen vara av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
25. Spårlöst av Lotta Luxenburg, inläst av Maria Lyckow
26. Nära gränsen avsnitt 29 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
27. Bakom stängda dörrar av B A Paris, inläst av Kerstin Andersson
28. Monstret och Miraklet – Tiden innan av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
29. Nära gränsen avsnitt 30 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
30. Hannah – en släktsaga: Livskraft av Laila Brenden, inläst av My Holmsten
31. Nära gränsen avsnitt 24 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
32. Gunillas man försvann av Gunilla Söderholm och Ulla-Lene Söderholm, inläst av Charlotta Jonsson
33. Se till mig som liten är av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
34. Monstret och Miraklet – Händelsen av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
35. Harry Potter och de vises sten av J K Rowling, inläst av Björn Kjellman
36. Ta mig tillbaka av B A Paris, inläst av Kerstin Andersson
37. Monstret och Miraklet – Framtiden av Åsa Erlandsson, inläst av Anonym och Åsa Erlandsson
38. Klädpoker – erotisk novell av Alexandra Södergran, inläst av Fredrika Eriksson
39. Broder Jakob av Emelie Schepp, inläst av Gunilla Leining
40. Döden vid ån av M Levin Blekstad, E Eriksson, R Grandin, M Östnäs och S Piehl, inläst av Anna Maria Käll
41. Nära gränsen avsnitt 1 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
42. Nära gränsen avsnitt 23 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
43. Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Mats Eklund
44. Nära gränsen avsnitt 31 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
45. Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle, inläst av Martin Wallström
46. Fjällrosor: Vittnet av Laila Brenden, inläst av Gabriella Boris
47. Nära gränsen avsnitt 22 av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi
48. Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson, inläst av Viktoria Flodström
49. Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein, inläst av Katarina Ewerlöf
50. Krönikan om Ylva Alm: Överfallet av Ida S Skjelbakken, inläst av Katharina Cohen
(Barnböcker är bortsorterade ur listan på samma sätt som de presenteras i en separat lista i de officiella topplistorna hos Svensk Bokhandel)
De sex mest lyssnade titlarna på Storytel torsdag 1 augusti 2019.
Bortom mina Nära gränsen-bravader finns det en del intressanta saker att se genom att studera topplistan. Här kommer några noteringar:
• De norska släktkrönikeböckerna går fortsatt starkt hos Storytel – något de inte verkar göra hos konkurrenten Bookbeat. 7 av 50 titlar på Storytels topp 50 tillhör släktkrönikorna Hannah, Fjällrosor, Thea och Krönikan om Ylva Alm i detta nu, och vad jag kan se finns inte en enda av dessa på Bookbeats topp 100 (om det inte är så att de sorteras bort av någon anledning, såväl Hannah, Fjällrosor som Ylva Alm ges ut av Storytels eget ljudboksförlag Storyside, och det är väl inte helt omöjligt att Bonniers/Bookbeat döljer Storytel/Storysides titlar på samma sätt som Storytel döljer Bonniers titlar). Eller så gör de inte det, och de här släktkrönikorna är helt enkelt bara Storytelfenomen. Det skulle mycket väl kunna vara så, då det var Storytel som ”skapade” framgången för dem i svallvågorna av den enorma succé de fick med Margit Sandemos Sagan om isfolket-serie (som Storytel i flera år hade exklusivitet på). När alla 47 Isfolket-delarna var utgivna sökte man en ny långkörare, och fann den i Anne-Lise Boges Malin på Granlunda-bokserie som gavs ut i 26 delar, vardera lite drygt sex timmar lång. Dessa blev dunderframgångar hos Storytel (när Virus 4 peakade som femma på topplistan i april 2018 låg Malin på Granlunda del 23 och 22 som etta respektive fyra på samma lista), och i svallvågorna av Granlunda har man sedan sökt nya, liknande serier. Uppenbarligen går även dessa bra.
• Ettan på listan Lotta Luxenburg är Lind & Co:s senaste ljudbokskomet. Sveriges piggaste förlag när det kommer till digital utgivning har varit oerhört duktiga på att plocka upp författare som inte gjort något direkt väsen av sig i tryckt format och skapat succéer av dem som ljudböcker (som Mikael Ressem, Samuel Karlsson och Lotta Lundh tidigare, exempelvis). Lotta Luxenburg har tre titlar på topp 25 i detta nu, och endast hennes debut Försvunnen från 2013 har getts ut i fysisk form (på det lilla Smålandsförlaget Isaberg). Återigen är skillnaden mellan Storytel och Bookbeat slående – hos dem återfinns Storytels etta Förföljda först på plats 50.
• Tidigare i år talades det i media om att erotik går bra i digital form eftersom man inte behöver skylta med vad man lyssnar på i sina lurar eller läser på sin e-boksskärm. På Storytels topp 50 finns dock i detta nu bara en erotisk titel, så den spaningen känns lite sisådär (vilket även Förlagspodden poängterat i ett avsnitt tidigare i somras).
