Smittan är lös igen – Virus 2 släppt i dag

Dagen är kommen! I morse släpptes viruset åter löst hos Storytel, då Virus 2 landade i appen. Jag laddade raskt ner de tio delarna till min mobil, och har nu börjat lyssna, jag har hunnit en bit in i avsnitt två. Det är en underlig – men fin! – upplevelse att höra det man själv skrivit dramatiseras av en skådespelare. Kanske inte lika udda som att se det filmatiserat på en bioduk eller tv-skärm, men hey – en sak i taget.

Hur som helst, jag är väldigt nöjd. Första avsnittet är lite lugnare i tempot, men sedan drar det iväg och pulsen blir hög närmast oavbrutet fram till slutet. Storytel har skrivit på sin Facebooksida att de som lyssnar på säsong två får svar på alla frågor – och även om det nog är en lätt överdrift så tror jag att de som kände sig en smula frustrerade över hur abrupt första säsongen avslutades kommer att bli nöjda, en hel del trådar knyts ihop och slutet den här gången är betydligt mer avrundande än mitt i språnget (även om andra säsongen faktiskt avslutas med … hm, just ett språng). Men det är en annan historia.

Nu gäller det bara att skriva säsong tre. ”Bara”.

Hur många ljudboksabonnemang har vi råd med?

En uppföljning på det jag skrev om i fredags:

I en analys skriver i dag Sölve Dahlgren på Boktugg att Storytels ettåriga exklusivitetsavtal gällande Harry Potter som ljudböcker kan vara bra för bokbranschen, då det kan leda till att marknaden för abonnerade streamingtjänster för ljudböcker växer.

Tankeexperimentet han lägger fram är att det i ett läge då alla aktörer på marknaden erbjuder mer eller mindre identiska tjänster till funktionalitet och utbud finns en marknad för kanske en miljon abonnenter i Sverige. Men om aktörerna börjar tävla mot varandra genom exklusivt material på samma sätt som skett på övriga streamingmarknader, så växer troligen antalet abonnemang totalt, då en viss procent av den här miljonen abonnenter kommer att välja att prenumerera på fler än en tjänst då de vill ha tillgång till allt – på samma sätt som en del i dag abonnerar på såväl Netflix som Viaplay (och även kanske HBO Nordic och C More). Alla kommer så klart inte att göra det – men om 20-30 procent gör det så är det ändå så klart en rejäl inkomstökning för aktörerna på marknaden.

Jag är väldigt kluven på det här området. Eller så här – jag tycker att det blir en smula svårt för mig att ha en tydlig ståndpunkt då jag själv är insyltad i det – andra säsongen av min Storytel-exklusiva serie Virus kommer ju för bövelen ut på Storytel i morgon, och deras satsning på konceptet Storytel Original har gett mig en möjlighet att som författare för första gången arbeta med att skriva skönlitterärt på heltid, vilket jag tidigare skrivit om. Men som mångårig abonnent på ljudboksstreamingtjänster (jag tror jag har varit stadig Storytel-kund sedan 2009, och från och till på amerikanska Audible sedan 2007) är det så klart tråkigt om marknaden splittras upp. Nu är fallet med Storytels Original-serier inte exakt jämförbart med Harry Potter då de förra är egenproducerade av Storytel och det senare fallet handlar om en existerande serie de förhandlat till sig exklusiv rätt till, men ändå, ni fattar vad jag menar.

En viktig detalj som Sölve Dahlgren inte nämner i sin analys och som gör situationen på ljudboksmarknaden en smula annorlunda jämfört med streaming inom film/tv är dock att priserna är högre. Basabonnemangen hos Netflix (79) och Viaplay (99) blir tillsammans 178 kronor/månad, medan Storytel (169) och Bookbeat (169) tillsammans blir 338 kronor per månad. Priset för ljudboksabonnenter som vill ha mer än en tjänst rusar alltså snabbt iväg.

Detta tror jag nämnvärt kommer att dämpa viljan hos konsumenterna att dubblera sådana här tjänster.

