Halvstor i ljudbokstreamande Finland

Jag skrev ju för några veckor sedan om att Virus första säsong översatts till finska och finns utgiven hos Storytel i Finland. Och i dag når första avsnittet sin hittills högsta placering på topplistan där, då det placerar sig på fjärde plats. Kul!

Finska Storytels topplista 170402.

Streamade ljudböcker är som jag tidigare nämnt en mycket mer perifer historia i Finland än i Sverige, exempelvis har det här första avsnittet bara fått en skriven kommentar ännu – Todella hyvä ja jännittävä sarja, vilket enligt Google Translate betyder Riktigt bra och spännande serie, och det var ju för väl att den enda kommentaren som inkommit var positiv.

Fyra är ju som den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg även den högsta placering jag nått på den svenska Storyteltoppen, så räkna med att jag återkommer ifall finska Virus klättrar ännu högre.

Hur länge håller kärleken till pappersboken?

Lång och intressant analys av Sölve Dahlgren på Boktugg i dag, om hur man ska tolka statistiken från Förläggareföringen som kom häromdagen gällande de digitala intäkterna för de svenska förlagen. Statistiken ger ingen entydig bild av läget och är heller inte heltäckande då allt fler köper böcker digitalt från förlag och marknader som inte ingår i statistikunderlaget, men det betyder så klart inte att siffrorna är ointressanta.

Nu var det dock inte siffrorna jag tänkte citera, utan följande stycke som kommer rätt långt ner i texten:

De senaste veckorna har jag roat mig med att prata med folk i branschen och folk utanför branschen. Låt vara att jag pratat med folk utanför som är rätt digitala, de flesta av våra kontorsgrannar jobbar med ehandel.

Ska vi förenkla det?

• Bokhandlare: Nja, visst kommer kanske nätbokhandeln att ta lite andelar till, men då mest från varuhusen. Men digitala böcker? Nej, de går ju inte att slå in och ge bort som presenter? Det är skillnad på musik och film.

• Förlag: Jo, det är klart att streaming blir viktigare och viktigare. Men det är ju så dåligt betalt. Och det är fortfarande pappersböcker som dominerar intäkterna. När 85% av intäkterna kommer från fysiska böcker så måste vi lägga lika stor fokus där.

• Läsarna: Jag har rensat ut det mesta av mina gamla böcker i bokhyllan och jag har inte köpt en pappersbok på två år. Jag har ju Storytel och Kindle.

Nu överdrev jag kanske lite på den sista. Alla läsare är inte så digitala. Ännu.

För mitt intryck och min slutsats blir denna väldigt konkreta: Det finns inga rationella skäl för att välja en fysisk bok före en digital bok år 2017. Alltså återstår endast de emotionella skälen.

Som han själv skriver, han överdriver. Men jag tvivlar samtidigt inte ett ögonblick på att det ryms en sanning som kommer att bli allt viktigare här. Jag tror att det finns en uppenbar risk att vi kommer att hamna i en situation där bokhandlare, traditionella förlag och inte minst kulturredaktioner hamnar i osynk med hur den breda publiken tar till sig litteratur. Jag har tänkt på det här rätt mycket det senaste året, då jag flera gånger slagits av hur totalt ovetande många av dem som anser sig vara litteraturinitierade är av den frammarsch som de digitala litteraturtjänsterna gjort de senaste åren. Kärleken till boken som fysiskt föremål är hos många inom branschen så stark att det skapas en bild av att det är så för alla.

Jag ska fördjupa mig i det här någon gång framöver, just nu finns dock tyvärr inte tid.

Men är det verkligen litteratur?

Borta på Debutantbloggen, som den här säsongen bland annat huserar Storytel Original-författaren Anna Bågstam Ryltenius, lades för några dagar sedan ut en intervju eller snarare FAQ med Emma Danielsson som är en av förläggarna som arbetar med konceptet hos Storytel. Intressant läsning för den som vill veta mer om upplägget och tankarna bakom satsningen, och som undrar om det jag sysslar med verkligen ska räknas som litteratur. Bra text!

Som bonus kan nämnas att läsaren får veta att jag – själv helt ovetandes – lyckats göra Emma till en milalöpare. Bara en sådan sak gör ju länken värd att klickas.

