Etikett: ljudböcker

Nu går världen under – Virus är ute

Så är det ute i det vilda, mitt Virus. Eller ja, vilda och vilda, boken ligger ju fast förankrad i Storytels abonnemangstjänst, vilket gör att dagens boksläpp känns annorlunda, inte lika nervöst, mer begränsat, jag har ingen möjlighet att febrigt springa runt i Stockholms boklådor och kolla om de skyltat med mitt alster.

Tidigare gånger har jag alltid funderat över recensioner i samband med den officiella utgivningsdagen, men den här gången har det inte ens varit teoretiskt möjligt för kulturredaktioner eller bokbloggare att få tillgång till boken före första recensionsdag. Jag frågade Storytel om hur möjligheterna för det såg ut för någon vecka sedan, men de hade inte fått några rutiner för detta på plats ännu, nackdelen med att vara bland de första ut i en ny satsning, alla detaljer hinns inte med.

Inte för att jag vet om någon tidning skulle ha recenserat ändå, kulturredaktioner brukar vara försiktiga med nymodigheter. Men lite grämer det mig att det inte ens varit möjligt.

hetatitlarstorytel

De hittills fem läsarkommentarer som inkommit på första avsnittet hos Storytel är positiva i alla fall, vilket gläder mig. Under förmiddagens färd med barnen upp till Mulle Mecks lekpark i Solna lyssnade jag med ett öra på de två första av de tio avsnitten och jo – fan i mig, det låter bra, tycker jag. Huruvida det är så spännande som jag försökt få det att vara är svårt för mig att avgöra, jag kan ju berättelsen utantill, men jag fick lite rysningar av välbehag ett par gånger över ett par episoder som jag tyckte funkade extra bra. Och Disa Östrand fungerar mycket bra som uppläsare, tycker jag, hon läser historien på just det sätt jag hoppats på, det finns en aning av andfåddhet i uppläsningen som jag gillar, en medveten stress som speglar den växande desperationen när samhället faller samman kring huvudpersonerna.

Hur som helst, sajna upp er på ett abonnemang om ni inte redan har ett och börja lyssna (eller läs, den finns i e-boksform hos dem också). Är du helt ointresserad av deras tjänst i övrigt går det att avbryta abonnemanget inom två veckor utan att några pengar dras, och på den tiden torde även modesta ljudbokslyssnare hinna ta sig an såväl min samt minst en ljudbok till.

Happy listening!

Ett par läsvärda analyser om Storytels köp av Norstedts

Flera intressanta texter om Storytels köp av Norstedts i dag, jag fastnade särskilt för Linus Larssons analys i Dagens Nyheter, om hur det kanske är den streamade ljudboken som står för det verkliga digitaliseringsskiftet i litteraturbranschen, och inte e-boken:

Ljudbokstjänstens framgångar visar att digitaliseringen också vänder upp och ned på vad en bok är. Att lyssna i stället för att läsa är en sådan förändring. I kampen om människors tid lyckas ljudboken knipa stunderna när man kör bil eller promenerar, inte bara den lugna läsningen i hängmattan eller i fåtöljen. Man byter inte bara bokstäver på papper mot bokstäver på en skärm, man ändrar sitt beteende och sin relation till boken.

Kanske var det svårt för den gamla förlagsvärlden att ta in. Där har man tjatat sig blå om hur svårt e-boken haft att få luft under vingarna, samtidigt som en annan slags elektronisk bok har lyft på egen hand.

Även DN:s kulturchef Björn Wiman är inne på ett spännande spår, när han jämför Storytels köp av Norstedts med Amazons vd Jeff Bezos köp av Washington Post:

Är då affären bra eller dålig för Norstedts? Ett svar kan finnas i en jämförelse med när just Amazons grundare Jeff Bezos förvärvade klassiska Washington Post för tre år sedan. Då steg ramaskrina mot himmelen, i dag är de flesta överens om att köpet var det bästa som kunde hända Washington Post – inte minst på grund av Bezos förmåga att kombinera sitt närmast fanatiska digitala engagemang och med en förståelse för den anrika tidningens unika traditioner och värden.

Om den nya ledningen för Sveriges äldsta bokförlag kan göra samma sak – men bara då – kan dagens affär bli en injektion för både Norstedts och den svenska bokbranschen.

Tror inte direkt att Storytels vd Jonas Tellander gråter av att jämföras med Jeff Bezos. Men han har nog ännu en bit kvar att vandra innan han nått den nivån.