E-boksnedgången som kom av sig och Harry Potter-exklusivitet

Ett par bokbranschrelaterade grejer så här helt oförhappandes på fredagskvällen:

• Boktugg skrev i går kväll om att nya uppgifter från USA visar på det som många tidigare antagit – inbromsningen av försäljningen av e-böcker som rapporterats från de stora amerikanska förlagen är med all sannolikhet en chimär, då den del av marknaden som inte mäts i den officiella statistiken nu tros uppgå till cirka 11 miljarder kronor per år. Mestadels rör det sig om icke-traditionellt publicerade e-böcker, främst på Amazons plattform.

Så här skrev jag gällande detta i en krönika i Västerbottens-Kuriren för lite drygt ett år sedan:

Försäljningsminskningen baseras enbart på statistik från förlag knutna till USA:s motsvarighet till Svenska Förläggareföreningen, och missar därmed helt de allt mer populära indieförfattarna, det vill säga egenutgivare som säljer sina böcker utan mellanhänder på exempelvis Amazons e-boksplattform Kindle.

Eftersom Amazon är ökända för att inte dela med sig av försäljningssiffror är det svårt att leda i bevis att bokköparna övergett storförlagens prishöjda titlar till förmån för egenutgivarnas i regel betydligt billigare alster, men Amazon hävdar i alla fall att deras e-boksförsäljning fortsätter öka, samt att de ser ett stadigt växande intresse för Kindle Unlimited, en abonnemangstjänst för e-böcker enligt Spotifymodell, där tonvikten ligger på indieförfattare och klassiker snarare än de traditionellt etablerade författare.

• En till grej som Boktugg skrivit om i veckan, men inte gjorde en så stor grej av, plockades upp av Svensk Bokhandel i det nya numret i dag och fick växa: När Harry Potter-böckerna senare i år ges ut som ljudböcker på svenska så blir publiceringen Storytel-exklusiv under det första året. De kommer alltså inte att kunna köpas digitalt via Adlibris eller Dito/Bokus eller streamas på prenumerationstjänsterna Bookbeat och Nextory förrän någon gång 2018. Konkurrenterna är så klart inte alls särskilt nöjda med detta, och Håkan Rudels som är vd för Bonnierförlagen lämnade följande kommentar till SvB: På film- och tv-sidan har det varit så länge. Personligen tycker jag att det är en tråkig utveckling om vi ska börja fajtas om innehåll på det sättet. Men det är intressant. Hade vi gjort något liknande för två år sedan hade det varit demonstrationer utanför Sveavägen, men när Storytel och Norstedts nu gör det så verkar det vara lugnt.

Kanske värt att upprepa det jag skrev i somras när Storytel köpte Norstedts:

Det ska bli intressant att se vad som händer med den femte boken i Millennium-serien när den ges ut nästa år, blir det en Storytelexklusiv titel till en början?

Hur skummar man sig igenom en ljudbok?

Jag fick en fråga från TT gällande ljudboksboomen och Storytel Original och skillnaden mellan att skriva för papper kontra ljud förra veckan. Jag svarade med att mejla in en smärre essä som svar. Nedan följer ett utdrag:

Det som brukar sägas kring Storytel Original-böckerna är att språket ska vara lite enklare, rakare, fyllt av cliffhangers och inte så mycket språkliga krusiduller. Eller ja, det är väl så det har pitchats till viss del i alla fall. Jag har inte funderat särskilt mycket aktivt över detta när jag har skrivit, utan har till största del försökt skriva på i den stil jag är van vid och bekväm med, även om jag får medge att jag försökt begränsa mig i användandet av bisatser, något jag annars har en ovana att nyttja väl frikostigt. Bortsett från bisatserna tror jag dock att jag redan tidigare skrivit på ett sätt som fungerar bra i ljudboksformat, min debutroman Dannyboy & kärleken hade exempelvis cliffhangers i princip varje kapitelslut, så den delen var inte särskilt ny för mig.