Är böcker för dyra eller för billiga?

Intressant replik hos Svensk Bokhandel i dag från bokhandlaren och ordföranden i Bokhandlareföreningen Mats Ahlström, angående Johan Kleberg på Adlibris debattinlägg från häromdagen, då han utvecklade sitt resonemang om mjuka kontra hårda böcker och att priserna på nya utgåvor måste sänkas, och att det kan ske genom billigare, mjukare format. Jag kommenterade Klebergs artikel här.

Ahlström håller föga förvånande inte med, eller snarare är det så att han håller med om problemanalysen i det att prisglappet mellan originalutgivning i inbundet format och pocketformat är för stort, men menar i stället att lösningen är att få upp priserna på pocketformaten, inte att sänka dem på originalutgåvorna.

Jag kan absolut se logiken i detta ur bokhandelns och förlagens synvinkel, men jag tror att verkligheten sakteliga allt mer talar emot dem. I takt med att boken blir allt mer digital – må så vara om det sker genom streamingtjänster där vi lyssnar på böcker eller läser dem i e-boksformat – tror jag inte att det går att försöka hålla dagens marginaler uppe. Litteraturen må ha visat sig vara mer motståndskraftig mot digitaliseringen än musik- och film/tv-världen, men den äter sig onekligen hela tiden sakta in, och för att överleva tror jag att bokbranschen måste försöka ta sig ner till de prisnivåer som är mer i paritet med vad övriga digitaliserade marknader stabiliserat sig kring, snarare än att envist fortsätta ligga kvar ett eller till och med två snäpp ovanför.

Visst, det må framstå lite som att jämföra äpplen och päron, men i dag betalar vi cirka en hundralapp i månaden för tjänster inom musik och film/tv – som Spotify, Apple Music, Netflix, Viaplay, HBO Nordic och så vidare, oavsett vad vi anser om detta så är det en nivå som blivit standard. Och med mina konsumentglasögon på mig tror jag att det är ner mot de nivåerna bokbranschen måste ta sig även för ny litteratur för att boken – i vilken form den än må komma – inte ska tappa mark.

Virus – nu även på finska

Nu finns jag på finska! I dag ges Virus första säsong ut hos finska Storytel, i översättning av Mirka Maukonen och inläst av skådespelaren Sanna Majuri.

Då mina kunskaper i finska språket är ringa, kan jag inte säga så särskilt mycket mer om det hela än att konstatera att jag är väldigt glad över att det har skett, det är premiär för mig i översatt romanform.

Nu är väl visserligen de finska läsare jag har här i spalterna först och främst svenskspråkiga (ungefär fyra procent av mina besökare var i februari från Finland), men känn er så klart ytterst välkomna att berätta för era finsktalande vänner att boken nu finns att lyssna på och läsa även för dem (den svenska originalutgåvan har funnits tillgänglig hos finska Storytel från start).

Har boken då fått någon härligt mustig finsk titel, som Storytel Original-serien Svart stjärna som på finska heter Musta tähti? Nej, faktum är att Virus på finska heter … Virus. Att den finska översättningen har längre (och kanske även fler?) ord skvallrar dock längden på inspelningen om: Första avsnittet är på svenska 58 minuter långt, men på finska 1 timme och 14 minuter.

I Finland är ljudböcker överlag – och streamade sådana i synnerhet – ett mycket mindre fenomen än i Sverige (den finska marknaden är Storytels minsta), men oavsett detta:

Hurra vad kul!

Dagens punktlista

I dag har jag:

• Tagit mig till Stockholm via tre timmars stopp på Umeå flygplats på grund av billigare.

• Googlat blood transfusion Macgyver style.

• Skrivit 10 057 tecken.

• Funderat på om den där googlingen var så smart egentligen, spåret som resultatet för mig in på, alltså. Än så länge är svaret ja.

Nu ska jag:

• Hänga med Fredrik en timme i baren på Scandic Grand Central.

• Gå på Stora Ljudboksgalan på Vasateatern.

Later!

Om ljudböckers kostnad och framtida betydelse i VK

Jag skrev en text för Västerbottens-Kurirens kultursida helgen som gick om mina älskade ljudböcker (alltså ljudboksformatet som sådant, inte mina böcker, även om jag visserligen älskar dem också).