——

PS. Glömde skriva det i morgonens inlägg, men för nytillkomna läsare här i bloggen kan det vara värt att nämna för transparansens skull: Jag utkommer själv med ljudboksföljetongen Virus på Storytel den 12 juli, inom ramen för deras nya satsning Storytel Original. DS.

13. Påbörjad många gånger, men aldrig utläst

Jag kan faktiskt inte erinra mig någon sådan bok i tryckt form, det är väldigt sällan jag inte avslutar en bok jag påbörjat, och om jag gör det, har jag ingen fallenhet för att återfalla i ytterligare försök.

Däremot har jag vid åtminstone två tillfällen försökt komma igång med att lyssna på Jo Nesbøs deckare på Storytel, men av någon anledning tappat sugen båda gångerna. Med tanke på att jag är en storkonsument av kriminallitteratur i ljudboksform – åtminstone 85 procent av mitt Storytellyssnande består av deckare då jag i regel finner att den sortens litteratur kräver mindre koncentration och jag gärna sköter hushållssysslor eller tränar när jag lyssnar – är det lite konstigt att jag inte lyckats ta mig an Nesbø, han är nog den enda av de stora elefanterna inom nordisk kriminallitteratur (som ges ut som svenska ljudböcker) som jag inte följer regelbundet.

Jag älskar mina ljudboksstunder. Faktum är att jag kan se fram emot att få gå ut och ploga gården och att få gå ner i källaren för att hänga en rejäl hög med tvätt och sortera det som torkat, bara för att få en halvtimmes oavbrutet lyssnande i ensamhet.

Men Jo Nesbø, nej – vi har inte kommit överens.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

Lite om det här med Storytels och Massolits samgående

Intressant bokbranschnyhet i dag – Storytel och Massolit går ihop. Jag ska inte låtsas vara mer ekonomiskt bevandrad än jag är och påstå att jag förstår hur det hela går till rent tekniskt, men enligt Svensk Bokhandel så är det som ska ske följande:

Formellt går affären till så att Massolit Media köper Storytel för 576 miljoner kronor. Men inga pengar kommer att byta ägare, utan Storytels aktieägare får Massolitaktier och vice versa. Därefter slås aktierna ihop. Efter affären kommer Massolits aktieägare äga fyra procent av det nya bolaget som värderas till totalt 600 miljoner kronor. Resten ägs av Storytels cirka 30 ursprungsägare.

Säkert glasklart för en del, men jag nöjer mig med att konstatera att det är intressant att de två till synes hungrigaste aktörerna på den svenska bokmarknaden väljer att bli ett. Lilla Massolit blev ju en storaktör när de under uppmärksammade former köpte Forma Books häromåret, och Storytel har kommit att bli något av en de facto-standard för ljudböcker i Sverige, med 150 000 betalande streamingprenumeranter.

I dessa tider då begreppet vertikal integration blivit så poppis i bokbranschen är det så klart spännande att notera att det är en annan aktör än Bonniers som knyter till sig Storytel och får tillgång till deras produktion och distribution av ljudböcker (enligt en artikel i DN i dag om Storytels Sagan om isfolket-succé producerar Storytel numera en tredjedel av böckerna de distribuerar genom sin tjänst själva).

Vill man läsa mer om ekonomin bakom samgåendet kan man läsa det hos Cornucopia.

Grus i galamaskineriet

På väg mot Stockholm en kortis för att gå på kvällens gala för Stora Ljudbokspriset, jag har suttit med i juryn i barn- och ungdomskategorin, ett så klart hopplöst uppdrag utifrån aspekten att det spänner över så vitt skilda sorters böcker och åldersmålgrupper. Men det är ju en sedan länge känd hopplöshet som även brukar lyftas varje år i samband med Augustpriset. Och med det sagt var det ett mycket roligt juryarbete, som också gav en intressant inblick i hur andra resonerar kring vad som gör en ljudbok bra.

Ja, tanken är i alla fall att jag ska flyga ner och gå på galan. Drygt en halvtimme efter planerad avgångstid står vi ännu på startbanan i Kiruna och det pratas om totalt datorhaveri som berör alla SAS-plan som i detta nu står på marken i Sverige. Kul.

———–

Yay, efter ytterligare tjugo minuters väntan är vi nu tydligen online igen och strax på väg. Då håller vi tummarna för fortsatt välgång.