Däremot har jag mer aktivt försökt undvika upprepningar, eftersom min erfarenhet är att de tar sig igenom tydligare vid lyssning än vid läsning. Självklart försöker jag att inte upprepa mig när jag skriver ”vanligt” heller, men en van bokläsare läser inte en text ord för ord, snarare far blicken över meningarna mer som att du ”ser” dem, och då reagerar du inte lika starkt på enskilda ord.

Vid ljudbokslyssning är det svårare att göra så, du måste följa berättelsen hela vägen på ett annat sätt eftersom mediet är beskaffat så. Hur skummar du dig exempelvis igenom ett tråkigt parti i en ljudbok? Visst, du kan öka tempot på uppspelningen tillfälligt men det blir inte riktigt samma sak och är definitivt inte lika enkelt som att låta blicken svepa snabbare över sidan. Dessutom är inte ditt öra tränat att uppfatta när du måste skärpa koncentrationen igen på samma sätt som att du ser när tråkpartiet är över i skriven text, för där har vi en livslång träning som textläsare att falla tillbaka på. Lång utläggning, men det gör att upprepningar enligt min mening lättare hörs än syns. Och det skär sig så illa i öronen när det sker!

Eller för den delen – jag har inte helt struntat i det där med att det ska vara stort, explosivt och rakt. Min förläggare sa vid ett tillfälle att om jag får en idé men tvekar av anledningen att idén känns för galen, då är den perfekt för det här formatet. Och jag fick faktiskt just en sådan tanke under arbetet med säsong två av Virus, en tanke som jag avfärdade med ett ”nej, så KAN jag inte göra”. Och då tänkte jag på det där hon sa, och följde min ursprungliga tanke. Och nu tycker jag nog att det blev en av de bästa mest dramatiska händelserna i Virus 2 överhuvudtaget. Så det funkar ju!

——

Min stackars ex-kollega Erika som skulle skriva artikeln och var den som ställde frågan hade nog mest tänkt använda mig för bakgrundsinfo – jag tolkade det som att intervjuerna redan var gjorda när hon hörde av sig – men kanske var det längden på mitt svar som gjorde att jag trots allt fick med ett kort citat i den färdiga artikeln, som publicerats i ett stort antal tidningar runt om i landet de senaste dagarna. Hur som helst, det här är ett ämne jag tycker är väldigt intressant, och jag var även inne på det i en intervju jag gjorde med Dyslexiförbundets tidning Läs & Skriv nyligen, den är med i deras senaste nummer.

Nomineringarna till Stora Ljudbokspriset klara

I dag blev det klart vilka böcker som nominerats till årets upplaga av Stora Ljudbokspriset, som arrangeras i Storytels regi. Personligen hade jag så klart gärna sett att Virus varit med, men det är ändå roligt att se att två Storytel Original-titlar klarat nålsögat, i form av Leffe Grimwalkers Tick Tack (inläst av Oscar Skagerberg) i spänningsklassen och Maskeradstaden av Maria Monciu (inläst av Alexander Salzberger) i den skönlitterära klassen.

Här är hela nomineringslistan:

Barn
Pestan av Åsa Larsson och Ingela Korsell. Inläsare: Morgan Alling
Livet – en handbok av Farsad Farzaneh. Inläsare: Farsad Farzaneh
Nyckeln till Hinsides av Albin Alvtegen och Karin Alvtegen. Inläsare: Karin Alvtegen
Kom Alfons före sig själv av Gunilla Bergström Inläsare: Gunilla Bergström
Warriors – Ut i det vilda av Erin Hunter. Inläsare: Mattias Linderoth

Ungdom
Kraften av Siri Pettersen. Inläsare: Sonja Lindblom
Som Zlatan fast bättre av Nicklas Christoffer. Inläsare: Emil Rehnström
Fjärilarnas stad av Ingrid Remwall. Inläsare: Viktoria Flodström
Pojkarna av Jessica Schiefauer. Inläsare: Jessica Schiefauer
Disa av Denise Rudberg. Inläsare: Callin Öhrvall Delmar