Huvudtesen var att ljudböcker är dyra att producera, och att fattiga småförlag och egenutgivare riskerar att hamna i kläm i takt med att ljudböckerna blir allt viktigare. Passade även på att höja ett annat varningens finger inför framtiden: I takt med att ljudböckerna fortsätter växa, går vi mot en dag då romaner som inte anses ljudboksmässiga ratas även för utgivning i andra format?

Då texten ligger bakom en betalvägg, finns en risk att länken slutar fungera efter en tid. Men för er som är saktfärdiga hit, så här såg texten ut på sidan (jag lägger kanske ut den här på bloggen i sin helhet om några veckor):

Intervjuad om Virus av Ljudmagasinet

Jag blev intervjuad om Virus av Ljudmagasinet, en taltidning för den som är synskadad och hellre lyssnar än läser, för några veckor sedan. I dag lades februarinumret av tidningen upp där inslaget jag medverkar i finns med. Går man in på den här sidan och scrollar ner en liten bit når man en länk med mitt inslag, men man kan gott lyssna på hela magasinet, det är överlag väldigt givande.

En intressant detalj är att pressbilden på mig ackompanjeras av syntolkning: Daniel Åberg är 42 år. Han har kort snaggat hår, blå ögon och tittar rakt in i kameran. Han är klädd i en svart skjorta och står framför en bokhylla där alla böcker är sorterade efter färg; rött, rosa, vitt, gult, grönt och blått.

Ljudmagasinet produceras av Kultur i Väst, som är den regionala kulturförvaltningen inom Västra Götalandsregionen. Det kommer en skriven intervju i den tillika Kultur i Väst-producerade nättidskriften noll27 vad det lider också, räkna med att jag länkar även till den.

Beröm och nålstick

Det är roligt att så många hittills verkar uppskatta min nya Virus-säsong och även berättar det, dels folk som googlar sig fram hit och kommenterar, och dels folk som hittar mig på Instagram och skriver en kommentar på någon av mina Virus-relaterade bilder där. Ett par har skickat meddelanden till mig på Facebook Messenger också.

Alla kommentarer är så klart inte odelat positiva, några mer surmulna har dykt upp i kommentarsfälten för avsnitten hos Storytel (jag är inte längre enbart fem plus där nu, tyvärr…), och det får jag så klart ta, även om det verkligen kliat i fingrarna ett par gånger och jag velat gå i svaromål. Vissa blir jag dessutom förundrad över, exempelvis har en person lämnat kommentaren väldigt barnsligt skrivit och läst! och satt betyget 1/5 på andra säsongens andra avsnitt, och då undrar jag – har den här personen tragglat sig igenom tolv timmar av vad hen anser vara undermålig litteratur innan nog fick vara nog? Författarens språk och inläsarens röst är hyfsat konsekvent genom hela serien, vad fick bägaren att rinna över just här?

Nåväl. Jag inbillar mig att jag aldrig fått så mycket återkoppling direkt till mig själv från läsare/lyssnare tidigare som de här knappa två veckorna. Och det är kul!

Nästan hela tiden.

Digitalmomsen på väg ned

Mycket pekar nu på att den digitala bokmomsen nästa år sänks från 25 till 6 procent, efter nästan ett decenniums gnissel från bokbranschen gällande det skeva i att fysiska böcker sedan år 2002 har 6 procents moms, medan digitala har full momssats på 25 procent.

Det är på Dagens Nyheters debattsida som finansministern och kulturministern berättar om avsikten att få ner momsen, efter att EU-kommissionen i slutet av 2016 lade ett förslag om att medlemsländerna själva ska få besluta om momssatsen på digitala produkter. Om detta under 2017 blir lag, väntas Sverige ändra reglerna nästa år.

Det här är så klart jättebra. Undrar dock om inte Svenska Förläggareföreningen – som länge lobbat för det här (på sätt jag flera gånger varit rätt kritisk till) – lite grann känner sig negligerade, då det i Magdalena Anderssons och Alice Bah Kuhnkes artikel nästan enbart fokuseras på effekten det här väntas få på tidningsmarknaden. Att det även gäller digitala böcker nämns inte så mycket mer än i ett par bisatser.