• Dag Öhrlund – också en Lind & Co-författare – har hela sin deckarserie om polisen Ewert Truut på topp 50-listan (vilket mycket väl kan bero på att Storytel puffat rätt hårt för Truut under sommaren eftersom man fick den femte delen i serien exklusivt det första halvåret). Det medför även att Stefan Sauk har flest titlar som inläsare på listan, men med tanke på hur poppis Sauk är överlag som inläsare är jag ändå lite förvånad över att han i nuläget inte har någon annan titel på listan utöver Öhrlund-böckerna. Fyra titlar har Katarina Ewerlöf, Gunilla Leining och Maria Lyckow. Ja – visserligen har min inläsare Lo Kauppi hela elva i och med att det finns så många Nära gränsen-avsnitt på topp 50, men det är ju trots allt bara en bok, uppdelad i kortare delar.
• Fördelat på genre ser de 50 titlarna ovan ut så här (baserat på min egen bedömning): 19 spänning, 11 följetong (det vill säga Nära gränsen), 7 släktkrönikor, 6 fakta, 5 feelgood, 1 fantasy samt 1 erotik. Dock skulle listan så klart se lite annorlunda ut om jag bara gav en plats åt Nära gränsen, det är ju trots allt bara en bok, uppdelad i totalt 31 avsnitt (samtliga avsnitt fanns den 1 augusti bland Storytels 100 mest lyssnade, tror att avsnitt 6 som av någon okänd anledning låg sist fanns på plats 93). Ger man de elva Nära gränsen-platserna bara en notering, och klassificerar denna som spänning, får man en topp 40-lista med följande fördelning: 20 spänning, 7 släktkrönikor, 6 fakta, 5 feelgood, 1 fantasy samt 1 erotik. Den brett spridda spaningen i media från tidigare i år som sa att feelgood är den nya deckaren visar sig alltså också vara rätt svajig (vilket för övrigt Förlagspodden var inne på i samma avsnitt som de kritiserade det där påståendet om erotiken).
• Ja, även den där topp 40-fördelningen blir en liten gnutta svajig eftersom den tredelade Storytel Original-dokumentären Monstret och Miraklet – som jag klassificerat som fakta – också skulle kunna räknas som en titel i stället för tre – men vi låter den detaljen vara, okej? Någon måtta får det vara.
• Vilka förlag kommer titlarna ifrån på de olika ljudbokstjänsterna? Om man nöjer sig med att jämföra topp 10 på Storytel och Bookbeat ser det denna dag ut som följer: Storytel har 3 Lind & Co, 2 Storyside, 2 Storyside/Storytel Original, 1 Printz Publishing, 1 Bokfabriken och 1 Bookmark. Bookbeat har å sin sida 8 Bonnier Audio, 1 Bookmark och 1 Natur & Kultur. Att sia om hur listorna sett ut om det inte pågått en konflikt mellan Bonniers och Storytel är så klart omöjligt att säga, men klart är hur som helst att den får praktiska konsekvenser.
Okej, nog med listnörderi. Från och med i dag räknas för övrigt Nära gränsen som en färdig serie (alla delar är ju publicerade), vilket får resultatet att alla avsnitt utom förstaavsnittet suddas bort från topplistan. Topp tio-placeringarna är alltså därmed historia för den här gången, seriens första avsnitt peakade för flera veckor sedan.
——
Uppdatering: Lyfte fram Lars Rambes kommentar nedan gällande erotiken till ett eget inlägg.
Mer om min senaste ljudbok! (Och en del andra ljudböcker.)
Lo Kauppi fick besök i inspelningsstudion när hon läste in min Nära gränsen, vilket nu blivit en tiominutersfilm på Storytels Youtubekanal Snacka om ljudböcker. Hon berättar bland annat om hur det går till när hon gör sina inläsningar, hur hon tänker kring dialekter samt berättar lite om vilka av de böcker hon läst in som gjort störst intryck på henne, däribland Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis, Karin Smirnoffs Vi for upp med mor och Malin Persson Giolitos Störst av allt. Och vi får även höra när hon gör en del av inläsningen av min bok, vilket av en slump (eller antagligen inte) råkar vara en snutt av avsnitt 25 som lades ut i dag.
Jag tycker att Lo har gjort ett toppenjobb med Nära gränsen, och hon var därtill väldigt engagerad i arbetet inför att inspelningen startade, var väldigt noga med att jag skulle berätta varifrån de olika personerna kom och vad de hade för bakgrund och liknande detaljer, så att hon skulle kunna gestalta dem på rätt sätt. Det tycker jag att hon har lyckats ypperligt med.
Min replik skrev och skickade jag in till DN samma dag som Författarförbundets text publicerades, men den har av utrymmesskäl blivit liggande fram till i dag. Det jag försökt formulera rör dels ett antal nidbilder och rena felaktigheter som jag tycker att Författarförbundet ger uttryck för, och dels den sorg jag känner över deras uppenbara ointresse av att föra en diskussion med de författare som inte bara har negativa saker att säga om att arbeta med Storytel Original. De hänvisar till att medlemmar ska ha kommit till dem efter att ha skrivit på kontrakt de inte förstått vad de innebär, vilket skapar en bild av att Storytel Original-gänget medvetet för författare bakom ljuset. Vidare målas vi som skriver för satsningen fram som anonyma uppdragsskribenter utan något som helst att säga till om.