Spänning
Där inga ögon ser av Dag Öhrlund. Inläsare: Stefan Sauk
Tick Tack av Leffe Grimwalker. Inläsare: Oscar Skagerberg
Midnattsflickor av Jonas Moström. Inläsare: Marie Richardson
Prio ett av Emelie Schepp. Inläsare: Katarina Ewerlöf
Kaninjägaren av Lars Kepler. Inläsare: Jonas Malmsjö

Skönlitteratur
Stjärndamm av Lars Wilderäng. Inläsare: Jonas Holmberg
Maskeradstaden Maria Monciu. Inläsare: Alexander Salzberger
Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Inläsare: Martina Haag
Som ett brev på posten av Birgitta Bergin. Inläsare: Anna Maria Käll
Glöm mig av Alex Schulman. Inläsare: Alex Schulman

Vinnarna presenteras den 6 mars, då det arrangeras ljudboksgala i Stockholm.

Vilka vinner då? Tja, Dag Öhrlunds Där inga ögon ser är ju ingen högoddsare i spänningsklassen eftersom den har Stefan Sauk som inläsare, och han har gått hem från galan med ett pris tre av de fyra senaste åren, och i den skönlitterära klassen skulle jag säga att Martina Haag ligger bra till, hennes bok har blivit väldigt älskad och det är klart att den personliga inläsningen gör sitt till (samt att hennes bok ligger tvåa på Storytels mest lästa någonsin-lista). Nu är det visserligen en utvald jury som utser vinnarna och inte lyssnarna själva, men det är klart att det ger Haag ett väldigt bra startläge. I barn- respektive ungdomsklassen (det är första gången de separerats åt, när jag satt i barn- och ungdomsjuryn för två år sedan fanns bara en klass), får jag erkänna att jag inte har så bra koll, så där vågar jag mig inte på att gissa någon vinnare.

Virus över 60 000 lyssningar – och blir pappersbok

Branschsajten Boktugg skrev i fredags om att Storytel Original-boken Svart stjärna av bröderna Joakim och Jesper Ersgård nu nått över 100 000 lyssningar och att det nu pågår diskussioner om att även göra en pappersboksversion av berättelsen.

Och då vill ju inte jag vara sämre:

Eller jo, det måste jag, för Virus har ännu en bit kvar till 100-strecket, den passerade för några dagar sedan 60 000 lyssningar (61 107 i fredags enligt min förläggare), vilket jag med mitt modesta sinnelag tycker känns väldigt bra.

Jag har också mycket glädjande fått besked om att Virus i likhet med Svart stjärna med mycket stor sannolikhet blir pappersbok framöver. Exakt när återstår att se, men räkna med att det sker först på andra sidan årsskiftet.

virusny

Vad är det då som gör att Svart stjärna stuckit iväg så pass mycket högre än Virus? Det kan så klart till viss del vara så att fler lockas av bröderna Ersgårds sci fi-serie än av min dystopi, men jag vågar nog också påstå att det till åtminstone liten del kan tillskrivas ”Sauk-effekten”. Stefan Sauk – som har läst in Svart stjärna – är det närmaste en superstjärna vi kommer som ljudboksinläsare i Sverige, något som bland annat visat sig genom att ”hans” böcker tilldelats Stora Ljudbokspriset i deckarklassen 2013, 2015 samt 2016. Vissa fans lyssnar på allt som ”Kung Sauk” (som jag sett honom kallas ibland i kommentarsfält) läst in, för de vet att han kommer att ge dem exakt det de hoppas på.

Att min serie, som för den inbitna ljudbokspubliken har en mer okänd inläsare i Disa Östrand, ändå står sig så väl i konkurrensen ser jag som ett bra betyg för såväl Disa som mig.

——

En annan sak som nämns i Boktuggtexten är det här med hur topplistan hos Storytel ska hanteras när den under perioder har närmast svämmat över av Storytel Original-placeringar, något jag skrev om i inlägget Topplistans betydelse som inkastare. Tiina Nevala på Storytel säger så här till Boktugg: Vi håller på att kika på möjligheten att visa en serie på lite annat sätt i topplistan. Men som alltid när det kommer till teknikutveckling är det svårare än man tror att göra ”enkla” förändringar.