20 snabba bokfrågor

Jag tar och hakar på den här 20 snabba-enkäten som florerar bland bokbloggarna just nu.

Snabbläsare eller långsamläsare? I jämförelse med min hustru är jag en extrem långsamläsare, men med normala mått mätt skulle jag klassa mig som just normalsnabb. Dessa dagar då jag lider av lätt kronisk sömnbrist är jag dock långsam så till vida att jag somnar redan efter några sidor av normalsnabbt läsande.

Tegelstenar eller tunnisar? I teorin gillar jag tegelstenar, men i praktiken får jag ont i magen av dem dessa dagar eftersom … ja, omständigheterna jag beskriver ovan gör att tegelstenar tar oändlig tid att läsa färdiga just nu.

Bibliotek eller bokhandel? Eftersom jag börjat läsa en hel del e-böcker har mitt bibliotekslånande fått ett uppsving, finns titeln i biblioteksbeståndet så lånar jag den, annars köper jag. Därtill besöker jag Vittangi bibliotek i princip varje tisdag eftermiddag (det är den dagen de har öppet) med Tage och Ejda.

Ljudbok eller e-bok: Missförstå mig inte nu, jag gillar ju e-böcker och läser mestadels i det formatet numera av bekvämlighetsskäl, men jag kan ju lika gärna läsa fysiska böcker också. Ljudböcker skulle jag dock ha svårt att klara mig utan, har oftast någon titel från Storytel igång här hemma om dagarna när jag pysslar runt med Ejda. I detta nu Fredrik T Ohlssons förhandshajpade deckare ”Slutet på kedjan”.

Inbunden eller pocket? Älskar pocketformatet. Lätt, behändigt, tillgängligt.

Vampyrer eller spöken? Jag är i grund och botten en stor älskare av övernaturligheter. Har i vuxen ålder varit rätt dålig på att låta det blomma ut i litteraturen dock, men jobbar på att bättra mig.

En i taget eller slalomläsning? Jag är en man av ordning, och tar så långt det är möjligt en sak i taget.

Nytt eller gammalt? Skulle nog helst vilja fetmarkera båda alternativen, men måste jag välja en så tar jag gammalt.

Bokmärke eller hundöra? Skulle aldrig komma på tanken att vika ett hörn i en bok.

Snacks eller godis? Jag föredrar popcorn före godis alla dagar i veckan.

Biografier eller memoarer? Är dock överlag rätt dålig på att ta mig an något bortom traditionell skönlitteratur.

Skräck eller chicklit? Jag jobbar som sagt på att bli bättre på övernaturligheter och allmänna hemskheter.

Soffan eller sängen? Sänggåendet är dessa dagar den enda tidpunkt jag har för nöjesläsning. Och som sagt, den blir ack så kort varje kväll.

Inne eller ute? När det kommer till läsning är jag en innekatt.

Boken eller filmen? Svårt att säga helt kategoriskt dock, jag är överlag absolut en anhängare av bokfilmatiseringar.

Twitter eller Facebook? Mitt Twitterflöde var det första jag mer eller mindre gav upp när tiden började tryta på allvar efter att Ejda fötts.

Goodreads eller Boktipset? Använder ingen av dem aktivt, men Goodreads har jag knappt varit inne på. Erkänner att jag med några månaders mellanrum brukar gå in på Boktipset för att kolla om det inkommit några nya betyg på mina böcker. Det sker dock allt mer sällan nu, vet inte om det ska tolkas som att mina böcker sakteliga faller i glömska eller om sajten gör det.

Kokbok eller bakbok? Här får jag erkänna att det är extremt låg användning av båda arterna. Jag tycker verkligen att jag och Johanna på många sätt har ett jämställt förhållande, men i köket har vi en väldigt traditionell uppdelning – hon lagar och bakar, jag diskar och sanerar.

Te eller kaffe? Inleder dagen med en stor kopp te, men därefter är det kaffe som gäller hela dagen.

Nobelpriset eller Augustpriset? Augustvinnaren brukar jag se till att läsa varje år, Nobelpristagaren brukar jag dock slarva en del med mellan varven.