Nåväl, det är resultatet som räknas. Billigare digitalböcker att vänta! Troligen.

Smittan är lös igen – Virus 2 släppt i dag

Dagen är kommen! I morse släpptes viruset åter löst hos Storytel, då Virus 2 landade i appen. Jag laddade raskt ner de tio delarna till min mobil, och har nu börjat lyssna, jag har hunnit en bit in i avsnitt två. Det är en underlig – men fin! – upplevelse att höra det man själv skrivit dramatiseras av en skådespelare. Kanske inte lika udda som att se det filmatiserat på en bioduk eller tv-skärm, men hey – en sak i taget.

Hur som helst, jag är väldigt nöjd. Första avsnittet är lite lugnare i tempot, men sedan drar det iväg och pulsen blir hög närmast oavbrutet fram till slutet. Storytel har skrivit på sin Facebooksida att de som lyssnar på säsong två får svar på alla frågor – och även om det nog är en lätt överdrift så tror jag att de som kände sig en smula frustrerade över hur abrupt första säsongen avslutades kommer att bli nöjda, en hel del trådar knyts ihop och slutet den här gången är betydligt mer avrundande än mitt i språnget (även om andra säsongen faktiskt avslutas med … hm, just ett språng). Men det är en annan historia.

Nu gäller det bara att skriva säsong tre. ”Bara”.

Hur många ljudboksabonnemang har vi råd med?

En uppföljning på det jag skrev om i fredags:

I en analys skriver i dag Sölve Dahlgren på Boktugg att Storytels ettåriga exklusivitetsavtal gällande Harry Potter som ljudböcker kan vara bra för bokbranschen, då det kan leda till att marknaden för abonnerade streamingtjänster för ljudböcker växer.

Tankeexperimentet han lägger fram är att det i ett läge då alla aktörer på marknaden erbjuder mer eller mindre identiska tjänster till funktionalitet och utbud finns en marknad för kanske en miljon abonnenter i Sverige. Men om aktörerna börjar tävla mot varandra genom exklusivt material på samma sätt som skett på övriga streamingmarknader, så växer troligen antalet abonnemang totalt, då en viss procent av den här miljonen abonnenter kommer att välja att prenumerera på fler än en tjänst då de vill ha tillgång till allt – på samma sätt som en del i dag abonnerar på såväl Netflix som Viaplay (och även kanske HBO Nordic och C More). Alla kommer så klart inte att göra det – men om 20-30 procent gör det så är det ändå så klart en rejäl inkomstökning för aktörerna på marknaden.

Jag är väldigt kluven på det här området. Eller så här – jag tycker att det blir en smula svårt för mig att ha en tydlig ståndpunkt då jag själv är insyltad i det – andra säsongen av min Storytel-exklusiva serie Virus kommer ju för bövelen ut på Storytel i morgon, och deras satsning på konceptet Storytel Original har gett mig en möjlighet att som författare för första gången arbeta med att skriva skönlitterärt på heltid, vilket jag tidigare skrivit om. Men som mångårig abonnent på ljudboksstreamingtjänster (jag tror jag har varit stadig Storytel-kund sedan 2009, och från och till på amerikanska Audible sedan 2007) är det så klart tråkigt om marknaden splittras upp. Nu är fallet med Storytels Original-serier inte exakt jämförbart med Harry Potter då de förra är egenproducerade av Storytel och det senare fallet handlar om en existerande serie de förhandlat till sig exklusiv rätt till, men ändå, ni fattar vad jag menar.

En viktig detalj som Sölve Dahlgren inte nämner i sin analys och som gör situationen på ljudboksmarknaden en smula annorlunda jämfört med streaming inom film/tv är dock att priserna är högre. Basabonnemangen hos Netflix (79) och Viaplay (99) blir tillsammans 178 kronor/månad, medan Storytel (169) och Bookbeat (169) tillsammans blir 338 kronor per månad. Priset för ljudboksabonnenter som vill ha mer än en tjänst rusar alltså snabbt iväg.

Detta tror jag nämnvärt kommer att dämpa viljan hos konsumenterna att dubblera sådana här tjänster.