Topplistans betydelse som inkastare

Jag var för övrigt rätt ute i att skriva om Virus och topplistan hos Storytel precis när jag gjorde, dagen efter att jag bloggat om sjätteplaceringen vände den sakta nedåt igen och har sedan dalat lite dag för dag, och just nu ligger första delen av Virus på plats 14. Det är dock i praktiken inte ett sådant kraftigt ras som siffrorna låter påskina, det som har hänt är att Svart stjärna, den Stefan Sauk-inlästa Storytel Original-följetongen som släpptes veckan före min bok, som har fyllt på bakifrån. När Virus första del låg sexa var bara två Svart stjärna-delar före, nu är det nio.

Topp 30 hos Storytel vid lunchtid i dag torsdag 28 juli:

1. Midnattsflickor av Jonas Moström
2. Svart stjärna del 1 av Jesper och Joakim Ersgård
3. Svart stjärna del 2 av Jesper och Joakim Ersgård
4. Tiggaren av Sofie Sarenbrant
5. Det andra ansiktet av Mari Jungstedt
6. Svart stjärna del 3 av Jesper och Joakim Ersgård
7. Svart stjärna del 4 av Jesper och Joakim Ersgård
8. Svart stjärna del 10 av Jesper och Joakim Ersgård
9. Svart stjärna del 5 av Jesper och Joakim Ersgård
10. Svart stjärna del 6 av Jesper och Joakim Ersgård
11. Där inga ögon ser av Dag Öhrlund
12. Svart stjärna del 7 av Jesper och Joakim Ersgård
13. Svart stjärna del 8 av Jesper och Joakim Ersgård
14. Virus del 1 av Daniel Åberg
15. Svart stjärna del 9 av Jesper och Joakim Ersgård
16. Virus del 2 av Daniel Åberg
17. Virus del 3 av Daniel Åberg
18. Virus del 4 av Daniel Åberg
19. Prio ett av Emelie Schepp
20. Arvet efter dig av Jojo Moyes
21. Virus del 5 av Daniel Åberg
22. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan
23. Virus del 10 av Daniel Åberg
24. Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk
25. Virus del 6 av Daniel Åberg
26. Livet efter dig av Jojo Moyes
27. Virus del 7 av Daniel Åberg
28. Virus del 8 av Daniel Åberg
29. Virus del 9 av Daniel Åberg
30. Lingon och lust av Annica Wennström och Eva Swedenmark

20 av de 30 högst placerade titlarna hos Storytel är alltså i detta nu Storytel Original-produktioner vilket ger en något ensidig topplista, en trend som ”hotar” att öka i takt med att fler Original-följetonger släpps. Serien Byvalla av Karin Janson som gavs ut den här veckan har exempelvis ypperliga chanser att hamna högt då feelgood funkar bra hos Storytel, vilket flera av de övriga titlarna på topplistan vittnar om.

topplista0728

Frågan är om det inte på sikt är att föredra om Storytel börjar redovisa följetongernas säsonger som en sammantagen titel på topplistan där de enskilda avsnittens placeringar viktats samman, i stället för att som nu redovisa del för del. Topplistan som skyltfönster bör inte underskattas, och ligger bara egenproduktioner på listan och ”skymmer” det övriga utbudet, finns risk att användarna inte hittar det och ser mindre värde i att abonnera på tjänsten. Risken att det föder irritation när en ljudbokslyssnare tvingas se en titel hen är fullständigt ointresserad av tio gånger när topplistan scrollas igenom ska nog heller inte underskattas.

Att avsnitten nu presenteras enskilt gör dock att man kan se ett intressant mönster som går igen både hos Svart stjärna och Virus. I stort är populariteten för såväl min som bröderna Ersgårds följetong kronologisk, första avsnittet har flest lyssningar, andra näst mest och så vidare. Men så kommer plötsligt sista delen redan i mitten för oss båda, innan den kronologiska listan fortsätter. Betyder det att en del inte orkar lyssna på hela serien, men ändå vill veta hur det ska gå och hoppar direkt på tian?