Äntligen är ljudboken digital

Cd-skivans dagar som ljudboksbärare är slutligen räknade! Det tog sin runda stund – det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan jag skrev ett agitatoriskt debattinlägg i Svensk Bokhandel om att ljudboksbranschen måste våga släppa sargen och bli digitala – något som fick vissa aktörer att hävda att jag inte höll ”branschnivå”. I senaste numret av Svensk Bokhandel finns ett mycket läsvärt temaspecial om ljudböcker, där kontentan är att branschen efter fem svåra år med sjunkande försäljning nu äntligen ser ljuset, och att allt är digitaliseringens förtjänst. Tidningen går till och med så långt att de härleder ljudbokens räddning till en enda sak: Publiken har börjat upptäcka Storytel.

Att det är just Storytel som har lyckats dra igång det digitala tåget gör mig väldigt glad. Jag har varit en ivrig förespråkare (och användare) av deras tjänst länge och har nämnt dem här i spalterna ett tiotal gånger sedan 2009. Av de streaming- och tillgängliggörandetjänster jag i dagsläget abonnerar på – Spotify, Netflix, HBO, Filmnet, Hulu, Storytel och Readly om jag läser kontoutdraget rätt – är Storytel den jag använder mest. Med priset 169 kronor i månaden är den visserligen också överlägset dyrast – de andra ligger på 79-99 kronor – men det är ett pris jag är villig att betala, dels för att litteratur även i övrigt har en högre prisbild än film, tv och musik, men också för att tjänsten helt enkelt ger mig så mycket. Jag snittar i dagsläget två-tre ljudböcker per månad genom dem och det finns inte på kartan att jag skulle kunna nöjesläsa sådana mängder i mitt liv just nu, barnen tar alldeles för mycket tid och kraft, jag somnar efter två-tre sidor text varje kväll.

En intressant utveckling är att Storytel har börjat lägga delar av den svenska ljudboksbranschen under sig då de nyligen köpt ljudboksförlagen Storyside och Earbooks. Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels ”egna” titlar då? – men det är samtidigt något vi är vana vid från andra delar av den svenska bokbranschen.

Vad som är än mer intressant är att Storytel är en fristående aktör, en entreprenörsframgång utan några traditionella kopplingar till branschen. Bonniers försökte hösten 2010 slå sig in på marknaden med den i dag tämligen avsomnade satsningen Laudio, och några andra svenska konkurrenter finns inte bortsett från vanliga styckesköp hos de vanliga nätbokhandlarna och iBookstore. Det ska bli spännande att se om Storytel kan fortsätta stå fritt, och om de i sådant fall kan växa till att bli en verklig maktfaktor inom den svenska bokbranschen.

Jag hoppas verkligen det. Att Bonniers helt sonika köper dem bara för att de kan skulle kännas ack så fantasilöst och futtigt.

——

PS. Jag är ledsen att jag länkat till så många texter som ligger bakom Svensk Bokhandels betalvägg här. Det är ett gissel att det ska behöva vara så, men jag tycker ändå att det är bättre att länka än att inte göra det. Och det går ju att läsa inlägget utan att klicka. DS.

——

PS2. Jag skrev för övrigt ett gästinlägg i Storytels blogg i fjol om hur det gick till när jag byggde om vårt källarförråd till inspelningsstudio för min ljudbok. DS2.

Storyside och breddningen

Jag gillar verkligen Helena Gustafsson och hennes ljudboksförlag Storyside. De sitter inte stilla i båten, i stället testar de nya grejer på det digitala området, utan att räddhågset vänta och se. För en tid sedan meddelade de som första svenska stora aktör att de tecknat avtal för att få in sina ljudböcker till försäljning i iTunes Bookstore, och i dag skriver Svensk Bokhandel att de även börjar satsa på e-böcker, då de i en ny satsning på Aino Trosell även tagit över hennes backlist från Norstedts och ger ut hennes äldre böcker som e-böcker.

Med stor sannolikhet är satsningarna delvis födda ur nödvändighet, ljudboksbranschen har gått i stå de senaste åren och växer inte längre vad jag förstått. Bättre att då nysatsa i digitala kanaler i stället för att krystat försöka hänga kvar och skapa nya varianter av fysiska ljudböcker, som en del andra gjort.

Om satsningen lyckas? Jag hoppas det, och tror att de har en god chans. Förlagschefen Helena Gustafsson är dock befriande ärlig i sitt sista svar, där hon säger att hon inte vet hur det hela kommer att tas emot och utvecklas.

– Ska jag vara helt ärlig?
– Ja.
– Jag vet inte. Vi gör det här nu, vi väntar ett tag, ser vad som händer och sedan tar vi nästa steg.

Vi får väl se. De vågar i alla fall testa och tänka nytt. Det gillar jag.