Hmmnjaa, vet inte vad jag ska tycka om sådant beteende.

Funkar tv-världens cliffhangers inom litteraturen?

Eftersom Storytel Original-satsningen så tydligt är inspirerad av streamingtjänsterna och använder sig av tv-serielogik när det kommer till cliffhangers och säsonger, skrev jag en text om det hela på TVdags.

Nu går världen under – Virus är ute

Så är det ute i det vilda, mitt Virus. Eller ja, vilda och vilda, boken ligger ju fast förankrad i Storytels abonnemangstjänst, vilket gör att dagens boksläpp känns annorlunda, inte lika nervöst, mer begränsat, jag har ingen möjlighet att febrigt springa runt i Stockholms boklådor och kolla om de skyltat med mitt alster.

Tidigare gånger har jag alltid funderat över recensioner i samband med den officiella utgivningsdagen, men den här gången har det inte ens varit teoretiskt möjligt för kulturredaktioner eller bokbloggare att få tillgång till boken före första recensionsdag. Jag frågade Storytel om hur möjligheterna för det såg ut för någon vecka sedan, men de hade inte fått några rutiner för detta på plats ännu, nackdelen med att vara bland de första ut i en ny satsning, alla detaljer hinns inte med.

Inte för att jag vet om någon tidning skulle ha recenserat ändå, kulturredaktioner brukar vara försiktiga med nymodigheter. Men lite grämer det mig att det inte ens varit möjligt.

hetatitlarstorytel

De hittills fem läsarkommentarer som inkommit på första avsnittet hos Storytel är positiva i alla fall, vilket gläder mig. Under förmiddagens färd med barnen upp till Mulle Mecks lekpark i Solna lyssnade jag med ett öra på de två första av de tio avsnitten och jo – fan i mig, det låter bra, tycker jag. Huruvida det är så spännande som jag försökt få det att vara är svårt för mig att avgöra, jag kan ju berättelsen utantill, men jag fick lite rysningar av välbehag ett par gånger över ett par episoder som jag tyckte funkade extra bra. Och Disa Östrand fungerar mycket bra som uppläsare, tycker jag, hon läser historien på just det sätt jag hoppats på, det finns en aning av andfåddhet i uppläsningen som jag gillar, en medveten stress som speglar den växande desperationen när samhället faller samman kring huvudpersonerna.

Hur som helst, sajna upp er på ett abonnemang om ni inte redan har ett och börja lyssna (eller läs, den finns i e-boksform hos dem också). Är du helt ointresserad av deras tjänst i övrigt går det att avbryta abonnemanget inom två veckor utan att några pengar dras, och på den tiden torde även modesta ljudbokslyssnare hinna ta sig an såväl min samt minst en ljudbok till.

Happy listening!

Ett par läsvärda analyser om Storytels köp av Norstedts

Flera intressanta texter om Storytels köp av Norstedts i dag, jag fastnade särskilt för Linus Larssons analys i Dagens Nyheter, om hur det kanske är den streamade ljudboken som står för det verkliga digitaliseringsskiftet i litteraturbranschen, och inte e-boken:

Ljudbokstjänstens framgångar visar att digitaliseringen också vänder upp och ned på vad en bok är. Att lyssna i stället för att läsa är en sådan förändring. I kampen om människors tid lyckas ljudboken knipa stunderna när man kör bil eller promenerar, inte bara den lugna läsningen i hängmattan eller i fåtöljen. Man byter inte bara bokstäver på papper mot bokstäver på en skärm, man ändrar sitt beteende och sin relation till boken.

Kanske var det svårt för den gamla förlagsvärlden att ta in. Där har man tjatat sig blå om hur svårt e-boken haft att få luft under vingarna, samtidigt som en annan slags elektronisk bok har lyft på egen hand.

Även DN:s kulturchef Björn Wiman är inne på ett spännande spår, när han jämför Storytels köp av Norstedts med Amazons vd Jeff Bezos köp av Washington Post:

Är då affären bra eller dålig för Norstedts? Ett svar kan finnas i en jämförelse med när just Amazons grundare Jeff Bezos förvärvade klassiska Washington Post för tre år sedan. Då steg ramaskrina mot himmelen, i dag är de flesta överens om att köpet var det bästa som kunde hända Washington Post – inte minst på grund av Bezos förmåga att kombinera sitt närmast fanatiska digitala engagemang och med en förståelse för den anrika tidningens unika traditioner och värden.

Om den nya ledningen för Sveriges äldsta bokförlag kan göra samma sak – men bara då – kan dagens affär bli en injektion för både Norstedts och den svenska bokbranschen.

Tror inte direkt att Storytels vd Jonas Tellander gråter av att jämföras med Jeff Bezos. Men han har nog ännu en bit kvar att vandra innan han nått den nivån.

——

PS. Glömde skriva det i morgonens inlägg, men för nytillkomna läsare här i bloggen kan det vara värt att nämna för transparansens skull: Jag utkommer själv med ljudboksföljetongen Virus på Storytel den 12 juli, inom ramen för deras nya satsning Storytel Original. DS.

13. Påbörjad många gånger, men aldrig utläst

Jag kan faktiskt inte erinra mig någon sådan bok i tryckt form, det är väldigt sällan jag inte avslutar en bok jag påbörjat, och om jag gör det, har jag ingen fallenhet för att återfalla i ytterligare försök.

Däremot har jag vid åtminstone två tillfällen försökt komma igång med att lyssna på Jo Nesbøs deckare på Storytel, men av någon anledning tappat sugen båda gångerna. Med tanke på att jag är en storkonsument av kriminallitteratur i ljudboksform – åtminstone 85 procent av mitt Storytellyssnande består av deckare då jag i regel finner att den sortens litteratur kräver mindre koncentration och jag gärna sköter hushållssysslor eller tränar när jag lyssnar – är det lite konstigt att jag inte lyckats ta mig an Nesbø, han är nog den enda av de stora elefanterna inom nordisk kriminallitteratur (som ges ut som svenska ljudböcker) som jag inte följer regelbundet.

Jag älskar mina ljudboksstunder. Faktum är att jag kan se fram emot att få gå ut och ploga gården och att få gå ner i källaren för att hänga en rejäl hög med tvätt och sortera det som torkat, bara för att få en halvtimmes oavbrutet lyssnande i ensamhet.

Men Jo Nesbø, nej – vi har inte kommit överens.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

Lite om det här med Storytels och Massolits samgående

Intressant bokbranschnyhet i dag – Storytel och Massolit går ihop. Jag ska inte låtsas vara mer ekonomiskt bevandrad än jag är och påstå att jag förstår hur det hela går till rent tekniskt, men enligt Svensk Bokhandel så är det som ska ske följande:

Formellt går affären till så att Massolit Media köper Storytel för 576 miljoner kronor. Men inga pengar kommer att byta ägare, utan Storytels aktieägare får Massolitaktier och vice versa. Därefter slås aktierna ihop. Efter affären kommer Massolits aktieägare äga fyra procent av det nya bolaget som värderas till totalt 600 miljoner kronor. Resten ägs av Storytels cirka 30 ursprungsägare.

Säkert glasklart för en del, men jag nöjer mig med att konstatera att det är intressant att de två till synes hungrigaste aktörerna på den svenska bokmarknaden väljer att bli ett. Lilla Massolit blev ju en storaktör när de under uppmärksammade former köpte Forma Books häromåret, och Storytel har kommit att bli något av en de facto-standard för ljudböcker i Sverige, med 150 000 betalande streamingprenumeranter.

I dessa tider då begreppet vertikal integration blivit så poppis i bokbranschen är det så klart spännande att notera att det är en annan aktör än Bonniers som knyter till sig Storytel och får tillgång till deras produktion och distribution av ljudböcker (enligt en artikel i DN i dag om Storytels Sagan om isfolket-succé producerar Storytel numera en tredjedel av böckerna de distribuerar genom sin tjänst själva).

Vill man läsa mer om ekonomin bakom samgåendet kan man läsa det hos Cornucopia.